Nu ska jag göra ett patetiskt försök till att sammanfatta mitt år, hade jag tänkt. Det känns rätt stört för att jag har inte fattat att 2008 är slut om typ en halv dag. Jag tror att det fortfarande är typ... september.
Men i alla fall.

Januari:
Mitt minne är overkligt dåligt så jag kommer inte ihåg sådär extremt mycket från januari. Tack, dagbok.
Jag satt inne och kollade på celebrity big brother och tände ljus överallt. Fick lite ångest över allt och ingenting och kände press på mig att börja träna. Så jag skaffade kort och gick på aerobics med mamma och K. Eeh, ja.

Februari:
Började hänga i skolan på håltimmar, kände mig ful för att "alla andra" var timmsammans och var toffel och jag satt själv. Började läsa Fridahs blogg och ville vara som hon, så jag började skriva i en egen blogg.

Mars:
Hade småångest mest hela tiden, över att jag var osocial och inte hade någon kille och inte hade tusen kompisar och kände mig dum och tråkig. Hade påsklov, träffade kusiner och  kände mig lite mera mobbad. Lyssnade på P3 mest hela tiden. Ingen rolig månad. Lånade tusen skivor på bibblan, bland annat the libertines - the best of

April:
Började lyssna på The Libertines, snodde mammas Babyshambles skiva och lyssnade inte på något annat. Började älska The Libertines och låtarna gick på repeat i min creative. Hade ångest inför Sigges. Soligt i slutet av månaden, satt och solade i trädgården och läste Sohpie Kinsella.

Maj:
Satt mest och lyssnade på Libs, fortfarande. Upptäckte Dirty Pretty Things och tyckte att det var det bästa jag hade hört (efter The Libertines).
Åkte till Kreta med min syster, mamma och mormor. En av de bästa veckorna i mitt liv, så jävla härligt. Solade, bollade i poolen hela dagarna, åt överdrivet mycket och spanade in två snygga danskar. Åkte hem och gick på gisledagarna. Var hur opepp som helst. Jag orkade inte gå runt och känna mig osocial och tråkig. Hängde efter mina kompisar och vi hamnade hos några fulla fjortiskillar. Stod i köket och kände mig hemskt utanför och i vägen och tråkig. Skippade att vara ute sent nästa dag. Hade dansuppvisning och råkade döda min Mp3. Helt knäckt. Köpte en ny med fyra gb.

Juni:
Fotbollsturnering i skolan - hata. Skolavslutning. Min kompis mådde dåligt och hennes kille gjorde slut med henne, jag visste inte hur jag skulle trösta. Hade en massa tjejkvällar och Stephanie kom hem från florida. Kände mig hoppfull inför sommaren, trodde att den skulle bli bra. (Den blev inte så himla underbar). Upptäckte att min bror hade en massa NME-tidningar som jag snodde från honom. Pappa och Vincent åkte till England, jag saknade England hur mycket som helst. Längtade dit till döds. Mamma tände mina förhoppningar om att vi skulle åka på Way Out West.

Juli:
Sov över med E och S, var uppe till 5. Steg upp åtta, de skulle till halmstad och hade det jättelovely. Kände mig utanför. Åkte till mig älskade England, det var lika lovely som jag hade tänkt mig. Chillade vid havet en vecka och var i London i en vecka. Träffade en danskompis från Gislaved vid havet, som var på språkresa. It's a small world. Shoppade en massa, ledsen när vi skulle hem. Läste den bästa boken jag någonsin har läst, Johnny Be Good.
Skitvarmt i sverige när vi kom hem, åkte till halmstad och campade. Hängde i Öreryd och saknade F och L som var i Florida. Avis.

Augusti:
Fastslog att vi inte skulle på Way Out West, blev sur. Var på Lars Winnesbäck i Halmstad. Bättre än jag trodde, började gilla Lasse då. Var på kusinträ löften om att bli en perfekt människa. Höll dem inte.
Fridah länkade mig om mitt hataidrott-inlägg och jag blev överdrivet stolt.

September:
Kände mig ful och miffo igen, alla hade någon på G eller tillsammans utom jag. Sov över med några kompisar och var uppe till sju. Sedan bada, ingen bra ide. Blev hur förkyld som helst, det höll i sig till december. Hade projektarbete om industrier i so, så vi var på studiebesök och sedan arbetade jag med det mest hela tiden. Ångest över sigges. Fick Up The Bracket av min farbror, tyckte att det var det bästa jag hört. Var förkyld. Kollade på Strictly Come Dancing mest hela tiden. Var på bokmässan.

Oktober:
Var förkyld. Pluggade ihjäl mig. Tänkte save me from tomorrow varje gång jag gick och lade mig och tänkte this will be the death of me varje gång jag steg upp. Nästan. Var trött jämt på grund av överdrivet pluggande plus förkyldning. Köpte min favoritmidjekjol.
Åkte till mitt kära england igen, lovely. Shoppade och chillade och allt var bra.
ff med tusen släktingar som jag aldrig träffat. Spelade Mario Kart mest hela tiden, hängde i Borås och shoppade med kompisar. Började fundera på vilket gymnasieprogram jag ska gå (vet fortfarande inte). Började skolan och hade massa

November:
Var förkyld. Fick tillbaka massa prov och skit jag pluggat ihjäl mig på i oktober, blev glad för det gav resultat. Var på öppetkväll på gymnasiet, hade ännu mer beslutsångest. Blev peppad på Estet musik. Fyllde år. Fick okej presenter. Stereo, lovely.

December:
Var fortfarande förkyld. Hade en massa läxor igen. Någon snodde mina nycklar, jag blev sur. Satt mest hela tiden och fixade med mitt mini-rum till tekniken. Förkyldningen gick över, sedan kom den tillbaka innan jul. Så jag är fortfarande förkyld. Volleybollturnering, hata. Mycket övningar med kören. Skolavslutning, S kom, hängde med kompisar, jul, och nu är jag här. Gott nytt år.  

Jag skrev det här inlägger den trettioförsta december 2008. Men jag har inga bilder på den här datorn så ursäkta om jag postar det nästa år.

(för vem är jag inte helt säker på)

Jag är den enda i mitt kompisgäng som inte vill gå på Kevin när han kommer till Gislaved.

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om detta. Jag vägrar hänga med. Jag klarar inte av överperfekta idoldeltagare. Så jag längtar inte till när han kommer.  Punkt.

Saker jag borde göra idag:
- Boka tågbiljetter till Göteborg
- Spela gitarr
- Hjälpa till att städa inför nyår
- Göra en massa listor över året
- Göra en massa nyårslöften

Saker jag kommer göra idag:
- Kolla på en massa Living on the edge
- Sitta och glo framför datan
- Prova kläder till imorgon
- Lyssna på musik
- Sova
- Kolla på Lipstick Jungle
- Gå in på en massa sidor med kläder och drömma om att ha råd med dem

Vad fan är grejen med guilty pleasures? Folk som tycker att de är coola för att de bara lyssnar på det nyaste och hypade som egentligen bara vill sitta hemma och lyssna på typ gyllene tider.
Fast det är inte det jag har problem med, hell no. Alla får väl lyssna på precis vad de vill. Det är bara det att de skäms över det! Tycker man om Peter Jöbacks version av Halleluja mycket mer än Leonard Cohens version, säg det då. Det är så onödigt att folk ska vara oroliga för vad andra tycker och inte vågar säga vad de själva tycker. Lönt. Varför ska man känna sig skyldig för vad man lyssnar på?

Om jag hade stöttat ordet guilty pleasures hade mina varit typ The Saturdays - Up, Wham! - Last Christmas och en massa andra ocrediga låtar. Men de är inte mina guilty pleasures för att jag känner mig inte guilty när jag lyssnar på dem. De är bara lite mindre coola låtar som jag tycker om att lyssna på.

Jag stör mig på folk som använder ordet eller säger att de har eller inte säger att de har fast har guilty pleasures. Bara för att i mina öron är det folk som skäms över vad de tycker. Och jag klarar inte av folk som skäms över vad de tycker eller är rädda för vad andra människor tycker.
Mest bara för att jag har mycker länge varit en sådan person. Men jag övar och blir bättre på att säga fuck 'em och hålla huvudet högt fast att jag vet att det finns folk som tycker att jag är dum i huvudet.
Som sagt så tycker jag inte om folk som inte vågar vara sig själva för att de är rädda för vad folk ska tycka. Så jag måste själv sluta vara en sådan person. För jag tycker att sådana som verkligen skiter fullständigt i vad alla tycker (jag är absolut ingen sån) är så jävla coola.

Så mitt tips är: skäms inte över vad ni lyssnar på, har på er eller vad ni tycker, så kommer jag tycka att ni är jävligt coola.

För det är ju allas mål i livet, att jag ska tycka om dem. Verkligen.

Duudes, nu blir jag stolt. Höll mig borta från datan hela långa dagen igår! Där ser man, det går faktiskt! (I och för sig så satt jag och kollade på T4 on the beach och spelade Guitar Hero hela dagen istället, men fokusera på det positiva, haha!)
På kvällen gjorde jag en liten visit till mis amigos och sa hejdå till Stephanie som åker tillbaka till Florida idag. Vi träffades allihopa men jag var tvungen att gå efter en timme, plus att det kändes lite som att ingen riktigt var pepp på någonting (inte jag heller), så vi satt mest och glodde på Paradise Hotel. Sedan gick jag vidare till mamma & pappas kompisar, vi satt i deras mysiga källare, lyssnade på åttiotalsmusik och diskuterade festivaler bland annat. Tack till K & A, som tyckte att festivaler är kul och tycker att jag ska åka på någon i sommar. Så jag har (typ) fått mamma på min sida nu, så kanskekanskekanske (hoppashoppashoppas) åker vi på någon festival i sommar. Jag gjorde ju lite research detta året, var mest pepp på Reading, Glastonbury och Hultsfred. Men vilken som helst duger, typ. Jag vill, jag vill, jag vill.

Planer nu är att jag och H ska hämta våra avslutningströjor eller vad man ska kalla det, set med mysbyxor + hoodtröja med skrift på. Jag kan ta kort och visa när jag har fått det! Ska inte avslöja något, men de är otroligt heta säger jag bara. Mohaha modeblogg nästa? Nej, inte direkt kanske. Vad ska man kalla det då? Dunka-huvudet-på-tangentbordet-och-lägga-ut-det-blogg? Yeah, så säger vi.

Nu ska jag sluta tråka ut alla mina obefintliga läsare och klä på mig. Eller något.

Jag som hade tänkt hinna vara riktigt ledig idag. Istället har jag bara slösat dagen på att uggla framför datan, lönt. Men nu har jag avnänt nästan hela batteriet och laddat in mina julklappsskivor på min zen (som nästan är fullproppad nu! stolt x'D)
Jag skulle ju hinna göra massor idag.

Damn you, computer.

Jag funderade på en sak igår när jag skulle diskutera musik med mina vänner (jag kom inte så långt).
Jag skulle förklara att man inte kan kalla The Libertines ett pojkband. Ever. Men som sagt så kom jag på en sak innan jag hann det. Jämfört med mina vänner så är jag extremt indie. Jag pratar alltid om band som ingen har hört talas om, Jonas brothers är ungefär så mycket rock de klarar av. De får öroninflammation av Lasse W och Håkan.

Men i andras öron måste jag vara extremt mainstream. Jag har inte hundra hyllor fyllda med skivor, jag brukar oftast gilla de mest kända låtarna, jag blir trött på de flesta låtar som inte har en refräng. Jag blev arg på NME för att jag inte kände igen alls många låtar på deras årsbästalista. På rätt humör så är calabria inte dålig. Jag har inte en iPod med över tiotusen låtar. Jag har inte ens en iPod, faktiskt. Jag har aldrig varit på en festival. De enda riktiga spelningarna (då räknar jag inte mora träsk och electric banana band) jag har varit på är Lars Winnerbäck (plus alla förband) i somras och Bloc Party som skulle promota deras nya skiva i en skivaffär i London. Jag var opepp och tyckte att de var dåliga.

...Så vad kan jag säga? Jag är så indie att ingen vet vad jag snackar om bland mina kompisar, men för alla andra så är jag en wannabe mespopare.

Aldrig kan det bli rätt.

(hos Evelina, vi pratar om promise rings)
Någon: - Men ofta att man har en sån ring och inte har sex innan man gifter sig!
Steph: - Ja, liksom man köper ju inte en bil utan att provköra den!

Jag kom hem från min kompis vid kvart i tolv igår. Jag hade inte festat, bara pratat och kollat på pirates of the caribbean. I alla fall, jag var hur förkyld som helst och hade lite feber. Men tro inte att jag gick och lade mig innan jag hade:
- varit på toa två gånger
- tvättat ansiktet
- ta på stioxyl
- ta på ögoncreme
- smörja ansiktet
- bytt om
- pratat lite
- tagit två alvedon
- druckit vatten

...jag tycker inte alls att jag har många rutiner.

Igår var det skolavslutning. Skönt att komma ifrån skolan. Nu kan jag göra what I do best, ingenting, hela dagarna.

Men i alla fall. Mellan julen är här och sleigh ride skulle någon komma upp och tala.. i åratal. Kändes lagom kul att sitta där på scenen, dra ut på det. Men hon drog upp två gubbar från rotary och de skulle dela ut det goda föredömet.
Det goda föredömet, för de som inte vet, är ett pris som rotary delar up några gånger per termin på vår skola. Alla klasser ska rösta och motivera någon som är ett gott föredöme, och de två som får flest röster i alaget går vidare. Sedan får elevrådet bestämma vem som ska bli det goda föredomet. Sedan får alla gå till aulan och så berättar de motiveringen till vem som blir, och sedan ropar de upp den personen. Den personen får blommor och diplom och äran och tusen fucking spänn! Fattar inte hur gubbarna tänker, som vill ge oss stitungar så mycket pengar.

I alla fall, så skulle de säga vem som vann novelltävlingen på temat skräck, som hela vår klass blev tvungna att skriva i svenskan. Leonard, som alltid ska äga mig i allt, vann, någon sjua kom tvåa och jag kom trea. Det var ju kul, i och för sig, jag fick ett diplom och en lärobok i svenska, och sedan så kom tre personer upp för att de pretty much var "bra kompisar, ställer alltid upp, har ett leende på läpparna, gör en bra insats i idrott och skola och respekterar lärare" och fck tusen spänn per skalle.

Då kan man kanske förstå att jag kände mig lite snopen med min lilla lärobok. Till och med Jocke fick ett bättre pris, han fick typ nåt hederpris för sin "skräcknovell" Kalle och Pelle på Konsum, han fick godis.

Men grattis till mig, jag fick ett diplom.

I need to get a life.

Jag blev glad när jag såg att det var living on the edge hela dagen idag på mtv. Jag har spenderat morgonen med att kolla på avsnitt 2-6. Och jag är extremt inne i det.

Mycket slitsam dag i skolan idag. Sammanfattning: Börja, städa skåpet, ha håltimme = sitta och sticka en lila mössa i glasburen (nej alla tyckte inte alls att jag är störd!), undra who the fuck is J F, kolla på extra på spanskan, sluta tidigt, äta godishalsband (min nya drog!), ha musik = sjunga last christmas och feliz navidad och spela gurka, få reda på att jag har VG i musik, äta äckligt men mycket, kolla på A Christmas Carol och äta godis, ha NO i fem minuter, ha kör.

Man kan förstå att jag är alldeles uttmattad nu. ;)

Igår hade jag och Hanna en debatt om färgen beige. Hon var för, jag var emot.
Hur kan man vara emot en färg, kanske man frågar. Men jag lovar, det går. Det lät ungefär:

"Alltså, egentligen. Vad är det för mening med färgen beige?! Det är så jävla lagom, varför ska man klä sig i beige när det finns massa fina blåa, rosa, röda, gula, gröna färger? Till och med svart och vitt! Om man vill vara mer neutral kan man väl ha grått eller brunt, beige är bara fult och jävligt onödigt."
Hrm, jag kanske hade ätit ett godishalsband för mycket. Jag blir lite uppretad då.

Samma idag, när vi såg top model och jag suckade åt någon med mittbena.
"Mittbena borde avskaffas."

...eehja.

Dagens låt blir Just like heaven - The Cure.

Mest bara för att jag tycker att den är fin. Jag hade ingen bättre motivering idag.

Hej!

Hör och häpna, jag lever! Jag dog inte igår. Jag är levande och in one piece. Lucian gick rätt bra, fast jag tyckte synd om killen i åttan som fick sjunga staffan stalledräng själv bara för att hans kompis var "sjuk".
Mindre kul att jag fick stiga upp vid kvart över fem och ge mig ut vid halv sju i snön (mitt hår förstördes totalt!!) och släpa på en bag med typ två tusen ombyten. Men det gick bra och ingen svimmade eller så. Sedan, byta om och stressastressa till sporthallen. Byta om och bli gangstaaah. (Baggybyxor, linne, skiitstor hoodie, scarf i bakfickan och runt huvet och keps, folie på tänderna, tusen halsband. Nej jag gick inte alls in för det?)
Sedan, volleybollhelvete. Förlorade första skitstort, vann andra, lunch, vann tredje och fjärde, förlorade femte och c-finalen. Nja, jag har aldrig påstått att jag är en stjärna i volleyboll faktiskt.

Idag hade jag tänkt sitta och göra mest ingenting hela dagen, superskönt, haha.. Folk får gärna tycka att jag inte har något liv, men jag gör sånt jag mår bra av. Just idag mår jag bäst av att sitta och och göra ingenting. Mamma köpte ett nytt ritblock till mig också, så jag ska sitta och rita och lyssna på musik och kolla på tv hade jag tänkt. Lovely!

Ikväll så ska jag gå på luciatåg i kyrkan för att sötlina är med. Så jag ska kolla på det och önska att jag var i gisleparken.
Bara för att Sugarplum freaking Fairy kommer till Gislaved och jag inte kan gå för att jag inte är arton. Jag ville övertala Vincent (min bruuder) att fixa fram lite VIP-pass till mig bara för att hans kompis (som är 92:a, lite kul faktiskt) och hans band ska spela förband. Men nej, det går inte för sig. Så jag får väl sitta här och vänta på artonårsdagen. Kul liv.

Det här kan möjligen vara det onödigaste inlägget jag har gjort på länge. Och tråkigaste. Men ja.

Kram!

(Rubriken var för övrigt vår hejaramsa på fotbollsturneringen i våras när vi förlorade skiten. Vi går i klass 9 cd. Geddit?)

..Om jag ska fortsätta på en lite mer positiv ton än det förra inlägget så kan jag berätta om min dag. Som jag kanske har skrivit i några inlägg för många så jag jag varit mycket upptagen med att göra mitt rum i miniformat till tekniken. Blev färdig någon gång igårkväll efter ungefär två miljoner psykbryt. Men det gick tillslut. Så jag limmade ihop det idag på lektionen och lämnade in det. Jag fick VG! Mycket stolt, mycket stolt. Resten av lektionen satt jag och kladdade med målarfärg.
På bilden så var jag också färdig, så jag satt och kladdade med vattenfärger. Jag har målat en hel tekanna plus bakgrund där alla färger går i beiget, brunt, svart och grått. Så idag släppte jag loss och gjorde en knallröd katt som såg ganska dagis ut. Sedan målade jag ett matchande dagisaktigt träd i grönt, men röda pluttar på som skulle representera äpplen. Jag visade stolt för läraren och berättade att jag hade blivit mycket inspirerad av picasso efter att vi såg en film om honom. Jag tror absolut att han trodde mig. Hm.

Efter skolan hängde jag med Frida och Eve, vi fikade och pratade om det mesta. Så det var himla mysigt. Nu ska jag gå och kolla buzzcocks och dö av nervositet för imorgon. Puss.

Jag tar tillbaka allt jag sa om att spotify är great. Just nu stoppar det typ varje halvminut utan anledning och man måste trycka pause, play innan den kan fortsätta. Sjukt jobbigt. Det förstör liksom hela finheten med Greetings From Space (som jag helt randomly har börjat gilla, plötsligt. Kände absolut ingenting för Amanda Jenssen nyss, men nu!)

Det får förresten vara dagens låt med! Jag är så grymt smart.

dagens låt: Greetings from space - Amanda Jenssen

Igårkväll när jag skulle sova så funderade jag på tusen grejer och kom på en sak.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag går på högstadiet, sedan börjar jag gymnasiet och går estet musik eller samhäll, och sedan...?
Alla andra jag känner har typ planerat sitt liv. De har sådana planer, ideer och vet precis vad de vill.
"Jag tycker det är så roligt med webbdesign så jag ska söka lite jobb till det redan i sommar och så..."
"Nej jag ska satsa på friidrotten tror jag,"
"Jag vill bli sjukgymnast eller något sånt."
Och typ tusen andra som jag har hört planera vad de ska göra. Och jag har fortfarande ingen jävla aning. Okej, fair enough så är jag precis fyllda femton, men tiden går så fort. Snart har jag gått ut, då står jag där med mina betyg som plötsligt inte betyder någonting. Jag har ingen skola att gå till. Jag får välja själv. Det skulle vara skitbra och jätteskönt och jag hade längtat ihjäl mig till den stunden, om jag visste. Om jag visste vad jag vill göra.
Vissa dagar vill jag bli typ designer och musikjournalist och stylist och sminkös och författare och musiker och tusen andra saker, men tvingar mig själv att inte tänka så för att jag för feg. Jag vill inte ha en möjlighet att misslyckas. Jag tar det säkra och vet att jag kommer fastna och vara kvar i Gislaved och bli lärare eller bibliotekarie eller nåt.
Jag hör alla säga att man ska satsa på sina drömmar, men vad fan ska man satsa på då? Jag har aldrig känt att någonting är klockrent. Vissa vet att de vill bli skådisar sedan de var tre och sure, då kan man åka till H ollywood och satsa tills man spricker. Och jag vill tro att jag är modig nog att göra något sånt, satsa på mina drömmar, om jag hade några. Eller nej, jag har väl drömmar så de räcker och blir över, men inga riktiga. Yrket blir över, jag vet inte vad mitt drömyrke är. Sedan jag insåg vid fyra års ålder att jag inte kan bli prinsessa när jag blir stor, så har hoppet varit släckt för mig. Och jag är inte bra på någonting heller. Okej, det är väl många som tycker att de inte är bra på något, men de är bara blygsamma. Jag har verkligen ingenting att komma med.
Jag är så jävla lagom. I allt. Jag är ganska blyg, spelar gitarr men inte så bra, sjunger aldrig inför folk, skriver dåligt, dansar inte särskilt bra, ganska lagom i skolan, dålig på alla sporter jag någonsin testat, och ja... Det här skulle inte bli någon text om självömkan, men ja.
Alla andra satsar på sina talanger, eller accepterar vad de har och satsar på att bli lagom och trivs med det. Jag kommer inte att överleva om jag är kvar här och blir tråkig i hela mitt liv. Men vad ska jag göra? Vad ska jag jobba med, vad ska jag bli?

Jag är avundsjuk på er, ni som vet vad ni vill. Okej, ni kanske inte lyckas, men då har ni i alla fall försökt. Då kan ni inte göra mer. Jag vill inte leva med att jag aldrig gjorde nåt med mig själv. Jag vill vara kvar här och bli styrd av andra, jag vet inte vad som skulle hända om jag fick bestämma allt själv. Jag vill inte det, jag vågar inte. Jag är rädd för framtiden, rädd för att välja fel.

..men vad ska jag göra åt det, liksom? Jag får väl ta och hitta nåt att vara bra på. Give me something to die for, som Carl Barât hade sagt.
Det hade bara varit roligt att ha någonting att satsa på, något att brinna för, något att vara bäst på (och då räknas faktiskt inte historieprov.).

Over and out.

Jag måste ha andats in för mycket lim när jag klipper och klistrar ihop mitt rum, för när Carl & Pete sjunger "Arbiet Macht Frei" så hör jag det som "I'll buy Mcfly!".

Det är stört.

Jag sa tidigare att allt var chill och att jag inte har några läxor. Men jag ljög allt lite, jag kom på att veckan visst kan vara jobbig för det. Jag säger bara fredag, dreaded fredag!!

På morgonen är det lucia. Det har varit roligt på körövningarna och så, för utom att jag slutar tre istället för två på tisdagar och att jag konstant oroar mig för att jag inte sjunger bra, men att sjunga inför hela fucking skolan är faktiskt en helt annan sak. I ett vitt nattlinne, dessutom. Och vi har knappt sjungit igenom alla sånger än. Eller jo, det kanske vi har men det är ju ingen som kan dem än. Minst av allt jag. Och jag sjunger understämma också, jag har ingen aning om vad jag har gett mig in på.

Alltså, jag måste gå upp typ en timme tidigare för att skämma ut mig inför hela skolan. Det är hemskt. Och så måste jag stå där och se på när lucian går och tror sig och tror på allvar att folk har röstat fram henne för att hon skulle passa som lucia (nu låter jag bitchig som fan men jag menar inte så. Jag menar bara att lucia-omröstning bara handlar om vem som har flest kompisar. )
...Men det kommer nog bli kul. Jag kommer att sjunga jättefint och allt kommer bli jättebra och alla i publiken kommer att gråta för det låter så fint och jag kommer att ha jättekul.
Not.

Men saken är den att jag kan inte ens slappna av när lucian är slut. Nej, då är det volleybollturnering. Volleybollturnering?! Why oh why oh whyyyyyyy. Gympalärarna tyckte att det skulle bli en rolig dag för niorna att ha kul hela dagen med lucia först och sedan volleyboll hela dagen. Ge mig en vanlig skoldag, any day. Det är hemskt att stå och spela med hela klassen och alla sitter och kollar på ochman missar bollen och det slutar aldrig för att alla ska spela lika många matcher och... Allt är lite av ett helvete helt enkelt.
Lite tur hade jag kanske i och för sig att vi toppade lagen, så att de två som spelar volleyboll i klassen plus alla hockeykillar och läskiga ledartyper/loudmouths/divor är i det toppade laget och vi andra i det "dåliga". Vi skulle göra lagen i onsdags och det är väl tur att jag inte tar åt mig så mycket. De skrev upp lagen på tavlan och det lät såhär:
Danne: -Ey, Miranda, är du bra på volleyboll?
Phille: -Nej hon suger fan! (skriver upp mig i det "dåliga" laget)
Jaha, tänkte jag. Nu blir jag så himla ledsen att några stolpskott tyckte att jag var dålig på volleyboll. Jag satsar ju verkligen allt på det och jag trodde att jag var skitbra. Shit, jag har verkligen tyckt att jag har presterat fantastiskt på gympan när vi har volleyboll.
..eller inte. Jag tycker faktiskt, helt ärligt, att det är bättre att jag fick vara med i det andra laget. Fair enough, vi kanske inte är riktigt lika bra som de andra, men jag slipper all skit.
Jag är ärligt talat riktigt dålig på volleyboll, jag har ingen bollkontroll och rädd för bollar (eller kanske allt som kommer flygande mot mig i hög hastighet som det är meningen att jag ska blockera eller ta eller skjuta på). Så it goes without saying att jag hellre skulle slippa skiten. Men det kan jag inte. Om jag inte är med så kommer jag få IG i idrott. Eller i alla fall bara G. Och jag skulle ju satsa på VG det här året. Det kommer aldtig gå, men vadfan. Man måste satsa.
Men i alla fall, så skulle vi spela i lagen på gympan i fredags. Great, tänkte jag. Det här kommer ju bli otroligt jämt. Eller inte. Så jag satte mig som avbytare i mitt lag och förberedde mig för utklassning, eftersom vi var uppdelade i ett bra och ett sämre lag. Men de två tjejerna som spelar volleyboll och är med i det bra laget badade den lektionen och de var two men down. Så jaha, då skulle jag vara med dem den lektionen. Greeeeeat. Verkligen. Nu verkar jag ännu sämre för att jag spelar med dem som är bättre. Och det var lite hemskt att vara med i det laget, faktiskt. Alla skrek och kritiserade varandra och höll på. Och medans de i det toppade laget hade fullt upp att diva sig, så vann mitt lag (som jag inte var med i just då) över de som skulle vara bättre, två gånger.
Det hade jag ganska kul åt, faktiskt.

Och just det, man ska klä ut sig också. Vi ska klä ut oss till hiphopare. Det kommer väl vara den roliga delen, sedan när jag ska spela blir det värre.

---

Men jag får väl ta den här fredagen när den kommer. Jag måste sluta oroa mig för saker långt innan de händer. Jag mår inte bra av det. Så nu ska jag fortsätta äta marabou och ha det chill.
Take that, helvetesfriday.

Over and out!

Jag lånar Vincents laptop, spotifyar mig, äter marabou och allt är chill. Och det är lördag. Och den enda läxan jag har att göra till nästa vecka är att göra mitt rum till tekniken.

...nu är ju det enda som fattas att jag skulle ha ett socialt liv också. Då skulle ju allt vara skitbra.
Fast egentligen, om jag hade ett socialt liv så skulle ju jag inte ha tid att göra allt det ovanstående. Så jag får väl nöja mig, you can't have the cake and eat it. Eller vad det nu är man säger.

Men för övrigt så stör jag mig på att jag hörde två låtar (en på P3 och en på gympan) som jag vill lyssna på men jag kommer inte på vad de heter. Pöckoh.

I tisdags röstade vi på vem som skulle bli lucia i kören. Vi fick inte få reda på det förrns på tisdag när vi har kör igen. Men vår skola är så liten att jag vet vem som ska bli Lucia och vem som är reserv. Och det var topsecret-stämplat. Jag har knappt behövt fråga. Samma gäller dealen med Gislaveds lucia. Det var ännu mer top secret. Men jag behöde knappt fråga innan hela skolan visste det också. Vad har jag lärt mig av detta då?
-Att lucia faktiskt bara är en popularity contest och den som jag ville vann inte.
- Att jag hoppas att något hemskt eller fantastiskt kommer att hända mig som ingen annan får veta, för att alla kommer att veta det då.

Jag har faktiskt vant mig vid att gå på lundåker där alla vet vem alla är. Förr störde jag mig på det. Men det är chill. Jag hade nog inte pallat att gå runt någonstans (typ gymnasiet, om det är som jag tror) och vara helt beredd på att gå runt och se en massa människor som man inte vet allting om.

Men vad i helvete, jag måste verkligen gå nu. Over and out.

Stört länge sedan jag lade upp dagens låt, men ja. Vad kan man göra. Idag blir det i alla fall inget mindre än...

White Winter Hymnal - Fleet Foxes

Bara för att det snöar idag (och jag har inte fått en enda snöboll på mig! Who knew?) och jag tycker att det låter som en jullåt.

Länge sedan jag skrev, men jag är lika upprörd som min lärare över att jag inte har någon egen data (på utvecklingssamtalet tyckte hon mycket synd om mig som var den enda som inte hade en egen) och plus det så har jag muchas tareas nu och så. Igår satt jag uppe till tio och gjorde en bokhylla i skala 1:20. Lönt, jag vet. Men jag vill ha VG i teknik och jag är inte så bra på ritteknik, så jag får satsa järnet på det kreativa, att göra en modell av mitt eget rum.
Så just nu så borde vär jag sitta och komma på hur jag ska få upp mina gardiner, eller plugga till spanskaprovet imorgon, eller plugga på engelskaglosorna. Men jag orkar inte. Pappa har skaffat spotify så jag tycker att det är lite roligare.
Plus att jag tycker att jag förtjänar det, idag på gympan hade vi konditionstest och jag gjorde 98 situps på två minuter. Jag är jääävligt stolt, om ni undrade. Sedan klarade jag 46 armhävningar på knäna på två minuter. Inte lika stolt, men jag har aldrig påstått att jag har några armmukler. Nu har jag fått bekräftelse på det också.

..Det var väl typ det jag ville ha sagt. Jag ska gå på konsert ikväll, Vincents klass ska ha lite uppvisning. Han ska spela trummor på fix you och han säger att han som sjunger sjunger rätt dåligt. Sånt är alltid kul att se.

Sedan hade jag tänkt hinna spela gitarr ikväll också. Men när jag kommer hem från konserten (vid åtta tidigast skulle jag tro) så måste jag se Hype, sen måste jag ducha, sedan Eastenders, Little Dorrit och Never Mind The Buzzcocks. Och sedan är det sent och jag behöver sova.

Så spännande är min kväll ungefär. Men nu borde jag väl gå och bygga en byrå eller skriva lite glosor.