Som vanligt har jag knappt hunnit börja dagen och det är redan efter lunch. Typiskt mig på lov, alltså!
Eller, börja dagen. Jag har i alla fall inte åstadkommit något vettigt. Ätit lite frukost och kollat på Fresh Prince of Bel Air (nostalgi eller?), duschat, kollat på lite Glee, surfat lite sådär meningslöst, laddat ner NME's radar mixtape, klätt på mig med sailor-tema, och ätit kycklingpaj till lunch.
Och det känns ju väldans duktigt med tanke på att klockan är tjugo över två.

Annars sitter jag mest och drömmer. Visst trivs jag med min tillvaro, men jag känner ändå den här längtan. Längtan till att växa upp lite grand, mogna och våga.
Packa mina finaste kjolar och åka iväg. Åka iväg någonstans, helst av allt till London. Att allting bara ska ordna sig, jag ska hitta jobb och hem och vänner och kunna gå på spelningar och kunna dansa hela natten lång.

Men vadå, liksom. Jag är sexton år och sitter hemma på mitt rum och sätter upp fina inspirationsbilder på mina väggar, målar mina naglar blåa, lyssnar på fin musik, funderar alldeles för mycket för mitt eget bästa, och har jävligt fina vänner.
Jag ska väl inte klaga.