Imorgon är första dagen i skolan för ettorna på gymnasiet! Jag, som snart kan titulera mig tvåa (vilket känns ganska tufft!) och börjar inte förrän på tisdag. Det betyder att jag kan sitta och vara helt onervös för skolstarten och sitta och fundera lite grand. Och blogga om det i samma stund som jag tänker det, såklart.

Vad jag ville komma till är att det känns så himla skönt att börja tvåan. Helt och hållet ångestfritt och lugnt (och bara för det så kommer karma säkert bita mig i röven och jag kommer ha ett helvetesår, men i alla fall). Och det där med ångestfri skolstart var det rätt länge sedan jag upplevde.
När jag skulle börja sjuan.. Okej, det var så länge sedan att jag inte kan uttala mig om hur jag kände. Inga dagböcker har jag heller som referens.
När jag skulle börja åttan var jag måttligt pepp eftersom jag visste att det fanns totalt två personer i min klass som jag tyckte om att umgås med.
När jag skulle börja nian så hade jag fortfarande kvar samma högstadieklass som jag inte trivdes i, plus gymnasievalsstress och ihjälpluggning.
När jag skulle börja ettan hade jag ingen jävla aning om vad fan jag höll på med, som Petter hade uttryckt det. Jag var nervös som döden vilket inte var konstigt eftersom jag skulle börja på en ny skola med folk jag inte kände, på ett program som jag trodde att jag skulle faila. Spännande, visst, men mest bara nervöst.

Och nu ska jag börja tvåan. Det känns så himla bra. Visst, ettan var ett sjukt fint år för mig - jag träffade en hel klass med fina människor och utvecklades som person (prettotjejen nummer ett mhmm, men it's true!).
Trots att ettan var himla fint, så är jag så glad att jag slipper att vara så jävla nervös i år, jag slipper ångesten, jag slipper undra hur det kommer bli, jag bara.. slappnar av. Vågar tro att det kan nog bli helt okej ändå.

Såatteeh, tvåan? Here I fucking come!