Fint!

Idag är en rätt så vanlig måndag. Men idag har jag bestämt mig för att jag inte ska gnälla, istället bara lista vad jag tycker har varit bra med dagen. Bara för att man kan ju inte vara jättecynisk och bitter och negativ jämt (okej, det kan man, men ändå)

- Jag hade sovmorgon till tio i elva och kände mig utvilad när jag vaknade.. Inte varje dag!
- Jag satt med fina klasskompisar på svenskan och skrattade åt eurovisionbidrag och annat som var roligt just då.
- Vi skulle öva till låten vi ska spela på skolavslutningen (9 stycken fina tjejer ska vara Backstreet Girls och köra I want it that way! Coolt, I know.) men det fanns ingen bas i replokalen så jag spelade basgången på en gitarr.
- Efter skolan gick jag till biblioteket för att leta efter tidningar som de sålde för två kronor stycket. Hittade inga, hittade istället tolv stycken Sonically Speaking med låtar som jag kände igen och låtar jag inte kände igen. Fint.
- Jag åt räkmacka med mamma
- Jag funderade på vad jag skulle ha på mig på studentlunchen vi ska spela på, och på avslutningarna, provade därför de klänningar som jag har i min garderob
- Konstaterade att det skulle vara ganska onödigt att köpa ännu en oanvändbar blommig klänning innan jag slutar ettan.
- Orkar inte byta om igen och sitter därför i en fin blommig klänning en måndagkväll i Maj.
- Lyssnar på fin musik

Pust. Jag borde kanske oftare se saker från den ljusa sidan, det här var ganska terapeutiskt för mitt psyke. Att vara positiv, liksom.
Nu kämpar jag mot mina primära instinkter och låter bli att gnälla över idrottsdagen imorgon.

Idag är jag jättearg på en helg som alla tycker om.

Nu har jag ju faktiskt sovit fram till.. alldeles för länge och vilat upp mig ordentligt. Nu ska jag redovisa varför jag tycker att Gisledagarna, denna helg som alla längtar till så mycket, den helg som alla tycker är så fantastiskt rolig, är så jävla överskattad.
Missförstå mig rätt nu. Jag är ingen bitterfitta som tycker att alla borde sitta inne och glo hela dagarna, hela året.

Det är bara det att för det första, har jag lite svårt för konceptet i sig.
"Okej, hallå? Nu är det Gisledagarna! Infinner sig en gång om året! Här satsar vi på att få ALLA att gå ut och umgås, vilka ni nu är! Det spelar ingen roll att detta faktiskt är Gislaved och alla känner alla och alla dessutom tycker rätt illa om varandra, nu jävlar ska hela befolkningen befinna sig utomhus och umgååås!"

Och då kan man ju tänka att ja, det är väl en fin idé med en folkfest där det finns "något för alla" - tivoli, marknad, öltält, b-iga melodifestivalartister på en utomhusscen, lokala band på en annan scen, och så vidare.
Jag vet inte, det kanske bara är jag som känner att, nää, det här funkar inte.
Liksom, festivaler i sig tycker jag är en jättefin ide, eftersom förutom musiken finns det så många människor som liksom gillar samma grej, om det nu är hårdrock eller jazz eller whatever.
Men på gisledagarna blir det bara.. blandat. Och alla är så olika att jag bara vill därifrån. Hela jävla kommunens befolkning är ute och vinglar, de allra flesta är påverkade. Man ser kompisars småsyskon och morbröder, båda är packade. Jag bara ser mig omkring och vill härifrån. Det finns ingen helg under hela året som får mig att vilja flytta ifrån Gislaved som sista helgen i Maj.
Kalla mig bitter eller tråkig eller whatever, jag vet att det är pretty much totalförbjudet att säga att man inte gillar Gisledagarna. Men ändå. Jag gillar det inte.

Jag tycker att, om man vill ha en fest med sina vänner, om man vill grilla, om man vill gå och äta ute, om man vill sitta i en park och dricka cider, om man vill vingla runt med sina vänner och vara uppklädd och frysa och vara full, varför i hela världen måste man göra det just denna helgen? Vad är problemet med att umgås med de man tycker om, när man själv vill det?
Nä men det är ju Gisledagarna föfaaaan! Man måste vara pepp, man måste gå ut, även om man inte vill nåt annat än att ligga i soffan och kolla på film just den här helgen av alla helger på hela året.

Jag ska inte bara vara negativ, jag tycker att det finns bra saker med det hela också. I fredags var det en "rockfestival" i gisleparken, fri åldersgräns och inget inträde, lokala band som spelar. Sånt är fint. Jag kan bara inte fortfarande förstå varför sånt ska ransoneras till en gång om året, just samma helg som allt annat.
Igår var det karneval, det är också kul att se.

Men jag vet inte. Kanske är jag bara bitter och tråkig. Men allt jag vet är att jag gick ut igårkväll, såg alla jävla gislebor som man har hört alla rykten om men inte ens hälsar på, och allt jag tänkte var "när får jag gå hem?"

Efter att vi hade drivit runt ett tag och haft tråkigt, gick vi hem och såg Eurovision istället.

Kalla mig hater och lame och whatever, men vänner, chips och Eurovision är fan så mycket trevligare än att driva runt bland fjortiseliten sista helgen i Maj!

Jaha.

Hm.

En dag avklarad av den mest överskattade helgen på året avklarad (jag vet, förlåt. Det är socialt självmord och extremt tabu att säga att man inte gillar gisledagarna. Förlåt.)

Jag kanske orkar skriva varför jag tycker att gisledagarna inte alls är så kul som alla andra verkar tycka imorgon. Nu ska jag sova och vara allmänt jätteopepp på imorgon.

Puss!

You're making a fool of yourself, so get off the stage!

Sådär. Nu när det har gått tillräckligt långt efter att jag slutat skolan kanske jag är stark nog att berätta om varför idag var så stressande för mitt bräckliga psyke.

Det var ju redovisningsdagen för vår eos-pjäs.
Och jag är rätt säker på att det var karma som fuckade upp vår grupp. Eller det kanske mest var mitt fel. Jag har i alla fall varit rätt lugn och liksom "äh men det här blir ju hur bra som helst, shit vad grymt, vi har total kontroll över läget!".
Eh, så var det ju inte riktigt. Vi åstadkom ingenting som kunde liknas vid övning innan halv elva och då var det dags för oss att ha något som liknade genrep. Total panik när vi insåg att bildspelet inte fungerade, repliker glömdes bort och jag kunde inte ackorden alls på låtarna vi skulle spela.
Rätt jävla fail, med andra ord.

Det resulterade i att vi sprang runt som yra höns och försökte fixa nya bilder och hade total ångest och peppade ner oss själva totalt och var helt övertygade om att det skulle gå rätt långt åt helvete (vilket kanske inte är lysande för gruppmoralen).

Efter en sjukt stressad och panikslagen lunch gick vi tillbaka och det var dags för alla uppvisningar.

Under de tre första satt vi bara och skrattade åt hur hopplösa vi var eftersom de andra grupperna hade lättförståelig handling, bra låtar och total koll på vad de gjorde - allt vi inte hade, typ. Så vi satt och skrattade åt hur fullkomligt körda vi var, tills det var vår tur.

Och det förtjänar ju bara.. Åh jag hittar inga ord. Hela grejen blev rätt fail, värst var det när jag skulle spela - börjar ju förjävla lysande med att jag skruvar på gitarren utan att sladden är i varken gitarren eller förstärkaren. Rätt bortgjord. Sen spelar jag och det låter förjävligt - ostämt och fel ackord här och var och bara allmänt jätteusch. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag antagligen aldrig har spelat sämre, vilket känns.. inte så awesome.

Men nu är det gjort i alla fall. Och det känns ju bra. Trots att det hela gick.. inte helt lysande.

Så nu kan jag ju dela med mig av två fina låtar som typ sammanfattar dagen:
Morrissey – Get Off The Stage
Satan Takes A Holiday – Get The Fuck Off My Stage


Typ världens finaste shortsdress ever.



Chingchakachingching! (ja, jag hade slut på hälsningsfraser.)

Eftersom jag kanske inte hade överlevt dagen utan tanken på min finaste shortsdress, så kände jag att jag givetvis är tvungen att visa upp den här. Så visar jag ju mina glasögon också! Häftigt värre.

Eh, ja.

Oj. Jag borde nog sova nu.
Efter en tröttsam dag i skolan som bestod av ett gigantiskt (jag skojar inte) historieprov och en failad redovisning om ozon, kanske jag borde lägga mig nu.

Speciellt med tanke på att vi ska ha en lång dag imorgon.. Onödigaste ämnet på schemat Estetisk Orientering ska liksom.. avslutas.
En moderniserad version av tummelisa med egenskrivet manus, två egenskrivna låtar, egenkoreograferat, uppbackat med en powerpoint-med halvtaskisa bilder från google.

Ni hör ju vilken kvalité det kommer vara på vår föreställning imorgon..

Eller, äsch. Jag ska inte vara så neggo. Det blir antagligen suuperbra! I vilket fall ska det bli himla kul att se övriga grupper också.

Den ständiga rädslan att bli påkommen

Ibland blir jag sådär ställd. Sådär så att jag bara stannar upp, tänker efter. Spelar en ledsen låt och känner att de ledsna orden går rätt in i hjärtat på mig.
Sen tänker jag:
Tänk om jag blir påkommen. Tänk om alla fina människor som jag tycker om att umgås med bara ser mig en dag och inser att jag inte alls är något att ha. Att folk ser igenom mig och tänker, jag vill inte vara med henne för hon är skittråkig, helt konstig, för jobbig.

Orka.

Åhå hej hej prestationsångest.
Sista historieprovet idag, hur jävla stort som helst.
För det hinner ju ändå hända en del i världen mellan typ 1900 och 1950, om man säger så.

jag har inte alls orkat plugga så mycket som jag tänkte. Jag har fikat och spelat bas och tramsat omkring och bara.. åh inte pluggat.

Behöver jag nämna att jag inte vill gå till skolan imorgon?
Dessutom en redovisning i naturkunskapen som jag hade glömt bort. å-n-g-e-z-z-t stavas det, tror jag nog.

Pepp.

Men jag vet att det är försent och nu finns det ingenting jag kan göra

Nu har jag översatt en låt till engelskan, vilket var vår uppgift idag när vi var borta och övade till skolavslutningen (ja, redan).

Jag skulle säga förlåt om jag trodde att det skulle få dig att ändra dig, men jag vet att den här gången har jag sagt för mycket, varit för elak.
Jag försöker skratta åt det, täcka över det med lögner,
Jag försöker skratta åt det, görrer tårarna i mina ögon.
för att killar gråter inte, killar gråter inte...
Jag skulle bryta ihop vid dina fötter, be om förlåtelse, vädja med dig, men jag vet att det är för sent och nu finns det ingenting jag kan göra.


Den som vet vilken text det är jag har översatt till svenska borde få en kram av mig.

Den är fasligt fin i alla fall, på både språken.

Muffins in my <3

Sedan jag kom hem från skolan har jag hunnit baka kladdmuffins och äta obscent mycket smet.

Nu är planen att jag ska plugga historia och engelska.. Vi får se hur det blir med det.

Hm.

(den här meningslösa lägesrapporten var menad som en facebookstatus me blev för lång)

Jag sitter ute i min trädgård, lyssnar på fin musik, äter isglass, och skrämmer grannarna med mina likbleka ben och en minst sagt tvivelaktig outfit (leopardstrumpor, tyllkjol, slapp randig tröja - tog det första svala jag såg på mitt golv)

barasåattnivet.

Skolan kan ju vara helt okej ändå.

Jag gnäller rätt mycket över skola och plugg och sådär, jag glömmer alltid bort det braiga.
Så nu tänkte jag ägna ett inlägg över varför jag tycker att vissa lärare kan vara rättså awesome ändå, ibland.

Typ Örjan som vi har i musikteori! Förra lektionen:
"Ska vi verkligen ha prov nästa vecka?"
"Nää jag tror att vi struntar i det va."

Senare:
"Vi kan väl slå ihop tisdagsgrupperna och fika på lektionen istället!"
"Ja varför inte?"

Slutsats 1: Lärare som går med på att ha fika istället för prov är rätt bra.

Eller typ Kattis som vi har i engelska! I fredags (förutom att vi fick kolla på Grease vilket är asnice)
"Kattis det är ju typ bara tre veckor kvar till avslutningen nu, kan inte vi (typ åtta stycken) öva på en låt vi ska köra på skolavslutningen istället för att ha engelska på måndag?"
"Det går väl bra!"

Slutsats 2: Lärare som låter typ en tredjedel av klassen strunta i en lektion för att spela på en låt som de eventuellt ska spela på avslutningen om tre vekcor är rätt bra.

En tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad, en är din.

Fett schizoväder idag! Sol och regn och.. ja.

Jag tänkte passa på att gå en promenad nu när det inte regnar (det kommer väl minst en skur medan jag är ute, men ändå.) 

Tänkte bara dela med världen att jag är kär i Oskar Linnros – Från och med Du just nu. Så himla fin!



...och så en liten bild på honom också. Bara för att.

I was never meant to go to school

Historieintervjun?
Check!

Samhällsfrågorna?
Eh.. Det skiter jag i.

Historieplugg?
Eh.. gör det imorgon.

Fan då. Jag tänkte att det här skulle bli ett sånt "oj-titta-vad-duktig-och-ambitiös-jag-är-som-pluggar-en-massa" men.. det sket sig.

Jag har gjort en av de tre sakerna jag skulle göra idag i alla fall. Bättre än ingenting, men fortfarande inte så bra.
Men skitsamma. Nu ska jag spela gitarr och äta sunday lunch!

Blah

Opepp lördagkväll.

Nu går jag och lägger mig.

Det skulle ju va dans, dans, dans!

Igår var fett!
Jag och Hanna lekte domestic goddess och lagade god mat (okeej, mest hon, jag skar mig på tummen och dukade mest) och sen kom killarna och åt. För övrigt hade jag världens bästa teknik för att de skulle hitta till rätt hus (dock kanske inte lika uppskattat av grannarna) - jag spelade pepp-playlisten på högsta volym och öppnade alla fönster!
I alla fall. Jag sminkade mig lite grand eftersom Hanna hade kameran (det är ju lätt att man ser skabbig ut på en miljon megapixlar) . Sen åkte vi buss med SS till Hillerstorp!
Mitt nyårslöfte var ju lite grand att jag skulle sluta mesa och börja göra saker, så nu kan jag säga att jag har varit i Hillerstorp! Också en experience.
Jag var lite bortkommen först eftersom jag inte känner några människor från frikyrkliga sammanhang, men vi var ju ett gäng från ESMK så det var ju ändå rätt lugnt.
Snart blev det dags för Urban Chaos att spela! De tyckte ju att alla skulle fram och röja framför scenen, såklart, men de flesta var kind of lame och satt kvar i bänkarna.
Jag tyckte ju då att det var rätt olönt att åka ända från Gislaved och sen bara sitta som en träbock i bänkarna.. Så vi stod och röjde som bara den kan jag lova! Först var jag väl liite osäker men alltså.. Jag kom fram till att jag kände mycket få människor där och sket i vilket.
Och när man gör det blir ju saker mycket roligare! Så jag skakade roompa och sket i allt, hur härligt som helst. Vid typ.. tre tillfällen sprang jag och Hanna upp på scenen, bara för att vi kunde. Är man pepp så är man!

Jag älskar verkligen när man är sådär taggad och släpper allt och bara dansar järnet till musik. U n d e r b a r t, tycker jag!

Sen hängde vi lite med the boys in the band, och sedan åkte vi hem trötta och glada (jag i alla fall!)

Jag vet i och för sig inte om jag var ett sånt där pain in the ass som ingen tycker om, som bara springer runt och tjatar och är allmänt jätteirriterande, men jag hade riktigt kul i alla fall.

Idag har jag knappt gjort nåt vettigt. Ätit frukost i solen, varit ute på promenad till tonerna av Sigur Ros, suttit i solen lite till, kollat på Glee, spelat gitarr.
Det ska jag fortsätta med nu.
P-u-s-s!

Tuffa grejer

Nu sitter jag hemma och passar på att ta det lugnt.

Om en stund ska jag cykla (ja, faktiskt!) och handla med Hanna så ska vi laga mat och så kommer några boys in the band (egentligen synd att slösa en sån fantastisk låttitel på ett dööds-band, men ändå) och äter.
Sen åker vi till ett ställe jag aldrig innan varit på! Någon sorts kyrkoungdomsgrej om jg har förstått det hela rätt, i Hillerstorp, där jag då aldrig har varit. Vi ska ju nämligen lyssna på några andra boys in another band som ska ha releaseparty (oj då proffsigt det låter då!) och det är ju inte helt fel.

Så nu sitter jag här och dricker saft och peppar. Nu ska jag spela favvolåten Guns and Horses med fina Ellie Goulding på gitarr och chiiilla, som man säger i vissa kretsar.

Hard work, work

Tralalalalalala!

Jag är rätt så glad just nu. Eller, jag säger såhär. Jag har aldrig, och kommer nog aldrig bli gladare av ett besked som handlar om att jobba för 45 kronor i timmen...
Det är ju så att jag har lämnat CV på många ställen här i gislaved och sökt feriepraktik.

Inga svar och ett brev där det står att tyvärr, ingen feriepraktik i år. Då blev jag emo.

Sen kommer det ett brev idag där det står ungefär "hoold up, vi ändrade oss. Vecka 27-29 erbjuder vi dig jobb på ungdomens kulturhus!"

Så nu är jag fett glad. För visst är det kanske inte världens bästa lön eller världens roligaste ställe, men det är ett jobb.

Så jag är nöjd.

Dolor de mi cabeza

Det här med att ha bra syn är lite för mycket för mitt huvud att ställa om till nu känner jag..
Jag har så ont i mitt lilla huvud!
Inte helt okej. jag är inte van vid att kunna se så noga, jag hänger inte riktigt med. Jag tror att jag måste sova bort det här. (any excuse!)

Och sen är jag sjukt pepp för att ha nationellt matteprov i två timmar imorgon! Seriöst, jag orkar inte.

Men ja. Nu ska jag försöka sova bort huvudvärken. PUSS!

Onsdagen

Eftersom jag inte har något bättre för mig tänkte jag redogöra för varför gårdagen var riktigt asnice, dock sjukt uttröttande. Eftersom jag vet att alla bryr sig.

I alla fall. På morgonen försökte jag klä mig så mycket skogsmulle som möjligt.. Jag tror att jag lyckades. Jag hade kängor, jeans (inte varje dag!) och rutig skjorta. Och flätor och ryggsäck. Jag kände mig mycket friluftig.
Vi satte oss i bussen mot store mosse, där skulle nämligen klassen plus omvårdnadstvåan hänga denna dag. Klart att man är aspepp!
Vi fick en liten rundvandring och fick kolla inne på naturrum.
Höjdpunkten var väl när typ nio personer tryckte ihop sig i ett pyttelitet barnrum (typ björnhörnan) och lekte med nallar.. Eller homosexuella våldtäktsankor (don't ask, jag har sjuk humor).
Jag roade även mig själv genom att antecka ner saker som guiden sa, men med min egen twist. Man måste ju underhålla sig själv i alla fall. I anteckningarna står det typ: "Vitmossa är inte VIT? OMG. Now I don't know what to believe." eller "Det har funnits MAMMUTAR! Och jetestora älgar med värsta biffiga nackar och pyttefötter!"
Min personliga favorit är:
Lärare: "Det finns också svampar i det döda trädet, de kallas sakrofyter, de lever på det döda.."
Jag: "WTF? Jag trodde att de hette nekrofiler."
Fast det sa jag ju inte högt, då.

Sen åkte vi buss till marieholmsskogen, där vi skulle vandra. Jag råkade givetvis trampa i vattnet så jag blötte ner hela skon & sockan, men annars lyckades jag gå i skogen i typ fyrtio minuter utan större missöden.
Enligt mig själv i alla fall. Inger var lite missnöjd med oss, hon tycker att det är fasansfullt att vi är så högljudda, de hörde inte ens göken! Oj, oj.
I alla fall var det ju alldeles jättevarmt och sjukt jobbigt att gå runt i skogen. När vi trodde att vi var framme tog vi oss upp för djävulens uppförsbacke med typ.. 80 graders lutning, kändes det som i alla fall. Helt sjukligt varmt och jobbigt, men jag var ganska nöjd när jag klarade det. Sen satt jag där uppe och åt pastasallad.
När vi hade gått heeeela vägen tillbaka också satte vi oss i bussen, som var sjukligt varm. Jag satt bredvid Johan som konstaterade att han behövde vädra hams pungsvett så han satt utan byxor (och utan tröja också) hela resan hem. Jag satt mest där och konstaterade att "Jag känner mig antastad!" mest eftersom jag tycker att det är ett bra ord.

När vi åkte tillbaka till skolan var det bara till att klaga mycket högljutt om hur jääävla varm jag var (eftersom bussen var sjukt varm också), byta om och åka till Smålandsstenar. Där skulle det vara lite konsert, men vi skulle bara vara med i kören så halva klassen gick till ICA och köpte fika (för övrigt början på min kick-ass rap som jag kom på i skogen), gick hem till Mathilda och satt där och fikade. Inte helt fel liksom! Tycker om min klass för himlans mycket, alltså.
Sen sjöng vi ju då i kören vilket gick bra förutom att jag sjunger falskt då och då, och att jag sjöng fel text. Men alltså, ja.
Sen kollade vi på alla tvåor och treor som är så himla duktiga!
Sen åkte jag hem och dog.

...inte för att jag tror att någon faktiskt läser allt det här. Men ändå.

Four-eyes

Jag är alldeles yr! Efter skolan åkte jag till optikern för att hämta mina glasögon.. När jag fick på mig dem måste jag sett sjukt rolig ut, tittade mig runt omkring och bara gapade. Jag hade ingen aning om att det var möjligt att se såhär! A whole new woooorld, typ. Just idag känner jag mig inte vidare attraktiv & är inte så pepp på att posa. Men en dag kanske jag tar kort för at cyberspace ska få se mina glasses lite bättre än de failade cambilderna från förra veckan.

Fknawesum

Hm.
Jag känner definitivt att jag är lite smått beroende av att göra playlists.

Fucking awesome just idag

Är en ny jag har skapat.

Först hette den rätt och slätt fucking awesome, men jag kom på att jag kommer ha tröttnat om en vecka så ja.. Ni ser ju.

Vad jag skulle komma till är att den är jävligt bra. I vilket fall.
18 tracks pure awesomeness den artonde Maj 2010.

El orfanato

Just det!

Idag fick vi se värsta störda filmen på spanskan. Jag var aggro när jag kom dit och insåg att vi skulle kolla film, eftersom det betydde att jag kunde tagit sovmorgon utan att någon hade brytt sig. Nästa vecka är et provgenomgång och muntligt nationellt (oh fuck) så då kan jag inte sova.. Men i alla fall.
Den handlade om ett barn som försvann, mamman blev helt störd och.. ja. Eftersom den var på spanska förstod jag långt ifrån allt (okeej, texten var på svenska men har man dålig syn så har man. Jag orkade inte läsa allt) så vissa luckor i handlingen finns ju, minst sagt.
Det jag fattade var i alla fall att mamman som sagt verkade helt jävla psycho. Vid något tillfälle blev en gammal tant (som tydligen var ett barnmördande psykfall) överkörd och dog, men lyckades ändå skrämma livet ur mig och skrika lite grand. Bara för att.

Slutet fattade jag ännu mindre av men tydligen dog mamman också och levde lycklig i alla sina dagar med alla skabbiga barn som hade dött på barnhemmet.

Som sagt kan jag ha missat en del rätt viktiga saker i handligen, men i mina ögon var den en jävligt seg skräckfilm på spanska som bara var.. seg, men ändå lyckades skrämma livet ur mig vid typ två tillfällen, komplett med ett jävligt ghey slut.

Se den inte.

Produktivitet

Nu har jag ju inte bloggat på jättelänge känns det som!
Okej, söndags.

Igår fick jag för mig att jag skulle vara lite produktiv. I jämförelse med vad jag brukar vara, så var det i alla fall produktivt.
Jag hade ju gitarrtenta vid halv tre, vilket var rent ut sagt så jävla läskigt. När jag hhade gjort det och kom hem så var jag glad och inte alls sådär jättenervo som jag hade gått och varit hela dagen.
Så då började jag städa mitt rum lite grand (okej, plocka kläder i alla fall) och sen sydde jag fyra roestter! Det känns ju kind of fint. En prickig, två rutiga och en i jeans. Jag hittade inget mer tyg jag ville använda och jag är inte så ambitiös att jag syr nåt svårare än rosetter.

Idag har jag inte varit så värst inspirerande. Jag har gått och känt mig lite tjock och ful hela dagen (en dålig dag, mmmkay?) och då kan jag bli lite irri när det känns som att alla skrattar åt mig hela tiden. Hm, vet inte varför jag är så dampig när jag inte ens har pms. I alla fall.

Jag gick på min gitarrlektion och fick reda på att jag fick MVG i a-kursen som jag tentade igår. WTF?
Eh, okej. Jag blev jävligt förvånad, och då är jag inte en sån som går och säger att jag kommer få dåliga betyg när jag egentligen tror att det har gått bra.. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få mvg i gitarr.
Men jag klagar inte! Eller, jo. Sen började han direkt förklara vad jag skulle sitta och öva på hela sommaren för att inte faila på B-kursen. Då fick jag tillbaka den vanliga trygga gitarrlektionsångesten igen.

Nu är jag hemma och har tänkt göra ingenting vettigt alls.

Söndagstrams

Söndag. Är ju rätt segt. Jag har då inte presterat något av värde idag känner jag.. Men det är väl lite det som söndagar är till för. Det intalar jag mig, i alla fall.

Jag bara springer runt och har ångest inför att jag har gitarrtenta imorgon. Alltså, ja, TENTA. Jag ska tenta av A-kursen i elgitarr imorgon.

Bara skjut mig. Okej? Okej. Tack.

Nä nu kanske jag tar i. Men typ? Jag känner verkligen att det här bara känns skitjobbigt.

Men ändå orkar jag inte öva.

Nej, jag gör såhär. Jag dricker lite mera saft. Kollar på Frock me med snyggaste kvinnan Alexa Chung. Gör allmänt ingenting vettigt alls. Och kanske äter lite chokladbollar därimellan. Det blir nog bra.


Och jag säger då bara det. Om jag fick byta garderob och utseende med den här cheyen (och kanske jobb också, och liv, när vi ändå är igång) så skulle jag vara jävligt lycklig.

Bara för att alla bryr sig

Jag har haft värsta fina kvällen med mina vänner!

Ja, jag tänkte bara dela med mig av det för att jag kände att alla nog ville veta.

För ingen bryr sig väl egentligen, men det var trevligt som fan med snack om allt mellan himmel och jord, massa mat, och lite Sex and the City.
Eftersom alla utom jag har gått och skaffat sig ett liv sådär fräckt så är det ju så himla svårt att pricka in en dag där alla kan ses.

Tjockegänget samlat! Alltså, hahahaha. Skolavslutningen i åttan? Sicken stil, jag säger bara det.

Håhåjaja.

Nu ska jag gå och äta fiskpinnar, kolla på Cougar Town, och inte alls skriva min historieuppsats fast att jag borde.

PUSS!

I'll just keep it to myself in the sun

Jag vaknade av att det spöregnade imorse och det har i och för sig varit rätt molnigt hela dagen, men ibland tittar solen fram mellan molnen och jag har precis suttit ute på baksidan i kortärmat utan att frysa alls!

Det tackar vi för, alltså.

Pepp

Vad gör man när man är smått rastlös en lördageftermiddag och det är fotboll på tv så att man inte får titta på Cougar Town??

Man skapar en asfet städplaylist (som jag lägger upp senare när jag har gjort den komplett), äter lite marabou kokos och gör fint på rummet!

Powerdressing!

Idag när jag vaknade vid sisådär kvart över tio meddelade mamma att vi skulle åka till Second hand om en halvtimme. Så jag klädde snällt på mig eftersom jag faktiskt varit pepp på att åka dit ett tag. Osminkad och glad åkte vi och jag letade roliga kläder. Hittade två sinnessjukt söta.. blusar? Ah, jag vet inte vad det heter riktigt. De var blåa med sjömanskrage och rosett och åh så söta. Tyvärr köpte jag dem inte eftersom jag har förbjudit mig själv att köpa saker man inte kan ha till leggings eftersom jag sällan har på mig någonting annat. Men två stycken steentuffa saker fick följa med hem! Sjukt stor svart kavaj med dubbelknäppning i mansstorlek och världens största axelvaddar! I love it, känner mig så himla åttiotal! Även en liten klänning/skjorta/whatever med blommor på köpte jag.. Om ajg orkar och om min stenålderskamera orkar med så ska jag ta lite kooort så att världen få se vad åttiotalig jag är.

Fan, nu är jag här igen.

Jag orkar inte.

Jag lovade ju mig själv att jag inte skulle skriva ett jättelångt inlägg om varför jag tycker synd om mig själv ikväll.

Jag nöjer mig med att säga att jag får ångest av alla fina duktiga snälla perfekta människor som är så bra och så lyckade när jag bara är.. Jag bara är. Jag suger inte på allt, men jag är inte bra på någonting. Jag lämnar inga avtryck, intryck, ingenting.

Men det skulle ju inte bli en lång gnälltext. Jag ville bara få ur mig det.

Jag ska spela min självömkan-playlist som jag själv tycker är rätt fin, dricka saft, och skriva.

Puss.

Jag är inte sån

Vi är inte sånna, som i slutet får varann.
Det sa Håkan.

Men jag då?

Jag är inte en sån, som i slutet får någon alls.


Åh, bara åh.

Jag brukar inte tycka om egenskapen jag har att överanvända verbet att dö eftersom det egentligen är rätt korkat att använda döden som något man gör rätt ofta. Typ skriver ett prov eller städar eller skrattar. "Jag dör!" Men det gör jag ju inte..
Det är ju speciellt dumt att jag använder det när jag ser nåt fint.

Men alltså..

http://fuckyeahindieboys.tumblr.com/


Jag måste nog säga att jag kanske dör lite grand, ändå.

Åh.

Maybe I should give up, give in. Give up trying to be thin.

Jag är ju då helt sinnessjukt lättpåverkad.
Jag satt och läste brittiska Elles Aprilnummer nyss. Och ja, jag gillar verkligen Elle, jag tycker att de är en tidning med många vettiga/roliga/bra artiklar och reportage och framförallt många fina bilder.
Men eftersom det ändå handlar om mode och skönhet så är ju det hela ganska inriktat och fixerat på utseende. Och som sagt, det är ganska så självklart och det är ingenting negativt i sig.
Och när man kommer in på utseende och skönhet så är det ju många som vill läsa om hur man gör för att gå ner två storlekar på en vecka, hur man får bra hy genom att äta rätt, och så vidare, och så vidare.

Många vill ha tips på hur man förbättrar sitt utseende, hur man gör för att se snygg ut i nya trenden, hur man får svallande hår, perfekt hy och allt det där.
Eftersom det är det många läsare vill se är det ju också det tidningen skriver om.

Det är ju bara det att det, att det är ju inte så enkelt. Det finns väldigt sällan quick-fix mirakelkurer som fungerar. Visst, jag kan inte säga att jag har testat allt, men jag menar det räcker väl att använda sunt förnuft?
Äter jag bara alger i två veckor så kommer jag ju att gå ner i vikt. Men när jag äter vanlig mat igen (för man kan ju inte äta alger hela livet) så kommer jag att gå upp i vikt igen.
Visst, det kanske är så att man får mycket klarare hy av att äta mycket fisk och hälsosamma vitaminkapslar och blablabla.. Men jag älskar samtidigt socker och salt och allt det där som tydligen är DÖDEN för huden, så det bra och det dåliga kommer att ta ut varandra och jag kommer antagligen inte att se någon skillnad.

Jag vet detta. Jag vet att jag inte har tillräckligt med motivation för att följa någon jävla diet. Jag vet ju det här! Jag skiter i det mesta och äter vad jag vill, det är det som jag mår bra av. Jag har lovat mig själv att jag ska göra saker jag mår bra av.

Men ändå läser jag dessa jävla tips och mitt självförtroende sjunker.
"Jag kanske skulle kunna få Chloe Sevignys ben om jag bara försökte lite mera? Kanske skulle folk tycka om mig då? Kanske skulle jag lyckas bättre då?"
"Oj, jag kanske är en dålig människa eftersom jag äter godis, få lightprodukter och jag saltar min mat. Kanske är det därför min hud är finnig och rödflammig och inte alls som den där perfekta retucherade modellen?"
Jag intalar mig att det kanske är hälsosamt att hålla på och räkna kalorier, att jag kanske blir smal och vacker och lycklig då? Mer accepterad?"

Jag läser guuider för hur man gör för att bli snyggare. Jag läser alla olika punkter man ska följa, hur man ska leva, jag vet att jag aldrig skulle kunna uppfylla de kraven, och därför aldrig uppfylla kraven för det som anses som att vara snygg, vacker, smal, whatever.
Ändå tar jag åt mig. Plötsligt sitter jag där med ett glas vatten eftersom man tydligen ska dricka jättemycket vatten för att få perfekt.. någonting. Vad det var kommer jag inte ens ihåg. Och jag vet egentligen att vad det nu är som skulle bli perfekt, kommer inte att bli perfekt på mig.

Men ändå sitter jag där med det där jävla vattenglaset. Intalar mig själv att jag kanske skulle sluta äta allt jag tycker är gott och börja springa fast att jag hatar det.

Lättpåverkad? Jovisst.

(Laura Marling - New Romantic)

Prestation!

Nu känner jag att jag minsann har åstakommit mycket.
Jag har hunnit vakna, ducha, slötitta på lite One Tree Hill, läst Elle, och klockan är bara kvart i ett. Bra gjort.

Dessutom har jag börjat måla mina naglar! När jag har för mycket time on my hands blir det lätt att jag kommer på idéer. Så jag tar det jobbiga nagellacket som behöver minst tre lager för att synas, och så varannan nagel lila och varannan rosa. Och lite ränder tror jag att jag ska göra också.. Varför? Why because I can!

Trams och sånt

Två oviktiga småsaker som gör min kväll lite bättre:
- Ananas (så jävla gott)
- Bye Bye Bicycle i P3 Live Session (längtartillbakatillPopadelica)

Bara så ni vet.

Såhär ser det ut när jag tömmer tankarna lite grand.

Åh, det är så jobbigt att ta beslut.
Jag har i alla fall bestämt mig för vilka glasögon. De första, för alla som bara satt och kände att det var just det de längtade efter att få reda på just nu.  Jag ska hämta dem nästa vecka vilket känns jävligt skönt, eftersom det faktiskt är rätt irriterande att inte se vad det står på tavlan på lektionerna.

Och jag har inte ens dött, heller! På tal om annat, liksom. Jag trodde ju att den här veckans prov skulle ta död på mig men jag är väldigt mycket levande. Matte nationellt idag och det gick väl.. Lite som det gick, men vafan. Helt okej tror jag i alla fall. Känns mest bara som en lättnad att det är gjort nu.
Och nu kan jag njuuuta av fyra dagars ledigt. Har iingen aning om vad jag ska hitta på.. Men jag är rätt medveten om att jag kan behöva vila ut. Är helt jävla utmattad mest hela tiden, speciellt nu när jag går och hostar jämt.. Jag blir alltid så sjukt trött när jag är sjuk/förkyld. Och på lördag ska jag på pyjamasparty med bästa gänget ever!

För övrigt hostar jag så mycket att jag har ont i min mage och mina revben. Inte lika nice.

Men i alla fall. Jag har hela kvällen ledig. Jag har En hel långhelg ledig.
Jag planerar att ligga och sova, vila, läsa, skriva, lyssna på musik (är fett inne på nittiotalspop nu! och då menar jag Pulp och Belle & Sebastian, inte typ.. A-teens.) och bara bara.

PUSS!

Ångest.

Nationellt prov i matte A imorgon!
Jag har verkligen ångest. Jag har försökt räkna och räkna i eftermiddag, gamla prov, men jag tror inte att det hjälper. Detta känns verkligen skitjobbigt, for real. Mitt betyg i matte har ju fårr mig att känna mig lite smart, men alltså, ah. Det här känns inte bra.

Och sen kan jag ju bara tillägga att ångesten inte blir bättre av att jag dessutom ska redovisa ett grupparbete om ozonlagret inför klassen imorgon.. Helt sjukt oförberedd, ingen fakta whatsoever. De grupper som redan redovisat stod och pratade i en freaking halvtimme, jag skojar inte.
Jag bettar på att vårat kommer ta kanske tio minuter. Det här känns.. Superbra.

Inte för att det tar slut där. Jag ska redovisa en bok jag har läst på svenskan också, som jag läste ut för lite mer än en vecka sedan och har i stora drag glömt vad den handlar om.

Vad mer kan jag säga? A s p e p p.

Glasses

Jag behöver hjälp. Jag behöver jävligt mycket hjälp.

Så jag frågar er. Vilka glasögon ser jag minst retarded ut i?

Nummer ett:


Nummer två:


Nummer tre:


...okeeej, jag inser väl att jag ser lite halvt efterbliven ut på alla dessa bilder.
Men alltså, fokus på glasögonen.
HJÄLP MIG ATT BESTÄMMA! Seriöst.

Panic on the streets of..

Panik. Klockan är över sju och jag har för mycket att göra. Nationella i matte imorgon, måste verkligen öva på mina matteskillz. Sen har jag lånat hem tre par glasögon, var på synundersökning idag. Jag fick en idé om att jag skulle stå och testa de olika glasögonen med olika kläder och stilar och smink och blabla.. Frågan är ju bara om jag hinner det. Fan.

Fint vs sanningen

Om jag hade varit en sån där Niotillfem/Elsabillgren-gulligullig blogg som bara skriver om fina saker och hur härligt och fint och gulligt och bra allting är (don't get me wrong, kan vara kul att läsa) hade jag nog skrivit nåt sånt här nu:

"Måndagkvällar kan bli rätt fina ändå, när man har lite svartvinbärsté lugnar det onda i halsen, i en muminkopp, när man lyssnar på  f i n  musik, har underbara vänner. Då känns inte ens oregelbundna spanska verb som ett problem."

Gärna med en obligatorisk "hej jag är jävligt arty och har en systemkamera men retucherar mina bilder så de ser ut som gamla polaroids jag är så jävla retro!"-bild som föreställer det supermysiga téet i en kitchig muminkopp och lite snyggt nedklottrade vackra ord på spanska och en perfekt stämd fin gitarr sådär i utkanten av bilden bara för att. Och så kanske en liten pluttigull-bild på fina fräknar och rosetter och luggar som ligger perfekt.

Men nu är ju jag jävligt negativ och lalldeles för cynisk för sånt. Så jag säger såhär.
Jag fattar ingenting och är rätt jävla körd på slutprovet i spanska imorgon. Jag har förjävla ont i halsen, téet hjälpte inte och var dessutom inte alls så gott som det luktade. Jag har inte ens övat på gitarrläxan och har tenta nästa vecka som kommer gå minst sagt sådär.
Bild slipper ni, you lucky bastards, för jag har en grå tshirt i storlek XL, härligt utsliten och oformlig. Uppsatt hår och inget smink, rödflammig och trött och ångest i magen som inte syns men finns ändå.

Godnatt.

(Här tänkte jag citera Greaselåten men det är ju bara en massa hittepåord)

Jag har hittat värsta fina låten.

The Crookes – Bloodshot Days

Frågan är varför jag tycker att den påminner mig om slutlåten i Grease - och om det är därför jag tycker den är bra.

Jag vet heller inte varför jag tycker att de påminner om varandra för alltså.. Efter att ha lyssnat på båda så var de ju inte så lika.

Men jag kan väl få ha kul med mina skumma associationer.

Dagens ord - spotifystalkning

Jag hade värsta ideén om något jättedjupt och smart inlägg jag tänkte skriva här.. Men sen glömde jag bort det. Klockan är halv sex. Jag har ont i halsen. Imorgon har jag ett jävligt stort spanskprov och jag har ännu inte öppnat böckerna.

Behöver jag säga att jag är stekt?
Jag kan ju inte hjälpa att jag ganska mycket hellre sitter och spotifystalkar (för övrigt bästa ordet och den bästa sortens stalking!), lyssnar på bra musik, dricker saft och förtränger skolarbete.

Sen bara för att pigga upp stämningen kan jag ju lägga ut en jävligt charmig bild på när jag och Hanna posade på vårrocken i fredags.

Okej, in context: Viktor har världens jävla kamera med en blixt som gör att man inte kan se på två minuter (no joke).  Jag är pepp och säger "okeeeej, se brutal ut!" Eftersom vi ändå ska kolla på deathcore (eller vad det kallas). Jag känner att jag lyckas med min brutalhet, med mitt popadelicaarmband, Salem-tygkasse, blommiga klänning och fjårtizpose.

Men alltså.. Nu blir det spanskaplugg, jag lovar.

Lalala

Aaaaah jag hatar verkligen att vara sjuk. Det är så jobbigt att vara helt utmattad hela tiden men inte kunna sova.

Men jag vet inte hur jag ska tolka det att jag tycker att det värsta med mitt halsont är att jag inte kan sjunga så högt som jag brukar.

Jaha.

Jag försökte faktiskt med matten. Bara det att det inte gick så bra. Orkar ingenting. Är lite mindre pepp på allting just nu.. Vet att jag borde plugga som as eftersom jag ska göra följande den här veckan:
- Måndag:
(Eventuell) muntlig redovisning av bok på svenskan
basläxa som jag kommer faila på totalt
- Tisdag:
Gigantiskt prov i spanska på allt vi har gjort (jag. är. död)
- Onsdag:
Nationellt prov i matte (kommentar överflödig)
Redovisning om ozonlagret (extremt icke förberedd)

Som sagt, jag borde kanske gå in för något av detta lite grand.
Men det enda jag orkar med just nu är att ligga i soffan och äta choklad.. Som vanligt.

Får jag skylla på att jag är sjuk?


Och bara för att, lägger jag in en bild från i fredags när jag var lite mera pepp, lite mera piff, lite mera blommig, lite mindre sjuk, lite mindre skabbig och lite mindre trött.

Bara för att.

Gnäll en gång till

Om jag inte hade varit så borta inatt i min feberyra hade jag nog tänkt "oh jag veeet att den här natten komme ratt döööda mig, ohoho, yeeah!"
Men som sagt visste jag knappt vem jag var och var alltså inte riktigt kapabel till att citera Håkan.
Jag sov i två timmar. Mellan två och fem låg jag och vred mig och vad jättevarm och jättekall och usch. Sen somnade jag och sov till elva. Det var i alla fall rätt skönt.

Nu känns det som att febern är mestadels borta. Och det är ju bra. Och bra för alla som hittar till min blogg, då slipper ni kanske allt detta gnäll.

Eller, förresten. Scratch that. Gnäller gör jag givetvis ändå. Om allting. Gärna ofta. Så gnället är det ingen i min närhet som slipper.
Men gnället om att vara sjuk kanske avtar.

Nu går jag över till att gnälla om något annat. Jag har världens jobbigaste vecka framför mig. Nu ska jag försöka räkna matte.

(On the bright side, så har mamma köpt god saft till mig. Men eftersom jag är jag, så får detta positiva faktum bara en parantes.)

Trött som döden

Nu har jag uppdaterat ovanligt mycket gnäll på kort tid för att vara jag.
Men jag mår tillräckligt bra för att sitta upprätt och skriva nu i alla fall, så det tänkte jag göra.
I alla fall så har jag ju utom bara allmänt ont överallt, oförklarligt ont i nacken. Imorse när jag vaknade var jag så förvånad eftersom jag headbangade ytterst lite igår.
Efter skulan tog ju jag och Hanna bussen till Värnamo. Raka vägen till H&M och jag provade fina kläder. Blev kär i världens sötaste klänning - blå med vita små prickar, satt åt i midjan och åh.. Tyvärr fick inte mina bröst plats riktigt (jag försöker inte skryta, bara ett rätt ledsamt konstaterande) och jag måste egentligen spara pengar. Så det blev ingenting av, sen kom Anton och drog iväg oss.. jag hängde på, motvilligt. Vi gick  j ä t t e l å n g t  och sen åt vi pizza med the boys in the band. Sedan drog vi till vååårrocken för att lyssna på musik!
Inte riktigt min grej för att vara ärlig men man kan ju ha kul ändå. En liten liten stund headbangade jag till och med.. men jag slutade med det eftersom det inte riktigt kändes som jag. Sen sprang jag iväg från scenen när de började moshpita för det är ju.. jätteläskigt.

I alla fall, så tyckte jag inte att jag headbangade så hårt att jag förtjänar ont i nacken idag. Men det kanske är febern som spökar.. Jag skyller på det. (JA, jag gnäller.)

Förresten har jag lyssnat på Stjärnfallet med Markus Krunegård sjukt många gånger på rad idag. Jag bara plötsligt insåg att den är helt jävla fantastiskt fin.
Sen skapade jag en tyck-synd-om-mig-playlist som är rätt kickass, om jag får säga det själv.

Självömkan

Gnäll

En halv sekund tänkte jag att jag skulle skriva ett jättebittert inlägg om någonting jag tycker väldigt illa om..
Men sedan kom jag på att jag blir helt störd när jag har feber och struntade i det.
Med helt störd menar jag att jag gråter för minsta lilla (skojar man med mig så blir jag jätteledsen.. Filmer ska vi inte ens prata om. Och böcker!) och har världens temperament i övrigt. Blir jättearg om någon pratar när jag pratar och blir uppriktigt offended när folk skriver grammatiskt inkorrekt statusuppdateringar på Facebook.

Men som sagt, jag håller munnen stängd, för jag vet att det är precis som pms och hunger-aggressivitet.

Det går över.

Lazy

Eh, vad kan jag säga.
Jag lade mig i soffan, åt lite choklad, kollade på en film.
Dessa aktiviteter var jävligt uttröttande för mig, så jag lade mig och sov en stund.. Jag tror faktiskt att jag kanske är lite sjuk. Jag menar, visst brukar jag vara rätt lat, men come on.

Januari är en fin lista en dag som denna.

Mirakel?

Trots att jag är sjuk och mår allmänt rätt pissigt känns livet lite lättare nu.
Jag vet inte hur, men jag lyckades få tummen ur ordentligt och skrev f ä r d i g t min samhällsuppsats. Det är ju tveksamt hur bra den blev, men jag nöjer mig och säger bara att jag inte är ledsen om jag slipper höra nåt mer om IRA på väldigt, väldigt länge.

Nu tänkte jag lägga mig i soffan, äta choklad och tycka synd om mig själv.

See ya.

The drugs don't work

Bleh.

Känner mig inte alls särskilt frisk idag. Sitter i mina mystights, största tjocktröjan och scarves och försöker sluta frysa.. Funkar inte. Ont i halsen har jag också!
Men istället för att lyssna på deppig musik, äta choklad och tycka mer än måttligt synd om mig själv, måste jag skriva uppsatsen om Nordirland. Jag hatar internationella konflikter, fattar ingenting. Ska vara inlämnat på måndag och jag är hur pepp som helst. Really.

Men nu ska jag knapra alvedon och försöka komma någon vart och i alla fall försöka förstå hela dealen med Irish Republican Army.

The Verve – The Drugs Don't Work

No laughing matter

Idag missade (läs slapp) EOS:en eftersom estet teater skulle spela upp sin föreställning. Jag var väl inte överpepp eftersom jag som går musik måste av regel se ner på andra estetare, alltså bild och teater.
Och det var väl rätt.. eh, intressant. Saken var ju den att jag såg ingen som helst röd tråd i det hela och fattade inte riktigt grejen men det kan ju vara så att det bara var jag som är lite efterbliven.
I alla fall var det en sak som var lite kul. Vid ett tillfälle i teatern satt de och firade midsommar och berättade när de blev av med oskulden, så sa en "fjorton år", den andra frågade hur det kom sig och hon svarade "Jag blev våldtagen" - och då började alla skratta?
Okej, jag började också garva men det var för att jag tyckte att det var så jävla ramdom att alla började skratta åt det - våldtäkt är ju egentligen inte så mycket att skratta åt.
Skumt? Typ, ja.

Imorgon är det fredag och det firar jag med blommig klänning! Pepp.

Time is rough on meeeee

Det är torsdag och ibland känns livet rätt nice ändå.
Jag tänkte skriva nåt fyndigt och roligt nu men jag orkar inte det.
Jag har laddat över drygt fyra gb musik från min gamla, men tyvärr helt döda mp3. Tänkte ladda in några favoriter i nya jättegamla mp3n och dra ut en sväng.. Måste bara se till att jag inte fastnar här.
För det blir lätt så att jag sitter här och sjunger för full hals och gör ingenting vettigt alls. Men tummen ur och ut en sväng måste det bli!

First Aid Kit - Hard Beliver

Oambitiös, much?

Jag är alldeles för oambitiös att skriva nåt mer sammanhängande idag. Men i alla fall. Jag skrev riksprov i spanska hela morgonen. Det gick.. inte så bra. Tur att jag redan har gett upp spanskan.
Jag har gjort ännu ett försök med samhällen men det går sådär. Eller inte alls bra, till och med. Jag hatar internationella konflikter. Jag hatar samhällskunskap!
Det var nog ganska tur att jag flippade ur en dag och spontanvalde Estet i ren panik.

Nu tänkte jag kompensera för att jag inte har pluggat genom att städa upp lite på rummet. Fan vad duktig jag är.

Mhm

Nationellt prov i engelska idag. Jag laddade med mysskjortan (JA, allt känns bättre om jag klär mig fint) och nu kan jag bara hoppas på det bästa.
Jag kan ju erkänna att det känns snäppet tyngre med fucking riksprov i spanska imorgon (och slutprov nästa vecka. Pepp).
Men det förtränger jag.

För det känns ju rätt fint att jag fick MVG på mitt musikteoriprov.
Det känns ju rätt fint att The Daisy Riots ger bort sin skiva på myspace.

Därför går jag ut en sväng och lyssnar på det istället - det känns rätt mycket finare än att sitta och plugga spanska eller skriva samhällskunskap.

För övrigt tror jag att fint är det mest överanvända ordet i hela mitt vokabulär.

Tönt

För övrigt känner jag mig manad att skriva att jag är förjävla mesig ibland alltså.

Jag satt och lyssnade på The Streets – Dry Your Eyes och när jag verkligen satt och lyssnade och verkligen hörde texten så var jag tvungen att byta för jag tyckte att det var så himla ledsamt att jag nästan skulle behöva dry my eyes.

Fan vilken tönt jag är.

Dagens funderingar

Ni vet samhällsarbetet om nordirland som jag hade panik över igår? Jag har ju bara fixat så att inlämningen är uppskjuten till måndag.
Fattar knappt hur, för vi traskade upp till läraren som var skitsur på klassen eftersom ingen hade dykt upp på lektionen (det finns en anledning, lovar!) men efter lite smörande och sådär lyckades vi få inlämningen en vecka senare.. Lättnad? Typ, ja.

Anledningen, då, till att ingen var på samhällen, var att några dudes från en folkhögskola var på gärdet och spelade lite konsert för ESMK-klasserna. Jag brukar ju vara löjligt anti allt som har med jazz att göra, men de var riktigt duktiga och spelade rätt härliga låtar. Dock har jag ju lite svårt att fatta grejen med alla skumma solon (speciellt vokalistsolon) men.. Det var helt okej ändå!
I alla fall så låg det på samhällstimmen. I och för sig hade vi väl hunnit vara där i sisådär fyrtio minuter, men det behöver ju inte läraren veta. Det var ju rätt nice att sitta i oasen också.

Annars har väl dagen varit som vanligt. Skämde ut mig/dansade på eosen som vanligt (lite kul måste man ju ändå få ha) och failade på basen, som vanligt. Har gått och skrutit om Popadelica för alla hela dagen fast att ingen egentligen är speciellt intresserad.

Nu tänkte jag tvätta håret, gå och lägga mig, och peppa för nationellt prov i Engelska A som verkar hålla på i fucking evigheter.

Namn

Jag känner att jag inte riktigt har lyckats med att sätta mig in i konflikten som handlar om Irish Republican Army.
Det var tänkt att jag skulle sätta mig här och skriva en mycket seriös, ambitiös uppsats. Jag sitter och gör lite research och allt jag tänker är
"Åååh, irländare har så himla gulliga efternamn! Liksom, MacGill, Darcy (!), O'Doherty, O'Neill, Tyrconnell, Cromwell, Ireton, O'Connel, O'Brien, O'Shea, O'Higgins... Egentligen vad som helst med O' i början.
O'Simmons? Maybe."

Men alltså... Kanske borde ta det här på allvar en liten stund nu.

Juste!

Juste. Fina Linda, min festivalkompis, tog ju massa kort, median som hon är.

Några av dem finns här! http://frictionhistory.blogg.se/

Fint!

Popadelica = fucking fantastiskt

Vad kan jag säga. Popadelica igår. Så jävla underbart. Jag tänkte vara ambitiös nu och skriva en lång utläggning om hur det var. Eftersom jag lade mig vid tre igår och har ett stort samhällsarbete som hänger över mig är det väl tveksamt hur bra det här blir, men here goes.

På morgonen vaknade jag och var aspepp och allt det där. Tog på mig en blommig klänning. Åkte till Jönköping. Konstaterade att det bara var McDonalds och Åhléns som var öppet. Gick till McDonalds och åt en chokladmuffins. Sen satte vi oss på en tom buss, med en snäll chafför som berättade vilken buss vi borde ta. Så vi hoppade på. Det var kanske den trängsta bussen jag har färdats i. Sedan följde vi strömmen av Converse och luggar mot Folkets Park! Aspepp, som sagt. Och nu till spelningarna.

Salem var först. Det tog några låtar innan jag var riktigt igång, men Salem var så himla gullig så när Good Song spelades var jag på och sjöng med på "lalalalalalaLALALA!"-delen så högt jag orkade.
Alltså - Good Song var höjdpunkt.
Och Backseat Love! Blev överlycklig när han spelade den.
Virgin Mary var också fin. Och 4 o'clock, när alla klappade rätt.
Alltså, överlag jävligt fin start.

Sedan bestämde vi oss för att Little Dragon inte var något att ha och gick och kollade på t-shirtar. Jag köpte ingen.

Sedan, First Aid Kit. Åh. Så himla fint. Vi stod inte jättelångt fram, men det gjorde ingenting.
Höjdpunkterna? Två låtar:
- Covern på Fleet Foxes Tiger Mountain Peasant Song - jag fick rysningar, helt ärligt.
- Ghost town utan mikrofoner.. Samma där. Så jävla fint.

Sen köpte jag en Salem-tygkasse.

Vid något tillfälle kom en jnytt-människa fram med en kamera och ville ta kort. Det resulterade i att detta finns på jnytt.se just nu.

Haha alltså.. Vad säger man?

Och sen, Pipettes. De var söta och hade fina klänningar och dansade gulligt och gitarristen var snygg men inte så himla intressant. Helt okej. I vilket fall dissade vi dem efter en halvtimme för att se Bye Bye Bicycle.
Jävligt värt, säger jag bara.
Vi hörde musik utifrån (givetvis spelade mysigaste bandet på mysigaste scenen som var rund) och jag tänkte, oh crap har de redan börjat? Vi dansade in,, insåg att det var bandet och typ tio till där inne, soundcheck. Skratt.
Tillslut började de.
Vi stod längst fram, sångaren var snygg, musiken var sjuuuukt bra.
Minus? Ett killgäng som hade spenderat liite för mycket tid i öltältet. Knuffade sig fram, hängde över staketet, hade nästan däckat. Lutade sig på min rygg och jag trodde han skylle spy på min jacka (då hade jag bitchslapat honom!).. Efter ett tag gick han i alla fall. Tur.
Då fortsatte jag njuta av Bye Bye Bicycle, Så överjävligt fint vare!

Gick till A Place To Bury Strangers, höll för öronen, gick ut.

Ställde oss i kön till Hästpokjen.. Trängsel, sprang in, längst fram. Det var bra, men inte helt fantastiskt. Caligula var bäst.

Sedan gick vi ut, tog lite luft, gick till toan, konstaterade att kön var alldeles för lång. Smet in på killarnas.. Alltså, ja. Jag stegade in, såg att det fanns pissoarer, tyckte lite synd om killarna, stirrade övertydligt rakt in i väggen, så de började skratta åt mig. Eh, ja.

Sedan köpte vi hallonsoda för fem kronor i det mysiga runda stället! Rätt nice.

Sedan var det dags för Timo. Väntaväntavänta i kön, till slut dags att rusa in och trängas.
Längst fram igen, l y c k a.
Timo var helt fantastisk. Han hade fina byxor. Jag försökte koncentrera mig på musiken till hundra procent, fast att hjärnan togs över av tankar som "tight ass!" varje gång han vände sig om och "ÅÅÅÅÅÅÅH" varje gång han såg åt vårt håll och log (Jag vet. Jag är en fjolla. Jag vet, jag vet.).
Finast vare på Sixteen. Och Fear No Darkness och.. Okej, allt var fint. Jävligt fint, bara.. åh.
Sedan gick vi bort till utescenen, tog affisch, fick autograf och kram av finafinafinaste Tiiiimo. Fangirl? Typ, ja.

Och sen, The Sounds. Jag kan säga att jag aldrig varit med om sån trängsel som när vi skulle släppas in. Helt sjukt. Har lite blåmärken både här och där, ärligt talat. Samma när vi kom in, det var sånt jävla tryck att man knappt kunde röra sig.. Men seriöst. Vem klagar när vi snackar om att se The fucking Sounds?? Det var lätt värt all trängsel. Så sjukt bra.
efteråt satte jag mig i bilen helt jävla utmattad. Ont i halsen, ont i öronen, ont i nacken, ont i ryggen, ont i fötterna. Men var det värt det? OM det var.
Så jävla grymt, helt enkelt.

Om någon har läst igenom allt detta är jag skyldig den människan en kram.



RSS 2.0