Min syster är himla snäll, at times. Men hon kan också vara en av de mest pretentiösa och hypocritical 12-åringarna jag känner. Hon kom precis ut ur köket.
"Ehm, jag tycker att vi kan bestämma en sak, vi tre, att när man har till exempel ätit upp något så ställer man in disken i diskmaskinen och håller ordning i köööket?"

Jag svarade med ett "jomen det var en bra ide." Jag tänkte mest: men fuck off heller, för det första, sedan när har du något att säga till om i köket? Jag trodde inte du visste hur det såg ut där inne. Och för det andra, sedan när har du någonsin gjort det?

And thats not all. Sedan kom hon fram till mig när jag satt här i tystnad och hade inte sagt allt of the above.
"asså vet du att du inte har satt upp allt ditt hår? För det hänger en bit där i nacken och jag tycker inte att det var så fint."
Och då vände jag mig om och sa helt lugnt: Jomen det är såhär att jag hade inte tänkt göra något annat än att sitta i soffan och sedan sova med den här knuten. Så helt ärligt kunde jag inte bry mig mindre om hur jag ser ut i håret.

Hahahahaha. That put her in her place.

Men nu ska jag gå till soffan och pray to god att hon inte hittar det här. För jag har en känsla av att hon kommer döda mig då.