Jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam

Att saker kan hända så fort. Att människor kan påverka mig så jävla mycket. En, speciellt. Det faktum att jag har förstört nåt som var så jävla fint och betydde så mycket, det är inte så kul. Det var nog obevekligt men det är inte roligare för det.

Det känns lite som att jag går sönder inuti just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den känslan, det finns kanske inte så himla mycket som jag kan göra åt den känslan.
I brist på bättre förslag så är det nog bara till att acceptera att det gör ont, och försöka lita på att det blir bättre. Det måste bli bättre. 

Annars går jag igenom dagarna och försöker fungera som vanligt och inte bli drabbad av akuta skuldkänslor/tomhetskänslor. Typ:
- sköta mitt liv (göra skolarbete, vara snäll mot mina vänner)
- vara ensam så lite som det över huvud taget är möjligt
- hålla mig upptagen i allmänhet 
- andas


Jag märker nog hur det går. Lyssnar på det här så länge. Linnea Henriksson – Väldigt kär/Obegripligt ensam


Ångest

Den känslan att jag håller på att förstöra det finaste jag har och jag förstår inte varför jag gör det.

Man är ju pro

Älskar det faktum att det finns dokumenterat att jag har stått på en skateboard utan stöd, och inte ligger blödande på marken. Det framgår ju liksom inte hur det gick innan/efter denna bild togs, men just här liksom, ser jag ju typ ut som ett pro. Typ.

Musiknostalgi

Alltså herregud. Som sagt lyssnar jag på den musik jag tyckte om mest ungefär precis för ett år sedan, och vilka flashbacks jag får. Helt sjukt. Makthaverskan och jag som gastar ikapp medan jag städar att am I enough for you och jag och Jonathan Johansson som är alltid ensam här och så min och Säkerts övertygelse om att det kommer bara leda till nåt ont men kan du bara vara tyst nu

För ärligt talat tillbringade jag en stor del av hösten sittandes i min säng och ältade känslor för en fin pojk, känslor som jag inte vågade erkänna att jag hade och när jag vågade erkänna det så vågade jag inte göra nåt åt det. Men det blev ju bra, till slut. 

Ja det var väl mest det, godnatt på riktigt nu.

Söndag nu igen

Veckorna bara går och jag har hela tiden en känsla att jag borde göra någonting. Sen gör jag aldrig något, men jag följs ständigt av den där listan med jobbiga saker att göra som jag inte orkar ta tag i. Same old, liksom. 

Idag borde jag ha förberett ett tal, eller en demonstration, till retoriken imorgon. Men det är ju så att skolan har inte riktigt kommit igång ordentligt när man är en estetslacker som jag, så jag har liksom inte pluggat eller gjort pretty much något slags skolarbete utanför skolan sedan typ, slutet av Maj. Då kan det ju kännas lite smått tungt att börja göra saker igen. Jag vill ju helst maratontitta klart på tvserier, pussas lite med Viktor och äta choklad. 

För att pigga upp det omotiverade inlägget kan jag ju dela med mig av en söt bild på en trött tjej och en snygg kille. Typ.
Annars sitter jag ju som sagt mest och gör inte det jag ska. Lyssnar på förra årets höstlista och tänker på hur annorlunda allt var då. 

Borde väl sova nu såatteh godnatt och allt det där.

Min kväll

Dagarna bara flyter på just nu. Jag vänjer mig vid att gå i skolan så fort när den int ehar dragit igång på riktigt. Ännu gör vi ingenting seriöst och får knappt några läxor (eller så beror det bara på att jag bara har valt slacker-kurser) så jag bara går dit, hänger med människor, stickar på min mössa, och går hem igen. Ingenting vettigt blir gjort. 

Ikväll har jag tittat på Celebrity Big Brother med pappa och ätit bakad potatis. Och det var min dag ungefär. Nu tänker jag läsa i One Day och lyssna på det som gör min kväll.
Fint en torsdagkväll

Jag rekommenderar att trycka på play, så himla bra alltså. 

Och det var väl ungefär typ det. 

Puss godnatt.

Söndag

Yaow.

Innan idag gjorde jag en lista på saker som jag ska göra idag/imorgon. Den innehöll tio punkter. 
Jag har nu gjort en, vilket egentligen är ganska dåligt, men jag känner mig av någon anledning stolt ändå. En sak är ju mer än ingenting, eller?
I alla fall. Det jag åstadkom var att sy klart min byxdress som är en del av mitt projektarbete. Jag är ju ganska långt från bra på det där med att sy så det hade ju kunnat gå väldigt mycket bättre, men med tanke på min nivå så är jag sjukt nöjd ändå. Lyckades till och med sy fickor! Ganska coolt. Om jag hade haft en kamera hemma nu hade jag kunnat ta kort på den och skryta lite, men den har min syster så alla mina fans kan ju bara tänka sig hur fin den måste vara. Eller nåt. 

Nu överväger jag att kanske äta något, ta på mig ett par strumpbyxor, fylla i ögonbrynen och platta luggen så jag är lite mer redo att möta mina fina vänner när de kommer och hälsar på om en liten stund. Men puss och sånt!

Funderingar

"Det är ju tur att man har ett liv och så," sa jag till fina Hanna innan jag gick hemåt idag efter skolan. Med lite ironi kanske, med tanke på att det är fredag idag och jag har fyllt hela eftermiddagen och kvällen med ungefär ingenting. 
Jag rensade bland två byrålådor fyllda med kläder, vek en massa linnen, rullade ihop lite garnnystan, tittade på lite skräp-tv. Och det är min fredag, liksom. Gotta get down on friday eller hur det nu var. 

Fast egentligen har jag inte direkt något emot att sitta själv ibland och bara.. ja, vara.
Ibland ligga på golvet och stirra upp i taket och fundera och tänka och vända och vrida på saker som jag önskar att jag inte behövde, ville eller helt enkelt är tvungen till att tänka på.
Ibland bara blunda och tänka på ingenting alls. Äta chokladen som min fina Viktor lämnade kvar åt mig, och fly från mina tankar ett tag. 

Skolan har inte riktigt hunnit komma igång för mig och jag har egentligen ingenting vettigare för mig, eller det är det jag intalar mig när jag slösar bort mina timmar på det här sättet. Osocial, trött och väldigt förvirrad. 

Puss och allt det där. Nu borde jag nog sova men jag kommer onekligen sitta på detta sätt ett tag till.

RSS 2.0