Hahahahahaha åh min humor är verkligen ass-kicking.
Storyn bakom detta är ju då att jag inte är den enda omogna männsikan i min ungängeskrets.. Frida har väldigt kul åt att springa runt på kvantum när vi ska handla och peta sönder muffins, byta plats på alla varor, (gärna typ fisk från frysdisken, och gömma det bakom något så att någon trevlig anställd hittar rutten tinad fisk på en hylla med tacochips efter några dagar, hahaha), och helst av allt ska ju allt detta hända medan Hanna springer bakom och ser ut som en förtvivlad småbarnsmamma som inte kan hålla koll på sin unge (Frida, alltså.)

Idag på psykologin så såg vi en trevlig film som dokumenterade några små barn med damp, tourettes och asbergers. Det här säger jag inte för att vara rolig, det var faktiskt på allvar så att jag tänkte "Åh! Det är ju precis som Frida!" när de filmade den lilla pojken med koncentrationssvårigheter som sprang och förstörde för alla i en mataffär.

Hahahaha alltså.. Ett, jag är sjukt rolig. Två, när jag är sjukt rolig känner jag behov av att ta bort allt det roliga genom att överförklara allt eftersom jag utgår från att alla är lika puckade som jag.

Nu borde jag nog sova.

Trött tjej här!
Har haft veckans jobbigaste dag. Sjukt jobbiga lektioner, lunch vid kvart i elva, och då ska jag orka sitta och låtsas vara smart på dubbla psykologilektioner till halv fyra också. Dör nästan av trötthet och hunger. Peppt.

Men jag dog ju inte. Istället gick jag hem, packade väskan och tränade! Alltså, jag gymmade. Själv. On my own. Efter skolan när det är typ.. folk där. Alltså, massa människor. Som inte är pensionärer.
Herregud, när jag upptäckte detta höll jag på att vända. Men det kändes liiite mesigt när jag väl hade kommit that far. Så jag har tränat helt alldeles utan kompis för första gången! Utan att dö!
Jag är ganska stolt.

(Ja, jag inser att detta är något som de allra flesta skulle se som en ganska självklar och enkel sak som inte alls är läskigt men.. Jag är ju jag. Och när jag gör saker som jag är rädd för blir jag stolt. Typ, så stolt att jag väldigt gärna vill skryta för alla. Även om det handlar om någonting som egentligen är värt att bli stolt över. Frågor på det?)

Så nu är jag väldigt trött, i alla fall. Det var liksom det jag hade tänkt komma till lite tidigare i inlägget egentligen. Typ, hej, jag är trött, därför lyckas jag blogga ännu sämre och tråkigare än vanligt.

Nu tänkte jag titta på partiledarutfrågningsgrejen på ettan.

Ja, det där skrev jag bara för att försöka lura i folk att jag är bildad och bryr mig om politik och är smart och sånt.

I själva verket ska jag lägga mig i soffan, äta ananas och sticka på min pippitröja.

PUSS!

Ni vet när man sitter och tänker på grejer och funderar alldeles för länge och kommer fram till saker som känns helt logiskt fast egentligen hoppas man att man har snurrat till det och är lite för dum mot sig själv fast att det känns helt logiskt när man tänker på det fast sen om man tänker lite till så kommer man på att det egentligen är helt stört i huvudet och att man nästan vågar tro att det bara är man själv som är negativ och egentligen så stämmer nog kanske det där som är ett annat alternativ som man egentligen innerst inne hoppas mest på fast inte vågar för att man är lite för rädd att bli besviken?

Eller ja, det kanske det inte är så många som vet. Jag var ju aldrig bäst på att förklara saker och ting. Men tänk då att om det där känns luddigt och konstigt och förvirrande så är det mycket värre i huvudet.

Men i alla fall. Det är det jag gör just nu.

Åh. Jag skulle ju byta ut min ko idag. Trots att den är fin. Men det orkade jag inte.

Två saker jag har gjort idag, är att jag har invigt mina raggsockar (vilket betyder att det ganska så officiellt är höst)! Och så har jag simmat. Faktiskt. Sen att jag inte är speciellt bra på det, är en annan sak. Jag gjorde det, i alla fall. Så nu kan jag känna mig stolt.

Men nu tänkte jag faktiskt sova. Det är ju skola imorgon också. PUSS!

Hahahahaha, innan idag när jag skrev lite med min fina kusin berättade hon om ett kort hon hade fått av mig en gång i tiden.

"HEJ LINIA JA HAR JOT EN POSKHARE ÅT DEJ HOPAS DU TYCKER OM DEN FRÅN MIRANDA"

Hahahaha alltså jag kan inte sluta skratta. En poskhare!
Jag älskar att jag totalt avsaknade förmågan att stava eller behärskade stora/små bokstäver och punkter, men kunde stava till tycker (jag har sett en bild på detta kort, it's true!).

Söndag. Myggbett över hela benen. Eksem runt ögonen (tack vare det där himla limmet till lösögonfransarna jag hade i fredags). Trött. Opepp.

För att känna att jag har uträttat något vettigt idag tänkte jag gå och simma sen. Eventuellt.
Eller så ligger jag bara i sängen i min fina All Time Low-tröja och lyssnar på Håkan och stickar och tittar på Gossip Girl och annat trams.

Och så kanske jag eventuellt kommer ihåg att ta hjälp av någon teknisk och blir av med min ko och kanske har någon snäppet mer seriös bild där.  Kanske.

Åh. Jag tänkte ju skriva ett långt fint inlägg eller två om roliga saker. Typ nollningen och insparken igår, typ hembygdsparken idag.

Sen kom jag hem. Sen såg jag att BBC3 visade The Libertines set från Reading. Jag tittade. Och grät lite smått. Hatade mig själv för att jag inte var där.
Fatta att jag lyssnade uteslutande på The Libertines i ett halvår.
Fatta att jag har lipat till Bound Together.
Fatta att jag har varit riktigt ledsen för att de splittrades innan jag upptäckte dem.
Fatta att de återförenades i år, ikväll, och att jag inte var där.
Fatta att jag satt i soffan och tyckte synd om mig själv och hetsåt chips och såg deras gig på tvn. Och dog lite på varenda jävla låt de spelade. För varenda låt de spelade var så bra.

Det finns ju alltid ett band som är lite bättre än alla andra. Den där musiken som fastnade lite extra i hjärtat och stannade kvar. Stannade kvar fast att de inte sjöng renast eller spelade bäst gitarr. Men någonting var det. Någonting som gjorde att när jag hörde Up The Bracket för första gången så fastnade jag direkt och ville aldrig sluta lyssna. Någonting, som gjorde att jag lyssnade på dem hela tiden. Och det finns kvar.

De är inte längre högst upp på listan på mest spelade. Nu finns det andra band som också tar plats i hörlurarna. Men varje gång jag hör Carl & Pete så får jag samma känsla. Så underbart. Varenda låt är så himla.. fin, så rätt, så bara.. Åh.
Jag vet att inte alla håller med mig. Jag råkar veta att det finns inte speciellt många alls som håller med mig (inte i min ungängeskrets i alla fall).
Men det är i alla fall så, att samma kväll som The Libertines spelar i Reading år 2010, ser jag det på tv. Och fäller en liten tår när Pete sjunger att If call I must do, to take my love to you.

Cut cut cut. Cut. Cut. Cut. Jag var inte där.

Godnatt.

Jag har fattat grejen med att hålla föräldrarna lugna. Jag kom hem för en stund sen:

Mamma & pappa: "Hej!"
Jag: "HEJ! Jag ser lite ut som ett våldtäktsoffer för att jag har kliat sönder två myggbett så mina tights blev lite blodiga på smalbenen, och så har jag märkt att jag har ett hål i mitt linne."
De: "......."
Jag: (ser glad ut)
Mamma: "Eh.. hade du kul då?"

Hahahaha.

Första skolveckan betyder givetvis att det är nollning och inspark och allt vad det innebär.  Jag är pepp och tycker ju att varje ursäkt att få klä upp sig är skitkul.

Inte lika kul när jag inser att jag har det största i-landsproblemen av dem alla - Jag har ingenting att ta på mig!

Alla gråter med mig. Ehe. Nej, men jag har provat och provat och det finns väl en outfit som jag gillar men den har två problem - ett, jag ser gravid ut i kjolen, och två, jag kan inte gå i skorna
Eftersom det är skorna och kjolen som gör hela saken så är det ingen het idé ändå.

Jag ville ju ha klackskor så att mina något av mina två par snyggskor får vara ute på äventyr och vara snygga på mina fötter för en gångs skull (istället för att se fina ut på bokhyllan). Men efter att ha provat kläder i typ en halvtimme har jag insett att fy fan vad obekvämt det är. Skulle jag gå runt så en hel kväll hade jag nog kanske antagligen dött.
Och då är ju converse egentligen enda alternativet att ha på fötterna. Och converse och klänning kan jag ju ha varenda dag. Jag vill ju inte gå på inspark och se likadan ut som jag gör varje dag, fast med lite mera smink. Where's the fun in that? Men jag orkar inte heller ha klackskor eftersom jag prioriterar att kunna dansa, gå, stå och leva framför att se snygg ut i fötterna.

Det är inte lätt att vara ytlig.

Jag kom på att jag borde vara rätt stolt över mig själv ändå.
Jag menar, även om jag bestämmer mig för att jag hatar att träna mest i världen och aldrig går till gymmet igen, så har jag ändå en gång i mitt liv varit en sån människa som jag alltid har stört mig på något så extremt och aldrig förstått mig på alls. En sån som kommer in i klassrummet (okeeeej, det har hänt en gång. Men ändå.) med halvblött hår och helt pigg och bara "nää jag tränade innan skolan" as you do, liksom.

Ett av mina mål i livet. Check, typ.

Jag glömde ju skriva ännu en anledning till att jag är död idag. Jag kände igår eftermiddag när jag var pepp att ja, det gör ingenting att jag kommer hem mitt i natten, det är väl en toppenidé att träna imorgon bitti på vår sovmorgon, så gör vi! Så det lovade jag.
Såateeeh, efter cirka fem timmars sömn steg jag upp och packade väska och gick och gymmade. Klockan nio på morgonen. På min sovmorgon. När jag hade sovit i fem timmar. Tränade.
Alltså, jag har fan blivit störd i hela huvudet, om man ska använda sånt språk.
I alla fall. Sen har jag varit i skolan. Hållt mig vaken på alla lektioner. Den värsta tröttheten har inte infunnit sig förrän nu. Och alla vet ju att det man gör när man inte orkar/vill något annat är att blogga. Hence uppdateringen.

På tal om bloggar, förresten! Den här terminen ska ESMK09 ha det fantastiskt nödvändiga ämnet datorkunskap två (!) gånger i veckan.
Vår första uppgift var att skaffa en blogg! Inte vilken blogg som helst, givetvis. Man kan ju inte bara gå och ha kul. Nä, den skulle handla om vad vi gjorde på lektionerna också.

Om någon mot förmodan skulle fundera på vad jag hittar på (och får i uppgift att skriva om, givetvis) så hittar man det på den innovativa och spännande http://mirandasdatorkunskap.blogspot.com/ .
Märk väl den spännande titeln! Dör så kul. Typ inte. Men eftersom det är meningen att stackars läraren ska titta på våra bloggar, så tänkte jag att det är ju bäst att vårda språket och underhålla mig själv så jag har skrivit så pretentiöst jag bara kan (vilket är svårare än vad man tror när man skriver om något som man inte kan något om!). Skrev ett jättelångt inlägg om absolut ingenting. Och det är faktiskt värt att kolla in den eftersom jag la in bästa låten ever (nästan, i alla fall) i slutet av inlägget. Wohoo!

Jag är så trött ända in i hjärtat nu.
Första skoldagen fick ett annorlunda slut eftersom jag fick en tillfrågan att åka till Malmö sådär efter skolan för att se Johnossi och Band of Horses. Inte helt fel! Lite hem och panik och sen åka med fina Linda och två till ända till Malmö. Jag försökte strunta i min shyness och satt och pratade massa strunt. Fint. På grund av matpaus missade vi lite Johnossi men vi trängde oss fram lite grand och såg bra i alla fall. Vi såg lite av Against Me och hela fina, fina Band of Horses och däremellan hann vi springa runt lite i fina Malmö.

Inga bilder har jag och är lite för trött för att formulera mig bättre än såhär. Fint vare, i alla fall. Och så är det ju en bit till Malmö också. Och tillbaka. Jag kom i säng klockan halv tre. Måttligt trött idag, alltså. Men vad gör man inte för lite livemusik innan sommaren hinner ta slut helt och hållet?

Jag tänkte bara skriva att jag är rätt cool.

Eller okej, mer såhär: Min kusin tycker att jag kan spamma hennes spotify-inbox med bra låtar. I do that. Sen säger jag "Du kan ju göra en hel playlist med mina tips nu. Och kalla den min kusin har ett stort ego. YEEY, vilken ide!"

Sagt och gjort. Nu existerar min kusin har ett stort ego/enpopsaga!

En väldigt bra playlist. Men sen tycker jag att alla ska gå in och titta ändå. För det kan ju bara vara mitt ego som talar.

Jag måste säga att jag verkligen välkomnar skolstarten imorgon. Hela dealen med att sitta hemma och glo börjar bli ganska tråkig nu. Och tiden går så s a k t a!
Liksom, jag har hunnit träna (!!), duscha och raka benen i hundra år, äta, titta på Gossip Girl och äta kladdkaka. Och klockan är bara halv fyra.

En gång i tiden när sommarlovet fortfarande kändes himla pepp och spännande och fint tänkte jag att sista lovdagen, då ska jag göra nåt kul.
Eeeeeh jodå. Lipa till Gossip Girl är ju kul.

Imorgon är första dagen i skolan för ettorna på gymnasiet! Jag, som snart kan titulera mig tvåa (vilket känns ganska tufft!) och börjar inte förrän på tisdag. Det betyder att jag kan sitta och vara helt onervös för skolstarten och sitta och fundera lite grand. Och blogga om det i samma stund som jag tänker det, såklart.

Vad jag ville komma till är att det känns så himla skönt att börja tvåan. Helt och hållet ångestfritt och lugnt (och bara för det så kommer karma säkert bita mig i röven och jag kommer ha ett helvetesår, men i alla fall). Och det där med ångestfri skolstart var det rätt länge sedan jag upplevde.
När jag skulle börja sjuan.. Okej, det var så länge sedan att jag inte kan uttala mig om hur jag kände. Inga dagböcker har jag heller som referens.
När jag skulle börja åttan var jag måttligt pepp eftersom jag visste att det fanns totalt två personer i min klass som jag tyckte om att umgås med.
När jag skulle börja nian så hade jag fortfarande kvar samma högstadieklass som jag inte trivdes i, plus gymnasievalsstress och ihjälpluggning.
När jag skulle börja ettan hade jag ingen jävla aning om vad fan jag höll på med, som Petter hade uttryckt det. Jag var nervös som döden vilket inte var konstigt eftersom jag skulle börja på en ny skola med folk jag inte kände, på ett program som jag trodde att jag skulle faila. Spännande, visst, men mest bara nervöst.

Och nu ska jag börja tvåan. Det känns så himla bra. Visst, ettan var ett sjukt fint år för mig - jag träffade en hel klass med fina människor och utvecklades som person (prettotjejen nummer ett mhmm, men it's true!).
Trots att ettan var himla fint, så är jag så glad att jag slipper att vara så jävla nervös i år, jag slipper ångesten, jag slipper undra hur det kommer bli, jag bara.. slappnar av. Vågar tro att det kan nog bli helt okej ändå.

Såatteeh, tvåan? Here I fucking come!

Åh, nästan ett dygn med min kossa nu! Jag älskar den. Är inte riktigt redo att skiljas ifrån den.
Alltså är jag fortfarande mognaste tjejen i stan. Fint äre!

Annars har jag mest gått och.. varit extra söndagig. Tittat på Gossip Girl och ätit chips, typ. Det kan man ju behöva ibland.. Eftersom mitt liv är så himla krävande annars, liksom.. eh.. eller kanske inte. Men ändå.

här tänkte jag lägga in en bild på mina blåa naglar (älskar nya nagellacket!) och min fina blåa secondhandskjorta.. Men sen kom jag på att det är ju ändå söndag. Då är jag aldrig snygg. Så ni slipper. Titta på kon istället. Den är fin. Hahaha alltså jag sitter verkligen och psykopatskrattar åt mig själv och tycker att jag är jätterolig och tänker att "nuu jävlar tycker alla att jag är dum i huvudet!".. sånt tycker jag är kul.

Men eh, nu ska jag sluta svamla.

Jo, jag har lite ny disaaaajn också. Teknikskillade Hanna hjälpte mig fixa min fantastiska vision. När hon fixade finlinas så fick jag en sån idé att "borde du inte ha en bild på en ko?". Det ville hon inte (can't think why?) så jag tänkte att då får jag ta denna fantastiska idé till mig själv istället.
Borta är bild på mig (för att vara ego är sååååå förra året) och jag känner att kon bara passar så perfekt. Det känns liksom himla chict!

Eller så är det bara så att jag har ganska dålig humor. Grejen är den att jag är fantastiskt oteknisk såatteeh jag vet inte hur man ändrar bilden.

Alltså: Min header är en bild på en kossa (med tillhörande superfyndig text). Jag är mogen. Jag tar mitt bloggande på stort allvar. Obviously.

Frågor på det?

(Idag, vid matbordet)
Vincent: "När du säger att han är diabetiker, menar du gay?"
Alla: "Eh.... nej alltså vi menar diabetiker. Inte samma sak som homosexuell."

Min bror. 18 år gammal, jag lovar.

Håhåjaja. Mycket viktiga saker som står ivägen för att jag ska blogga en massa. Eller typ inte.
Det enda vettiga jag har gjort idag är att träna. Det gjorde jag och Hanna imorse.. Fruktansvärt jobbigt. Men jag är nu stolt ägare till ett gymkort! Cool grej.

Sen har jag i och för sig gjort en del ovettigt också. Nördat spotifylistor med Linnea, bytt facebookspråk till franska, stekt misslyckade pannkakor, kollat på Britains next top model, ätit blåbärspaj, gjort ett misslyckat försök till att städa rummet (igen), bakat kladdkaka, tittat på Gossip Girl samtidigt som jag försökt förklara handlingen (och därmet insett på riktigt hur jävla invecklat och absurt det är! Fast på ett bra sätt, såklart), ätit, tittat på en helt flummig men ganska rolig film, och stickat.

Först tänkte jag att det är lite illa att jag har gjort EN vettig sak idag och (räknar) elva helt onödiga saker. Men sen kom jag på att det är ju helt orättvist att dela in livet i kategorier sådär. Till exempel, att titta på Gossip Girl är ju ganska vettigt ändå.

Nu svamlar jag. Borde sova. Night.

Hei! Idag har jag gjort följande:

- Gått till Lindex med kusin Linnea och syster Cornelia
- Blivit arg för att finaste bhn inte fanns i min storlek
- Varit mogen och provat barnjeans
- Ätit lunch hos mormor
- cyklat till second hand (det är långt!)
- Köpt tre (!) Kitty-böcker för 10 kronor (hur värt som helst. Gotta love Kitty Drew!)
- Köpt en hypermysig flanellskjorta för 12 (!!) kronor
- Plockat blåbär & blivit myggbiten
- Tappat en purjolök mitt i ett övergångsställe.. Hur fan lyckas jag?
- Bakat två helt jävla kick-ass blåbär/kokospajer
- Kommit på mig själv med att helt seriöst fundera på "vem ÄR egentligen bakom Gossip Girl?" i flera minuter innan jag kom på att det inte är på riktigt

Och nu är planen att jag ska se Mordet på Orientexpressen (det var alldeles för länge sedan jag nördade Agatha Christie)

PUSS!

Igår precis efter spelningen stod jag utanför och var allmänt jättelycklig. Jag var sådär hyper och lycklig i hjärtat av den fantastiska spelningen, och kollade runt på alla och tänkte
"Fy fan vad bra det här var. Jag kanske ska skita i popen i framtiden och bli ett scene kid istället?"

Sen kom jag hem.. lyssnade lite på mina playlists och kom på bättre tankar. Pop til I die, typ. Och så himla pretto är jag också. Gotta love that.

Åh. Igår. All time low. Ord räcker inte. Bästa jävla konserten jag någonsin varit på! Slår till och med Muse. Helt underbart.

Vi köade i typ en och en halv timme. Det var mycket folk. Men insläppet var civiliserat och jag dog inte. Vi kom in ohc det var litet men det gjorde ingenting. Vi stod hyfsat långt bak men det var rätt kul ändå.. Jag och fina Lisa var minst sagt pepp och stod och sjöng och dansade musiken när vi väntade. Och spanade in en snygg kille med cookie monster-tshirt. För övrigt fanns det förvånansvärt mycket snygga killar där! Jag trodde ju att det vara var tjejer som lyssnade på All Time Low, liksom. Men det fanns liksom mycket att spana på när man hade trist i kön!

Men i alla fall. Efter förbandet så väntade vi lite till och sen kom underbaraste jävla All Time Low upp på scenen.
Hela publiken stod och hoppade och sjöng med och dansade som fan och bara.. åh. Jag var helt genomsvettig efter typ två låtar men det gjorde ingenting. Det fanns liksom bara att stå där och dansa järnet och sjunga med och jag kände bara liksom.. I love my life under hela konserten. Och det är ju så det ska vara.
Jag var med i två moshpit också! Alex typ "I wanna see the biggest fucking moshpit" och jag typ "fuck yeaaaah". Jag var pepp. Blev lite halvt sönderknuffad men det gjorde absolut ingenting.
Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst och skriva osammanhängande om hur underbart det var. Men det skulle inte vara så himla intressant. Så jag bara nöjer mig med att säga att det var helt jävla obeskrivligt underbart.

Sen köpte jag snyggaste tshirten också. Och åh! Jag måste ju blogga om när jag och Lisa fortfarande var pepp efteråt.
Jag: "Kolla! Där står han med tshirten!"
Lisa: "Vi går och säger att den är fin!"
Jag: "Yey! Bra idé!"
(vi går fram och avbryter i hans konversation med hans vänner)
Vi: "Hej! Vilken fin tröja du har!"
Han: "Eh?"
Vi: "Vilken snygg tröja!"
Han: (mumlar nåt på danska)
Vi: (jahaa!) "NICE SHIRT!"
Han: "eh.. thanks." (wtf, weird swedish stolpskott)

Hahahaha, jag älskar att vara random.

Sen stod vi kvar och väntade.. Ganska värt. Nu har jag fått en kram av basisten (som hade en assnygg rosa bas, by the way), allas autografer på min biljett, och så har snyggaste Alex skrivit på min sko.

SÅ JÄVLA VÄRD KVÄLL!

Nu kan jag dö lycklig, typ.

AAAAH JAG DÖR! SÅ JÄVLA PEPP!

Okej, förlåt. Ibland behövs faktiskt lite caps. Fatta att om några timmar ska jag se ALL TIME LOW!


Då kan jag vara såhär pepp. Så pepp att jag tar på mig en gammal flanellskjorta och gapar stort och ser lite skelögd ut. Så crazy man kan vara.

Nej men allvarligt. Snart går jag till Lisa och peppar vidare. Sen åker vi till Göteborg!

Åh så glad.

Hm. Jag har stora problem. Ikväll åker jag med fina Lisa till Göteborg för att se freaking All Time Low!
Det i sig är ju hur jävla awesome som helst.
Grejen är bara att jag inte vet vad jag ska ha på mig.

Ska jag vara poppig i klänning och converse? Eller rutig skjorta? Eller bandtröja och leopardleggings? Eller nåt annat? ÅÅÅÅH jag älskar mina ilandsproblem.

Livet är inte lätt när man är ytlig.
Men nu ska jag äta och sen får jag nog ta och klä på mig ändå.

PUSS!

Jag var på mitt livs andra gympass idag! Jag är stoltast i världen och struntar i att typ alla andra i hela världen gymmar hela tiden och inte håller på och pratar om det varenda minut. För det gör jag.
Så i alla fall. Jag har tränat idag. Det var mest det jag ville säga. Jag har inte dött. Jag har dock ganska ont i mina muskler nu. Men vad trodde jag, då.

Igårkväll satt jag hos Stephanie och andra fina människor. Pratade, åt och pratade lite till. Himla fint. Inte lika fint är dock att jag inte träffar Steph på två år nu... Två år. Helt sjukt.
Fina floridian!

Ikväll har jag hängt med fina tjejer. Underbart.

Mindre underbart är att jag redan börjar känna träningsvärk. Jag lär dö imorgon. För vem, om inte jag och Hanna, har bokat in ett gympass klockan nio imorgon bitti? Smart. Verkligen.

Men nu? Sova. Puss.

Efter att jag har uppdaterat mig lite smått på olika ställen på internet kan jag bara konstatera att det känns rätt jävla surt att jag inte var på Way Out West.

Eller, rätt jävla surt är en ganska ordentlig underdrift. Minst sagt utomordentligt lamt att jag har suttit hemma hela långa helgen och ruttnat medan vad sm verkar vara typ, världens bästa festival höll på i Göteborg.

Men vad gör man? Ingen idé att lipa åt sånt nu.
Ikväll ska jag till fina Stephanie med fina vänner. Rätt okej.

Det är måndag. Jag bloggar. Det betyder ju att jag inte dog av träningen imorse! Så jävla coolt!

Sen var det ju såhär att det hade blivit fel nånstans så jag och Hanna var pigga och peppa och på plats vid åtta men instruktören var det inte. Men eftersom Hanna är världsvan och erfaren och sånt där så tränade vi ändå. Hur coolt är det? Miranda Simmons, på ett gym? Det är då fan inte varje dag.

Sen hela dealen med att jag inte har nån kondition och inte har några muskler är ju en annan sak.. Det är ju därför jag är där, intalar jag mig! Yey, liksom. Ska jag behöva skämmas för att jag sätter alla maskiner på typ lättaste (okej ja det ska jag men.. det var mest pensionärer där ändå)?

Hur som helst. Jag dog inte. Jag sa inte en enda gång att jag höll på att dö. Jag har inte en enda gång påstått att jag aldrig tänker återvända. Jag tror inte ens att jag sa att jag hatade att träna mest i världen!

Eftersom jag räknade med allt det ovanstående, så var ju dagens träningsepisod väldigt lyckad. Min filosofi är ju ofta att räkna med det värsta så att man inte blir så besviken, haha.

Sen kommer jag antagligen inte kunna gå imorgon på grund av träningsvärk.. Men man ska ju inte ta ut det i förväg heller!

Hm. Jag tänkte ju att jag inte skulle hålla på och lipa över att jag ska till gymmet imorgon.
Jag misslyckades.

Men jag håller mig kortfattad.
Jag kommer dö! Get me away from here I'm dying och this will be the death of me och you will suck the life out of me och allt det där.

Vi kanske ses imorgon. Kanske inte.

I wouldn't do it if it wasn't one, I wouldn't do it if it wasn't one.

Så säger Arctic Monkeys.

Själv anser jag att this is a really fucking bad idea. Hur som helst gör jag det ändå.

Det är ju såhär att i fredags gick jag och Hanna för att köpa gymkort och boka tid med en instruktör. Såatteeh, vi ska vara där imorgon. Klockan åtta. På morgonen. På gymmet.

Jag vet inte riktigt hur det hände att jag gick med på allt detta utan att någonstans stanna upp och liksom.. "just say NO!" typ.

Hur som helst, it's happening. För sent att backa ur nu. Planen är alltså att jag ska börja gå på gym. Och träna.

Vart fan är världen på väg? Nä, jag känner att jag måste lägga mig i sängen, äta lite kladdkaka och kolla på lite Gossip Girl för att lugna ner mig från alla träningstankar. Jeez.

Det är inte bara jag som är random i den här familjen.
Idag, när vi åt kvällsmat:

Mamma: "Varför äter du inte kanten på brödet?"
Cornelia: "Alltså jag tänker typ att det är en svans så jag kan inte!"
Alla: "...?"

Hahaha, eh.. Hon har nog fått det från mig.

Det var som fan vad käck och friluftig jag kan vara då.

Jag steg upp tidigt (okej, klockan var nio. Det är tidigt, för mig.) och cyklade (!!!) till holmen med min mor för att plocka blåbär.
Let's recap mitt liv: Jag hatar skogen ganska mycket. Jag hatar att cykla ganska mycket. Jag hatar att stiga upp tidigt ganska mycket.

Vad drar vi för slutsats? Jag tycker väldigt mycket om blåbär.

Sedan tänkte jag dokumentera denna händelse.. Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord.




Vad vill jag då säga med den här bilden?
- Hej, jag har plockat blåbär tills mina fingrar blev lila. Ambitiöst. Entusuastiskt.
- Hej, jag har jeans på mig! Majgad. Det är inte varje dag. Gotta get that on camera, typ.
- Hej, jag har klippt mig och vet inte riktigt vad jag ska göra med min lugg.
- Hej, jag är så pass ytlig att jag inte ens går ut i skogen en lördagmorgon i augusti utan att ta på mig läppstift först.

Sen kan jag kanske tänka mig andra saker som jag säger med den här bilden. Typ,
- Hej! Jag är lätt retarderad!
- Hej! Jag kan inte städa mitt rum!
- Hej! Jag har ingen klädstil!

Men eh, man kan ju få välja själv vad som är mest passande. Eh ja, man måste ju bjuda på sig själv!

Jag skulle städa mitt rum idag. Och så började jag. Sedan hittade jag en massa fina tidningar. Då hamnade jag på golvet och klippte ut alla fina bilder istället. Jag han stört mig på att det finns lite vit tapet kvar i hörnet på min vägg, så jag tänkte sätta ihop ett fagert kollage som jag kan sätta upp där.


"Heej jag heter Miranda och jag har sån jävla cool vägg och det såhär ser det ut när jag är i full färd med att piffa väggen lite extra och bara råkade ställa mig upp och dansa runt lite till Biffy Clyro sådör som man gör"

Ah typ så. Eller nä. Mitt golv är täckt av saker så jag kan inte direkt dansa runt även om jag vill. Om jag faktiskt ville ta en bild när jag är i full färd med att dansa runt (vilket jag gärna gör mest hela tiden annars) så skulle jag se ganska mycket mer mongolid ut än vad jag gör på bilden.. Men ah. Jag ville ju mest visa upp min hypertuffa prickiga tröja från Monki.

Men nu ska jag fortsätta klippa.

PUSS!

"Okay, what's going on here? You want me to cancel on Vanessa, who's going to be justifiably furious, to write a Snow White Lady Gaga musical? To be directed by Blair Waldorf?"

Hahaha alltså.. jag älskar Gossip Girl.

Alltså.. vad kan man säga? Ibland funderar jag på hur frisk jag är. Sen tycker jag synd om min familj som måste stå ut med ett stolpskott som jag. Följande hände för typ fem minuter sedan:

(Vincent knackar, börjar öppna dörren)
Jag: "Vänta! Jag har inga kläder på mig!"
Han: "eh..." (med stängd dörr) "Jag undrade bara om du ville kolla på CSI Miami?"
Jag: "Nae."

Och så tar jag på mig pyjamas, går ut till tvn.

Jag: "Alltså, jag var ju ute och gick, så var det så varmt, så tänkte jag att jag tar av mig klänningen en stund så blir jag kall igen!"
Han: ".....? Eh, okej."

Sen går jag. Och så undrade väl han vad han har gjort för att förtjäna någon som mig till syster. Ehe.

Eh okej. Jag dör. Vafan, jag skulle ju sluta säga det. Men i alla fall. Jag är lite överexited.
Jag har knarkat Pains of being pure at hearts nya låt (finste bandnamnet, finaste videon, finaste låten, så jävla fint!) ett tag nu och efter en googling så insåg jag att de spelar i Malmö nästa lördag. Malmöfestivalen. Fy fan vad jag vill vara där. Lördagens schema?

- Pains of being pure at heart
- Maskinen
- Per Egland
- Jonatan Johansson
- Shout out louds
- Familjen

Alltså.. fatta vad värt detta är? Jag kan verkligen inte säga nåt annat än att jag dör. Jag är så sjukt hyperpeppad på att åka dit så det finns inte.

Okej, små, små förhinder finns ju, till exempel har jag ingen att gå med, inget lokalsinne, ingen skjuts och inget boende, men det är ju bara småsaker som går att lösa. Hoppas jag. Ehe.

Jag ska försöka se om dessa små förhinder går att lösa. Och om de gör det? Åh jag är så jävla där så det finns inte. Dör, dör, dör.

Kladdkaka och Gossip Girl gör en onsdagkväll lite roligare. Visserligen kommer jag ångra det sen när jag vågar inse hur mycket jag gått upp under sommaren.. Men nu orkar jag inte bry mig. Choklad och verklighetsflykt i form av dramatik på Upper East Side gör att jag glömmer bort att jag inte alltid orkar med mig själv.

Pappa har köpt en ganska tuff sak. En sån här!
Okej, jag erkänner att jag inte riktigt hade koll på vad det var när han köpte den, och jag har nog fortfarande inte riktigt koll på hur man använder den, men ändå.
En ministudio, typ! Jag kan sitta och spela in värsta låtarna! I teorin, alltså.
I praktiken sitter jag på mitt rum och spelar lite och visksjunger eftersom jag inte vågar sjunga högt när folk är hemma. Men det är ju ändå ganska tufft!

I alla fall, så har jag spelat in mig själv lite smått. Och det är ju så att självskadebeteende finns i många former. Jag skadar mig inte genom att sluta äta eller skära mig eller så.
Jag tvingar mig själv att lyssna på det jag spelat in! Wohoo!

Alltså.. det är riktigt jävla jobbigt, faktiskt. Men jag tvingar mig själv för atteeeh.. jag tänker att det kanske blir lättare med tiden.
Idag - visksjungna, halvfalska, failade mesakustiska covers som ingen får höra.
Imorgon - proffsiga, heltuffa låtar som jag spelar för alla som vill.

Eller.. ah, i teorin i alla fall. Ehe.

Jag börjar få dåligt självförtroende. Jag klarar inte av att dricka te.

Allvarligt??? Dricker du inte te??? Du är ju engelsman för helvete!!!! Du MÅSTE DRICKA TE!!!ett!!1111!!one

Fatta hur ofta jag får höra det. Jag har försökt, men det är ju så jävla äckligt. Det bara.. smakar ju inte alls gott. Men jag känner, på allvar, att jag aldrig kommer bli accepterad som människa i samhället om inte jag börjar dricka te. Speciellt inte om jag flyttar till england. Hela landet kommer typ.. kollektivt kväva mig med tepåsar. Alternativt kommer PG tips-apan att hemsöka mig och döda mig i sömnen.


..okej, jag kanske tar i lite nu. Möjligtvis överdriver jag. Men alltså... Seriöst, jag känner att jag måste lära mig dricka te fast att jag tycker att det är skitäckligt. Bara så att jag ska kunna säga att jag är från England utan att bli lynchad.

Igår var  typ.. fint. (Ibland får jag slut på adjektiv och då blir det så.)

Jag gjorde typ sämst första intryck på människorna jag åkte med eftersom.. eh, jag har två alternativ när jag träffar nya männniskor:
1: Vara skitjobbig, prata hela tiden, säga dumma saker, vara allmänt dampig och neurotisk.
2: Vara tyst och blyg och lam.

Igår blev det tvåan. Så jag verkade nog sjukt trist. Men jag hade kul ändå. Det var ju Timo, liksom. Det kan ju inte bli annat än bra. Och så träffade jag fina Anna också vilket var rätt tufft.

Det här är för övrigt den enda sammanfattningen som jag orkar med. Men det var en fin tisdag.

Naglarna är målade, nya klänningen är på, jag är pepp.

Om ett tag åker jag med Linda och.. eh, tre människor jag inte känner, till Göteborg! Fina Timo, José Gonsalez och Donkeyboy.
Känns ju minst sagt ganska nice!

Det var mest det jag ville säga. Pepp_tjej_93, typ.

Nu ska jag eventuellt göra någon nytta.

Grejer som är rätt okej:
- Jag ska åka till Göteborg imorgon för att se finaste Timo och öven Donkeyboy och José med efternamnet jag inte kan stava till
- Jag har saft
- Jag har en ny prickig tröja
- Jag ska kolla på Gossip Girl


Grejer som inte är helt okej:
- Min mage krampar som fan
- Jag har brist på pengar
- Jag är fett sugen på choklad

I lördagens åt vi på Jensens, och efter jag hade ätit gick jag till toan för att ta lite nässprej. Frida råkade befinna sig där ochså, och när hon kom ut stod jag och snöt mig. Vad får man höra?

Frida: "Vad duktig du är på att snyta dig!"
Jag: "...?"

Vad ska man säga. Kan tilläggas att detta är samma tjej som satt i mitten av ovanstående resturang och sa, ganska högt "Så vadå, har du haft sex med djur, eller?" ganska högt. Till en fjortonåring.

... jag tycker om mina vänner. Fast att de är mer eller mindre störda i huvudet. (;

Stockholmsvistelsen var fin! Jag känner därför behovet av att skriva av mig lite grand om vad jag har gjort. Så att det inte bara blir gnäll, liksom.

Buss upp i fem och en halv timmar är väl sådär halvpeppt, men jag hade ju mina busslistor och marabou. Så jag överlevde. Sen hann jag inte direkt göra nåt på torsdagen, men jag var pepp ändå.
För på fredagen så var planen att jag och Linnea skulle ta oss ut till staden, börja på söder och sedan gå vidare. Grejen var bara den att vi fastnade lite grand. Först på Pet Sounds och sedan på Götgatan. Shopping är kul. Så kul att vi glömde bort lunchen. Men vid fyra gick vi och åt lite grand. Sedan blev det lite second hand och plötsligt var det dags att åka hem. Jag har bara failade bilder från denna dag, tyvärr. Så jag visar inga.

Eller jo. Bara en. Jag hade så ont i min axel när jag kom hem och tänkte rensa ur min tunga tygkasse. För detta var vad man kunde hitta i den. Liite overkill att gå runt med allt detta, tyckte jag efter den dagen.


Sedan kom lördagen! Då åkte vi in till centralen och mötte ett stekigt gäng. Inga mindre än Nisse, Stephanie, Lina och Frida! Ganska coolt att tre av mina bästa befann sig i Stockholm just denna helgen.


Så det blev lite shopping med dessa nötter och kusin Linnea såklart.  


Det regnade lite men vi var (nästan) lika glada för det. Vi åt god mat och efter en promenad i regnet åkte vi till Stockholms stadion! Där var det.. regnigt. Men vi satte oss på läktaren och peppade för att se Frida springa!


Rätt coolt tycker jag. Typ kändis, ju. Så hon sprang och vi hejade och hon vann sitt heat!
Och sen fortsatte det regna. Det var typ en och en halv timme kvar till finalen, så först tänkte vi "vi åker och fikar! Yey!" Så vi gick och blev dyngsura, hamnade på stationen, insåg att vi inte pallade, tänkte gå till ett annat café, insåg att det inte var öppet, satte oss på en trappa på stationen och.. satt. Och var blöta. Sen tänkte vi att det regnade så mycket så att vi skulle ta tunnelbanan tillbaka till stadion, så vi väntade på den. Sen insåg vi att åhfan, det var ju den som åkte mot Sonisphere. Med andra ord, helt jävla fullpackad med hårdrockare. Okej, vi går väl då, tänkte vi. Så det gjorde vi, och så blev vi lite mera blöta. Sedan såg vi finalen! Vi skrek och hejade och Frida sprang och det var (faktiskt) spännande! Ser ni, jag är inte så mycket sporthater som man kan tro.
Sedan åkte vi hem, blöta och trötta men glada. Och mina skor torkade inte förrns typ ett dygn senare, for the record.
På söndagen åkte jag in med min tunga väska, gick vilse på stationen, hittade Lina till slut, och sen shoppade vi lite till. Och åkte hem. Sen kom jag hem och då var jag trött. och nu sitter jag här med ingenstans att ha mina nya klänningar. Åh, ilandsproblem.

(ett långt, illa skrivet, ointressant inlägg om min helg? Check.)

PUSS!

Jag är hemma från en minst sagt nice helg i huvudstaden. Nu är jag minst sagt ganska trött. Jag skriver antagligen ett långt, fantastiskt pretentiöst och ointressant inlägg om vad jag har hittat på imorgon.. Men nu ska jag sova. Puss. Eller nåt.

Klockan tre idag ska jag ta en buss mot huvudstaden. Vad gör jag då för att förbereda resan? Packar? Peppar? Planerar?

Nä. Givetvis gör jag spotifylistor att lyssna på på vägen! Såklart.

Busspepp
Bussdepp

En för varje sinnesstämning, typ! Känns ganska awesome, tycker jag. Nu kommer ju den där fem och en halv timme lång bussresan inte alls kännas påfrestande.



Och sen helt utan anledning avslutar jag med en stilig bild på Lina, mig och Stephanie från igår.

Nu ska jag packa klart och sen åker jag till Stockholm! Pepp, pepp, pepp. See you on sunday.

Ohyes vad jag har tagit tag i mitt liv nu. Bokat bussbiljett till imorgon, städat upp (lite i alla fall), sagt till mamma att köpa nässprej, lämnat nästanförsenade saker till bibblan, lånat några Sonic och Atonement till bussresan. Nu ska jag bara packa också.. Men det orkar jag inte precis just nu. Just nu tänkte jag faktiskt sitta i den sällsynta solen och läsa lite grand. Packningen springer ju inte iväg.

(här tänkte jag visa en bild på hur pepp jag är på att åka till estocolmo men sen kom jag på att jag är förkyld och ser skabbig ut idag så jag struntade i det. Sorry. Ni får en bra låt istället.)

Mark Ronson & The Business Intl – Bang Bang Bang

På grund av förkyldning och brist på organisation från min sida så blev det inte av att jag åkte till hufvudstaden idag, men jag ska snart boka bussen och åka imorgon istället!
Jag låtsas inte om att jag är förkyld, jag tänker ha nässprej och alvedon närvarande at all times och låtsas att jag är frisk, hade jag tänkt mig.

Sen är det också ganska trevligt att det bara råkar vara så att både Frida, Lina och Stephanie befinner sig i Stockholm vid samma helg! Så planen är att jag ska titta på DN-galan på lördagen, och sen på kvällen, om allt går som vi vill, så är det tänkt att vi ska gå ut och äta och det skulle ju bara vara så förträffligt!
Sammanfattningsvis är jag rätt pepp at the moment.

Nu är det bara så att jag kanske skulle ta tag i mitt liv och städa upp på rummet så att Steph kan sova här inatt, och så kanske kanske ta tag i hela organisationen till resan också så jag vet var jag ska och sådant.

Men först? Lite lunch och lite Gossip Girl, tror jag bestämt.

Hej! Idag känner jag att jag börjar bli förkyld. Det suger rätt mycket. Jag m å s t e vara hyfsat frisk imorgon, annars kan jag inte åka till Stockholm! Och det skulle verkligen suga.

I alla fall. Jag ska spendera dagen med att hoppas på det bästa (alltså tillfriskning) och bara sitta och göra ungefär samma sak som igår.


Alltså - dagen ska spenderats i sängen med saft, stickning och Gossip Girl. Rätt fint!

Jag är ju som sagt rätt pepp över att åka till Göteborg om en vecka. Msnkonversation med Linda nyss?

Miranda - säger:
Hahahaha men vad awesome då! Och jag SKA totally inte vara rädd för att åka bil med två människor jag inte känner. Eh. Näää men alltså vad gör man inte för Timo, liksom?

- Linda     |  Eradicate the schism säger:
Menar det
och hans byxor
vad gör man inte för hans byxor?
HAhahah
xD
okej.
i should stop saying that
xD

Miranda - säger:
Hahahahaha men eller hur! Det är ju sant.


Liksom, seriöst.

Det är ju så att jag har gärna en tendens att vara lite melodramatisk i livet.

För nu visar det ju sig att saker och ting brukar ändå ordna sig rätt fint ändå.

Imorgon ska jag hänga med fina vänner en stund på kvällen.

På onsdag ska jag åka till Stockholm och hänga med min fina kusin, spana hipsters på sööööder, och shoppa.

På lördag ska vi titta på finaste friidrottsfrida som ska springa på DN-galan.

På söndag får jag åka med finaste Lina och Frida hem till Gislaved igen.

På tisdag åker jag med fina Linda till göteborg och ser finaste Timo Räisinen och Donkeyboy och José Gonzales!

På tisdagen efter det åker jag och fina Lisa till göteborg och ser fetaste All Time Low!

Jag är rätt glad nu igen. Och, för att citera Linda, för trött för att vara såhär pepp.

PUSS!

Åh alltså jag känner mig så.. cute without the e.

Hahahahaha okej nu är jag så nöjd med mitt intellekt så jag är på lite bättre humör ändå. Jag är ju rätt rolig.

Men i alla fall. Sitter fortfarande hemma och gnäller över.. mitt liv typ. Men jag ska ta tag i allt och sluta vara deppig, tänkte jag. Ta mig samman. Ta av mig pyjamasshortsen, ta på mig jeansshortsen, gå ut en runda i kvällsolen (för nu är det väl inte sådär varmt så man smälter?)

PUSS!

(här tänkte jag skriva ett inlägg om vad jag har gjort idag.. Sen kom jag på att jag inte hade gjort något. Men jag skriver ändå... Det var allt.)

Äh. Ingen kul kväll.

Jag är emo för att jag är sexton, inte kommer in på ställen med åldersgräns, inte har ett jobb och därför aldrig har råd med något, och för att jag inte har körkort.

För det är såhär, att det finns så mycket som jag vill göra hela tiden. Speciellt nu på sommaren. Sommaren som bara blir ingenting, sommaren som skulle bli så jävla bra och istället mest blir ätande, ältande och sovande.
Jag hittar hela tiden spelningar som jag vill gå på. Att bara få vara någon annanstans, att få stå mitt i en folkmassa, att få hoppa och dansa och sjunga med som att ingenting annat spelar någon roll egentligen, att få höra låtarna som går på repeat i högtalarna hemma på riktigt.
Det är ju där jag vill vara.

Men på grund av... ja, anledningarna ovan, så är jag inte i den situationen så ofta som jag vill. Alls.
Och jag vet att jag kommer se tillbaka på detta och tänka "äh, sluta lipa jävla fjortis" men just nu är allt jag tänker
"jag hatar att vara sexton och mitt liv suger!"

Men sen är jag ju gärna lite melodramatisk också.

Så jag överlever nog. Jag ska bara tycka lite synd om mig själv så kanske jag återkommer och är glad imorgon igen.

Dekadent är ett av mina favoritord. Så jag tycker om att använda just det ordet när jag beskriver hur saker är.. även om de inte är så himla dekadenta egentligen.

Så idag påstår jag att jag har levt dekadent! (fast att jag inte alls har det.. men jag vill ju använda ordet)
Så alltså. Dekadenta saker jag gjort idag:
- Ätit en muffins till frukost
- spenderat morgonen med att ligga i sängen och läsa gamla veckorevyn (och inse hur mycket de suger)
- ätit pannkakor med banan och chokladsås till lunch! (min egen ide. Ja, jag är stolt. Ja, det var gott)
- legat i sängen och tittat på två timmar Gossip Girl och ätit choklad
- tagit på mig pyjamas klockan halv sex eftersom jag tycker att den är så fin att det gör ingenting (randig shortsdress!)
- ätit hemmagjord pizza


...vafan. Jag är ju inte alls dekadent! bara ganska tjock. Eller liksom, typ allt på listan handlar ju om att jag har ätit. Alltså är dagens lärdom att jag idag har förväxlat dekadens med tjockhet.

Fint.

Åh Gossip Girl, vad jag har saknat det.
Förutom all awesomeness som är själva serien, så vill jag ha Jenny Humphreys garderob. Typ, nu.



Okej, hennes allmäna utseende hade jag väl inte heller sagt nej till. Eller liv. Men alltsååå.. kolla kläderna! Dör.

(Tack och hej för Miranda modebloggaren för idag!)

Jag har lyckats! Trots att jag är ett totalt tekniskt retard, så har jag (med lite hjälp från Hanna) lyckats ladda ner hela säsong tre av Gossip Girl.

Min lycka är ju... obeskrivlig nu. Detta känns bra. Det gör ingenting att det regnar, jag har tänkt ligga i sängen, äta choklad och ha Gossip Girl-maraton hela dagen. Inte helt fel!



Alltså.. Chuck Bass!