Ledsamt men sant

Jag satt och kollade igenom lite bilder jag hade tagit i veckan. Fastnade vid en bild som jag tyckte jag hade sett innan.



Jag kom på var jag hade sett den innan.


Ett helt år tidigare. Nästan samma kläder, nästan samma pose, samma tjej..

det är helt sjukt.
Jag har inte förändrats ett skit på ett år.

Sweet about me

Idag blir dagens låt Gabriella Cilmi - Sweet about me.

Jag har gått från att tycka att låten är okej, till att störa min på den jättejättemycket, till att tycka om den igen.

Så det så.

Busy, busy life.

Nu har det varit tomt på bloggfronten i typ två dagar. Men jag får skylla på att jag har varit busy. För det stämmer nästan.

I tisdags så kom människor hit.


Men jag var mest upptagen med Guitar Hero.

Jag tror att det är det roligaste spelet någonsin. Fast att jag knappt klarade Slow Ride.

Och sedan gick vi ut och lekte på studsmattor och rondeller. Men my sister har de bilderna i den andra datorn. Så det får tyvärr vänta.

Och igår så åkte vi iväg till öreryd och badade hela dagen lång. Det var mucho divertido.



Men idag, however så har jag pretty much planerat att göra ingenting, så att det kommer antagligen flera uppdateringar idag.

Ovöör änd awt.

Normal doesn't exist.

Ibland kan jag sitta och fundera på hur udda jag är. Hur udda alla är, i jämförelse med något annat. Vem det var som uppfann ordet normal skulle jag vilja prata med, bara för att ta reda på vad som är normalt.
Jag skulle i alla fall inte kunna sätta fingret på vad som beskriver en normal människa. Alla är så jävla olika. Bara ta mig, till exempel. Jag skulle kunna vara en ganska "vanlig" människa. Inget speciellt. Men jag, som är rätt tråkig, har ändå så många sidor.
 Å ena sidan, så lyssnar jag på indiepop och rockmusik som inte många i min omgivning har hört talas om. The Libertines, Arctic Monkeys, The Ting Tings, The Sounds.
Då skulle man kanske tänka att min klädstil skulle matcha det, med cheap mondays, nitskärp och band-tshirtar. Men jag klär mig inte alltid så. Ja, ibland åker skinniesarna och skärpet på, men det är inte lika ofta som när jag tar på mig rosa, lila, blått och så många andra starka färger jag hittar. Gärna tillsammans. Ibland älskar jag pösiga jeans och hiphopkepsar. Ibland shorts, tubtopp och stora poshspice-solglasögon.
Om jag sätter mig vid tv:n kollar jag gärna på NME:s chartshow. Eller på My Super Sweet Sixteen. Eller Top Model, eller Gossip Girl.
När jag läser så orkar jag knappt aldrig läsa något djupare än Veckorevyn och otaliga chiclitt-böcker.
Och det var bara en liten del av de olika delarna i min personlighet. Mycket av det pekar åt att jag borde ses som en flickig tjej som älskar rosa, gulligullböcker och fåniga tv-serier. Men många i min omgivning ser mig som punkaren. Bara för att jag inte lyssnar på basshunter, typ.

Vad jag försöker komma fram till är att ingen är stereotyp. (Varning för pretto) När jag ser världens "emo" på gatan, complete med sminket, hörlurarna och nerkammad svart lugg, då är det lätt att jag bara vinkar bort honom/henne och tänker, "äh, det var ju bara en till emo, hon skär sig säkert och är helt deppig jämt. Eller när jag ser en "fjortis", med vitblont hår, tuggummirosa allt, mobil och minihund i närheten. Då tänker jag "åh, det är så störigt med en massa jävla blåsta brudar som går runt och tror att de är något."
Ja, jag skäms för att jag tänker så. Men jag vet att jag är långt ifrån den enda som gör det . I själva verket så kanske den där "emon" som jag inte ville lära känna för att hon såg deppo ut världens roligaste, utåtriktade tjej/kille som råkar tycka om fashioncore-stil. Och den när "fjortisen" som jag sket i att bry mig om kanske är skitsmart, lite blyg egentligen och bara ser ut som hon gör för att gömma hennes osäkerheter. Eller Inte alls uppför sig som en fjortis, men bara ser ut lite om en.

Jag vill verkligen inte ha fördomar och förutfattade meningar om folk. Men det är sån jag är, och jag försöker träna bort det. Flera gånger har jag trott att folk är på ett speciellt sätt, baserat på vad jag har hört om dem eller hur de ser ut, och bestämt mig för att jag inte tycker om dem. Men sedan har jag lärt känna dem och de har blivit mina bästa vänner.

Ingen är normal och det är inte många som är precis what it says om the tin. Och det är jag glad för.

(så, det var dagens prettotjafs gjort. Ursäkta mig. )

Citat från igår

Dagen igår var ganska.. vanlig. Tråkig, seg. Jag kollade på top model och låg ute i trädgården och lyssnade på åska mest hela dagen.
På kvällen kom mormor och vi grillade. Det var så gott så jag nästan dog lite. Anyways, när vi satt ute i trädgården och åt så kom min brors huliganer kompisar och hälsade på oanmält. 4 stycken var de, och eeh, de gav ju lite liv i middagen eller vad man ska säga. De diskuterade bland annat att en som de känner hade varit i polen och träffat en tibiakompis och hur "roligt" det hade varit om någon hade dödat en på ålderdomshemmet där de jobbar (död by saft, diabetiker. no comment. Hon dog inte.) Så det var ju.. intressant.
Det roligaste var när några funderade på när de skulle hem:

"Ey, vi kanske borde dra hem nu!"
"Eeh, aa.. eller när åt vi senast?" (kollar på klockan.)
"Vi ses imorgon!"

Hahahaha.

Idag har jag planerat att göra inte så mycket alls. Eller jo, kanske ringa hanna och se om hon har tid att vara. Och sen på kvällen ska friends of the family komma hit och vi ska äääääta. Och eventuellt spela guitar hero. Yaay!

Over and Out.

Dagens låt

eller helgens. eller veckans.

blir however Gin & Milk - Dirty Pretty Things. Bara för att den är jättejättebra och jag har lyssnat på den hela helgen och att den muntrar upp mig när jag vet att jag också vill vara i Florida med mina kompisar och ha roligt.

Nu ska jag gå och hänga ut en tvätt. The exiting life of Miranda Simmons, alltså.

xoxo

Halmstad

Jag är så sjukt kreativ med mina rubriker. Jag får skylla på för mycket sol.

Anyways. Sedan i fredags har jag varit i Halmstad, hagön camping, a green tält på reserven. Egentligen så undrar jag varför vi skulle åka till just halmstad. Jag tror att det finns fler gislavedare där än i gislaved på somrarna. Helt sjukt. Och ganska mobbat. Men man slipper ju vara ensam i alla fall. I vilket fall som helst så är jag helt slut efter två nätter i tält. Jag är ingen vidare friluftsmänniska. For the record. Men anyways. (Det måste för övrigt vara det mest använda ordet i min blogg. "anywaaays". och det ska uttalas som Lady Sovereign gör det i Random. Så det så. ) Jag har levt på frukost hela dagarna, solat för mycket, badat i havet, blivit bränd av en manet eller två, och inte så mycket mer. Utom att störa mig på killarna som satt bakom mig på stranden igår. Vilka jävla brats. Kom och satte sig preciis bakom. Great. Och så satt de där med starköl och riskakor och frallor. Klockan var halv ett. Jag har en känsla av att det var detas frukost. Hursomhelts, så satt de och sjöng "doppa mackaaan i starköl, doppa mackaaaan i starköl.." Jag fick koncentrera mig på min gratistidning från Åhlens för att inte börja asgarva.
Förstklassig humor.



Jag hade så roligt att jag satt och närbildsfotade en blomma bakom mitt tält.

Där var min extremt innehållsrika helg. Nu ska jag gå och sätta mig i källaren (enda stället i huset där det är under 27 grader) och äta godis. So there.

Over and out från en solsnurrig Miranda.

The fabulous life of Miranda

Heey.

Här sitter jag, en torsdagkväll i juli, och kollar på celebrity materchef. Det är så sjukt kul att alla i det programmet tar sig själva på så stort allvar. Så jag sitter här och flinar åt dem medans jag väntar på att gossip girl ska börja.

För övrigt har vi skaffat en ny klocka i vardagsrummet. Den tickar precis som en bomb. Det är nästan lite kul tycker jag.

Men anyways.. Nu tänkte jag försöka fortsätta med min nya favorit-playlist. Bara absoluta favoriter. Det går inte så bra. Jag har kommit från bokstaven T till A. och jag har redan fyllt en a4-sida. Alltså, jag är sämst på att välja bort saker. Jag torr tt det har något att göra med att jag är för snäll. Eler en pushover. Eller att jag bara inte kan bestämma om jag tycker om There She Goes mer är Doctors and Dealers.

I vilket fall som helst, så börjar ett dåligt brittiskt läkar-program nu. Det får man ju inte missa.

Tänkte bara passa på att skriva ett inlägg om mest ingenting, nu nä jag har tid. Det är nämligen så att imorgon bitti någon gång så åker jag iväg med mamma och bror till kusten. Halmstad, eler falkenberg tror jag det blir. Eeh, jag har inte så stor koll. Men anyways, så ska vi tälta, träffa syster och some friends of the family. Det är så himla varmt här hemma, inte så kul att ligga i trädgården och pressa. Även om jag sitter i skuggan eller inomhus så måste jag ju typ ducha två gånger om dagen. It's times like these man undrar varför man inte bor vid havet. Eller i alla fall vid en sjö.
Hur som helst, så syns jag igen någon gång på söndag.

Over and Out.

I'm so fucking indie.

eeh nej, du är bara ganska så annorlunda.

Igår så sov jag över med sötaste Eve. Det var mucho roligt.Ingen var hemma och vi stekte pannkakor (det var inte alls så att vi letade skivor från 2003 och stekpannan började ryka som fan och allt luktade bränt i typ tio minuter.)
Vi sjöng med i skivan allt vad vi hade och det lät nog ähum, väldigt fint.

E:    Mirran, asså snart ringer grannarna mina föräldrar och undrar varför det ryker ur fönstrena och det spelas hög musik från sextiotalet (eller vad det nu var) och, på det, att det låter som att någon stryper katter där inne?
M:   Hmm... Skitsamma. "The morning I wake uuuuuup, before i put oon myy makeuuuuuup, I say a little prayer for youuuuuuuuuuuu"

Och sedan när vi kollade på Next så var det en reklam för way out west och jag suckade om att jag hoppades att vi kunde åka dit.
E:    Åh, asså min drömkonsert skulle nog vara Gwen Stefani, sen The Sounds, och typ Amanda Jensen.
M:    Mmmh.. Min skulle nog vara typ Babyshambles, Dirty Pretty Things, Och sen att The Libertines gör en reunion, och sen kanske The Ting Tings och Arctic Monkeys.
E:    Okaaay....  jag har aldrig hört talas om någon av dem.
M:    Okejrå.

Som sagt, jag är så jääävla indie, you know. Åh, det påminner mig om när jag skulle ladda in mina nya skivor i mp3:n så att jag kunde lyssna på resan, när vi var i england. Jag lånade min farbrors data. Han kollade låtarna:
J:      I thought you only listened to The black eyed peas and Kanye West and stuff, but since when dit you become an indie chick, with your dirty pretty things and arctic monkeys?



Gaddäääjm vad mycket citat det blev i det här inlägget.  Men så är det ju att vara jag, surrounded by witty people. Eller inte.

Men nu tänkte jag att det kanske är hög tid att sätta sig ute i solen ett tag, har suttit inne och pressat alldeles för länge.

Over and out.

And one more thing..

Nu sitter jag fortfarande här vid datan när det för en gångs skull är fint väder. Jag borde gå ut. Men jag måste bara skriva en sista sak.

I lördags var jag i underbaraste Camden Market. Ja jag älskar. Det fanns ett "stall" (vad heter det? jag är engelskskadad.) där de sålde tshirtar och pins som låg i en gammal converse-sko. Bara det liksom. Men tshirtarna sen. Jag blev speciellt kär i en, en grön med en conversesko målad på. Under skon stod det "I'm more indie than you"
Ja jag dog lite. Jag ville ha den så badly! Men den kostade 16 pund och jag hade högst 5 kvar.

Jag kommer att drömma om den i flera år.

åååh.

Back in underbara Gislaved (not)

Nu är jag alltså tillbaka, planet landade i göteborg mitt på dagen igår. Jag hade gärna stannat hela sommaren. Eller hela livet.
Jomen det var skönt att komma hem, i typ 10 minuter och så. Men när jag insåg att jag inte hade någon att ringa (bortrest, bortrest, bortrest, jobbar, bortrest) och ingenting att göra förutom att tycka synd om mig själv så var det inte så kul längre.
Och sedan blev jag inte gladare av att gå in på bilddagboken och se att alla mina vänner har haft det heeeeelt underbart i halmstad, gothia oh här hemma utan mig. Och nu har tre av mina bästa jettat iväg till Florida.

Nej, jag klagar inte över mina kompisar. De är underbara. Att jag inte var särskilt happy igår beror på två saker:

1. Avundsjuka. Jag vill också åka till florida och halmstad och ha det jätteroligt med mina kompisar.

2. Jag kom hem till Gislaved, från att ha varit i London. Är det komstigt att jag får lite homecoming-blues? Jag vill inte måla upp min resa som bättre än vad den var, men det var lätt höjdpunkten på mitt år. Lätt. På flera år, kanske till och med.

Jag ska berätta om vad jag har gjort, men jag tänkte att jag kanske borde göra det i ett annat inlägg, där jag inte är så depp.




Och don't get me wrong nu, i detta inlägget fokuserar jag på allt som suger med mitt liv. Men nu när jag har fått ur mig det så mår jag mycket bättre. Jag måste ju få tycka lite synd om mig själv ibland. ;)

xo

The last thing on my mind..

Tänkte bara skriva ett sista inlägg innan jag åker, för om någon av någon anledning har missat det (tjatar ju om det jämt, haha) så åker jag ju iväg till england imorgon. Och på lördag så åker vi alla till kusten och myser en vecka. Och sedan blir det London igen för att shoppa, umgås och så... Så nu kommer jag antagligen inte uppdatera tills vi alla kommer hem igen, om tre veckor.

Over and out från en overly exited Miranda


Me and my floridian

Jag och min kära floridian har för övrigt haft onormalt kul åt att sjunga (läs skrika) "shut up and let me go, HEY! " och "Thats not my name!" när vi cyklar genom gislaved. Ja vi har humor.

Summer inte the city such a very special time

(if you put aside the traffic, air pollution and the grime)

Hallåhallå. Om jag har varit en disser till min kära blogg så är det så att jag har för en gång skull varit lite social. eller nåt.
I måndags så var jag vääärldns grymmaste partyplanner och tjejkvällen var mys. Förutom at jag måste hitta ett sätt att ställa tillbaka min brors trummor preciiiiis as they were så att han inte misstänker att någn har varit där. Och sedan so jag över med the one and only floridian in gislaved som jag nu inte kommer se på ett år. Känns sådär. Minst sagt. Anyways, så sov vi till halv tolv och jag glömde att ringa papa och säga happy birthday. På eftermiddagen kom vi till Eve och så beställde vi pizza och kollade på next. Det var inte helt fel. Men sedan när vi skulle gå och lägga oss så var vi helt speedade så vi satt uppe på rummet oh gjorde diverse stuff (lekte med ballonger, lyssnade på musik, sjöng pippi långstrump- och emil-låtar, pratade, gjorde yoga, kollade på soluppgången) tills klockan var halv fem på morgonen. Och sen så ringde väckarklockan vid ju. Och vi låg ihopknökade ala tre i en liten bäddsoffa. Men så somnade vi om och gick upp en halvtimme för sent, vid åtta. Ja jag var död. Sedan blev det goodbye to all my friends som pissar off till halmstad och lämnar mig här, som sedan ska til fucking florida tillsammans, dagen innan jag kommer hem. Ja jag var bara liiite avundsjuk. haha. Men sedan så cyklade jag hem vid kvart över nio oc sedan har jag gjort mest ngenting speciellt hela dagen. Eller joho, jag har städat som baaaara den för at få rent mitt rum innan vi åker. Och gjort en halvhjärtad insats att börja packa. Ja det gick sämst. Och sedan har jag ätit godis fast jag egentligen inte borde det någonstans. Och suttit och dött framför datan.

Så nu funderar jag på att styra upp mit så kallade liv och i alla fall gå in till vardagsrummet och prata med mamma.

Hoppas att imorgon går fort. Jag vill så, så, så gärna komma iväg just nu. I am sooooo done here.

RSS 2.0