Tomt med vettiga inlägg idag. Eller typ.. alltid, kanske. Sen när bloggar jag om nåt vettigt, liksom.

Men idag har jag inte gjort nåt vettigt heller, såattehja.
Jag har legat i sängen, ätit chokladbollar och kollat på The Boat That Rocked, precis som jag trodde. Och så har jag kommit en hel rand å min blivande fantastiskt festliga pippitröja! Att sticka är ju faktiskt ett nice tidsfördriv.

Okej, ja, jag är en pensionär i förtid. Promenader och stickprojekt. Eh... spännande liv. Men ah. Är det sommarlov så är det, ibland blir allt lite smått osocialt ju. Förhoppningsvis ska jag hänga med finkusin i Stockholm några dagar nästa vecka om allt går som jag vill... Men innan dess lär jag ju ha dött av tristess. Eller rastlöshet.
Men nä, jag får väl spinna vidare på pensionärtemat och plocka lite blåbär för att fördriva dagarna.

Nu tänkte jag spela lite gitarr och .. försöka att hålla mig levande, typ.

PUSS!

(igår, jag och Hanna sitter och tjatar och äter chips)

Jag: - Alltså, jag måste ju äta massa onyttigt nu. Annars är det ju ingen idé att jag börjar träna!
Hanna: - ..?
Jag: - Ja, alltså om jag äter nyttigt, då tar jag ju hand om min kropp på det sättet och då är det ju overkill att börja träna också. Därför måste jag faktiskt behålla min osunda livvstil och äta chips.

Sagan om att jag har bestämt mig för att skaffa gymkort är en annan historia som jag tar en annan gång.

Igår var fint. Häng med fina floridianen Stephanie i regnet, häng med fina sjuklingen Lina, häng med fina Hanna (och Oscar på ett hörn förstås!)

Idag är jag trött. Jag har varit ute i regnet med min fantastiska iPod och gått i över en timme (fatta hur jävla långt man måste gå för att det ska ta en timme?) och nu.. nu ska jag äta.

Sedan tänkte jag baka, trycka i mig chokladbollar och titta på finaste The Boat That Rocked.

Glad lördag!

Fredagspeppen finns här!


Favvohatten och favvoklänningen. Nu ska jag ut i regnet och träffa fina Stephanie!

Idag har det varit torsdag hela dagen lång. Saker jag har uträttat?
- drömt om att ha en massa fruktansvärt fina kläder och sedan blivit ledsen när jag insett att jag inte har råd
- dreglat över All Time Low
- spelat gitarr. Dock orkade jag bara spela två. Väldigt kul för mig. Inte så kul för familjen.
- gått till bibblan och lånat The Boat That Rocked och Johanna Lindbäcks nya. Jag kan ju inte bara göra ingenting hela sommaren.
- sett Pulp Fiction, mest eftersom jag känner att jag behöver bättra på min kulturella allmänbildning. Den var..helt okej.
- lyssnat på den fasligt trevliga Johnny Flynn. Så fint!

Nu ska jag läsa och sova. PUSS!

Alltså ja, jag är en tönt. Om ni undrade.



JAG AVLIDER. Alltså seriöst, jag är så jävla pepp. 20 dagar kvar.
Jag peppar upp mig ännu mer (som om det behövs) genom att dregla över Alex på youtube och så sitter jag och leker rockstjärna med gitarren.

Det är synd att jag inte är fasligt förmögen och att jag inte har tillfälle att klä upp mig om dagarna.


Tänk om jag hade någonstans att springa runt i elva centimeter klack och fina klänningar. Det är sånt jag drömmer om idag. (och med tanke på min cashflow, eller rättare sagt brist på, så lär jag få fortsätta drömma)

Ikväll jag har gråtit till My Sisters Keeper.

Jag satt där i soffan och försökte sticka en pippitröja (men det är en helt annan historia) och tänkte bara att fan, jag får inte kolla på ledsamma filmer. Det är ju inte kul att gråta, liksom. Jag är ju ändå ganska blödig av mig och har löjligt lätt att leva mig in i saker och ting så det dröjde ju inte länge innan jag satt där och blinkade bort tårarna (jag ville ju inte se ut som världens mesmutta typ en kvart in i filmen). Jag vet inte vad annars jag väntade mig när jag läste om vad den handlade om.. men ja.

Nu har jag lipat lite grand och känner att det vore kanske bra att lägga sig nu. I och för sig är det sommarlov.. så om jag känner för det (vilket jag gör) kan jag ju faktiskt ligga och lyssna på finaste musiken och skriva lite grand.

PUSS!

Nu är jag hemma igen! Häng med en familj i deras stuga utanför ödeshög någonstans i två dagar, rätt trevligt. Eller ja. Jag misstänker (eller vet) att jag var ganska osocial, av olika anledningar. För det första, så har jag precis fått min iPod och ville hemskt gärna lyssna på fina låtar helahela tiden. För det andra, så försökte jag planera en eventuell stockholmsresa och höll därför en flitig (för att vara jag, som typ aldrig smsar) sms-korrespondens med min syster och min kusin. För det tredje, så hade jag fruktansvärt ont i magen hälften av tiden och orkade inte göra särskilt mycket (minst av allt vara social).

Men det var rätt trevligt ändå! Att vakna på morgonen, sätta sig på trappan och ha en liten sjö typ tre meter därifrån är ju inte lite charmigt. Så jag har mest solat, badat lite grand, spelat en extremt lång och tävlingsinriktad omgång Fia med knuff, suttit på klippor och sånt. Givetvis har jag inga bilder. Tror att mamma tog några i och för sig men.. då måste jag ju flytta på mig. Inte okej.

Och ja, jag inser att med min korta semesterskildring låter jag som en fyrtioplussare som beskriver en trevlig semester. Moget. (typ ja, på riktigt. inte okej.)

Men jag lovar, snart så kommer mitt vanliga pubertala gnäll igen. Don't despair!

Aaah. Jag har haft en helt världelös morgon. Ni vet när allting bara går fel.
Jag tänker inte räkna upp allting men.. bland annat så brände jag mig på min plattång. Inte okej.

Men sen blev dagen mycket bättre när pappa sa att min iPod touch hade kommit! Så vi åkte och hämtade ut den. Och nu känns en resa ända till Gränna inte alls så jobbig längre.

Superpepp!

Så ja. Allt jag ville med detta inlägget var att skryta lite om att jag numera äger en iPod touch (och också har en pappa som har Spotify premium, vilket betyder att jag kan ha en kick-ass spotifylista med mig överallt)

Men i alla fall. Nu ska jag åka ut i skogen utanfär gränna någonstans. Kommer hem igen på onsdag om jag har fattat allt rätt.

PUSS!

Igårkväll så var mina föräldrars kompisar här och hälsade på. Efter en stund började de, som vanligt, bli överentusiastiska med Spotify, spela låtar från deras ungdom och berätta historier om när de bodde granne med My Bloody Valentine, lagade mat åt Blur och satt i en loge med The Buzzcocks och drack öl.
Och det är ju alltid ganska underhållande att lyssna på. Speciellt när mamma sedan kommer på att jag sitter och lyssnar, och tillägger att "äsch, vi måste varit MINST tjugotvå!" när hennes kompis berättar om när de åkte på konserter/tågluffade/åkte på semester/whatever när de var unga.

Men i alla fall, vid ett tillfälle så påstod de att jag klädde mig åttiotaligt och att jag liknade Strawberry Switchblade.

Strawberry Switchblade – Jolene

Ska jag ta detta som en komplimang eller en förolämpning?
Prickigt är himla fint, i och för sig.

Söndag idag. Grå, regnig, tandläkarvädrig, sysslolös söndag.

Men vad gör det? Det är ju fortfarande sommarlov.
Jag har gjort ungefär vad jag brukar på sysslolösa dagar - fundera på nya saker, stora och små projekt börjat planera upp dem i huvudet, sedan tänka "naeee.. jag orkar nog inte." och istället lagt tid på saker som filmer, gitarrspelande och annat onödigt.

Nu hade jag tänkt åka med min mor och köpa blommiga stövlar så att jag ska kunna plocka blåbär in style, och sen ska jag baka bullar.

(Och nej, jag tänker inte sluta blogga om totalt ointressanta saker som inte ens jag orkar läsa om. Jag har ingenting för mig, vilket leder till att jag bloggar för att fördriva tiden, trots att jag inte har något intressant att berätta. Deal with it.)

Jag läste en grej med coolaste Elsa Billgren (som för övrigt har typ världens finaste kläder mest hela tiden verkar det som) och fastnade för att hon sa att hennes bästa stylingtips är röda läppar. "Det passar till alla outfits och gör att folk lyssnar på vad du säger"

Min första tanke var att ja, vad rätt hon har. Jag råkar ju älska mitt röda läppstift väldigt mycket och har det nästan varje dag jag planerar att visa mig för folk. Så ja, det passar ju till alla outfits och är i allmänhet väldans fint med röda läppar.

Men att det skulle få folk att lyssna på vad man säger? Det vet jag inte. Jag pratar så himla mycket strunt verkligen hela tiden och är rätt van vid att ingen varken vill eller orkar lyssna på det jag säger.. Jag hade nog inte heller orkat lyssna på mig själv hela tiden.
Så jag är rätt van vid att stå och prata och prata utan att någon egentligen lyssnar.

Men sen kom jag på att.. herregud, det är nog ganska tur ändå, att folk inte lyssnar på allt trams jag häver ur mig. Jag menar, då skulle ju alla som jag någonsin träffar bli helt övertygade om att jag är helt dum i huvudet.

The Smiths – Bigmouth Strikes Again

Idag är det exakt en månad kvar tills skolan börjar.
Fram till nu har jag haft saker för mig, England och jobb och sånt. Men nu har jag en hel månad framför mig med inte speciellt mycket planerat.
Och visst känns det härligt, att bara få vara och göra sånt som man inte annars hinner med men mest av allt inte göra något vettigt alls.

Men nu är det ju lite annorlunda från andra sommarlov jag haft. Jag längtar tillbaka till skolan.
Visst, sista veckan innan skolstart har jag kanske någon gång tyckt att det känns rätt okej andra år, men då har det kommit från tristess, inte från längtan.

För det är ju så att jag har aldrig tyckt om klassen, eller skolan jag gått på. Visst, jag hatade inte skolan när jag var liten, min mellanstadieklass var det inget fel på heller, men jag kan inte minnas att jag någonsin tänkt att det ska bli riktigt kul att komma tillbaka.
Hela högstadiet var ju sommarlovet mest en lång lättnad av att slippa skiten som kallades Lundåker, och mest av allt, min dåvarande klass.
Nej, jag blev inte mobbad, jag hade vänner och jag hade väl ingen egentlig anledning till att hata högstadiet. Men allt jag minns när jag tänker tillbaka, är hur jag vantrivdes.
Jag tyckte så illa om min klass, och bara ville ingenting.

Och nu är allt annorlunda. Efter några månader med ESMK09 trivdes jag bättre med att vara i skolan än jag någonsin hade gjort. Plötsligt är det kul att gå i skolan igen, plötsligt är "klassen" ett ord som jag förknippar med glädje, skratt, sammanhållning, vänner, istället får ångest.

Det är en tämligen annorlunda upplevelse, att jag är mitt uppe i Juli och kommer på mig själv med att sakna min klass.
Det är ju något jag aldrig kan minnas att jag varit med om innan, att ha sommarlov och längta efter klassen, efter skolan.

Konstigt.

Men jag klagar inte. Vad jag kan göra nu är att njuta av ledigheten, och njuta av känslan av att inte behöva ha ångest över skolstarten flera veckor i förväg.

Lördag. Jag har fantastiskt lite för mig. Försöker komma in i sommarlovschillen (alltså, att inte behöva göra någonting vettigt, och att inte göra någonting vettigt alls).
Jag har sovit länge, och sen har jag lyssnat på radio och kollat igenom tidningar från 2008.

Produktivt.

Nu ska jag sätta tänderna i min veckorevyn-samling från 2007 någon gång och klippa ut fina bilder till väggen.

För övrigt så är mitt favoritord just nu inadekvat. Inte så lätt att använda hela tiden, men det låter ju så bra. Inadekvat.

PUSS!

Just den här fredagen känns Tingsek som en väldigt bra grej för att förhindra deppighet utan egentlig anledning.

Tingsek – Good Vs Bad
Tingsek – Easier
Tingsek – Proud To Be Part Of These Days

Lite Marabou och film med familjen på det, och så känns allt rätt okej ändå.

Idag var sista dagen på sommarjobbet!

Trots att det gick så kasst igår, så kan jag ju ändå inte säga annat än att det har varit ett sinnessjukt bra jobb.


Hela stek-gänget när vi spelade på Unnarydsdagen

Jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när jag började för tre veckor sedan.
Vad jag inte förväntade mig var att jag skulle ha så jävla kul mest hela tiden, men det hade jag.

Det var ju lite kritiskt första gången vi skulle spela i Gislaved, och jag har varit lite smått nervös, minst sagt, men det har varit mycket positivt också.
Jag har lärt mig stå inför folk och sjunga i mikrofon och spela gitarr utan att känna mig som att jag ska dö. För bara några veckor sedan hade det varit helt otänkbart att jag skulle stå i centrum och sjunga inför folk.
Jag har utvecklats rätt sinnessjukt mycket och det är jag riktigt tacksam för. Jag har inte världens bästa röst och jag är inte världsbäst på att spela, men jag har lärt mig att det gör ingenting, man kan ställa sig och spela ändå. Och ha kul.
Jag har lärt känna helt störda men också väldigt roliga människor!

Och sen kan jag sitta hur länge som helst och skriva alla knasiga, roliga, konstiga grejer vi gjort och sagt men.. jag misstänker att det inte skulle vara lika kul i ett inlägg som det var när man upplevde det.



Så jag gör såhär. Jag avslutar med en förträfflig bild på när vi headbangade och spelade improvisationsmetal i Smålandsstenar.

PUSS!

Äh. Slut på att vara emo för idag, tror jag bestämt. Jag får låtsas vara glad tills jag blir pepp på riktigt!
Så nu - på med lite läppstift och så iväg för att träffa finaste, finaste gänget.

PUSS!

Eh ja. Idag har jag varit tjuriga, otaggade gnälltjejen.
Imorse regnade det och jag pallade ingenting så det blev mystorsdag. Jag kom till jobbet och det regnade ju så vi kunde inte spela ute. Vad gör vi då? Åker till Kvantum och köper chips och dricka för våra hattpengar, åker till replokalen och tittar på det vi spelat in under veckorna!
Det i sig är ju ingenting att lipa för. Det var ju rätt party att se lite av allt knas vi gjort, men.. Sen skulle jag ju se när jag satt och sjöng och spelade och det är ju bara skitjobbigt.
Jag kanske ska tro på att jag inte är helt jävla värdelös, men det låter rätt kasst i mina öron när jag hör mig själv inspelad och jag ser bara det negativa.

Så i alla fall. Jag kände mest att "herregud, jag vill aldrig mera sjunga" när jag hörde mig själv (melodramatisk drama queen, jotack!).
Men det var bara till att packa bussen och åka till Solbacka i Reftele för att underhålla gamlingarna.. Och det brukar vara rätt trevligt men jag vet inte. Jag var så jävla opepp och ville inte sjunga, därför gick allt rätt långt åt helvete.
Jag orkade typ inte försöka och hoppade över hälften av låtarna och spelade kasst och sjöng kasst. Vi var klara efter 20 minuter och åh. Alla typ "jahapp" och Tommy var helt besviken och jag var helt jävla emo för att jag sög så mycket.

WEOJGIBVQHYTFURÄPWOE BFDBVEIURaonvgrjdx'ÅNVGR¨0 WrëjidxokP

Eh förlåt. Nu har jag dampat klart. Livet tar väl inte slut för att jag gör dåligt ifrån mig en gång. Nu ska jag gå och dö en stund och sen kanske jag är gladare imorgon.

Onsdag! Lite bra och lite inte så bra. Jobbet var för första gången lite smått opeppt när vi insåg att vi kunde spela typ mindre än hälften av alla låtar vi brukar spela eftersom vi är en person mindre.
Så det var typ.. låg arbetsmoral! Så vi åt lunch och lekte emos på gågatan. Eh, nä, men vi ville inte ha elgitarrer vilket var ett korkat drag eftersom det bara rundade när vi försökte spela akustiskt med mic.. så vi satt och spelade och var tjuriga och hördes inte så mycket.

Men det kom en trevlig gammal man och gav oss en hundralapp fast att vi var tjuriga! Då blev vi lite gladare. Sen orkade vi inte spela och trodde att det skulle regna. Så det blev lite tidigare slut på jobbdagen! & imorgon så är jag förhoppningsvis mera taggad. Men det är ju näst sista dagen, så lite får man väl tåla.

Sen åkte jag i alla fall till Reftele och posade lite grand för tuffa Viktor! Det är ju lite smått läskigt med kameror.. Men det var kul i alla fall!


Superstekigt!

En annan fin grej med dagen är att mamma har hämtat ut min All Time Low-biljett! Jag är fan ohälsosamt pepp.

Men nu ska jag sova. Det är ju en dag imorgon också. Tjing!

Igårkväll började jag på en fantastiskt onödig playlist som egentligen är en total waste of time. Men.. jag har ju tid, så. Jag berättar historian bakom den listan när jag orkar.

Nu har jag i alla fall laddat in lite annan musik i min kassa mp3 och tänker gå ut en sväng innan jag somnar.

Jag tänkte att jag måste ju faktiskt fota av när jag ser.. okej, jag ser ut som vilken annan dag som helst men jag leker att jag är extra poppig idag bara för att pigga upp en vanlig måndag sååå.. lek med mig, okej?

Jag festade faktiskt till det med en superpoppig pose också.


Jag har i alla fall haft lite extra poppigt kul idag. För att vara måndag, liksom. Jag skuttade till jobbet med Belle & Sebastian och The Smiths och annat fint i lurarna, och så åkte vi iväg till Reftele och spelade utanför Tempo.. det var inte speciellt mycket drag, men vad gör det om hundra år. Vi hade lite gästinhopp i form av tuffa Johan som growlade lite smått och det är ju alltid fint!

Sedan åt vi thaibuffé på Bambu i Bredaryd vilket var ganska awesome. & efter lite snabbspelande vid bolmsö (skrattatacker och trummor i otakt) så åkte vi till brutala Johan och fikade! Det är ju rätt awesome att man kan göra sånt och kalla det jobb.
Och så efter en bussresa hem som var ungefär lika retarded som vanligt, så kom jag hem.

Nu ska jag peppa för att det är emotisdag imorgon. Rätt coolt. Livet är en maskerad, ju!

Imorse när jag kom till replokalen så var de snabba på att kommentera att jag hade en stjärna under ögat. Jag kontrade med att
"Jo, det är popmåndag idag!"
"Eh, du är väl pop varje dag?"
"..."

Vad kan jag säga? Men ja, jag tar det som en komplimang. Älska pop!

Söndag brukar ju vara en sån dag då jag bara ligger i sängen och gör mest ingenting alls hela dagen. Men idag fick jag tummen ur lite grand och var.. tja, hyfsat produktiv, för att vara jag. (I och för sig sov jag till elva.. men vadå då. )
Som sagt, så lyckades jag hålla mig borta från att slösurfa vilket är fantastiskt ogivande ändå.
Så jag har hunnit göra följande:

- Jag har sytt en kjol! En fantastiskt fin prickig. I och för sig så är det en sån tight modell som jag inte riktigt vill/vågar bära eftersom att jag vill undvika att se gravid ut. Men jag tycker om den i alla fall! Svart med vita prickar. Den är så fin så!

- Jag har försökt fortsätta med att rensa bokhyllan. I praktiken så har jag bara lyckats med att sprida ut en massa tidningar över golvet i mitt rum, men.. Om någon frågar, så håller jag på att städa.

- Jag har plockat blåbär med min mor! Jag tycker ju inte riktigt om skog,, så den enda situationen då man kan hitta mig bland träd, är när jag plockar blåbär. Kärleken till blåbärspaj är större än skogshatet, helt enkelt. Jag hade Does it offend you, yeah? som tuffaste plockarmusiken så det funkade ju. Så nu kan jag baka!

- Jag har bestämt mig för att boka biljett till ATL och tänker göra det snarast. Pepp!

...eh, okej nu när jag ser det uppradat såhär så märker jag ju att det inte var speciellt mycket. Eller speciellt imponerande. Men alltså.... det är söndag, okej? Låt mig vara stolt. Mmmmh. & for the record så har jag bytt profilbild också. Alla bryr sig.

Jag skämdes så idag, när jag insåg hur stolt jag verkligen var över mig själv när jag hade varit hemma nästan hela dagen men inte loggat in på facebook på hela dagen. Visserligen så gav jag upp vid åtta, men that's not the point.

liksom, först tänkte jag typ "Fan vad grym jag är, jag har klarat mig nästan en hel dag utan facebook och internet (förutom spotify men det är en livsnödvändighet så det räknas inte)"
Sen tänkte jag "fan vilken tönt jag är som blir stolt för något så meningslöst."

Jag kom att tänka på en sak när jag såg Lars Winnerbäck och company i söndags.

Melissa Horn var en av förbanden och jag vet inte.. Jag är typ den enda människan i Sverige som inte gillar den människan tror jag.
Okej, nu tar jag i, men i stort sett alla är helt sålda på hennes texter och musik och blablabla och jag kan bara säga att jag fattar verkligen inte grejen.

Visst, hon ser bra ut och sjunger fint och spelar bra gitarr, jag kan inte säga annat. Men det är också anledningen till att jag inte gillar henne. De flesta låtar är i mina öron så vansinnigt gnälliga och ältande och tyck-synd-om-mig tårdrypande lite smått patetiska.
Och visst, jag ska väl inte säga någonting så mycket gnäller rätt mycket och sådär, men.. Jag är ju heller inte skitsnygg och har bra sångröst och säljer hur många skivor som helst och får spela för stor publik över hela sverige. Liksom.. hur synd är det om henne egentligen? Jag blir bara så provocerad av alla som gnäller så jävligt när det går hur bra som helst för dem. Typ, lev mitt meningslösa liv för en dag och se hur synd du tycker om dig själv då!

Sen är det ju inte bara det att jag är bitter. Jag tycker i allmänhet att hennes låtar är rätt trista.

(Sådär. Nu har jag fått gnälla av mig lite smått. Nu kan jag somna.)

Vad gör jag en lam lördagkväll i juli?

Hetsäter persikor, dricker hallonsoda och lyssnar på Sonic-skivor. Peppat. Fan vilket liv jag har (nä, fuck you alla gullifluffbloggar där man försöker få livet att framstå som fantastiskt roligt och härligt och bra hela tiden. Här har vi min sanning, fan vilket trist liv jag har ibland.)

Jag var ute och gick en runda med fina Linda också, trevligt!

Men eh, nu tänkte jag typ.. fortsätta med att göra ingenting.

Jag gör ett försök att städa mitt rum, och nu sitter jag och viker kassar.
Jag har insett att jag handlar löjligt mycket på H&M.
Och att jag kanske borde städa oftare eftersom jag precis hittade ett kvitto på en tshirt som jag köpte 2007.

Alltså har jag inte rensat just den lådan där alla mina kassar har slängts, på tre år.

Eh, ja.

Imorse vaknade jag av att det regnade. Jag steg upp och nu är klockan kvart över tolv och det regnar fortfarande. Det är lördag och jag har verkligen inte någonting alls inplanerat.

Och det låter ju rätt drygt. Men lite regn och rastlöshet har aldrig dödat någon!

Jag tänkte fördriva dagen med gitarrspelande, NME-läsande och musiklyssnande. Och det är ju inte helt fel.

Ärligt talat måste jag faktiskt tillägga att när jag sitter vid mitt fönster och ser regnet så får jag mer sommarlovsfeeling än på länge.

Så jag sitter och tar det lugnt och lyssnar på Anna Ternheim – Summer Rain istället för att deppa. Fint!

Last summer was mad, remember the rain
I know people complained
I had something else in mind
Not the sound of rain against my window pane
All I could hear was you
Hammering in my head

Hola amigåz, typ.

Idag har jag haft en fett trevlig finfredag (polkagrisklänning och läppstift och grejer) med spelande i Gnosjö och Hestra (så himla fint att vi åker till alla världens ändar när vi spelar), muffinsätande och annat fint.

Jag tänkte bara lägga ut en bild från när jag hade grungetorsdag igår.

Och bara så alla vet. Jag är inte extremt narcissistisk och egoistisk och helt conceited, men det är såhär. Jag har sommarlov. Jag har alldeles för mycket tid att sitta och bestämma vad jag ska ha på mig och sedan alldeles för mycket tid som jag bestämmer mig för att fördriva genom att dokumentera dessa outfits. Jag tycker bara att det är kul att ta kort på mig själv när jag har tråkigt, okej?

I alla fall. Första gången på hur länge som helst som jag går utan läppstift för atteeh.. jag tyckte inte att det var så grungeigt.
För övrigt så har jag börjat älska att ha bandanas knytna i håret.

Men nu ska jag sluta svamla och gå och träffa Lisa en stund.

PUSS!

Idag fick jag en såndär insikt. Typ, bara pang så insåg jag en sak.

Fan vad jag måste vara irriterande att hänga med. Seriöst, jag hade typ slagit till mig själv många gånger om jag var vän med mig själv. Jag har precis insett att jag gnäller verkligen hela tiden! Och när jag inte gnäller så pratar jag om saker som ingen egentligen är intresserad av. Liksom.. hare krishna vad jobbig jag är.

Jag vet inte riktigt om jag orkar göra något åt det heller. Men jag undrar ju ändå hur i hela världen folk orkar umgås med mig. Inte hela tiden, men vissa dagar kan jag inte hålla käften. Varje tanke ska ut ur munnen på mig, gärna innan jag har tänkt klart.
"Du pratar ju i munnen på dig själv, vafan säger du?" har jag fått höra. Eh, ja.

Jag vill ju verkligen inte bli den som jag var en gång, som inte vågar räcka upp handen, som inte vågar prata, som inte vågar hälsa, som bara mest är tyst när hon inte umgås med de få personer som hon känner jätteväl.
För det är så jävla jobbigt att ingen orkar lära sig namnet på en eftersom man märks ju inte ändå, ingen tilltalar en och ingen svarar eftersom man inte vågar fråga något. Vem fan orkar lära sig namnet eller intressera sig i en sån?

Men sen skulle det ju vara trevligt att hitta någon sorts balans så att jag inte känner att mitt normalbeteende är att fylla ut varje tystnad med en beskrivning av mina trosor eller något (Ja, det händer. Rätt ofta.)

Fast jag vet att jag är väldigt dålig på att förändra mitt beteende. Liksom.. jag skulle sluta svära, sa jag en gång. Och ja, det räcker ju att läsa för att se hur bra det gick.

Tills jag har lärt mig att det finns en gräns mellan att gnälla och prata hela tiden, och att aldrig säga något, får jag väl nöja mig med att vara det där stolpskottet som pratar och pratar. Och bara hoppas att det finns någon som orkar med mig.

Jag fick tummen ur för en gångs skull och tänkte att fan, här kan jag inte sitta och ruttna varenda kväll. Så jag gick ut och gick en sväng (sveriges yngsta pensionär, jag vet.) i typ.. en och en halv timme nästan. Det var verkligen inte en själ ute i Gislaved vid halv tio en torsdagkväll kan jag intyga. Men det var rätt härligt ändå.

Och nu är jag hemma och det är varmt så jag sover i källaren inatt igen. Har dokumenterat min grunge-torsdag (för man måste ha tema på dagarna!) men orkar inte lägga ut nu.

Nu borde jag nog ta och sova, för imorgon ska det tydligen bli sol igen och då ska vi spela på gatorna! Peppt.

PUSS!

Jag känner att uttrycket "Jag döööör" är ett som jag har använt lite för mycket. Det är ju inget bra uttryck egentligen. Så jag har från och med nu bestämt mig för att sluta med det.

Men om jag inte hade slutat med det, så hade jag nog sagt att jag dör nu. Men det tänker jag inte göra. Men i alla fall.
All Time Low kommer till Brewhouse i freaking Göteborg om en freaking månad!
Nu kanske jag är jävligt efter. Men jag upptäckte precis detta och jag känner att fy fan vad jag måste dit.

Biljetten kostar 250 (vilket är så jävla värt) och till Göteborg lär man ju ändå komma och hem. Annars får jag typ.. hora ut mig och sova på gatan eller nåt. För alltsåååå.. jag måste dit. Seriöst.
Eh, okej, när jag läser det där så ser jag ju själv att det låter lite väl despo.

Vad jag egentligen menar är att.. jag vill dit.

Jag ska bara ragga upp någon som kan hänga med mig. För alltså.. det här känns sinnessjukt värt måste jag säga.

Jag är så jävla där.

Om jag skulle berätta om alla random saker som sägs när vi är på.. eh, "jobbet", så skulle jag sitta här hela dagen. Men eftersom jag är en fantastiskt egoistisk varelse så tänker jag bara berätta om den roliga kommentar som sades om mig. Såklart.

Jag: (berättar klart en historia om.. någonting. Jag pratar alldeles för mycket.)
Hampus: "Du är som Tjorven!"
Jag: "Vem Tjorven?" (Det var tidigt och jag var trött, okeeeej?"
Oscar: "Den tjocka fula i saltkråkan."
Jag: "Så du tycker jag är tjock och ful???"

Sen kan det ju tilläggas att han menade att jag alltid berättar ointressanta saker, som Tjorven "Farbror Melker, vet du vaaaad?"

Men ändå. Det är ju alltid lika kul att låtsas bli jättearg över vad folk säger. (Observera låtsas. om jag skulle ta åt mig allt som folk sa när de driver med mig hade jag hängt mig nu (;)

Idag kom systrami och min far hem från englandet! Det tycker jag är trevligt. Och ärligt talat, det är inte bara för att de hade med sig ett fantastiskt stiligt prickigt paraply, en NME och en sladd till mina högtalare. Och kameran.
Det är ju, eh, trevligt att hela familjen är hemma och sånt. Faktiskt.

Men i alla fall. Jag tänkte att innan jag glömmer bort det, så ska jag ta kort på min nya kjol. Jag är fantastiskt stolt över att jag sydde den nästan själv och tycker därför givetvis att alla ska få chansen att se den!



(Sedan var det ju lite fail att den enda bilden jag tyckte var okej nog att publicera var den där jag drar i kjolen så att den inte riktigt ser normal ut. Tanken var "Titta vilken fin vid kjol jag har sytt!" Jag tror att det blev mer "Titta, jag har ben under min kjol!" men ärligt talat, vem bryr sig. A quien le importa, typ.)

I alla fall. Jag är stolt. Fina fina kjol! Lägg också märke till att jag har en prickig rosett i håret. Och sen ville jag ju visa att jag matchade röda naglar med rött läppstift och röda converse. Och misslyckades. Eh, fail.

Jag har dödat två myggor på typ fem minuter.
Man kan dra flera slutsatser av detta:
- Jag borde inte ha öppet fönster på kvällen
- Jag är en blodtörstig myggmassmördare (eller nä, det är ju myggorna som är blodtörstiga, jag agerade i självförsvar. Hahahahahahaha jag är så fyndig.)

(Jag tänkte uppdatera min facebook med detta men jag ville inte genomgå det mycket offentliga nederlaget som uppstår när ingen gillar min status. Insåg att ingen bryr sig om mitt myggmördande. Så jag bloggade om det istället. Alla bara, Yay!)

Jag tänkte precis blogga om hur produktiv och duktig jag varit hela dagen.
Sen kom jag på att så himla mycket har jag ändå inte hittat på.
Jobbet är ju rätt kul men.. ah jag är ju inte direkt utarbetad. Vi klädde ut oss till sjömän och sjöng Håkan lite grand, roade oss med youtube och spelade lite grand hela förmiddagen. Kan man kalla det jobb så ska man ju inte lipa!
På eftermiddagen skulle vi underhålla residenterna på ålderdomshemmet! (Kom på att det kanske är lite luddigt att bara säga "gamlingarna")
Och det gick ju.. Ja, jag ska inte lipa. Man kunde alltid göra bättre efteråt, typ.

Vi fick i alla fall lite fika. Så det gjorde inte så mycket att nästan hela publiken satt och sov.

Men i alla fall. Jag kom hem tidigare än vanligt och hade ingenting planerat, och mamma var också hemma så jag tänkte att jag syr en kjol!
Min fina mor och jag köpte lite tyg förra veckan och med fetaste pepp-spellistan så blev det en fin randig kjol av det hela! Jag är mycket nöjd.
Tyvärr kan jag inte visa resultatet för världen eftersom kameran befinner sig i London.
Men det blev en superstor randig rosett av det hela också, vilket aldrig är fel.

Sen kände jag att jag inte riktigt hade slösat all energi jag plötsligt hade hittat och stekte massa potatis och städade rummet lite grand också.

Imorgon ska jag upp tidigare än vanligt eftersom vi ska spela på.. en marknad någonstans. Pepp och godnatt.

Ibland trycker jag på shuffle på Spotify och spelar en av mina listor.
Just idag var det städlistan eftersom, eh, jag skulle städa mitt rum.

Jag var tvungen att stanna upp efter några låtar och känna att "FAN vilken bra musiksmak jag har."

Favvostädlåtarna just nu?
Familjen – När Planeterna Stannat
Timo Räisänen – My Valentine
Jamaica – I Think I Like U 2 - Original version
NPSH – Sophisticated Side Ponytail
Yolanda Be Cool & DCUP – We No Speak Americano - Radio Edit
Paramore – Looking Up
The Sounds – Like a Lady
Vampire Weekend – Holiday
Mystery Jets – Serotonin
Kasabian – Underdog

Lyssna och tänk "FAN vilken bra musiksmak Miranda har."

Städlistan

Ikväll var det sådär varmt så att jag inte riktigt kunde andas.

Då tar jag ner täcket till lilla vrån i källaren där det finns en bäddfotölj som man kan fälla ut.

Och så sitter jag där och känner mig sval helt omringad av bokhyllor som går upp till taket med alla pappas gamla böcker och lyssnar på den här och gör ingenting speciellt och inser att det gör faktiskt ingenting för att jag har sommarlov och är ganska nöjd med mitt meningslösa liv.

Jag börjar trevligt med att säga att jag håller på att dö av värmeslag här. Herregud vad det är hett! (Inte för att jag gnäller.)

För jag borde ju inte gnälla. Jag har ju haft en jävligt fet helg. Jag har knappt hunnit vara hemma!

I lördags så cyklade jag, Finaste Hanna och Finaste Lina och Finaste Frida till Båraryd för att bada. Vi hade ju uppenbarligen glömt bort hur svinigt jobbiga de där uppförsbackarna är eftersom det var ett år sedan sist.
Det känns som det var himla länge sedan jag hängde med bästa gänget. Det har ju varit tomt utan någon som utropar "Fan vilket rövsvett jag får!" utan att någon blir förvånad.

Vi stekte och badade och det var himla mysigt. Sedan cyklade vi tillbaka, svängde förbi Finaste Eve och sedan köpte vi mat. Massa god mat. Rätt fint.
Efter lite (eller mycket) tjat satte vi igång med vår fantastiska bulgursallad (som för övrigt blev ASGOD) och sedan.. satt vi bara och åt och tjatade hela kvällen. I love it.

På söndagen blev jag väckt av mamma och vi åkte ner till Falkenberg för lite sol och bad. Jag tror att det blev för mycket sol och för lite bad för att när vi kom till några och skulle äta lunch höll jag på att somna i maten och kände mig yr. Solsting, much?
Det blev bättre efter lite mera bad, i alla fall.

Sedan tog jag på mig min prickiga klänning och sminkade mig (!) och vi åkte mot en idrottsplats där Lasse W med hans alla förband skulle spela! Pepp.
Själva Lars Winnerbäck och hans fyra förband kanske jag berättar om. Om jag orkar.

Jag kom hem sent. Och imorse skulle jag sjunga i centrum. Det gick som det gick.

Nu ska jag smälta bort av värmen. Återkommer kanske om dagen.

Idag är det fredag, och jag har därmed avslutat min första vecka på mitt så kallade sommarjobb.
Och den kunde avslutats på mycket sämre sätt, måste jag säga!
Vi satt i sofforna och övade lite (eller ganska) ofokuserat, vi hann också titta in i utklädningsskåpet. Nu har jag sett Hampus i en alldeles för liten Supermandräkt och det var ju.. eh.. Intressant. (;

Plötsligt var det lunch. Vi packade in alla saker i bussen (eller okej, kanske vissa mer än andra. Jag kan inte påstå att jag vågar mig på att lyfta alla tunga läskiga saker, men.. Typ ett mikrofonstativ lyckades jag nog ändå lyfta in) och så var vi på väg till Bolmen! Idag tyckte handledartommy att det var en superbra ide att vi skulle stå vid färjan och spela.

Resan dit och hem var lite smått annorlunda. Men sinnessjukt kul. Sånt som bara låter omoget och jättetrist om man berättar det och typ.. "Eh, det var kul at the time, okej??". Det var mycket tut och sång och sånt, med fönstrena nere, det kan jag säga. Knäppt. Men det gillar ju jag.

Själva när vi skulle spela var lite annat. Vi kom dit, det var typ två människor som satt i en bil. Jahapp, tänkte vi. Efter lite "Hej alla fans!" i micken började vi spela och allt var rätt fail med papper som blåste bort, påhittade textrader och ackord från min sida, och lite sådär. Ett kul gäng gav oss en femma efter Hit me baby och sa "mera dubbeltramp!". Då körde vi Abba.

Sen var det minibuss hem igen som också var som den var. Urlastande och hem.

Åh fast att jag får panik några gånger om dagen och bara vill gömma mig och aldrig spela eller sjunga igen och tror att jag suger mest i hela världen, så tycker jag att mitt sommarjobb är jävligt kick-ass ändå.

PUSS!

Jag undrade ju när prestationsångesten skulle ta över att jag bara kunde gå till jobbet på morgonen och spela och sjunga och skita i hur det låter och ha trevligt ändå.

Tre dagar. Idag var den fjärde och plötsligt känns det inte lika peppat att det är fredag imorgon.

Jag hatar mina krav.

När jag lyssnar på musik så är jag oftast lite otålig, och ganska dålig på att koncentrerat lyssna igenom ny musik, trots att jag lyssnar typ.. all vaken tid, ungefär.
Men när jag läste att Mystery Jets hade släppt en ny skiva kände jag att jag kanske skulle lyssna på den.

Och den är ju hur bra som helst!



Sen ser de himla tuffa ut också men det hör ju egentligen inte till saken.

Vad jag skulle säga var ju lyssna, lyssna, lyssna!

Mystery Jets – Serotonin

Åttiotalspoppigt och fint och åh, himla bra.

Imorse när jag kom till replokalen (att kalla det jobb känns lite.. ah) fick jag en smärre chock kan jag säga!
"Ja nu har ni ju repat i två dagar och jag tycker att det är dags att ni kommer ut lite när det är så soligt, så ni ska spela på gågatan i eftermiddag!"
Då ser jag ganska panikslagen ut.
"Hur känns det, Miranda?"
"Eh... rent spontant känner jag ju att jag kanske skulle sminkat mig idag."

Hahahaha, det är ju typ jag i ett nötskal känner jag.
Trots paniken (som inte bara berodde på brist på smink och fina kläder, jag lovar) så spelade vi igenom de tretton låtar som vi skulle spela och jag hade panik för att min sångröst existerade ännu mindre än vanligt.
Men ibland måste man ju göra saker som man inte vill.

Jag höll mig faktiskt ganska lugn fram till att vi skulle packa in alla instrument och grejer i bilen, då stod jag mitt i rummet och bara:
"Men.. tänk om någon jag känner ser mig!" (Vilket inte är helt omöjligt eftersom jag ändå bor i Gislaved).
Sedan blev det mest "Jag tror att jag dör. Jag dör nu. Jag gör det. Jag lägger mig här och dör. Oscar, om jag dör får du min gitarr. För jag dör nog nu."


Feelingen var typ så. Fast dödare.

Jag tror att de andra nog ville att jag skulle dö till slut, så mycket som jag gnällde, haha.
Nä, men det var ju inte så mycket annat att göra än att ta gitarren och börja sjunga. Jag hade inte så mycket val..
Jag kan inte påstå att min insats var särskilt bra, men.. Äh, jag försökte i alla fall. Tappade bort både text och ackord och toner här och där och ganska ofta, men vad gör det om hundra år.
Jag dog inte. Allt jag gjorde var inte så himla bra, men jag dog inte i alla fall. Det är ju huvudsaken. Efteråt när vi åt äpple i gräset så kunde jag konstatera att "Det där gick ju bra! Det var inte ens det mest pinsamma jag har gjort i mitt liv.. Fast.. ah, topp fem i alla fall."
Jag blev på lite bättre humör när vi såg någon sitta i rabatterna och rensa ogräs och kunde konstatera att "Vi tjänar lika mycket!" När vi satt där i gräset och.. överlevde.

Men i alla fall. Även om det kunde gått rätt mycket bättre, så är jag jävligt nöjd över att jag ändå vågade. Sjunga och spela inför folk är inte nåt jag gör varje dag såatteh.. Bra mig själv.

Ibland har jag inte så mycket att göra. Eller så har jag det, men gör ändå ingenting vettigt för att jag inte orkar.
Ikväll har varit så.
Då kan det hända att jag hamnar på massa olika sidor och bloggar som handlar om så sinnessjukt lyckade, talangfulla, modiga människor.
Människor som bara flyttar till sin favoritstad och gör det som den tycker är allra roligast mest hela tiden.
Människor som är sjukt drivna och smarta och lyckas med sina ambitioner.
Människor som är sinnessjukt kreativa och klarar av att göra vackra målningar eller fina kjolar eller fantastiska kort.

Ja, jag inser att en blogg är för många ett uttryckssätt där man kan måla upp sin egen version av verkligheten, där man bara har med det finaste och det bästa av sin vardag. Jag inser att antagligen har alla dagar då de bara vill äta choklad och se på tv hela dagen (de väljer bara inte att gnälla om det, som jag)

Men ändå. Det är så svårt för mig, med seriösa jämförelsebehov, att inte känna mig rätt värdelös, i jämförelse med alla snygga, drivna, smarta, coola, modiga, talangfulla människor.

Är hemma från min andra dag på mitt sommarjobb och jag kan inte säga annat än att jag är fett glad över vad jag fick (trots lönen på 47 kr/h).

Det är ju jag och tre andra sköna, musikaliska lirare som ska.. ja, spela.

Efter lite tjat igår, så sattes vi i en replokal och typ, "jaha, vad ska vi spela?", så det var ju bara till att hitta låtar och köra igång. Tanken var väl att det skulle vara lämpligt för ålderdomshem och för att kunna spela på gatan, men.. Jag vet inte riktigt hur det blir med det, haha.
Jag är inte särskilt duktig på varken gitarr eller sång, men efter två dagar kan jag bara säga att.. Det gör liksom inte så himla mycket.

Det finns ju värre sommarjobb än att sitta och yla KOM IGEN LENAAA! och Hit me baby, one more time! Hela dagarna.

Vet ni en grej?

Jag har varit på en bio i London. Det är rätt coolt.

Eller, okej, nä. Det är egentligen bara jättetöntigt att jag inte varit på någon annan bio än den i gislaved innan och blir jätteimponerad av att de kan visa flera filmer samtidigt och sånt. Slutsatsen: Jag är inte speciellt cool, jag gick dock på bio med min syster i London igår. Tottenham Court Road Odeon, för alla som undrade. I alla fall.

Jag tänkte försöka skriva detta utan att låta som en hjärntvättat korkad fjortis som "alltså ba typ älskar twilight asmycke och typ är helt kär i edward och jejcob också för asså han har ju så jäääla fina muskler!"

Men det går nog inte. För jag tyckte ju att den var fin. Typ jättebra.
Twilight och New Moon var bra, men de var inte i närheten av lika bra som böckerna.
Eclipse närmar sig att vara lika bra som boken, även om allt givetvis inte kan komma med.
Sen tycker jag att det var himla fint att det fanns många tillfällen att skratta till filmen fast att det inte var en komedi och inga självklara skämt!
Eller så är det bara så att den brittiska publiken är mycket roligare än den svenska (eller, alltså, den gislavedska närmre bestämt).
Jag minns att när jag såg New Moon och Jacob gick utan tröja så gick det helt seriöst ett sus av "åååh" bland alla fjortistjejer.
Samma sak hände på Eclipse, skillnaden var att där följdes suset av ett asgarv eftersom.. ja, det är ju lite fjolligt.
Det var flera sådana tillfällen där jag började skratta, ibland för att någon annan skrattade jättemycket åt något som inte är kul, eller sånt som bara jag tycker är kul men som det tydligen fanns fler som tyckte, i publiken (oj vad jag snurrade ihop mig där men kan jag skylla på att jag har varit uppe sedan 04:58 imorse och rest hela dagen? Tack.).
Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga mera, eftersom handlingen i sig, återberättad, inte är så intressant eller lång. Det är bara någonting med det som gör att det blir intressant och åh.. Jag vet inte hur jag ska säga, men den var bara så himla fin.
En sån film som jag går och tänker på i efterhand, bara "just det, bion igår. Åh, fint!". Och sådana filmer tycker ju jag om.

(Misslyckas med att vara seriös och oberoende och berätta om filmen, lyckas med att låta som en fjortis. Bra gjort!)

Jag är hemma igen! Vänta lite, ääääääääääääöööööööööööööåååååååå Förlåt jag var tvungen att njuta av att kunna ha alla bokstäver till mitt förfogande igen.

I alla fall. Gislaved känns ju alltid rätt surt i jämförelse med världens finaste Hastings och världens roligaste London men.. Vad gör man. Jag ska jobba imorgon.

Jag har ju tänkt att det kanske gynnar mitt humör att tänka positivt, och det blir ju trist om alla (hur få ni än är) som läser tror att jag är världens gnälligaste bitterfitta. Så här kommer en lista på saker som är trevliga att komma hem till!

- Svenskt kranvatten
- Stora vattenglas (det är smått påfrestande att dricka ur glas som knappt rymmer två deciliter kan jag lova. Britter behöver ju inte glas eftersom de dricker te hela tiden. Eller i alla fall där jag bor)
- Mitt rum! Man ska inte underskatta känslan att man har någonstans att slänga alla sina saker var man vill utan att det berör någon annan)
- Att man kan blanda varmt och kallt vatten i kranen! Det är inte något man tar för givet i Inglaterra, kan jag lova. Blir lite smådrygt att skålla händerna, liksom.
- Min spotify! Det är inte klokt vad beroende jag är. Med undantag från några snabba youtubelyssningar  och lite radio under Hastingsveckan har jag i stort sett varit helt berövad från bra musik. Inte okej.
- Min gitarr! Rätt surt att inte få spela på tyyyyyyp tre veckor och två dagar. Typ abstinenscheyen_93, någon?

Och sen annat, men detta är det mest överhängande som jag har saknat i livet i London. (Inse nu att jag desperat försöker se det positiva i att jag är hemma i Gislaved och ska jobba med något som jag kommer att vara jättedålig på och sedan ha fyra veckor helt oplanerade glopåregnet-dagar. Aspeppt. Men always look on the bright side, liksom!)

Lite for att jag vill visa att jag inte bara ar en gnallig bitterfitta, och lite for att jag faktiskt vill, tankte jag skriva ett inlagg over saker jag hittat pa som jag tycker ar trevligt.

- Att borja dagen med en promenad genom Camden high street och genom parken
- att satta sig i parken med croissant och NME som frukost och sitta dar alldeles for lange
- att titta pa en massa Live Lounge-covers pa youtube nar man inser att sin spotify inte funkar utomlands langre. Favoriter: http://www.youtube.com/watch?v=Xg1qkChBCMc&feature=related http://www.youtube.com/watch?v=BZHv3qazVBY
- att spendera en hel fredagseftermiddag med att ga genom vad som kanns som hela London (langs themsen och Leicester square bland annat)
- ata Ben & Jerrys-glass och kolla pa folk
- att boka biobiljetter till Eclipse till mig sjalv och systra mi (och bli alldeles for exited for att klassas som moget)
- att ata lite toast och godis till kvallsmat (eh, nyttigt, jag vet.)

Nu ska jag ata lite mera godis, kanske kolla lite gossip girl, allmant tycka att livet ar ratt nice, och peppa Camden market imorgon. PUSS!

Efter tva dagars uppehall, sa ar fotbollen tillbaka igen. Oh joy! Eller typ inte.
Jag tanker ju att de kunde ta det lite lugnt med alla dessa himla matcher efter som de visar jojligt manga, och speciellt efter sondagens match dar man kunde se fullvuxna man grata..
Men na. Tva dagar, fick vi. Och nu ar det tillbaka igen! Sa himla dumt. Jag har till och med lyckats titta lite, mellan avsnitten av det engelska halv atta hos mig (ja, jag hade ratt trakigt ibland) och det ar ju bara sa obeskrivligt trist! Liksom, woooow, lagen ar jattebra, kommer till attandelsfinal eller whatever, spelar en hel match pa nittio minuter (eller om man sitter framfor tvn och tittar pa elandet - en hel livstid) och sen lagger de till en hel halvtimme! Eftersom att trots att de tydligen ar sa himla duktiga och bast i landet och nastan bast i varlden och blablabla, sa lyckas ingen gora ett enda litet mal pa typ tva timmar. Lyckat.

(om ni tycker att jag gnaller mycket om det har med VM - tough! Och tank pa hur mycket tid alla dessa fotbollsmatcher tar. Nagra gnalliga inlagg ar ingenting i jamforelse.)

Forresten!
Imorgon tankte jag ta pa mig mina nya favoritshorts och hatten och leka indie och forsoka hitta till Rough Trade-affaren som ligger nara Brick Lane.


For tygkassar kan man ju inte ha for manga av!