(ursäkta att rubriken är titeln på Girls Alouds gamla skiva. Inte något jag är stolt över att ha i hyllan. Men de passade så bra. )

Alltså varför säger ingen till mig?! Jag lyckas då altid skämma ut mig. Alltid.

Här sitter jag i pyjamas (har precis duchat efter tränngen) som såklart är mycket snygg, rosa linne med en robot på och svarta byxor med en massa små robotar på. Sitter också mycket fint. Not. Not. Not. Plus att jag har flätat två inbakad flätor i håret och inget smink. Kan ni inte bara tänka er hur fullkomligt sexig jag är at this moment? Och så ska det då såklart ringa på dörren. Och det är bara jag på hela övervåningen. Så jag får svara.
-Åh hejhej granne som nu kommer tro att jag är ett totalt miffo med världens mest udda pyjamas! Nej, mamma är på föräldramöte, men jag kan stå här och låtsas komma ihåg vad det är för växter du har åt henne i de olika påsarna! Tack så jättemycket! Nu ska jag gå och dö! Hejdå!

Eehja. Vad tror folk om mig egentligen?

Jag får be om ursäkt för dålig uppdatering & att när jag väl uppdaterar håller det mycket låg kvalité. Men vad kan jag säga. Jag är dålig på att hitta tid till sådant. Dålig på att hitta tid till viktigare saker också, för den delen.

Så ni får väl bara hålla ut. För att ja råkar tro att det är väldigt många som saknar mina mycket fyndiga inlägg. Not.

Så nu så ska jag läsa NME och kolla på idol. Och veta att jag borde plugga NO men också veta att jag absulit inte kommer att göra det. 

Over and out.