Och så blev jag dissad. Igen.

Hon är underbar och snäll och allt, men just nu så orkar jag inte. Nu ska jag inte nämna namn, just in case någon hittar vad jag skriver. Så vi bara kallar personen i fråga Jane Doe, som i prison break.

På internet, på telefon och i skolan då det inte finns några andra, så är det helt ok. Då duger jag. Då skriver man kommentarer som "jag älskar diig!" på bilddagboken och så vidare. Men in real life, när vi har ledigt och jag föreslår att vi skulle kunna hitta på något, nej men då är det other plans som gäller. Jag vet inte, men det känns som att I'm not good enough. Jag kan få några söndagseftermiddagar, någon dag efter skolan. Men när det är sånt som gäller, gisledagarna, lediga dagar, events, fester, sigges, nejnej. Hell no. Då har man redan bestämt med andra och är busy busy med matcher och träningar och andra vänner. Och så kanske det är också, men det känns som att jag är second best med denna Jane Doe. Jag tror faktiskt inte att det är det att hon inte tycker om mig, Jag tror bara att det finns sådana som hon tycker om mer. Eller bryr sig om att synas med mer. Vi sitter och snackar eller nåt, och allt är helt lugnt, men så kommer någon med mer status, och då finns inte jag längre.

Men jag vet inte. Kanske är jag bara desperat, attention seeking. Jag vet inte. Jag vet inte alls just nu. Jag vet ingenting.

Over and out.