Snacka om att leva upp till sitt bloggnamn.

Jag har börjat följa The O.C.

Då har man tråkigt.

Det kallar vi sommarlov.

Alltså, om det nu mot förmodan skulle vara någon som har missat hur mycket jag gillar skins, så gör jag ju det väldigt mycket.

Därför har jag börjat tycka att Wild World är hur bra som helst. Antagligen bara för att jag tänker på skins när jag hör den,  men ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=edE3cEhM0Mg

Åh.

Idag insåg jag en sak. Jag börjar tröttna på pretty much hela min spotifylista. Det är så typiskt mig. Bara för att jag har typ all musik i världen så tröttnar jag på allting och vill hela tiden ha något bättre, något nytt.

Det kanske skulle vara en idé att rensa upp lite? Jag är nämligen sjukt bra på att lägga till random låtar på listan, men sjukt dålig på att ta bort dem.

Äh. Jag venne. Det är sommarlov, jag är dryg och har ingenting att göra och ingenting att skriva om.

Nu hade jag tänkt mig att det här inlägget skulle bli lite teenageboredom goes happy modebloggare.
För gissa vem som har beställt finaste skorna i världen?

Är ni inte intresserade av rosa skor kan ni ju kolla på kellys shoes-video på youtube. Jag skrattar som en fåne.

(Florence + The Machine - Rabbit Heart)

Imorgon är det sista dagen på jobbet! Jag är pepp.
Jag ska inte överdriva, det har varit helt okej, men det ska ändå bli skönt att inte spendera sex timmar per dag med att
a)Kolla ut genom fönstret vid kassan för att se klocktornet (klockan har aldrig gått så sakta som när man kollar på den var trejde minut)
b)Stå ute på lagret och damma hyllor (jobbigare än vad det låter när det finns väldigt många hyllor och det står cirka femtioelva små glaslyktor som man måste flytta på för att kunna damma, på typ varje hylla.)

Men ja. Ändå, jag kunde ju fått mycket värre sommarjobb så jag ska väl inte klaga.

I vilket fall, så har jag bakat kladdmuffins som jag tänkte bjuda på sista dagen på jobbet sådär, och dagen till ära har jag till och med pimpat dem med glasyr och rosa strössel. De är så fina så.

Om jag hade haft batterier i kameran hade jag tagit kort på dem. Men nu har jag inte det.
Bara för att jag inte har det nu tänkte jag dela med mig av några kort som jag tog när jag hade det.

Två morgnar av dessa tre veckor har jag haft batterier och känt mig peppad och tagit kort på mig själv (jag börjar inte förrän halv tolv. Det blir en del dötid.)

Då kunde det se ut såhär:

Det var fredag och det ville jag fira med rött läppstift.


Hello sailor!
Så här såg jag ut två gånger på tre veckor. Det är ganska mycket för mig tror jag. Men ja. Jag tycker om sailorstil. ;)

Men nu, så ska jag gå och dekorera en kladdkaka som min bror ska ha med sig till jobbet, sen ska jag sätta mig vid tvn, minsann.

PUSS!

Nu är muffinsen i ugnen - provar en ny metod som går ut på att ställa in dem på 200 grader i en kvart istället för en halvtimme på 150. Jag väntar mycket spänt på resultatet. (ja, så spännande är mitt liv just nu.)

Japp. Då har jag alltså gjort en sak på min lista som jag skrev när det inte var nåt drag vid kassan. Den ser ut såhär:
- Skriva upp ackord till Boys Don't Cry
- Lära mig spela Boys don't cry på gitarr
- Damma skrivbord
- Rensa sminklåda
- Baka kladdmuffins
- Läsa
- Kolla på Morden i midsomer
- Spotifya random band som jag hörde idag

Vad kan jag säga. Jag är very very busy på dagarna.

Visserligen, så förstår jag att det är overachieving (för mig) att hinna allt detta när man kommer hem vid halv sju och är så trött i fötterna så man sitter och äter i en timme.

Men ändå.

Over and out!

Idag stod "baka kladdmuffins" på min att göra-lista.

Och för övrigt, så botas inte mitt listberoende direkt av att läsa Naiv. Super just nu.

Men i alla fall. Kladdmuffins. Jag tyckte att det kändes som en bright idé att täcka något med plastfolie just då och skar mig på taggarna.

Aj!

Det var mest det jag ville säga.

Medlidande, tack!

Mina två veckor i England var underbara. Plötsligt kände jag behovet av att dela mina upplevelser med omvärlden.

Det finns ingen helfigurspegel i lägenheten och när man är pepp på att gå ut kan man få sin lillasyster till att ta kort för att se hur man ser ut. Dom bilderna kunde se ut ungefär såhär:


En dag var vi i parken för att se en utomhusteater.

Summer in the city is a very special time, sa Dizzee Rascal en gång. När man är i regents park kan man ju inte annat än att hålla med.

Utomhusteatern var Shakespeare så jag förstod inte så våldsamt mycket av handlingen. Men jag satt där och beundrade klänningar, scenen och kände mig allmänt kulturell (de som såg mig visste ju inte att jag inte hade en aning om vad som pågick större delen av tiden).

Vi var i parken en annan dag också.

Det var två killar som satt och sjöng och spelade gitarr på vattenfontänen... Bara något sånt, liksom. Det är fint.

Jag ska envisas med att ha vippiga kjolar utan leggings när det blåser - Jag misstänker att halva englands befolkning har sett mina randiga boxer by now. På den här bliden satt kjolen mirakulöst nog som den ska och det är ju värt att visa upp!


Vi var i Covent Garden och jag tycker att det, plus glass, plus solig fredag, plus blommig klänning är en fantastisk kombination.


Bevis, mina vänner. Det har hänt. Det var fint väder när vi var vid kusten i England. Det brukar alltid vara 14 plusgrader, regn och massa blåsigt. Men den veckan var det fint. Jag fick panikköpa en bikini och jag badade till och med i Engelska Kanalen. Första gången någonsin.
Skriv upp det här, vänner. Viktigt.
(Jag är inte så skeptisk som jag ser ut på bilden, bara tillfällighet)


Som sagt. Bevis.


Såhär ser Hastings ut halvvägs uppför the East Hill. Sånt är fint tycker jag.


Vi skulle försöka ta lite arty bilder när jag såg ut på utsikten...

...sedan struntade vi i det och jag ville vara med på turistiga peacetecken kort med gamla byggnader i bakgrunden.


Inget trams med "kör sakta lekande barn"-skyltar här inte.


Vårt hus låg halvvägs upp på ett berg (typ) och man fick gå upp för mångamånga trappor innan man kom upp. Det är fler än vad som fick plats med på kortet.


...ville man inte ta trapporna kunde man gå upp för den här backen (den är ännu brantare än den ser ut. Jag dog nästan varje dag).


Men när man väl kom fram så gjorde inte det så mycket för vi hade en rosa dörr och en liten trädgård!


...det gjorde ännu mindre när man hade gått de hundra trapporna till tredje våningen och kom till vårat sjukt söta rum. Åh.


Den här figuren var life size och satt i ett fönster nerför våran gata. Jag blev sjukt rädd varje gång jag såg den. Jag hoppade så högt att den kvinna på andra sidan gatan undrade vad som var med mig.


En dag skulle vi gå upp för the West hill. Det var jättejättelångt och jättejättebrant, tyckte jag. Men jag hade Muse i lurarna så det gick bra i alla fall.


I The Old Town var det folk som spelade schack size large. Sånt tyckte jag var coolt.


Jag gick ner för Albion Lane några dagar (där passerade jag secondhandbokaffären Albion Books och puben Royal Albion), då kände jag mig very häftig och very indie. Ni som inte förstår, kolla.


Vi bodde på en gata som hette Old Humphrey Avenue. Bara nåt sånt, liksom. (Och jag lovar, det är inte bara för att Jenny & Dan heter det i Gossip Girl. Eller, inte bara i alla fall. Hrm.)

---

Så då vet ni ungefär hur jag hade det två veckor i juli när jag befann mig i Inglaterra, som det heter om man talar spanska. Det var en mycket trevlig tid & att säga att jag längtar tillbaka är en grym understatement.

Men att befinna sig på Presentverkstan i gee-ve-deeregn är väl inte fel heller. Får jag intala mig.

PUSS!

Idag har jag konstaterat följande:

- Jag älskar Gossip Girl
- Jag tycker om blått nagellack
- Jag hade en sjukt rolig och ganska urflippad kväll med mina favorittjejer igår
- Jag hatar när jag missar roliga saker
- Ikväll börjar Priveleged på E4 och jag ska deffi följa

...Spännande söndagsförmiddag?

-Ohyes. Men nu ska jag smsa en old friend of mine.

Puss!

Ikväll, mina vänner.

Ikväll ska jag äta stekt nypotatis, dippa sourcreamandchive-chips, äta fruktspån och kolla på Angus, Thongs and Perfect snogging med min nyss hemkomna syster.

Visserligen är detta inte det minsta intressant för någon annan, men jag ville bara meddela att jag kommer att ha en sjukt lovely kväll.

PUSS!

(The Sounds - 4 songs and a fight)

Eh ja.

Eventuella läsare som jag inte lyckats skrämma/tråka ut får ursäkta.

Jag har inte särskilt mycket intressant att blogga om just nu.
Min vardag består av
- stiga upp
- går i en timme
- gör mig i ordning
- har ångest över att jag ska jobba
- kommer till jobbet och inser för det mesta att ångesten var (till stor del) obefogad
- jobbar (läs står vid kassan och kollar ut på Gislaveds gågata och förundras över hur tom den är i juli)
- kommer hem
- kollar random program på tv
- sover

Alltså, inte så intressant. Jag återkommer väl när jag har något av värde att blogga om, men just nu, så är det pretty much ingenting. Jag lever upp till mitt bloggnamn - jag är bara en uttråkad tonåring just nu.

Over and out!

(nej, jag citerar inte Dorothy. Jag citerar White Lies, såklart!)

Nej, there is no place like home. Inte just nu i alla fall. Jag älskar min soffa. Jag är helt slut och orkar inte göra något annat än att sitta och glo på Top Model-repeats. Om jag orkar ska jag gå och spelar gitarr sen. Men antagligen kommer jag inte att orka det på ett tag.

Anledningen till att jag är helt slut är... well, inte så mycket, egentligen, men jag är känslig. Steg upp vid halv nio imorse (!), drack lite jordgubbsmoothie och gick ut på en promenad i en hel timme. Jag kände mig grymt duktig och inte alls som en pensionär (hrm). I alla fall. Jag gick i en timme och sedan gick jag till jobbet - där är jag mest och står hela dagen, och sedan gick jag hem igen. Mina fötter är döda! Jag är inte van vid att gå & stå hela dagarna. Det är sjukt jobbigt när man är så känslig och gnällig som jag är.

Slutgnällt!

Jag har nio dagar kvar på jobbet nu. Nu ska jag bara hoppas att jag inte kommer att dö. 

Annars, så har jag inte så mycket att gnälla om skriva om.

PUSS!

Idag har jag ont i magen.

Idag ska jag lära mig Tonight med Lykke Li på gitarr.

Idag har jag sett de två sista avsnitten av Skins series one.

Idag har jag blivit arg på hur det slutade.

Idag har jag en rosett i håret.

Idag har jag börjat på en rutig kjol.


Idag har jag, som ni ser, ingenting att skriva om.

Tonight - Lykke Li

Just nu:

- Jag spotifyar Muse och tycker att de gör sjukt bra coverversioner av låtar. Jag älskar Can't take my eyes off you och Please, please please let me get what I want. Hur bra?
Är mucho peppad på att se dem i höst nu - först på listan på anledningar till att hösten inte är så farlig som jag kan tycka. (på den listan finns annars bara fina tv-program som börjar. Eh, ja.)
- Jag tycker att det är ofattbart skönt att jag precis har klarat av en hel vecka på Presentverkstan och belönar mig med mycket goda chips och min bästaste dip.
- Jag tycker fruktansvärt mycket om ordet innovativ (veckans ord!) och eftersom ingen i min familj vet riktigt vad det betyder (okej, okej, om jag ska vara ärlig så vet inte jag den exakta betydelsen heller) så slänger jag in det i varannan mening.
- Jag tycker att det är kul med onödiga listor.

Snart:

- Äta mera chips och dip
- Kolla på random humorprogram på C4 med bror
- Kolla på sista avsnittet på Skins series one!

---

Nej, jag har inte mer spännande liv än detta vissa dagar. Please accept this.

PUSS!

Någon gång, så ska mina små väggar se ut som denna.

Just nu får jag nöja mig med vad jag har:

Min fina anslagstavla. (ignorera ackordpapprena, inte där för estetiska själ - endast för att jag brukar sitta där och spela.)


Bredvid tavlan hänger mina skärp och solisar!


...och över sängen sätter jag upp afficher och bilder som är för stora för den andra anslagstavlan. (och den här anslagstavlan är min "viktiga". Det är där jag sätter upp random papper från skolan och sånt och låtsas att jag är viktig)

---

Så någon gång kanske jag lyckas fylla en hel vägg. Förhoppningsvis. (Visserligen har jag inga tomma väggar, men man kan ju drömma?)

Nu ska jag sätta mig i soffan och tröstäta jordgubbar (tio kronor/litern på kvantum!) eftersom jag inte befinner mig på hultsfred.

Puss!

...Jag jobbar ju då på Presentverkstan i Gislaved.
Det går bra.

Så länge ingen av kunderna vill att jag ska:
a)Hjälpa dem med att hitta något eller fråga något om produkterna (eftersom jag inte har en aning om någonting)
b)Köper någonting och ber mig slå in det (okej, det heter ju presentverkstan men det är ju bara så pinsamt när jag ska slå in någonting där och de andra anställda gör sjukt fina paket så förväntar sig mina kunder samma sak så tar jag dubbelt så lång tid på mig och så blir det inte alls lika fint och jag har bara lust att be om ursäkt istället för att ge dem kvittot, le och säga tack så mycket, hej!. )
c)Inte betalar med kort/inte betalar med rätt växel så jag måste stå där och räkna på fingrarna som en annan retard.

Men annars, så är det bra. Typ.

När jag blir stor och jobbar och tjänar pengar (nej, då menar jag inte 45 spänn i timmen i tre veckor) så ska jag köpa en massa fina klänningar i tyll och men blommigt mönster och inte behöva spara och välja mellan en t-shirt och ett biobesök.

Och så ska jag köpa fina skor med klackar som jag mirakulöst nog kan gå i, plötsligt.

Så det så.

Det gick bra på jobbet. Typ. (Åh jag känner mig så häftig när jag säger jobbet.)
Igår var första dagen och min handledare var inte där så jag fick sitta i fikarummet och fylla strutar med godis ca 5 av de sex timmar jag jobbade. Det var väl sådär spännande, men ja.

Idag, däremot, så var det minsann happenings. Jag lärde mig stå i kassan, slå in blommor i cellofan, slå in blommor i presentpåsar, slå in presenter i påsar, slå in sylt i cellofan, göra kaffe, servera glass och mala kaffe. Det var spännande och jag kände mig mucho ansvarig.
Mindre kul att jag är sjukt kass på huvudräkning och måste räkna ut själv hur mycket jag ska ge tillbaka i växel till kunderna. Det är hemskt för att jag inte har en aning om vad jag ska ge och inte kan räkna i huvudet (och därför ser ut som världens retard) och är rädd för att göra fel. Jag slår fel på kassapparaten också. Jag ville ta 86 spänn för två glassar innan idag.

Eh, och jag har MVG i matte.

Begåvat.

Men om man bortser från detta, så är det väl ganska chill.

Utom att jag fick panik imorse och bröt ihop eftersom jag inte hittade min bricka där det står sommarpersonal och fick väcka mamma och dö lite.

Men det fixade sig - jag gick utan. Mh.

...This fear's got a hold of me.

Idag så ska jag vara på presentverkstan klockan 11. Där ska jag jobba i tre veckor. Jag är nervös.
Ja,, jag vet att det är sjukt fånigt, men jag är sån. The worrying kind, som the Ark en gång sa. Jag har ingen aning om vad jag kommer att få göra eller någonting - sånt oroar mig.
Men det finns ingenting att göra åt. Så snart ska jag gå iväg, gå dit och hoppas att det blir bra. Hoppas.

Wish me luck.

(White Lies - Death)