Bläää.

Ok, nu kommer det ju verka som att jag bara skriver i den här bloggen när jag mår dåligt. Och det stämmer ganska bra. Most of the time.

Anyways. I lördags var det påskafton, det är väl kul och så.. Jessica skulle ha tjejkväll, och jag tänkte men fan vad kul.. Tills jag kom på att mina kusiner kommer på då, vi träffar bara dem typ en gång om året och not a chance in hell att jag skulle få dra till Jessie då. Men dagen kom, och vi hade väl kul och så.. Men nu vågade jag mig in på bilddagboken där alla hade skrivit om lördagkvällen.. Tydligen så hade en massa andra som jag känner också kommit dit till slut, så fatta om jag känner mig grymt utanför nu.. Asså jag vet ju att det kanske inte är en big deal om jag missar en social event, där alla bara går runt och skrattar ändå, men jag måste ju överanalysera allting. Jag är sån. Det finns inte en chans att jag kan dra nu och tänka "men favan, det var en kväll liksom. Jag har väl inte missat nåt. och jag blev inbjuden i alla fall, det blir andra gånger." 
    Som sagt, det skulle aldrig hända!! Så nu när jag drallar till mormor och ska säga hejdå till kussarna som kommer jag gå och älta över detta. Jag kommer lämna det efter kanske några dagar, en vecka.

Varför kunde jag inte bli blessed med en mer simple mind? Eller bättre självförtroende? Eller bättre social skills??

Whatever.

Over and out från en jobbig Miranda. xoxo