Jag sitter och kollar NMEs hemsida och dör lite sådär.
Alltså. Libertines. Återförenas. I Reading. I augusti.

Ja, alltså jag dör. Biljetter kostar typ 180 pund sådär någonting. Flygbiljetter kostar pengar. Jag har inget sommarjobb. Jag är rädd för att bo i tält.

Åh jag tror att jag kanske hade kunnat döda för att vara där ändå.

Men ja. Nu ska jag sluta svamla. Sova istället.

På tal om det där med att vara smart också.. Dagens förolämpning var kanske på svenskan när vi diskuterade betyg.
O: "Men du är ju rätt korkad egentligen, du har ju bara lurat lärarna, det är därför du har bra betyg!"

Då kan ju tilläggas att anledningen till att jag tog detta som en sån diss var att jag vet att det är sant, haha.

Imorgon är det första april!

Måste säga att jag är rätt besviken på mig själv för att jag inte har kommit på något sådär sjukt ambitiöst och askul skämt att lura alla med imorgon.. Ni vet typ ett sånt som man typ planerar flera dagar innan? Men alltså, nä. Jag har ju haft annat för mig.
Jag får väl köra på samma skämt jag har dragit varje år, är van vid att ingen tror på vad jag säger.

Eller, vi säger såhär istället. Jag lyckas skämma ut mig ganska gravt typ minst en gång om dagen, så jag lär ju VARA skämtet imorgon. Jag kanske ska satsa på att vara extra skämmig imorgon så jag i alla fall lever mig in i April, april-andan.
Fast att jag som sagt gör på mitt sätt och är skämtet istället för att lura folk.. Jag är inte tillräckligt smart för det.

Samhäll, alltså. Ärligt talat, jag har ingenting emot ämnet.
Det är bara dessa jävla prov som inte känns så värst kul.

Imorgon efter lunch ska jag sitta och skriva prov om ekonomi och allt vad det innebär (eller, ja. Så mycket som man behöver veta när man läser samhäll A.. alldeles tillräckligt och lite till, enligt mig.). Men i alla fall.
Jag satte mig faktiskt och pluggade efter skolan.
Men nu är jag trött, har hamnat vid datorn och misstänker att även om jag verkligen borde plugga mera, så kommer inte samhällsboken här brevid mig bli öppnad någon mer gång ikväll.

Jag har dessutom lovat mig själv att öva på basen och gitarrläxan också.. Eftersom jag är så jävla kass så uppfattar jag mina instrumentläxor som sinnessjukt svåra, vilket gör att jag verkligen, verkligen borde sitta och öva oftare istället för att titta ut genom fönstret och spela sånt här.

PUSS!

Förresten.
Fast att det är måndag, fast att jag har haft en jättelam helg, fast att jag inte alls är så värst förväntansfull för påsklovet, fast att jag fattar allt och ingenting, fast att jag inte orkar något och samtidigt vill allt, fast att.. ja, att jag är som jag är.
Fast att allting, så känns livet lite okej ändå.

In the Sun med She & Him finns på spotify (och I Can Hear Music, helt fantastisk!), jag lyssnar på allmänt asfin musik, och jag har fett med sovmorgon imorgon eftersom jag tog initiativ och mejlade läraren. Ambitiöst, I know.

Så nu tänkte jag öva på att se livet från den ljusa sidan, jag tänkte sluta vara en sån hycklare och jag tänkte practise what I preach, och.. sånt där.

PUSS!

Nu har jag lite trams som jag känner att jag vill få ur mig (himla tur att jag har en blogg, liksom, det här kan ju bli lite för långt för en uppdatering på fb, liksom) några av mina (tämligen ointressanta, oväsentliga och rätt onödiga, men ändå) tankar.
Så i alla fall.

Jag var ganska så jätteblyg när jag var mindre (jag är säker på att det finns folk som jag gick i samma klass som från fyran till sexan som jag aldrig någonsin har pratat med) och det har liksom varit jag ganska länge.
Sen någon gång så tänkte jag bara att, what the fuck.
Hellre att jag är den där tjejen som folk tänker "Vad fan håller hon på med egentligen, vilket stolpskott!" än att folk inte vet vem jag är alls, att folk inte ens orkar lära sig mitt namn.
Jag tror att jag har kind of lyckats, jag känner mig i alla fall som ett stolpskott most of the time, men..
Dealen är ju den att jag har börjat hälsa på typ.. alla.
Jag tänker liksom så att det är bättre att man hälsar en gång för mycket än för lite, att ett hej inte kostar någonting och att det är jävligt löjligt att liksom titta bort och inte hälsa när man ser folk man känner igen.

Men jag har tagit det här till någon sorts överdrift känner jag!
Jag hälsar (eller nickar och ler i alla fall) till alla gamlingar jag möter när jag är ute, jag hälsar på alla grannar och.. ja.
Nu är det ju så att jag bor i Gislaved, inte någon stor stad. Man känner igen många av dem man ser, man vet vilka många är, man har koll på alldeles för många, man känner igen stora delar av de man ser i skolan varje dag.
Jag har liksom omedvetet vant in att nicka åt alla jag känner igen.
Och det kan ju resultera i en del konstiga blickar.

För det är ju så att man hälsar ju inte på någon bara för att man är en facebookvän, bara för att man ser någon varje dag, bara för att det är a friend of a friend of a friend.
Så jag får liksom en del blickar för att jag av ren reflex råkar hälsa på typ alla jag går förbi i skolan.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är mig det är fel på eller om alla andra borde hälsa lika friskt som jag.

Fast.. jag tror att det är nog jag, ändå.

Nu ska jag snart gå och lägga mig har jag tänkt.

Först tänkte jag i alla fall meddela världen om att det här har varit den drygaste jävla helgen på länge.

Jag intalar mig att sånt också behövs ibland. För att jag inte ska deppa ihop helt totalt. Eller, mer än vad jag redan har gjort.

Fan vad jag inte orkar med mig själv ibland.

Och på tal om ingenting så har jag en fundering såhär när jag borde göra annat.

Är det oehört jättetragiskt att jag ser det som ett stort nederlag om ingen gillar min senaste facebookuppdatering?

Har varit ute en runda i regnet.
Jag började få lite dåligt samvete över att jag har legat i min säng i pyjamas och läst större delen av (okej, läs hela) dagen. Så jag gick ut. Det var inte så kul. Jag tycker inte om regn. Men nu är jag hemma igen.. fortfarande i min pyjamas. (Var inte oroliga.. Jag har åkt från Stockholm i min favvopyjamas! En liten söndagspromenad i pyjamaströja är inget konstigt.)

Tänkte ta tag i mitt liv och plugga samhällskunskap - ekonomiprov på onsdag. Det känns lagom kul med tanke på all prestationsångest (min egen och andras) jag känner när jag inte alls förstår mig på hela grejen med.. ja, ekonomi i allmänhet.
Men fan.. Jag orkar inte.

Jag måste säga att det som lockar mest är att, just det, krypa ner i sängen, läsa lite, se på film.

Men jag borde verkligen läsa på lite. Och plugga till gehörsprovet som ändå kommer gå rätt långt åt helvete med tanke på mina obefintliga skills när det gäller gemu.

Idag är en sån dag.
En sån dag då klockan plötsligt är mycket mer än man tror.
En sån dag då jag sitter i pyjamas hela dagen.
En sån dag då jag inte orkar göra något vettigt alls.
En sån dag då jag försöker tvinga bort de negativa tankarna.
En sån dag som är rätt onödig.
En sån dag som jag egentligen bara hade velat sova mig igenom.
En sån dag då jag försöker övertala mig själv att sluta tycka så synd om mig själv.

..does this town hold no more for me?

Jag sitter och lyssnar på Babyshambles. Jag bara kom på i eftermiddags, att de är ju faktiskt jävligt bra. Jag har inte lyssnat sådär noga på Pete & gänget på riktigt länge.. Men jag inser att jag fortfarande kan alla texter, varje låt, allt.

När jag hör de här låtarna som jag inte har lyssnat på, lyssnat på på riktigt, på så länge, kommer jag ihåg saker. Känslor. Osäkerhet. Jag får alldeles för mycket flashbacks från våren i åttan när jag inte gjorde mycket annat än lyssnade på Shotter's Nation och var ledsen.
Varför jag var ledsen har jag inget bra svar på.. Åttan var bara en värdelös tid, i allmänhet.

Men ja. Ibland behöver man dessa kvällar.. Eller det är vad jag intalar mig.

Jag kanske skapar en fin lista med Babyshambles. Isåfall lägger jag ut den.

Lördag idag.

jag dödar tid genom att läsa NME och kolla youtube.
Har hittat det läskigaste sedan Fever Rays tacktal på P3 guld.

Alltså.. det här är värre.

Kanske bara är jag, men jag tycker att det här är ganska så jättecreepy faktiskt.

..back into my bad, old ways. (Libertines - The good old days)

Spotify vill inte fungera för mig just nu.
Det gör mig ledsen i ögat.

Fast annars är väl livet helt okej. Om man ska se det på den ljusa sidan och blunda för alla saker som gör mig så ledsen och inte tänka på det alls.

Jag försöker.

Alltså.. hahahaha.

Att allting alltid ska hända mig!
Idag hade vi ju då redskap på idrotten.
Yay för att läraren tycker att det är en bra ide att stå och ta emot mig när jag ska försöka stå på händer vilket inte gick sådär våldsamt bra i början.
Och inte bara att jag fick försöka stå på händer och faila, det var ju också givetvis så att jag skulle ha turen att flasha mig inför halva klassen också!

Alltså, jag undrar hur jag lyckas få mina byxor att åka ner så jag visar hela rooompan!

..och det bästa är ju att jag inte direkt är känd för att ha sofistikerade underkläder på mig heller.


Det här är grejer det!

Våldsamt snyggt.

Måste säga, att trots matteprovet har min torsdag varit ganska fin.
Sovmorgon är ju alltid rätt nice. Jag var dock sjukligt trött och orkade inte bry mig alls om mitt utseende. Inget smink och slappaste tröjan känns ganska lockande när man är sömnig.
Jag gick till skolan och var allmänt rätt opepp. Skrev ett matteprov som gick.. Eh. Ja. Som det gick.
Men sen var det idrott och jag är rätt stolt över mig själv, måste jag säga! Det är ju ingen hemlighet att jag inte är någon talang när det gäller idrott. Då är det rätt kul att inse att man faktiskt kan stå på huvudet, stå på händer och hjula. Om man vill. Och har a little help from my friends.
Sedan är ju eos ganska party i allmänhet, vi satt och spelade våra låtar i en timme eller så.. och det är ju rätt kul även om jag inte är speciellt duktig, haha.
Efter skolan hängde jag på ett härligt gäng från klassen och fikade lite! För att, alltså, om det inte redan var uppenbart, så är fika typ livet. En mycket viktig del av livet i alla fall!
Såattehja, det var ju rätt trevligt. Sen fick jag agera kameraman när några galna dudes skulle slå kullerbyttor inne på lindex! Eh, ja.

Nu har jag varit hemma, ätit våfflor, spelat gitarr, och nu känner jag att det finns några måsten som trycker på lite grand alltså.. Naturkunskap och ett ostädat rum.

PUSS!

Fy vad jag är trött nu.
Skola, dans, plugg. Jag tror att det är denna matte som sucks the life out of me.

Jag ska skriva prov imorgon och alltså.. Funktioner är inte min starka sida.
Sedan att jag inte har räknat något alls på typ fyra lektioner hjälper väl inte till.
Åh jag har så dåligt samvete över att jag inte ens har kollat på alla uppgifter i kapitlet, och inte ens tänkt på fördjupningen.

Jag känner att detta kommer dra ner mitt betyg i matematik A.

Det var det, det.

Alltså, åh.
Matteprov imorgon. Funktioner. Jag kan nog säga att jag hatar funktioner. Eller i alla fall ogillar starkt!
Liksom, är det bara jag som ser "Komplettera värdetabellen och rita sedan grafen till funktionen y är lika med fem gånger ett komma tolv upphöjt till x" och tänker att.. No thanks, I'd rather not.

Idag hade vi ju ANT-dag också.

Ett lite sådär halvhjärtat försök av skolan att få fjortisarna på skolan att sluta röka, dricka och knarka.
Oj vad jag tror att det fungerar bra. Eller, nu ska vi inte vara negativa, men kom igen.
En random fjortis som festar och dricker och röker lär ju inte tänka "oj, vad gör jag? Jag ska bli rökfri och nykter nu alltså!" av en mossig polis som rabblar statistik och berättar om vad som händer om man dricker och blablablachachacha, eller en idrottslärare som berättar om lungcancer och ja...
Det känns inte så himla aktuellt. De flesta sitter bara och sover ändå, jag tror liksom inte att det har så himla mycket inverkan.

Men det var inte bara trist heller. På förmiddagen fick vi lyssna på en föreläsare som var nykter alkoholist och narkoman.
Ja, jag tänkte också bara "jaha, ska man sitta och lyssna på en gammal knarkare utan tänder som berättar om hur farligt det är med droger", men det var faktiskt riktigt intressant.
Jag satt där i två timmar och lyssnade verkligen, och det händer inte ofta kan jag berätta. Står en lärare och har genomgång eller ja, en polis som pratar statistik, så börjar jag tänka på annat efter typ fem minuter, högst, jag orkar verkligen inte koncentrera mig.
Men jag satt och lyssnade fruktansvärt noga!

Så nu är jag hemma och borde verkligen plugga.

Hm. Om jag ska vara utomordentligt banbrytande och annorlunga för en gångs skull ska jag inte börja med att klaga. Jag börjar med dagens positiva - jag slapp gitarrlektionen och har faktiskt pluggat lite grand.

Fast.. jag måste ju få gnälla. Jag borde sitta länge till och plugga, men orkar inte alls. Det här med ekonomi är inte min grej alls och det känns ännu värre när jag vet att vi har prov nästa onsdag + att jag har fet prestationsångest efter förra provet. Naturkunskapsförhör imorgon och det tror jag att jag ger upp på innan vi har börjat faktiskt. För att inte tala om matteprovet på torsdag som jag inte ens orkade ta hem idag! Funktioner kan ju.. slänga sig i väggen.

Vad är grejen? Jag som har njutit av att ha det så fantastiskt härligt utan plugg ett tag nu.

Nu är det ju inte särskilt likt mig att klaga över lektionsfria dagar.
Men saken är den, att min tisdag skulle bestått av sovmorgon till halv elva, historia med vikarie (och vi vet ju hur det brukar bli), engelska (bara trams pga muntligt nationella vilket är lika med ingen lärare), musikteori (jag hade verkligen behövt den lektionen eftersom jag har gehörsprov nästa tisdag) och gitarrlektion (bara ångest men ändå).
Och det är ju liksom ganska så okej!

Men istället är det ANT-dag. Vi ska gå runt hela dagen och lyssna på att man inte ska knarka, typ.

Alltså, inte för att jag egentligen borde klaga eftersom vi inte lär få något vettigt gjort alls, glida runt och prata med folk mest hela dagen.. Men ändå.
Det är väl mest den där sovmorgonen som hade suttit jävligt fint, alltså!

Men ja, färdiggnällt for now.

Hahahahaha alltså, så typiskt mig.

Idag hade jag baslektion. Det går ju alltid lite som det går och sådär men just idag.. Just idag tyckte läraren att det där med att jag ska improvisera i mollpentaskalan är kalaskul. (att bara hitta på och spela lite grand och utgå från en skala, kanske jag ska tillägga om det skulle vara några samhällare eller nåt som läser. (;)
Det tycker inte jag är så värst roligt. Det är nästan extremt läskigt måste jag säga. Och sen blir det ju inte bättre av att en övermusikalisk musiktrea kommer in mitt i allting och hör hur jävla dålig jag är!

Ja, alltså jag kan egentligen inte annat än att skratta åt mitt patetiska liv & hur jag alltid lyckas skämma ut mig.

När man inte behöver plugga (eller okej, väljer att glömma böckerna i skåpet) så kan söndagar vara ganska nice, ändå.
Jag har spenderat morgonen med att titta på skräp-tv och spela gitarr.
Ätit spaghetti och köttfärssås (som för övrigt är typ enda anledningen till att jag inte blir vegetarian) och har det ganska bra.

Kör på osminkadstyle som vanligt, ska snart möta upp tjockaste gänget för lite fika och trams och prat. ch det gänns ju inte bara ganska fint måste jag säga.

Och det var väl typ det jag skulle säga.

När jag ändå är inne på temat meningslöst trams (för övrigt typ temat på både bloggen och mitt liv) kan jag ju passa på att visa världen hur jag såg ut igår.
Finfredag förihelvete!


(Min nya favoritväska som jag numera har till allting fast att den egentligen inte passar till något)



Med den här bilden vill jag visa upp att mina strunpbyxor är kick-ass!



...och med den här bilden förevigar att jag skiter lite grand i att det är finfredag när jag kommer hem och slappar. Då blir det casual friday!


Alltså.. ja. Ytligt är kul.

PUSS!

Idag är det lördag!
Då passar jag på att ta på mig min röda kjol bara för att jag vill.
Fast att jag bara sitter vid mitt fönster och dricker saft och spelar gitarr.
Men det är ju okså helt okej ibland!

Annars har jag väl inte åstadkommit så mycket mer än att steka pannkakor idag.

Ikväll kommer lite söta tjejer hit så ska vi ha en tjöötkväll.. Det är ju faktiskt g a n s k a fint.

Sen hade jag väl inte så mycket mera att säga.

Eller förresten!



Sötaste låten, alltså.

..är jag skyldig den en kram.

Nu är jag så jävla trött måste jag säga. Men jag har minsann presterat idag! Eller, mer än vad jag brukar, i alla fall.
Jag var i skolan tidigare än vad jag brukar på torsdagar (redan vid nio, liksom!) för att välkomna de blivande ettorna. Vi snodde ett bord från Oasen, dukade upp med allat fint fika vi hade bakat, och väntade på att de skulle komma ut.. Inte en tråkig stund i vår klass kan jag bara säga!
Vi klappade och skrek när de kom ut ur musiksalen och.. ja, de såg ungefär lika skräckslagna ut som jag var förra året.
Sen stod väl vi och tvåorna mest vid fikat, så jag tror inte att de som egentligen skulle ha fick så himla mycket, men ja.
Sen gick vi runt och var lite översociala med alla nya, fika, lyssnade på när några spelade och.. hade det ganska trevligt, typ.  Trevligare än vad vi hade haft på matten!
Men vi gick på matten i kanske.. en kvart i alla fall. Duktigt.
Sen var det idrott och det är ju... jobbigt.
Maten kan ju också diskuteras, det är tur att det finns cornflakes.
Sedan trodde vi att det inte var någon eos idag.. Men så fel man kan ha.
Men okej, jag ska inte klaga på lektioner när man kan sitta i oasen och googla bilder och kalla det arbete.

När jag kom hem bakade jag fler muffins, eftersom det inte var några kvar från innan idag. Det är möjligt att de är halvt flytande inuti eftersom jag är lite otålig med att låta dem vara kvar i ugnen.
Efter det fick jag plötsligt energi från någonstans, och det händer inte alltför ofta så jag tänkte ta vara på det.
Så nu är mitt rum mer städat än vad det har varit på oerhört långt tid!

Så nu sitter jag vid tvn, sedan ska jag eventuellt (läs antagligen inte alls) räkna lite matte och plugga lite engelska, och sedan sätta mig i mitt nystädade rum och läsa NME.

PUSS!

Imorgon är det intagningsprov för de blivande esteterna!
Jag är pepp. Mer pepp än när jag själv skulle spela för ett år sen och jag skojar inte när jag säger att jag var så nervös att det var en av de värsta dagarna i mitt liv.
Men nu ska vi inte vara melodramatiska.. Den tiden har redan varit för mig, jag är jävligt pepp på att bjuda alla på fika och visa att vi lätt är bästa klassen på skolan. För att.. ja, det är vi också.

Nu sitter jag och funderar lite smått. Jag har bakat en awesome dubbel sats med mina famösa kladdmuffins (mjölklumpar and all!).
Eftersom det är lite tradition att ettorna bjuder alla skrämda blivande esteter på fika (förra året blev jag mest rädd, men ja.)
Så nu vet jag ju inte om jag orkar dekorera dem med lite fin glasyr också, eller om jag ska gå och lägga mig istället.

Fast.. nä. Jag tror most definately att jag inte alls orkar göra något så ambitiöst.

Jag ska städa upp lite på rummet för det är en kata-fucking-strof, sedan ska jag lägga mig och sova.

PUSS!

Ibland är faktiskt tisdagar ganska så jätteokej.

Sådana tisdagar när man har sovmorgon till fem i halv elva, när solen skiner, när man tar på sig en blommig tröja och vita tygskor för att fira detta, när man bara har tre lektioner, när man nästan fattar lite grand på musikteorin, när man inte har någon ångestframkallande gitarrlektion, när man hänger med finaste Lina efter skolan.

Ja alltså.. ibland känns livet rätt fett ändå.

För visst gör vi så att vi förtränger att jag har svenskaprov imorgon?
Ja men precis.

PUSS!

Visst är det ganska trevligt att sitta med gitarren och tramsa en hel måndagkväll sådär.. Men om jag kan framkalla litelitelite motivation ska jag gå och göra något vettigt i alla fall en liten stund, innan jag hamnar här igen eller somnar.

Förresten! Laura Marling – Ghosts Så himla fin!

Pappa sa en sak idag som jag faktiskt har kommit på är sant.

Jag pratar nästan helt uteslutande bara om tre saker.

- Glasögon (alternativt min fruktansvärt dåliga syn)
- Popadelica (alternativt artisterna som ska spela där)
- Skins

Och när han sa det till mig.. Då kom jag på att det är ju fanemig sant!

Alltså.. jag kanske borde börja variera mig lite. Eller skaffa mig ett liv.

(En annan sak jag borde skaffa är för övrigt en ny röst.. Jag blev inspelad igår och har kommit fram till att jag låter som en totalt jättehemsk negativ sarkastisk bitch vad jag än säger. Bara en liten parantes.)

Lite måndagsfunderingar, sådär.

Åh.

Jag hade ju glömt bort att jag såg Skins i eftermiddags.



Freddie förfan!

Om jag hade varit lite mera blödig hade jag lipat sönder.

Så himla ledsamt!

Jag var som sagt på bio ikväll!
Jag och min syster begav oss ut i kylan för att se Valentine's Day.
Helt okej film, lite typisk och förutsägbar och sådär, men ganska fin ändå. Och för en förvirrad jävel som jag var det ganska svårt att hålla reda på alla olika karaktärer!

Men favoriten var ju såklart den neurotiska bittra assistenten!
Hon var singel och ensam och hatade alla hjärtans dag och tröståt och var allmänt.. tja, neurotisk.
Jag tror jag kände igen mig lite smått, hahaha!
Problemet var ju bara att det är lite svårt att tro på att Jessica Biel skulle vara ensam och singel och dessutom åt något som helst som liknade choklad eftersom hon är både skitsnygg och sjukt Hollywood-smal.
Liksom, okej, det är en film, givetvis ser alla sjukt bra ut. Men det hade ju varit lite mera realistiskt om hon var mullig och halvful?

Men okej. Jag har ätit alldeles för mycket godis.. Nu ska jag sova.

Jag känner mig lite smått bipolär nu, men alltså..
Ta för all det inte allt jag skriver på för stort allvar.
Mitt humör går så jävla upp och ner just nu så det är inte klokt.
Det är inget fel på mig, det är inte synd om mig.
Jag ät bara lite snurrig.

I vilket fall.
Idag har jag mest suttit och spelat gitarr. Och hängt med HultsfredsLisa. Och kollat på näst sista Skins-avsnittet. Jag dör lite, det är så äckligt bra.

Nu hade jag tänkt spela lite mera gitarr, äta tacopaj, vara jävligt nöjd över att jag slipper spanska och får sovmorgon imorgon, och sen gå på bio med min syster.

PUSS!

Hm.
Jag har en känsla av att jag kommer att ångra detta när jag vaknar med smulor i sängen, men nu sitter jag och äter kladdkaka i sängen och tänkte slötitta på en film innan jag somnar. Jag kan inte skriva ut det här på facebook eftersom mamma ser det då och kommer och berättar för mig att klockan elva på en lördag inte är bästa tillfället att äta kladdkaka.

Men ja. Tröstäta är bra.

Over and out!

Eller, fan. Det kan jag inte alls.


Var fan har allt mitt hopp tagit vägen?

Jag känner mig bara opepp och less på allt i livet just nu. Vet inte varför, men jag har liksom.. tappat sugen lite.
Jag fattar allt och ingenting, liksom. Mest ingenting. Nästan bara ingenting.
Det känns bara som att allt i livet som är bra, är saker som inte tillhör mig, saker som jag inte borde eller förtjänar att ta del av. Att jag förtjänar att må såhär hela tiden, att det är mig det är fel på.
Jag behöver någon som orkar med mig. Jag orkar inte ens med mig själv just nu.
Inte bara folk som orkar med mig när skratten är äkta och allt är kul, någon som orkar med mig när jag inte orkar skratta också. När leendet inte riktigt räcker upp i ögonen.

Jag är så himla lost. Jag mår bara dåligt av att se att alla andra mår så jävla bra hela tiden. Jag säger inte att jag är helt knäckt och ledsen hela tiden, jag är glad, för det mesta. När jag ler är det oftast äkta.
Men jag är inte jublande lycklig. Och jag fattar väl att livet inte är underbart varje dag, men.. jag vet inte. Jag vet inte vad jag tänker, vart jag vill komma med detta.
Jag vill vara en sån som orkar med mig själv, för att andra också ska orka med mig. För om inte ens jag orkar, vad är oddsen att någon annan ska det?
Jag vill vara en sån som folk går till, en sån som folk vill vara med, en sån som får följa med, en sån som får göra saker.
Jag vill vara en sån som inte är så jävla rädd för att fråga. Jag vill inte sitta med den stora klumpen av tvekan i magen när jag ska säga något, jag vill inte sitta och anta att ingen egentligen vill ha mig med när jag är någonstans med andra.
Jag vill bara få vara lite säker på mig själv.

Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig, tro inte det. Saker brukar bara se klarare ut efter att jag har skrivit, för att rensa tankarna. Jag vet inte hur bra det fungerade den här gången.

Ignore this.

Det är någonting med fredagar, alltså! Har varit jättepepp på det mesta idag.
Matte på morgonen är väl.. lite som det är. Speciellt när man är en sådan snäll själ som jag, som lånar ut pennor till höger och vänster tills jag inser att jag inte har någon kvar till mig själv. Illa. Men jag tror att mitt räknehäfte klarade sig utan funktioner i en halvtimme!
Sen hade vi lite fikastund i oasen.. Går man estet så är varje liten rast en fikastund. Oboy är livet! Jag tycker ju mest att det var rätt kul att mina mycket fina samhällsvänner kommer och pratar och sedan ser sig omkring och konstaterar att det känns lite väl estetigt för att de ska passa in.. Kanske berodde det på att några satt i ett hörn i Oasen och sjöng och spelade helt spontant?

Sedan var det kör och det är ju alltid en fest! Inte för att jag har någon som helst sångröst som borde höras av andra, men det är ju ganska kul ändå!

Och sedan är det som vanligt på fredagar, minst halva klassen sitter och panikpluggar på engelskaglosor en halvtimme innan lektionen börjar. Tack, tack, tack att vi har lång rast innan glosförhören, säger jag bara.
och sen är engelska också rätt fint. Eller, i alla fall när vi får leka ordspelet, där man delas i grupper och får ett ord på ett kort som man ska förklara.
Det är i alla fall himla kul när man har bra taktik. Bästa sättet att förklara? "It's not a dog..." Vilket bara lämnar alla andra ord i världen. Och bästa sättet att gissa? Bara sitta och skrika helt random ord som man kommer på istället för att vänta på att den andra ska komma med någon halvt vettig förklaring.

När jag kom hem körde jag på tema produktiv och bakade och gick ut en runda.

Och nu ska jag äta.

PUSS!

Idag hade jag uppsatt lugg bakåt för första gången på typ.. Jättelänge. Flera år, känns det som.
Visserligen syns det knappt på bilden, kom jag på nu, men vafan.
Beundra min fina rosett och min skärpsamling på väggen.

Och så ska jag gå och..lägga mig. Eller något. Jag kan ju vara lugn i sinnet nu, när jag vet att jag har lagt ut en bild på hur jag ser ut idag på min välbesökta blogg, liksom.

Men kom igen.
Jag tycker måttligt synd om mig själv nu, måste jag erkänna.
Min syster och min mor har varit i London sedan i tisdags. Idag kommer de hem och har shoppat äckligt mycket sjuktligt snygga saker.
Då känns det lite halvkul att sitta här och ha sin gamla vanliga garderob och veta att man inte kommer få springa på Primark förrns om typ tre månader..
Visserligen ett riktigt löjligt i-landsproblem, men ändå!

Jag fick i alla fall Sophie Kinsellas nya bok och ett par knästrumpor med rosetter. Det är ju rätt gulligt, i alla fall.

Nu sitter jag i ett städat (okej, fuskstädat) rum och har det rätt nice. Tar igen mig lite.. Har träningsvärk och ett blåmärke på hälen, hur man nu lyckas med det, och ett fett blåmärke på knät.
Så kan det gå!

Det var ändå rätt värt det, jag hade ganska kul för att vara onsdag igår!
Eller, ja, skolan kan ju vara ganska dryg. men går man i ESMK09 så kan det mesta vara ganska fest ändå!
Efter skolan begav sig ungefär halva klassen till Kvantum, för att inhandla saker till en spontan tacokväll hos Hanna. Jag var aldrig med och åt eftersom jag skulle dansa, men det hindrar mig inte från att handla! Och det var ju också en upplevelse. Det är nog bara kul om man är med och upplever det, men jag kan ju säga att vi antagligen hördes mest i hela affären, hahaha.
Och så kan jag ju tillägga att jag misslyckades med att vara inspirerande och duktig. På väg till Kvantum tänkte jag helt seriöst att "okej, jag hinner inte äta innan träningen, så jag köper några bananer så jag inte dör av hunger. Ja, så gör jag. Jaa-a!"
Men sedan blev det lite mindre bananer (läs inga alls) och 100g choklad istället. Duktigt, sannerligen.
Efter att kunderna from hell (ljudvolymen när man hänger med ESMK09 är inte att leka med) hade varit och handlat en himla massa mat, begav vi oss tillbaka, onödiga omvägar som känns väldigt kul at the time och allt.
Men sedan var det dans för min del, ingen taco och klassmys här inte.
Men dans är ju också ganska nice.
Och sen slog jag nytt rekord i att ducha, rusade från sporthallen (och halkade på isen och slog i mitt ben men det struntar vi i, va?) och hem till Hanna där alla galningar hade intagit huset och plattade luggen.

Sen var det dags för oss att inta öppen scen-kvällen i gisleparken! Och det var ju också en upplevelse, liksom.
Jag skämde ut mig genom att stå längst fram och headbanga under en låt, bara för att, liksom, och sen skapade vi världens röj genom att stå och skutta längst fram. Det är ju också rätt häftigt. Speciellt när alla andra sitter bakom och ser lagom entusiastiska ut. Jag körde även hårt på köttfärssås-dansen ("OOOCH hacka lök! Hacka lök! Och rör om! Och rör om! Och krydda! Krydda! Krydda! Krydda!"- kommentar överflödig.)  Så ja, jag skämde nog ut mig måttligt inför delar av gislaveds musikscen.. Men vadfan gör det om hundra år, liksom? Huvudsaken är ju att man har kul. Och det hade jag, kan jag lova!

Sen kom jag hem och var jättetrött.

Oj vad trött jag är.

Tänkte skriva något mycket intressant om min händelserika dag.. men vafan. Jag vill sova.

Over and out!

Alltså.. Om jag bara hade tänkt efter ibland. Idag hade jag tema rosa, problemet var att jag bara hann måla ett lager igårkväll.
Jag målade högerhanden på spanskan, eftersom läraren inte bryr sig där ändå, och sen skulle vi ha grupparbete på historian så jag tänkte ju att partaj, då kan jag ju måla vänster!
Så jag tar upp böckerna och nagellacket, as you do, sådär.

"Men jag går ner och hämtar datan!"
Jag: "eh, jag har inte min med mig, jag sitter kvar och läser!"
"Så du ska inte med till skåpen?"
Jag: "Nej jag måste måla mina naglar! Eller, fan, läsa historia menar jag ju!"

Om jag bara var lite bättre på att ljuga, alltså. Men mina naglar är nu målade och fina, tala om att utnyttja lektionstid!
..och imorgon blir det topplack, tillräckligt med onödiga lektioner.

Tänkte skriva något inspirerande och fint här.. Men jag orkar inte det.
Jag nöjer mig med att hälsa att jag är jävligt glad att jag slipper spanskan i två veckor på grund av utbyte som läraren ska på, och dessutom slipper gitarren nästa tisdag.. Därmed är nästa tisdag helt ångestfri! Det känns ju ganska fint.

Nu tänkte jag gå ut en sväng i solen innan den går ner och jag ruttnar bort.

PUSS!

Jag satt precis och slötittade på MTV.. Så plötsligt, Britney Spears gamla hits!

Alltså, borde jag skämmas för att jag fortfarande kan hela texten till Crazy??

Eller, rättare sagt, borde jag skämmas för att jag sitter och lyssnar på den nu och nostalgitrippar lite grand?

Baaaaaby, I'm so into you, you got that something, what can i do?
Baaaaaby, you spin me arooound, the earth is moving, but I cant feel the ground.

Everytime you look at me, my heart is jumping, it's easy to see..

Craaaazy! I just can't sleep. I'm soo exited, I'm into deep, ooohooohoo, craaazy, but it feels alright, baby thinking of you keeps me up all night!

Jag vet, jag är så jävla häftig.

...Ångesten smyger sig på.

Usch vad jag borde ta tag i mitt liv.
Istället sitter jag här och tycker synd om mig själv.  I can't help it!
Jag sitter och tänker och undrar och ältar.. Sen händer nåt obetydligt skit och jag börjar fundera lite till och blir ledsen och orkar ingenting.

Sen rycker jag upp mig och tänker ta tag i mitt liv. Sen börjar jag tänka igen och kan bara se mig själv som misslyckad. Det är klart att det finns mycket positivt.. Men det är så jävla lätt att få för sig saker.
Det är så jävla lätt att få för sig när det gäller mig själv är det nevativa det enda som räknas, det enda som jag ser, det enda som alla andra ser när de ser mig.

Jag vill verkligen inte gå in i mig själv och bli sådär irriterande ledsamt, patetiskt självömkande. Och jag är inte ledsen hela tiden alltid. Men ibland känns allt bara lite hopplöst.

Åh, nu hamnade jag här i sängen igen. Har inte fått något vettigt gjort idag och tvivlar på att jag kommer få det, heller.. Men man måste ha sådana dagar ibland också!

I alla fall. Jag ville bara dela av mig av klippet från veckans avsnitt av Skins som typ gjorde hela min dag!


Så himla sött, alltså! Jag menar, skins plus ukuleles plus Spandau Ballet kan väl bara bli ganska så jättebra?

Det var ju lite lyft från förra veckans avsnitt.. så himla fint var det ju, men så ledsamt att jag inte riktigt bara kunde skylla på feberyra när jag satt i soffan och lipade till det här.

Ojdå.
Jag vaknade vid åtta imorse av att det var ljust ute.. Är ju inte så van vid det. Men istället för att stiga upp, som en vettig människa kanske hade gjort, så väljer jag att blunda hårdare, täcka för ögonen och sova en liiiiten stund till.
Sen blev den stunden lite längre. Vid halv tolv slog jag upp ögonen och steg upp.
Bra gjort.

Ungefär såhär såg jag ut. Fast minus hela grejen med att vara snygg och se glamourös ut, liksom. Hahaha!

Idag är planerna i alla fal att.. Ja, inte så mycket. Kolla på skins och äta choklad. Kanske eventuellt orkar mig ut en sväng också. Det är dock inte överdrivet troligt.

Tjing!

Jaha, nu sitter jag här och filosoferar precis som jag förutspådde.
Men denna lördag blev lite mera fin än jag trodde, faktiskt!

Hängde lite med snyggaste Lina runt fyra, hon piffade sig och blev fiin till fest medan jag satt bredvid i min flanellskjorta, osminkad och ögoneksem och allt. Men det är ju rätt okej ändå.
Jag gick hemåt i kylan, åt lite och satt på rummet och spelade gitarr.. Var helt inställd på en ganska lam hemmakväll, melodifestivalen med pappa och bror.. och med tanke på vad jag tycker om melodifestivalen var jag väl lite halvpepp.

Men vid åtta ringer Anton och tycker att jag ska hänga på till Hanna! Nu är det ju faktiskt så att jag är så tuff, att jag känner folk som skulle köra åt Amansa Jenssen typ.. nu.
Det är ju ganska så häftigt, tycker jag. Men i alla fall, så var det rätt sent, så vi våldgästade Hanna, satt i hennes källare och tjatade hela kvällen.
Och det tycker ju jag var alldeles så ganska förträffligt trevligt. Kan bara tacka fina människor för kvällen!

Men nu, tänkte jag faktiskt lägga mig.

Är jag en jättehemsk människa om jag tycker att det här var lite kul?

http://nyheter.se.msn.com/noje/article.aspx?cp-documentid=152435755

Antagligen. Förlåt.

Alltså, kom igen.



Är inte detta jävligt bra så säg. Dagens drog tror jag nog!

Lördag, solen skiner, jag lyssnar på fet musik och jag har inte en enda läxa att plugga på i helgen.

Times like these känns faktiskt allt rätt okej ändå, trots att jag tvunget deppar ihop lite halvt typ en gång om dagen.. För jag mår ändå rätt bra egentligen.

Vaknade sjukligt tidigt imorse med tanke på att jag somnade vid halv två.. Redan vid halv nio, damn! För att vara jag, liksom.. Men det är ju faktiskt helt okej när man väcks av ett sms med ett  g a n s k a  väntat besked, ehehe.

Jag hade det trevligt igårkväll, fast jag misstänker att ett visst par blev lite lessna på mitt eviga tjat när de inte var så intresserade, hahaha. Men that's me, tjatar hål i huvudet på folk.

Idag är planerna.. inte så många. Men det lär ju slå förra helgen då jag satt och skrev åtta sidor om franska revolutionen med feber och världens förkyldning.
Jag ska hänga med söta Lina ett tag i eftermiddag, annars vet jag inte alls vad jag ska hitta på för att fördriva tiden denna lördag.
Det blir väl det vanliga sysslolösa: Gå ut och gå, lyssna på musik, sitta och filosofera, kolla på Skins.
Och det är ju faktiskt inte helt fel. Faktiskt.

Förresten.. För att göra det här inlägget liite mindre jättetrist, så visar jag att jag klädde ut mig till Alice i underlandet igår morse.. Det var ju faktiskt finfredag.


På grund av att jag har återställt min data har jag inget photoshop (vilket jag ändå inte förstår mig på iofs) så ni får njuta av att se mitt ostädade rum.

Slut på onödigt babbel nu tror jag!

Det är så konstigt, hur en mening, som man läser, kan betyda så mycket. En mening som egentligen inte var menad att man skulle läsa, en mening som inte har något med sitt liv att göra, en mening som egentligen inte gör någon som helst inverkan på sitt liv..
Men ändå gör den det. En mening kan få mig att tveka. Tveka på allt, tveka på ingenting. Undra om jag borde ändra på mig, vara någon annan, vara jag, fast låtsas vara någon annan, vara jag,  fast bättre. Mycket bättre.

Eller en kommentar. En kommentar som någon slänger ur sig, utan att tänka. En kommentar som egentligen inte betyder så mycket, en kommentar som ingen tänker på att man hör, en kommentar som ingen tänker på att man kan bli ledsen av. För det borde man inte. En liten kommentar, bara en åsikt, några ord.
Några ord som kan träffa så rätt. Som kan få mig att tveka. Tveka på om jag är värd att lägga ner tid på. Tveka på om jag borde orka. Tveka, undra om det är bättre att lägga ner. Att skita i allt, att ingenting är värt att satsa på. Att det bara är så, att vissa människor är ämnade att trivas mycket bättre med att vara än andra. Typ, mig.

Jag vet inte. Ibland vet jag ingenting. Ibland övertygar jag mig själv om något annat.. Men ibland känner jag mig bara lite värdelös. Att jag väljer fel i livet hur jag än gör, att små handlingar leder till att mitt liv går nedåt istället för uppåt. Att ingenting spelar någon roll, att det inte hjälper om jag kämpar och försöker och gör mitt bästa och gör lite mera, att allting kommer sluta med att jag sitter som jag gör nu, och känner mig bara.. tom.

Nej, jag vet inte. Borde kanske rycka upp mig. Spela lite gitarr, dricka lite saft, göra något annat.

Åh.
Fredag eftermiddag, solen skiner och allt känns ganska okej.

Fredagar överlag är ju ganska okej, liksom. Matte på morgonen, lunchrast från fem över tio (vet inte riktigt hur de tänkte där) som man kan fördriva med fika i oasen med en ganska så underbar klass, fetaost i matsalen (jag dog), kör där vi mest får leka, och engelska.

Efter skolan tänkte jag att jag skulle pallra mig bort till Konsum och köpa chips (OLW's sourcream & onion är livet!) och godis till kvällens häng med mysigt folk. Jag kände mig så duktig.

Nu börjar jag få lite dåligt samvete när jag sitter och äter upp halva godispåsen.. Alltså.. Flåt.

Är hemma från dansen, alldeles trött i kroppen.. Ganska underbart ändå!
Fast att jag vet att jag inte är särskilt duktig, speciellt i jämförelse med andra, så är det ändå så sjukt kul när man klarar något man inte alls trodde att man skulle klara av, när man orkar de där armhävningarna lite bättre än vanligt, när man sätter steget som man aldrig fattade. Underbart!

Men nu är det slut på det roliga.. Naturkunskapsboken väntar. Prov imorgon. På energi. Jag har förträngt detta faktum fram tills nu (läs; jag har inte pluggat). Min framtid och mitt betyg i detta ämne är oviss, känner jag nu.

Speciellt när jag vet att jag mycket hellre gör vad jag vill än vad jag borde. Jag är ganska säker på att hur länge jag än intalar mig själv att jag verkligen måste plugga, eller till och med börjar plugga, så kommer ajg att ge upp, sätta mig framför Gossip Girl och måla naglarna istället.

Inte helt okej!

Skulle så hemskt gärna vilja skriva något intressant, fyndigt eller fint här nu. Mest för min egen skull. Så att jag hade känt att jag hade uträttat något, i alla fall.
Men jag har en sån dag.
En sån dag, ni vet.

När allt man tar på sig är fult, när man till slut slänger på sig en gigantisk mys-skjorta eller t-shirt, går ändå och känner sig ful och tjock hela dagen, när allt man egentligen vill göra är att ta dubbel laddning ipren, lägga sig i soffan, äta nutella, sedan äta en massa marabou, titta på OC och andra hjärndöda serier, tycka lite synd om sig själv, lyssna på Coldplay.

Typ, så.

Men sen är det ju så, att man kan ju inte alltid göra som man vill. Det är en sån dag, då man måste klä på sig egentligen fast att ingenting känns fint. När man måste gå och le och skratta, för att det ärligt talat är mycket jobbigare att gå och anstränga sig att vara tjurig, när man måste gå på lektioner, skämma ut sig, gå hem, stå emot att börja baka & äta upp smeten, när man måste städa rummet och göra läxor.

Och det får man ta ibland. Nu ska jag öva gitarr, kolla svenskaläxan, sen ska jag lägga mig tidigt, förtränga att jag har idrott första lektionen imorgon.

PUSS!

Inte haft en helt toppen tisdag måste jag säga!
Eller.. okej, inte så farligt egentligen. Skolan var ju, ah, skolan. Spanska är döden och jag har redan börjat räkna hur många lektioner det är kvar tills sommarlovet. Ehe.
Men vi slapp historian, och det är ju ganska nice.

Musikteori är ju också lite som det är.. Men jag börjar nästan fatta grejen med kvintcirkeln nu.. Eller liite grand i alla fall. Och det är ju mer än jag gjorde innan!

Det var mest gitarrlektionen som var extremt.. Fail.
& jag har ingen annan att skylla än mig själv, men ändå. Jag har haft så mycket annat att jag har verkligen inte alls orkat med att öva på vad jag ska.

Så det var en mycket plågsam halvtimme att ta sig igenom, inte helt kul att spela upp en läxa som jag inte alls kan. Ja, det blev ganska mycket omläxa. Ojdå.
Men men nya tag! Jag ska baskemig börja öva redan ikväll.

Men först - städa upp i rummet som ser ut som.. jag vet knappt själv. A freaking battlefield.

Fast att måndagar kan kännas minst sagt rätt sega, så känner jag att denna dag har varit lite bra. Jag har lärt mig (eller mest påmints) om två väldigt smarta saker.

- Noel Fielding är hur cool som helst (och Kasabian är rätt awesome)
- Söndriga slitna Converse är inte så bra att gå runt i en extremt slaskig och löjligt kall och blöt dag i början av mars.

(Och en liten parantes till två av mina vänner.. DET VAR DÅ FANIMEJ PÅ TIDEN! Grattis.)

Alltså... Är det extremt tragiskt att jag allvarligt misstänker (läs vet) att mitt liv kommer att kännas tomt och inte ha någon egentlig mening, när jag har sett färdigt säsong två. Jag har tre avsnitt kvar.
Alltså kommer mitt liv berövas på ett stort glädjeämne om några dagar..

Detta känns mycket ledsamt, mina vänner.

Jag får be om överseende med om jag verkar lite själlös den här veckan. Det är på grund av Gossip-abstinens.

Okej, jag kan ju också nämna att förutom min pucko-kommentar har det gått bra idag i skolan. Eller, jag har inte dött av varken min förkyldning eller av mitt magont. Jag kanske är lite väl melodramatisk.

Nu sitter jag i alla fall och provocerar sportnördarna på Facebook med att säga att jag är obeskrivligt glad att OS är över.. På tio minuter har jag fått höra "Ogilla!" gånger två, "dumskalle", och att jag är sjuk.
Jag säger då det, dessa sporttöntar är så lättprovocerade!

...Eller, jo. Idag, faktiskt, så var jag det.

Kan jag få skylla på att den extremt tråkiga spanskan tar död på mina hjärnceller?
Leo: Just det, det är första Mars idag!
Miranda: VA? Shit, är det? Det är ju typ värsta grejen, jag borde skr..... HAHAHHAHAHAHAHHAAHHAH!
Jag kom på vad jag skulle säga där när jag störde alla i sitt dialogskrivande. Jag var på väg att säga "Det borde jag skriva upp i min kalender!"

Okej, mitt intellekt ligger inte riktigt på topp just nu känner jag.