Lördag
Nu är det lördag igen, och som vanligt får jag småångest så fort jag är ledig.
Jag kan börja tänka på vad jag ska göra i helgen redag på en onsdag, bara för att jag kan vara rädd om vad folk tycker om mig. Och det är det som är störande, jag vill inte bry mig och vad folk tycker. Men det gör jag. Alldeles för ofta. Jag vill inte gå in på konsum själv, ifall någon som jag känner är där. Och så är jag rädd att alla andra har mycket roligare än jag, och inte inkluderar mig i deras planer. Och sen är jag rädd för att vad de tycker är roligt, skulle jag hata. Idag går det väl bra, jag ska gå iväg på vårmässa med Hanna. Men några andra jag skulle gå med kunde inte, och då tänker jag direkt att fan, nu kommer de vara med allt innefolk och snacka skit om mig och tycka att jag inte har något liv.
Ja, jag är paranoid. Mycket paranoid. Det kan gå så långt att jag säger till folk på msn och sånt att jag inte mår bra, bara för att det inte ska komma fram att jag ska sitta hemma en hel dag, eller en hel helg. Åh, vad jag stör mig på mig själv ibland. Och jag vet ju att folk bryr sig, lite i alla fall. För tro mig, I've been there och gjort "jagtyckersåsyndommigsjälvmittlivärdåligtochjagvillbaraläggamigochsovaitretimmar" -texter på bilddagboken. Och det tar mig inte så himla långt.
Och det idiotiska men hela grejen är att jag vill ju inte ens sitta på fotbolls/hockey-läktaren och kolla när 91-orna spelar. Jag vill ju inte ens sitta där och låtsas bry mig om att handendärahetaitröjanummertio är tydligen singel och asnygg. Jag vet att jag vantrivs i sådana sitationer, och ändå undrar jag varför jag inte sitter där, istället för hemma en fredagkväll.
Jag är komplicerad. Men sån är jag, och nu ska jag inte sitta här och svamla tyckasyndommig - texter, då blir jag snart deppad på riktigt.
over and out
Jag kan börja tänka på vad jag ska göra i helgen redag på en onsdag, bara för att jag kan vara rädd om vad folk tycker om mig. Och det är det som är störande, jag vill inte bry mig och vad folk tycker. Men det gör jag. Alldeles för ofta. Jag vill inte gå in på konsum själv, ifall någon som jag känner är där. Och så är jag rädd att alla andra har mycket roligare än jag, och inte inkluderar mig i deras planer. Och sen är jag rädd för att vad de tycker är roligt, skulle jag hata. Idag går det väl bra, jag ska gå iväg på vårmässa med Hanna. Men några andra jag skulle gå med kunde inte, och då tänker jag direkt att fan, nu kommer de vara med allt innefolk och snacka skit om mig och tycka att jag inte har något liv.
Ja, jag är paranoid. Mycket paranoid. Det kan gå så långt att jag säger till folk på msn och sånt att jag inte mår bra, bara för att det inte ska komma fram att jag ska sitta hemma en hel dag, eller en hel helg. Åh, vad jag stör mig på mig själv ibland. Och jag vet ju att folk bryr sig, lite i alla fall. För tro mig, I've been there och gjort "jagtyckersåsyndommigsjälvmittlivärdåligtochjagvillbaraläggamigochsovaitretimmar" -texter på bilddagboken. Och det tar mig inte så himla långt.
Och det idiotiska men hela grejen är att jag vill ju inte ens sitta på fotbolls/hockey-läktaren och kolla när 91-orna spelar. Jag vill ju inte ens sitta där och låtsas bry mig om att handendärahetaitröjanummertio är tydligen singel och asnygg. Jag vet att jag vantrivs i sådana sitationer, och ändå undrar jag varför jag inte sitter där, istället för hemma en fredagkväll.
Jag är komplicerad. Men sån är jag, och nu ska jag inte sitta här och svamla tyckasyndommig - texter, då blir jag snart deppad på riktigt.
over and out
Kommentarer
Trackback
