På riktigt tror jag att jag ska införskaffa gymkort igen. Jag förnyade inte mitt efter att det tog slut i februari på grund av att jag kände att jag "inte hann" (ni vet, suger på att prioritera vilket gör att det tar minst en hel eftermiddag att träna lite) plus att jag bara fick dåligt samvete av att inte träna hela tiden när jag hade kortet och så. 

Andra dilemman jag har just nu är att jag ska skriva en uppsats på typ, 15 sidor i engelskan. Eftersom att det är en sån stor uppgift så måste jag ju typ skriva om något som intresserar mig och som jag tycker är kul, annars kommer jag ju ca dö av tristess. Frågan är bara vad. Jag har ju inte speciellt gått om intellektuella intressen.. Och tvivlar på att jag kan skriva så många sidor om typ Gossip Girl. Det är inte helt lätt att vara ytlig kan jag ju säga! Synd att detta ska vara bestämt och typ, börjat på om två dagar, jag har liksom inte så långt tid på mig att gå och älta...

Om jag skulle ta och sluta klaga och gå och sy lite? Kanske det, kanske. 

Puss.

Åh den känslan när man ska låna om tusen tidningar och böcker som jag egentligen måste lämna tillbaka till biblioteket idag så är omlån via internet inte möjligt... Vilket betyder att jag antingen måste ge mig ut i regnet ca nu, eller chansa på att jag inte får någon böter om jag lämnar det imorgon istället. 

Just nu känns faktiskt alternativ två ganska lockande...

Har verkligen hamnat i en svacka. Med att skriva, att skriva sånt som andra får se. En gång kände jag att jag skrev här och liksom lämnade ut valda delar av mitt liv som jag faktiskt ville lämna ut, att jag hade åsikter och känslor som hamnade här. 
Jag tror att jag tappade det någonstans för ett tag sedan. Antagligen någon gång i våras när allt var som mest kaos. 
För kaos har det varit i huvudet ett tag. Sen har jag inte valt att visa det. Och kanske är det därför det bara blev (blir) värre och värre. 

Jag började skolan i tisdags. Ny termin och allt det där. Vill så gärna gärna gärna att det bli bättre nu. Att jag ska få ordning på mitt liv, jag vill ha koll, jag vill känna att jag orkar med. Orkar med på riktigt, alltså. Inte gå och spela att allt är okej och bara låta fasaden spricka när man får en speciell kram av en speciell person och när man är ensam och gråter sig själv till sömns. Jag vill att det ska vara okej på riktigt, att det inte bara är något jag intalar mig. Vill inte sitta med stresspaniken på kvällarna för att jag inte gjort allt jag borde när allt faktiskt blir okej i slutändan ändå. 

Den här hösten vill jag vara gladare. Stabilare. Inte asglad-fan-vad-allt-är-bra-ändå peppig ena stunden till att crasha i nästa stund när jag kommer på mig själv. Jag vill vara gladare, ärligt gladare ända in. Inte glad hela tiden, det är väl ingen, men lite mer bara. Lite mer i kontroll över mina känslor. Vara ärligare mot alla andra, inse att det är okej att inte alltid vara på topp, vara ärligare mot mig själv. 
För den här hösten kommer jag behöva vänja mig vid saker som jag inte har greppat än. Jag är en drama queen och en attention whore så bli inte orolig om det nu är nån som läser den här känslospyan.
Men allt kommer bli så annorlunda och jag måste orka med det, jag måste klara en stor förändring, begreppet hem omdefinieras. Och mitt i allt detta kryper framtiden närmre, det där som jag alltid sett som något stort och luddigt långt långt borta i ett annat liv, det kommer med en rasande fart mot mig. Och jag måste bestämma åt vilket håll jag ska, vad jag vill. 

Jag får inte tänka som innan, inte bara gömma mig, lägga kudden över huvudet och säga jag orkar inte. Jag måste orka för min egen skull. Det är nog dags att börja styra upp det här så kallade livet. Jag är inte så bra på det, tydligen. Men med tanke på att jag inte hanterat detta liv så himla bra hittills, vet jag ju en taktik som inte fungerar i alla fall. Att låtsas som att fortsätter som det alltid har varit. Saker förändras, människor förändras, jag förändras. 

Jag vet inte ens vart jag vill komma. Inte alls. Men det här är trots allt min blogg, känner jag för att skriva ett långt och osammanhängande pretentiöst inlägg om ingenting egentligen, är det ju mitt val. Sorry. 

Idag var det min första dag i trean! Började ju dock som man brukar, håltimmar och inställda lektioner. Alltså hade jag lite introduktion när jag fick schemat imorse, och lite textil sista lektionen. Där emellan har jag.. tjötat med alla som man inte träffat på ca hela sommaren och planerat inspark och nollning lite grand. Eller ja, planerat och planerat, blev väl inte så himla mycket av det, men vi försökte i alla fall. Börjar hur som helst bli riktigt pepp på fredagen nu, verkar som att det ordnar upp sig trots sjukt förvirrad klass!

Sedan jag kom hem har jag också sytt lite grand, känner mig rätt duktig. 

Sedan jag senast skrev har jag varit upptagen med livet och sånt. Förra helgen i Göteborg var ju minst sagt sjukt bra. Inte fel att den avslutades i Slottskogen! Om det inte hade varit så varmt hade jag fått rysningar av Tallest man on earth, sen var Noah and the wale så himla söta, för att inte tala om hur fantastisk Säkert! är. Pulp var sinnessjukt bra, sen såg jag lite Kanye mellan pussarna med min fina Viktor. Helt okej om ni frågar mig.

Jaha. Man är ju sällan så rastlös när man väntar på att åka någonstans. Idag väntar jag på Viktorpajken. För vi ska ju till Göteborg! Idag, tälta och mysa. Imorgon, hänga runt i Göteborg och shoppa lite grand. Lördag, WAY OUT WEST! Inte lätt att fixa festivalpass till alla dagar, tydligen, men bara lördagen är ju inte helt fel det heller. Är otroligt peppad faktiskt. Förutom det faktum att jag igår insåg att det är väldigt kallt på kvällen/natten. Får hoppas att jag överlever tre nätter i tält. 

Eller, nej, klart jag överlever, blir hur bra som helst det här. I vilket fall värt det för jag ska ju se Pulp! Och Säkert! och Noah And The Whale! Peppppppen. 

Skulle bara säga det. Ses på söndag. Herrå.

På tal om det där med att ha bilder från kameran? Jag är ju inte den som tar speciellt mycket kort, men ibland bara måste man ju.

En sån dag när man vill göra allting, helst nu, men orkar ändå ingenting. Jag vill skriva, spela gitarr, sy, göra något över huvud taget, men sen blir det bara liksom.. Glee och godis av hela dagen. 
Förra helgen var jag ju lite produktiv i alla fall, och har nu lyckats få in bilderna på resultatet i datorn. Om det är nån som bry sig, vill säga. 

Ibland, ibland så är sommaren sådär som man tänker att den ska vara. 
När man vaknar en morgon i mitten av januari och allt som är kul känns så oändligt långt bort, när snön ligger kvar i mars och man tänker att nej, det blir nog ingen sommar i år. Då fantiserar jag om sommaren, när man kan gå ut genom dörren och sätta sig i gräset utan att ta på sig några ytterkläder, när man inte har några planer och bara gör precis vad man känner för

Annan grej jag gör nu för tiden - ligger på golvet, är väldigt varm, lyssnar på melankolisk musik och tvivlar på allt jag gör och säger, och allt jag inte gör eller säger. Kanske mest tvivlar jag på vad jag tänker.

Är ju hemma från England nu och allt det där. Har väl inte så mycket att berätta dock. Har gosat med min favoritviktor, sytt två kjolar (som jag inte kan visa fast att jag vill pga teknikretarderad), tittat på en massa tv, haft tjejkväll med mitt favoritgäng, och.. eh.. det var väl typ det. Idag gjorde jag en mapp i mina bilder som heter "idiotsnygga redheads", väldigt moget och allt sånt. 

Såatteh, livet är produktivt här hemma. Jag borde göra sånt som att hitta boende till Way Out West, eller kanske träffa några människor. Dock att - orkar inte. Tyvärr. 

Puss.