Jag fortsätter på min pratarfortmedsvåraord-turné och håller nu på med SO. Förra veckan var det svenska. Så jag känner att jag borde fortsätta nu. Ville bara upplysa alla om detta, jag förstår att ni har haft mycket svår abstinens efter mina intressanta inlägg.

För övrigt så ska jag gå och lägga mig tidigt ikväll. Igår lade jag mig inte förrän tjugo över tio! Jag vet att den här morgonen kommer att dööda mig, oho-ooh, om jag inte läger mig tidigare. Jag skippar house ikväll och lägger mig vid nio.

För övrigt #2, så är jag ledig pga dansuppvisningar på torsdag och fredag, och sen är det sportlov! tjuhu. Jag ska åka till London och skämma ut mig hela veckan, hade jag tänkt mig.

Nehepp, tillbaka till renskrivning med spotify. Puss!

Idag är jag rätt allmänt glad.
Kan bero på att solen skiner, det är popcirkus ikväll (Håkan, Miss Li och Moneybrother! Hell yeah.) och det är våffeldagen! Plus att jag gjorde engelska-nationellt idag och det gich hyfsat bra (tror jag, det beror kanske på om de uppskattar långdraget dravel som inte säger någonting egentligen).

Fokusera på det positiva, liksom. Jag menar, vem fastnar på negativa smådetaljer som att det var minusgrader imorse, att jag har en kass hårdag och att jag har ett ganska så stort SO-prov på andravärldskriget imorgon.

Jag peppar genom att renskriva förintelsearbete (som jag inte är färdig med men inte orkar jobba med), läsa levande historia, lyssna på I heard of a girl och längta tills mamma kommer hem och kan göra våfflor.

Eftersom jag har fyllt ett inlägg med intetsägande babbel så kanske jag borde ladda upp en lika intetsägande bild också, för säkerhets skull ;)


Medan alla mina miljoner läsare beundrar den vackra kjolen så kan jag ju kommentera att jag har sytt den själv. Tro det eller ej. Okej, inte särskilt troligt, jag är ju inte så värst händig, men det är sant! Jag är mycket stolt.

Nu renskriver jag min svenskaanalys om boken Möss och människor. Vad kan jag säga mer än att jag låter mer pretto än Harry Potter? (Igår kollade jag på en Harry Potter-film och kom fram till två saker. Ett: Harry är jävligt pretto. Två: Han är emo. Jag lovar, kolla Order of the Pheonix så fattar ni!)

Eh, var var jag nu? Jo, jag skriver en massa invecklade förklaringar och reflektioner. jag undrar mest hur mycket min lärare skrattar när han läser mina analyser. Jag menar, i riktiga livet låter jag såhär: "men asså hallå duvet igår så kollade jag på Gossip Girl och majgaad det är tyå sjuukt bra och Nate är ashet och förresten, har du typ köpt nya skor?"
I mina analyser låter jag såhär:
" Jag tror att drömmarna och planerna kändes mycket längre bort i slutet av boken, när George var ensam och inte längre hade sin kompis, sin enda vän i deras ensamma värld, ett ensamt liv som så många av männen på gården verkade leva. "
"Boken skildrade miljöer, personer och händelser på ett levande sätt och jag fick klara bilder om vad som pågick i boken. Jag tycker att det var bra att författaren kunde beskriva allt så väl, när det ändå inte blev långdraget och segt att läsa. Det är ofta problemet när författare beskriver saker så ingående."

Eh, ja.

Jag börjar fatta. Kanske. Jag har spanskaprov imorgon, på när man ska använda por och para. jag gör en mening nu, och förra gången fick jag 14 av 20 rätt. Känns lite illa med tanke på att jag hade 50% chans att få rätt utan någon som helst intelligens.
However, det går framåt. Bara två fel nu. Så ska jag bara låtsas att det inte alls var tur och hoppas utav helvete att det går bra på la prueba imorgon. Lycka till, kompis.

Om det råkar vara någon som är riktigt bra på spanska och könner sig pepp på att hjälpa en desperat tjej som lämnar läxorna till sista minuten, så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad i helvete edificios betyder. På lexin stor det väktare, på google translate står det byggnader. Texten säger: 

"Por la ventana no se veía la calle, sino otros edificios, pero a mí me gusta mi habitacion"

Om jag har fattat rätt så står det ungefär: "Från fönstret såg man inte gatan, utan andra väktare/byggnader/något annat, men jag gillar mitt rum. "

Men jag har ju ingen aning. Jag har bara vg. Så om någon vänlig själ skulle ha lust att hjälpa, blir jag evigt tacksam.

Dagens låt blir My Delirium - Ladyhawke.

Bara för att den är så skön. Bara så.

Klockan är bara halv ett, men jag känner redan att jag har varit med om mer än vad jag orkar idag. För att inte vara totalt osammanhängande så kanske jag borde förklara ungefär vad som har hänt idag.
Jag snoozade en gång mindre än vanligt för att hinna platta håret, och dessutom hade jag inte kunnat vara lugn i tio minuter och bara ligga där. Så jag steg upp och tänkte att "Det är nog såhär personer känner sig som är på death row och vaknar dagen av deras avrättning. " Det sa jag till pappa också, han tyckte mest att jag skulle sluta vara så dramatisk jämt. Så jag åt en massa frukost, plattade håret (det blev fult) och ritade både eyeliner över ögonen och en stjärna under, dagen till ära. Jag tog på mig min rutiga kjol så att jag i alla fall skulle känna mig lite fin, och tog på mig mitt rosett-diadem. Jag packade gitarren och gick upp till skolan med min bror (jag hittar inte annars!) och kände mig som en fejk hela vägen upp till skolan. Jag menar, vad fan gör jag med en gitarr på ryggen? Men i alla fall. När jag kom till skolan (inte ens min egen skola, fucking gymnasiet!) så visade han mig var musikrummet var och när jag kom dit hade bara två andra kommit, två killar. Så jag stod vid väggen och kände mig som ett miffo och sa ingenting tills en lång hårdrockar-tvåa frågade vad jag spelade. Jag svarade, som vanligt "ääh, gitarr, fast, äh, inte så bra.."
När alla femton hade kommit satte vi oss och jag kände fortfatande inte igen en jävel. Alla andra verkade känna varandra, lagom kul. Vi fick ett teoriprov. Det var verkligen bara vad man kan kalla pimsamt. Riktigt skämmigt. Jag har aldrig läst en not i hela mitt liv och skrev inte ett skit på hela provet. Lyckat. Sedan fick vi ett gehörs-prov också, det gick kanske snäppet bättre, men inte direkt bra. Jag körde på känsla och ringade in lite svar och ritade lite random noter. När vi kom ut skrämde alla 92:or oss och de flesta 93:orna försvann. Jag pratade lite med några tjejer för att inte känna mig som ett totalt mobbat miffo, men det var jag ju också. Vi fick fika av ettorna, fast de skrämde ju bort oss och tog allt själva. Hm. Sedan stod vi mest vid dörren och jag väntade på att det skulle bli min tur. Här hade jag velat skriva att jag stod och pratade med alla innan jag skulle spela, men om jag ska vara ärlig så stod jag bara och lyssnade på när alla andra pratade, pep "alltså jag är så nervöööööös!" och skrattade med lite som ett offer. När jag skulle spela så skulle alla andra gå och äta, så jag stod där själv. När jag skulle spela så skulle läraren fixa med gitarren i en miljon år så jag stod mest och kollade på de andra lärarna och typ: "Nej alltså jag har spelat i typ ett halvår, nej ingen lärare, lite i skolan och så har jag suttit hemma lite och så, hittat ackord på internet, jag är inte så bra än men jag är glad ändå, hehehe". Just nu är väl frågan hur stort stolpskott alla tyckte att jag var.

Men det är gjort nu i alla fall. Jag säger bara att it feels so much better now that it's done och nu kanske jag kan sluta darra och ha ont i magen. Och så slitter jag att spela The lonliest city of all något mer, har övat på den så mycket att jag spyr lite smått på den.

Annars så har jag inte så mycket att säga, utom att jag var lite rädd för ettorna som låste in varandra i skåpen och hade röda hjärtan på skåpsdörrarna där det står typ "Jesus loves you!" Och "Jag finns alltid här för dig //Gud"

Men ja. Nu kan jag slappna av. Och jag har en timme till innan jag börjar skolan igen så jag kan sitta och dricka saft.

Jag struntar i att jag måste öva på The Lonliest City of All till på torsdag. Jag håller på att lära mig She Moves in Her Own Way på gitarr just nu.

Jag är jävligt stolt.

Eller kanske mer what was I thinking when I did this.

Jag ska på något sorts intagningsprov till estet musik nästa torsdag. Jag ska gå till gymnasiet till musiksalen och så ska jag gå in där och spela några låtar på gitarr och sjunga till och göra ett notprov. Jag har försökt att inte göra någon stor grej av det här. Det går sådär. jag kan sammanfatta allt till att jag är så jävla nervös att jag inte vet vad jag gör.

Det kanske kan bero på att jag bara har spelat gitarr sedan typ oktober, att jag aldrig har läst en not i mitt liv och att jag inte har sjungit seriöst inför någon sedan jag var typ fem år.

Hur fan tänkte jag när jag sökte till Estet musik?!

Det är 27 stycken som har sökt det som förstaval. Två av dessa är från gislaved. TVÅ. En av dem är jag, den andra min kompis. Och hon ska inte göra provet samma dag som jag.

Jag skojar inte, det här händer, på riktigt. Det korkade är att jag inte har någon annan att skylla än mig själv. Jag var så dum att jag sökte till estet musik när jag inte kan spela något. Så jag kan inte blame it on någon annan.

Åh, jag vill inte. Jag kommer att dö.

Eller nej, så får jag inte tänka. Men det enda bra med den här situationen är att jag inte kommer att dö. Annars så kan väl allt hemskt hända. Usch.

Save me from next thursday, oh save me from next thursday!

Igår när jag kollade på NME awards uppträdde Glasvegas och Florence någonting från Florence and the machine och sjönd suspicious minds.

Jag bara funderade på en sak. Om man är på en Glasvegaskonsert och ska sjunga med i  låtarna, sjunger man med i en fejk-glaswegian-dialekt? Typ någon som pratar Londondialekt, om han står och sjunger med, låter det liksom "Oh I like this song, Ma neem as gäraldeen, am jur sååcjålwookaah"

Bara undrar.

Eh.. ursäkta för dålig uppdatering hade jag sagt, men det låter så tråkigt.
Ingenting har hänt, direkt, som är värt att skriva om. Jag har kollat på NME awards och ätit. Massor. Kanske lite för mycket. Men ja.
Idag ska jag kolla på min broders innebandy, mest för att komma ut lite. Sedan hade jag väl tänkt läsa i The Undomestic Godess för typ tredje gången, och äta upp mitt godis.

Usch, känner mig sådär meningslös och tråkig, som jag gjorde jämt för något år sedan. Orkar ingenting, vill allting.

Annars.. så har jag väl inte så mycket att rapportera. Utom att torsdag var höjdpunkten på veckan, jag shoppade en randig tröja på Gina som jag älskar. Roligast var på Cubus, jag och en massa andra stod i kön, Frida och Leonard stod i mitten av affären och sjöng Beyonce och skrattade så tårarna rann. Hanna och Jonas kollade på dem och skämdes. Jag skrattade, alla i affären bara kollade på detta smått udda sällskap som kallas mina vänner. Så går det när man släpper lös oss i Göteborg. Mary Poppins var också rolig att se, men när klockan blev så mycket var jag lite för trött för att bry mig.

Så just nu sitter jag bara mest och orkar inte med skola imorgon.

Over and out.