Åh så trött, nu igen. Men nöjd. Jag har ju bara överlevt dödartisdagen och tränat. Stolt tjej.

Inte lika stolt över att jag nu sitter i pyjamas och nördar gamla Never Mind The Buzzcocks-avsnitt och lyssnar på Biffy Clyro istället för att räkna matte och typ.. ja, allmänt mer vettiga saker.

Men man kan ju inte gå och vara ambitiös dagarna i ända. Såå.. nu tänkte jag jobba på min prestationsångest och strunta i att försöka förstå mig på min gitarrläxa eller den där kvadreringsregeln.

Man kan ju inte vara på topp jämt.