Can you show me to the party?

Alltså. Jag börjar bli sådär lite läskigt pepp på att ta mig till London den femtonde december med lillasyster, mamma och Linda. För att springa i affärer, äta massa gott, bara vara i den finaste staden och hänga. Och, för att gå spelning med coolaste The Pretty Reckless.
Jag menar, för det första?
The Pretty Reckless – Make Me Wanna Die - Kick Ass film version (inc' dialogue)
The Pretty Reckless – Factory Girl
The Pretty Reckless – My Medicine - Single Version
Bara lyssna på hur kick-assiga de är.
Och för det andra?
Så är de ju (okej, i huvudsak Taylor Momsen) så fruktansvärt jävla ascoola. Hör inte riktigt till saken men herregud vad jag skulle döda för att se ut som henne.
Men i alla fall. Shit vad pepp jag är.

A white blank page

Blöh. Tänkte att jag skulle vara duktig, ta tag i mitt liv för en gångs skull och i alla fall titta min gigantiska psykologiuppgift.  

Dagen började ju bra med att jag tvingade mig upp ur sängen och gick till tandläkaren. Eller, okej, jag höll på att somna i stolen, men ja. Sen tränade jag också, när jag ändå var vaken och sådär.

Men nu sitter jag och tittar på strecket som blinkar där under rubriken.
Blink, blink, blink. Skriv då för helvete, säger den. Och så läser jag uppgiften igen. Och igen. Tänker att jag kanske kommer på svaret, snart. Och strecket fortsätter att blinka. Väntar på att jag ska förstå uppgiften och skriva ett begåvat svar.
Och så skriver jag två meningar. Suddar ut igen. Fortsätter stirra på den tomma ytan under rubriken. Väntar på... bättre tider? Intelligens? Vet inte. En sak vet jag, det är att jag inte kommer speciellt långt. 

(weheartit)


Brb, här kan jag sitta ett tag. Dokumentet känns ungefär som... Mumford & Sons – White Blank Page

Fuck basgarderoben

Hm. Jag råkade bryta mot mitt köpstopp (ojojoj vad länge jag klarade detta! Hahahahahahahahahahaha. Vad trodde jag?) idag för jag hamnade på lager med bror och mor. Men, jag tänkte att det kanske inte räknades eftersom jag faktiskt bara köpte saker som jag typ, behövde.
Det är ju så att "basplagg" är typ ett av de hemskaste orden jag vet. Så sinnessjukt tråkigt att lägga en massa pengar på "baaaasplagg" som man bara måååste ha, typ.. svarta linnen och plain tröjor och sånt. Liksom, så går man och köper det och bara "jaha. Kunde köpt livets kjol för de pengarna. Kul."
Men det är ju så billigt på lager så jag var liksom tvungen. Men jag kan försäkra att jag bara har med mig tråkiga saker hem...
Men i alla fall. Jag vände och gick ut i regnet  igen när jag kom hem, och hängde med härliga klasskompisar på Chili Thai, och sedan lite filmhäng hos Hanna. Ganska mysigt sådär på en tisdagkväll kan jag tycka!
Men nu är jag hemma, trött i fötterna och huvudet, och borde utan tvekan lägga mig. Imorgon väntar ett besök hos tandläkaren klockan tjugo över åtta! Pepp.

Bitterhet

Jaha.

Ikväll spelar Biffy i stockholm.
Kul för alla som är där. Jävligt kul.
Själv sitter jag och har lite småpanik på grund av min oförmåga att packa vettigt till en helg i Växjö (fast jag är ganska pepp ändå)
Lyssnar på Lykke Li och struntar i att göra något av värde.
Bitter? Jag? Nej, nej, inte alls.
Lykke Li – Melodies & Desires

Forget about work, put your worries aside

Åhå. Ljudteknikprov idag (som gick ganska långt åt helvete) plus alldeles för många lektioner gör mig trött på tisdagar.
Fast just den här tisdagen blev rätt så himla fin sen ändå. Tänker inte ens ha dåligt samvete över att jag inte tränat. Finare alternativ kom i vägen. Och jag klagar inte.
Det var väl mest det jag hade att säga egentligen. Och förresten. När jag går här och är glad så lyssnar jag på Bedroom Eyes – Dancing Under Influence.

Autumn leaves under frozen souls

Eftersom jag inte alls fick så mycket gjort som jag hade tänkt igår, så har jag en del plugg kvar.
Alltså är planen idag att sitta just precis här och försöka lära mig och begripa det där med Freuds utvecklingsfaser, klassisk och operativ betingning, perception och annat kul. Och så kanske hinna med att ta itu med resten. Typ svenskaboken som ska läsas ut, och så de där obegripliga mattetalen till exempel.

Men först psykologi.

Och medan jag pluggar lyssnar jag på min finaste lista just nu - Höst.

Sånt som är fint att lyssna på, när det blir lite kallare och man får börja ha mössa på sig för att man fryser om öronen istället för att man har en dålig hårdag.
När man har en hel dag av plugg att se fram emot och får sitta inne när det blåser kallt utanför fönstret.
När man inser att man har gjort något som har gjort någon ledsen när det var det sista man ville göra.
När det är sådana dagar då man vill ligga under duntäcket mest hela dagen och se halvdåliga serier medan man dagdrömmer om ett annat liv.
När man sitter och tänker alldeles för mycket, tänker och undrar och kanske kanske vågar hoppas på att hösten blir bra i år.
När man har mycket viktigare saker att göra egentligen men det slutar med att man sitter och försöker formulera alla tankar till något fint fastän ingen får läsa.

Då. Då är den listan ganska fin.

Eller, förresten. Det kanske bara är jag. Den är rätt fin att lyssna på när man bara vill höra lite fin musik också. Faktiskt.


If love is just a game, how come I've never won?

Alltså.. Jag vet fortfarande inte vad i hela världen det var som sa åt mig att det var en bra idé att frivilligt välja att läsa naturkunskap B. För i helvete vad tråkigt det är.
Jag har cirka 24 instuderingsuppgifter kvar att göra (vi ska inte gå in på hur många jag har gjort än så länge, ehe.)

Om jag ska se det från den ljusa sidan så har mamma köpt nässprej åt mig.

Om jag ska se det från den mörka sidan är jag fortfarande förkyld och har fortfarande lika många frågor kvar i naturkunskapen. Plus allt annat som jag har förträngt.

Och istället sitter jag här och bloggar.

Men jag har i alla fall upptäckt en himla fin låt att plugga kemiska föreningar till:

Noah And The Whale – 2 Atoms In A Molecule

Last night, I had a dream, We were inseparably entwined
Like two atoms in a molecule, Inseparably combined

But then I woke from the dream, To realise I was alone

I'm gonna try to write a love song, Just a sad, pathetic moan
And maybe I just need change

But now I look at love like being stabbed in the heart

You torture each other from day to day, And then one day you part
Most of the time it's misery, But there's some joy at the start
And for that, I'd say it's worth it, Just as you play the shortest sharp on me

And if love is just a game, then how come it's no fun?
If love is just a game, how come I've never won?

I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone

If only I had an enemy bigger than my apathy I could have won

Mumford and Sons, alltså. Jag har snöat in mig något så fantastiskt på dem för tillfället. Jag brukar ju få någon slags folkmusik-knäpp när det är dags för höst.

Mumford & Sons – White Blank Page

Annars har jag rännt runt och haft friluftsdag idag. Paddlat och orienterat och tramsat och kommit sist och... ja.
Men med rätt inställning kan sånt också vara rätt trevligt.

Fin dag i övrigt.

Men nu är jag så trött att jag känner att jag måste nog sova för en timme sedan om jag ska orka med en lång dag imorgon också.

Lördag

Nu vet jag ju att alla undrar vad jag har hittat på denna lördag.
Svar? Ungefär ingenting. Jag har sovit ut, vilket kunde behövas eftersom händelser och tankar har kommit lite ivägen och mina vanliga åtta timmar har prioriterats bort lite grand.
Därför var det ganska välkommet att sova stenhårt till elva idag. Och sedan ta långt tid på sig att äta frukost.

Och så har jag klippt lite i en klänning som trillade in i min garderob där i slutet av sommaren.. För fast att regnet faller och temperaturen sjunker så är det faktiskt aldrig fel tillfälle att ta på sig en fin klänning, om man frågar mig.

Nu tänkte jag bege mig ut i regnet och hämta ut Biffy Clyro-biljetterna.

Biffy Clyro – Saturday Superhouse

Idag är det fyra veckor kvar. Jag är så pepp så jag vet inte vad. Det lär bli så himla bäst, minst sagt.

Och senare så ska jag ta mig till Johanna och hänga med lite fina flickor från bästa klassen!

PUSS!

You wasted my time

Fredag. Från början var planen en fin tjatkväll med gänget men alla (utom jag) blev upptagna på andra håll.. men det är inte helt fel att vara själv ibland heller.
Har haft en (för att vara jag) hektisk vecka.. Skola till halv fyra vareviga dag (i love mitt schema), plus att jag har gymmat tisdag, dansat onsdag, simmat torsdag, och gymmat idag.. Med tanke på att jag har utövat mer eller mindre ingen fysisk aktivitet på hela sommaren är det sinnessjukt mycket.
Hann knappt vara hemma i onsdags eller torsdags och sov inte lika mycket som jag är van vid, men tyckte ändå att det var en bra ide att släpa sig upp tidigare än normalt och gymma med Hanna innan skolan (som började vid kvart över åtta).
Ambitiöst, minst sagt.

I alla fall. Det här inlägget var faktiskt inte bara till för att skryta. Jag tänkte säga, att efter en sån vecka kan det vara ganska fint att ha mysfredag hela dagen.


..med min nya favorittröja som mamma köpte på second hand. Jag tycker om den lite för mycket, alltså.

Så ja. Mysfredag. Sedan jag kom hem har jag inte gjort något vettigt.
Kvällen har (och kommer att fortsätta att) spenderas i soffan med familjen, stickningen, myströjan och dålig tv.

Precis vad jag behövde.

Och förresten. Finaste låten?
Band of Horses – Evening Kitchen

Got lost in the places I've been
I should go out with my friends
I'd go tonight but I know you'll be there too

Trassligt

Ska vi heta nåt annat, ska vi passa in nånstans, där man för sköta sitt eget huvud, men slipper sköta sig själv?

Om det inte finns en himmel, varför är jag då snäll?


Man får inget för det när man är som vi, man får inget för det när man vill folk väl, när man har en vilsam själ.

Säkert – Fredrik

Ikväll växlar jag mellan depp och förvirring. Och så lite prestationsångest på det.

Och så den ständiga tillsägelsen i mitt huvud att inte vara så självutlämnande. Att inte lita på folk så himla lätt och att inte våga tro saker för att inte bli besviken.

..och så misslyckas jag med det.

Godnatt.

Oh I can't sleep cause there's a monster under my bed

Jag har hamnat i min vanliga söndagsposition - städandes på ett sådant sätt så jag aldrig kommer någonstans. Jag har börjat rensa under min säng.. Liksom, jag vet ju att det bara leder till att jag har massa skräp på hela golvet och jag kommer att lägga mig i ett ännu stökigare rum än det var innan. Som vanligt. Men Jag har fått ett ryck så jag slänger en massa gamla saker som jag hade glömt bort att jag hade.
Liksom, vad ska man göra med en massa glaskulor? Eller ett set med en massa kritor? Eller en miljon tomma vykort med fula blommor på? Och vad i hela världen gör allt detta under min säng?
I alla fall. Jag tänkte bara säga att jag var en sån extrem penn-junkie när jag var yngre. Helt ärligt, det är helt jävla sjukt vad många ickefungerande pennor som har hamnat i skokartonger under mig säng.
Men det är ju ingenting svårt att slänga dem. Sen om ett par timmar när jag hittar oräkneliga anteckningsböcker som jag har skrivit en massa små dåliga historier i när jag var mindre.. de blir svårare att slänga. Men ja.

Nu tillbaka till städningen. Soundtracket?
Håkan Hellström – Förhoppningar Och Regnbàgar
Säkert – Fredrik

PUSS!

I get away just for a while

Åh, fredag fina fredag.
Jag har avverkat terminens första gitarrlektion, en musikteorilektion med elitgruppen, och även dubbel naturkunskap utan att avlida!
Lite kör har jag också hunnit med och det är ju trevligt. Trots att Hanna inte är i samma kör som jag, vilket innebär att jag inte kommer att lära mig stämmorna (jag suger på att läsa noter - vi hade en fin symbios på kören förra året: hon läste noter, lärde sig stämmorna, hon sjöng så jag hörde, så att jag också lärde mig. Slut med det nu, alltså.) Men jag sjunger ändå. Trots att jag inte kan stämmorna eller kan sjunga.. Ehe.

Det var fotografering också! Det var ju därför jag hade finaste blåa tyllprinsessklänningen på mig. Sminka mig gjorde jag också! Ganska ambitiöst (det hjälpte ju dock inte eftersom jag fortfarande lär se mongolid ut i katalogen sen, men det har ju inte med saken att göra. Jag försökte i alla fall!)

Och det var den dagen. Eller jo, jag har gått och försökt gömma mig för Amanda på rasterna eftersom jag och min käft har råkat gå med på en sak som lär bli ganska pinsam.. eller, dåligt för mitt rykte i alla fall. För jag har ju liksom ingen skam i kroppen. Men inte så kul om alla går runt och kallar mig.. hahaha, nej jag ska inte ens gå in på det. Dum idé i alla fall, jag är ju lite för snabb med att gå med på korkade grejer ibland. Eller ofta.
The Raveonettes – Heart Of Stone
I saw things that I can't have
It makes me mad
To think of you with someone else
You know the reason I can't hurt
I got a heart of stone


Och så kan ju alla ta och lyssna lite på The Raveonettes. Hur bra som helst!



Biffy fucking Clyro!

Jag dör nu.

Biffy fucking Clyro kommer till Göteborg den 16 oktober!

Jag är så där så det finns inte.


(okej de ser kanske lite skäggiga och skumma ut men don't let that fool you)

Biffy Clyro – That Golden Rule
Biffy Clyro – Mountains
Biffy Clyro – Saturday Superhouse

Så jävla awesome!

Pepp, pepp, pepp.

Söndagsfunderingar

Söndag. Myggbett över hela benen. Eksem runt ögonen (tack vare det där himla limmet till lösögonfransarna jag hade i fredags). Trött. Opepp.

För att känna att jag har uträttat något vettigt idag tänkte jag gå och simma sen. Eventuellt.
Eller så ligger jag bara i sängen i min fina All Time Low-tröja och lyssnar på Håkan och stickar och tittar på Gossip Girl och annat trams.

Och så kanske jag eventuellt kommer ihåg att ta hjälp av någon teknisk och blir av med min ko och kanske har någon snäppet mer seriös bild där.  Kanske.

Straight from the heart of my misery

Åh. Jag tänkte ju skriva ett långt fint inlägg eller två om roliga saker. Typ nollningen och insparken igår, typ hembygdsparken idag.

Sen kom jag hem. Sen såg jag att BBC3 visade The Libertines set från Reading. Jag tittade. Och grät lite smått. Hatade mig själv för att jag inte var där.
Fatta att jag lyssnade uteslutande på The Libertines i ett halvår.
Fatta att jag har lipat till Bound Together.
Fatta att jag har varit riktigt ledsen för att de splittrades innan jag upptäckte dem.
Fatta att de återförenades i år, ikväll, och att jag inte var där.
Fatta att jag satt i soffan och tyckte synd om mig själv och hetsåt chips och såg deras gig på tvn. Och dog lite på varenda jävla låt de spelade. För varenda låt de spelade var så bra.

Det finns ju alltid ett band som är lite bättre än alla andra. Den där musiken som fastnade lite extra i hjärtat och stannade kvar. Stannade kvar fast att de inte sjöng renast eller spelade bäst gitarr. Men någonting var det. Någonting som gjorde att när jag hörde Up The Bracket för första gången så fastnade jag direkt och ville aldrig sluta lyssna. Någonting, som gjorde att jag lyssnade på dem hela tiden. Och det finns kvar.

De är inte längre högst upp på listan på mest spelade. Nu finns det andra band som också tar plats i hörlurarna. Men varje gång jag hör Carl & Pete så får jag samma känsla. Så underbart. Varenda låt är så himla.. fin, så rätt, så bara.. Åh.
Jag vet att inte alla håller med mig. Jag råkar veta att det finns inte speciellt många alls som håller med mig (inte i min ungängeskrets i alla fall).
Men det är i alla fall så, att samma kväll som The Libertines spelar i Reading år 2010, ser jag det på tv. Och fäller en liten tår när Pete sjunger att If call I must do, to take my love to you.

Cut cut cut. Cut. Cut. Cut. Jag var inte där.

Godnatt.

It was my EGO telling me why

Jag tänkte bara skriva att jag är rätt cool.

Eller okej, mer såhär: Min kusin tycker att jag kan spamma hennes spotify-inbox med bra låtar. I do that. Sen säger jag "Du kan ju göra en hel playlist med mina tips nu. Och kalla den min kusin har ett stort ego. YEEY, vilken ide!"

Sagt och gjort. Nu existerar min kusin har ett stort ego/enpopsaga!

En väldigt bra playlist. Men sen tycker jag att alla ska gå in och titta ändå. För det kan ju bara vara mitt ego som talar.

This is a good idea...

I wouldn't do it if it wasn't one, I wouldn't do it if it wasn't one.

Så säger Arctic Monkeys.

Själv anser jag att this is a really fucking bad idea. Hur som helst gör jag det ändå.

Det är ju såhär att i fredags gick jag och Hanna för att köpa gymkort och boka tid med en instruktör. Såatteeh, vi ska vara där imorgon. Klockan åtta. På morgonen. På gymmet.

Jag vet inte riktigt hur det hände att jag gick med på allt detta utan att någonstans stanna upp och liksom.. "just say NO!" typ.

Hur som helst, it's happening. För sent att backa ur nu. Planen är alltså att jag ska börja gå på gym. Och träna.

Vart fan är världen på väg? Nä, jag känner att jag måste lägga mig i sängen, äta lite kladdkaka och kolla på lite Gossip Girl för att lugna ner mig från alla träningstankar. Jeez.

Something’s coming, but nothing ever does

Eh okej. Jag dör. Vafan, jag skulle ju sluta säga det. Men i alla fall. Jag är lite överexited.
Jag har knarkat Pains of being pure at hearts nya låt (finste bandnamnet, finaste videon, finaste låten, så jävla fint!) ett tag nu och efter en googling så insåg jag att de spelar i Malmö nästa lördag. Malmöfestivalen. Fy fan vad jag vill vara där. Lördagens schema?

- Pains of being pure at heart
- Maskinen
- Per Egland
- Jonatan Johansson
- Shout out louds
- Familjen

Alltså.. fatta vad värt detta är? Jag kan verkligen inte säga nåt annat än att jag dör. Jag är så sjukt hyperpeppad på att åka dit så det finns inte.

Okej, små, små förhinder finns ju, till exempel har jag ingen att gå med, inget lokalsinne, ingen skjuts och inget boende, men det är ju bara småsaker som går att lösa. Hoppas jag. Ehe.

Jag ska försöka se om dessa små förhinder går att lösa. Och om de gör det? Åh jag är så jävla där så det finns inte. Dör, dör, dör.





bussmusik

Klockan tre idag ska jag ta en buss mot huvudstaden. Vad gör jag då för att förbereda resan? Packar? Peppar? Planerar?

Nä. Givetvis gör jag spotifylistor att lyssna på på vägen! Såklart.

Busspepp
Bussdepp

En för varje sinnesstämning, typ! Känns ganska awesome, tycker jag. Nu kommer ju den där fem och en halv timme lång bussresan inte alls kännas påfrestande.



Och sen helt utan anledning avslutar jag med en stilig bild på Lina, mig och Stephanie från igår.

Nu ska jag packa klart och sen åker jag till Stockholm! Pepp, pepp, pepp. See you on sunday.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0