Alla behöver känna sig behövda.

It's true. Jag vet från experience. Ok, jag ska förklara mig. Alla blir nere ibland, jag också, men än andra tror jag. Oh när det händer får man ju ångestkänslor över en rad olika saker. För mig: Åååh, jag har inget liv, ingen av mina vänner tycker om mig, jag är så ensam, etc, etc.
Det är inte kul att tycka så, Det hände mig senast igårkväll. Jag brukar bara bottle it up, sitta på mitt rum och ha världens ångest över ingenting och allting. Men jag kände väl att jag ville att någon skulle kunna låtsas förstå i alla fall, så jag satt på bilddagboken och skrev en text, mest en massa skit. Var inne idag igen, och fick se typ 4 kommentarer. Jag fick med andra ord veta att det finns folk som bryr sig, och det är jävligt viktigt.

Jag fattade att det finns folk som inte bryr sig om jag sitter hemma i mina team sportia-byxor en helg och inte gör ett skit. Och de som inte gillar de är inte på rktigt någon att bry sig om.

Moralen med detta är att everybody needs to be needed. Så man får aldrig glömma att ge folk den där extra kramen ibland. Man kanske tror att man visar att man fins där, men sånt kan man aldrig göra övertydligt. Och om man inte är rädd att finnas där för folk, så är inte folk rädda för att finnas där för en själv.

Det var som för någon dag sedan, vi hade rast i skolan och en kompis såg lite nere ut. Det såg min andra kompis också, som gick på och frågade vad det är, berätta, berätta. Hon drog sig undan och sa att det inte var något. Jag kom fram till henne och gav henne en kram, "du såg lite ledsen ut," och sen satt jag där. hon berättade för mig. det var inget stort, men det fick mig att  tänka efter. Jag vill inte låta pretentiös nu, men det känns lika bra att vara där för någon som det känns att ha någon som är där för en. 

over and out, xo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0