Pappa har köpt en ganska tuff sak. En sån här!
Okej, jag erkänner att jag inte riktigt hade koll på vad det var när han köpte den, och jag har nog fortfarande inte riktigt koll på hur man använder den, men ändå.
En ministudio, typ! Jag kan sitta och spela in värsta låtarna! I teorin, alltså.
I praktiken sitter jag på mitt rum och spelar lite och visksjunger eftersom jag inte vågar sjunga högt när folk är hemma. Men det är ju ändå ganska tufft!

I alla fall, så har jag spelat in mig själv lite smått. Och det är ju så att självskadebeteende finns i många former. Jag skadar mig inte genom att sluta äta eller skära mig eller så.
Jag tvingar mig själv att lyssna på det jag spelat in! Wohoo!

Alltså.. det är riktigt jävla jobbigt, faktiskt. Men jag tvingar mig själv för atteeeh.. jag tänker att det kanske blir lättare med tiden.
Idag - visksjungna, halvfalska, failade mesakustiska covers som ingen får höra.
Imorgon - proffsiga, heltuffa låtar som jag spelar för alla som vill.

Eller.. ah, i teorin i alla fall. Ehe.