Ni vet när man sitter och tänker på grejer och funderar alldeles för länge och kommer fram till saker som känns helt logiskt fast egentligen hoppas man att man har snurrat till det och är lite för dum mot sig själv fast att det känns helt logiskt när man tänker på det fast sen om man tänker lite till så kommer man på att det egentligen är helt stört i huvudet och att man nästan vågar tro att det bara är man själv som är negativ och egentligen så stämmer nog kanske det där som är ett annat alternativ som man egentligen innerst inne hoppas mest på fast inte vågar för att man är lite för rädd att bli besviken?

Eller ja, det kanske det inte är så många som vet. Jag var ju aldrig bäst på att förklara saker och ting. Men tänk då att om det där känns luddigt och konstigt och förvirrande så är det mycket värre i huvudet.

Men i alla fall. Det är det jag gör just nu.