Hade trevligt, trots jag och mina förväntningar som jag lyckas bygga upp alldeles för högt bara för att inse att jag aldrig kommer dit på riktigt.

Min självförsvarsmur som jag byggt upp har blivit alldeles för stadig för att jag ska våga bryta ner den, våga göra något som kanske kan bli något.

När jag var på väg hem och insåg att trots att jag haft en fin kväll så blir ju saker och ting aldrig som man nästan vågar hoppas på.

Sånt som får mig att tänka på fina 500 days of summer. Som jag för övrigt måste se snart igen.

I alla fall. Massa tankar men hittar inte orden. Kanske någon annan gång. Eller så stannar de kvar i huvudet. Eller i de där dagbokssidorna som ingen får läsa. Och stannar kvar där tills (om?) jag får mod från någon håll och vågar ta det där steget.