Til alla som undrade var jag har haft for mig (alla racker upp en hand)

Tillbaka till civilisationen! Tillbaka i huvudstaden!

Har haft det forjavla harligt maste jag saga, trots att jag har blivit lite smadepp varje gang jag tankt pa att jag inte fick det dar VN-jobbet som jag sa garna ville ha (jag vet, jag ar patetisk. Get over it, seriost.).
Men annars har det varit sa fint!
Hastings ar verkligen en av mina favoritstader (i och for sig inte sarskilt berest, men anda). Alskar verkligen att vi bor i gamla stan, att man gar forbi hus som var byggda pa femtonhundratalet (!) som folk fortfarande bor i, att folk malar sina hus i pastellrosa och blatt. Alskar att det finns olika pubar och uteserveringar overallt och folk overallt som ar glada och somriga och ah, allt ar bara sa fint. Man kan ga fran Topshop och the city centre till havet pa fem minuter, liksom.
Det fanns en fantastisk musikaffar somo jag halsade pa tva ganger for att stilla min gitarrabstinens.
En dag gick vi till en pub som lag cirka fem minuter fran dar vi bodde och dar satt typ sju manniskor runt ett bord med fioler, gitarrer, kontrabas och annat, och spelade bluegrass. Bara sadar.
Vadret var fint ocksa, sa jag var tvungen att kopa en prickig bikini (jag klagar inte!) och steka och.. eh, ja, branna mig. Som vanligt. Jag har valet att vara vit eller att vara rod. Jag valde rod.
Sa ja, sammanfattningsvis, veckan i Hastings var sa himla fin. Sol och promenader, fina bocker och kortspel med knappaste basta familjen, trevliga gamla tanter som sa Sorry darling nar om man rakade ga in i dem, lite skrivande, lite ah jag onskar att jag var pa Glastonbury och en massa vila. Sa himla harligt.

Sen akte vi till en liten husvagn langre ner pa kusten. Solade lite mer. Kollade pa Glastonbury pa tv, onskade att jag var dar. Firade pappa. Laste och skrev. Solade mig lite mera rod. Gick ner till havet mest hela tiden och gick en stund. Sen har jag lagt fler patianser an vad jag har gjort pa lange!

Och det ar ju anda det som jag ville ha utav elva dagar pa englands kust. Harligt lugnt och mysigt och bara.. ah.

Nu ar jag i London igen, vilket inte ar helt fel.
Imorgon ska jag till Primark. Igen.

PUSS!

Documenting my rejection

Hm. Jag borde egentligen vara i full gang med att packa nu, eftersom vi ska vara pa stationen-vid-trafalgarsquare-som-jag-har-glomt-namnet-pa valdigt snart.

Men, som jag sa till mina syskon, "vanta lite, jag maste blogga om mitt nederlag!" "Va?" "Document my rejection!"
Sa ja.

Jag kollade min mejl igar och ... na, tyvarr sa fick jag inte jobbet pa varnamo nyheters ungdomssida.

Jag hatar att jag bygger upp forvantningar och hopp fast att jag vet att det kommer att sluta med att jag bara sitter och ar besviken pa mig sjalv som fan.

Typ som nu.
Mitt sjalvfortroende ar inte i topp i vanliga fall men nu tar det ratt mycket sjalvbevarelsedrift att inte bara ligga och tanka "jagsugerjagsugerjagsuger" och lyssna pa min tyckersyndommigsjalv-lista pa spotify. Emo:a mig med Markus Krunegard och The Smiths. 

Hm. Jag jobbar pa det. Jag ligger ju inte ner nu i alla fall.

Det ar val bara till att ga vidare! Hatar att jag ar sa besviken pa mig sjalv men.. Jag ar ju faktiskt pa semester. Jag vill inte lata mitt sjalvfortroende forstora det! Det ar ju ingen big deal egentligen. Jag dor ju inte.

Sa nu har jag packat, tagit pa mig hatten och mina hogmidjade attitalsshorts, och jag befinner mig snart pa taget till Hastings.

Harligt. Det blir m y c k e t kortspel med la familia, mycket promenader pa (den mycket steniga, blasiga och oftast ratt sa kalla, man anda) stranden, mycket lasande och mycket skrivande. Livet gar ju vidare.

PUSS!

You're so vain


For att pigga upp lite kande jag mig manad att lagga upp en bild pa ingen annan an MIG SJALV fran igar nar jag och Cornelia var ute och rande. Hon pastod att vi var vilse men liksom.. Det ar skillnad pa att vara vilse och bara inte veta exakt var man ar, riiight?

Givetvis har jag min kara hatt pa mig trots varmen. Ny kjol och nya skor och ett par nya shorts i pasen, oh yes.
(modebloggvarning nu, forlaaat)
Jag kopte ett par kick-ass shorts igar, vintage avklippta levis med hog midja! Jag ar inte helt saker pa om jag kommer anvanda dem, men jag var verkligen tvungen att kopa dem.. Liksom, for det forsta var de coola. For det andra var affaren stencool. Och for det tredje (och viktigaste) sa var han som stod i kassan sa javla snygg!
Det blev ett helt stycke jatteytligt nu, men anda. Jag kande att.. jag kunde ju inte ga darifran utan att kopa nat fint nar han stod dar och sag sa bra ut.

Ytlig? Typ, ja.

Whiny little bitch

Innan jag fortsatter gnalla maste jag bara saga att jag har det javligt gott. Allt ar ratt nice. Men det ar ju mycket roligare att klaga, sa alltid hittar jag nagot!

Jag tycker ju himla mycket om att vara i London. Det ar san tur att min farfar bor har, gangavstand till Camden market och Topshop och Primark.
Men det ar inte lite pafrestande att bo har.
For det forsta, sa bor vi sju stycken i en liten lagenhet med tva savrum (vi har varit atta i och for sig). Sovrummen ar inte stora. Alltsa sover jag, min syster, min mamma och min pappa pa golvet i vardagsrummet pa luftmadrasser. Vilket for det forsta, inte ar sa bekvamt, och for det andra, inte ar sa praktiskt. Mest for att man omojligtvis kan sova till langre an atta eftersom alla andra ar vakna och garna vill sitta i soffan och dricka te och prata. Och sedan kan jag ju tillagga att det inte ar helt okej for min OCD som inte garna vill ligga garna golvet, eftersom golvet ar en heltackningsmatta (som overallt i england) och det inte ar en social norm att ta av sig skorna nar man gar in. Alltsa sover jag nastan (okej, det ar en madrass emellan, men anda) pa en matta dar smutsiga Londonskor har trampat. Som sagt, inte sa bra for min OCD.
Sen ar det ju allmant ratt jobbigt att vara sexton och inte ha ett rum att stanga in sig i. Jag far sitta i fotbollssoffan eller i koket nar jag ska chilla eller skriva eller lasa. Nar jag byter om och sminkar mig far jag lana nagons sovrum.. Och ingen helkroppspegel finns det heller. Narcissist soom jag ar, sa dor ju jag.

Koket sedan. Bordet far plats med tre stycken. Och det ar lite trangt. Resten far sitta i soffan, eller vanta tills de som sitter vid bordet har atit upp.

Och badrummet.. Ja, fran borjan sa ar det ju inte ett vidare lyckat koncept att sju personer delar pa ett badrum och en toa. Sen ar det hela konceptet som britterna har kommit pa, att toaletten finns i ett rum och handfat och badkar finns i ett annat. jag menar, WTF? Men ja. Ganska jobbigt nar man har mens, kan jag konstatera for alla som ville veta.
Och sedan ar det ju ocksa sa att det ar en hel upplevelse att tvatta handerna eftersom varmvatten kommer fran en kran och kallvatten fran en annan. Antingen far man skalla handerna, eller fylla upp handfatet for att tvatta handerna.. Skitjobbigt.

Aaaaaah jag alskar att gnalla!
Jag menar, om nagon annan orkar lasa detta sa framstar ju jag som varldens whiny little spoilt bitch som bara lipar och gnaller over allt.
Men som sagt, safinns det mycket jag tycker ar fett ocksa. Men det har ar MIN blogg och jag gnaller om jag vill det!

Fotboll.

Alltsa, vad fan ar det har med VM.
Minst tre matcher varenda dag! Seriost. Nar jag horde detta tankte jag "ah, det finns val ingen frisk manniska soom faktiskt kollar pa alla de dar matcherna"
Men jo. Nu ar det ju sa att vi ar ju anda i England, huliganernas hemland. Jag ser folk pa gatorna ga omkring i peruker i englands flagga. Bara sadar.
Jag har slutat bli forvanad av santhar:

och overpimpade pubar overallt med flaggor.

Och tro givetvis att jag har fotts in i en vansinnigt fotbollsintresserad slakt (okej, de ar britter) bara for det.

Sa vi har befunnit oss i London i en vecka nu. London, dar det finns sa mycket roligt att gora.
Givetvis sitter pappa, min bror, min farbror och min farfar sa bekvamt i soffan och kollar pa varenda en av dessa fotbollsmatcher. Tre om dagen. Minst. Fatta hur manga timmar fotboll det blir?
Jag fortsar mig inte pa det.
Men inte lipar jag, egentligen. Jag menar, nar det ar fotboll (las: hela tiden) sa gor jag alltid en av dessa tva saker: shoppar, eller sitter och ater choklad med Gossip Girl som sallskap.

Roligast ar det efter att de har suttit och kampat sig igenom en riktigt trakig match, en san dar ingen gor mal och ingenting hander.
De: "Well that was a bloody boring game!"
Jag: "I could of told you that before you started watching. What did you expect?"
Sen gar jag ivag och ater lite mera choklad och far latsas att jag ar jattefyndig.

Stencool Londonbo, that's me!

Laget ar fortfarande awesome har i London.

Jag ar ganska obefogat stolt tack vare en sak som har hant tva ganger under de fyra dagar jag har varit har.
Tva ganger har folk fragat mig var nagonting ligger nar jag har varit ute och gatt i London. En gang "excuse me, do you know if i can walk to the embankment from here?" och en gang "Excuse me, do you know where Oxford street is?"

Normala manniskor ser val detta som nagot ganska normalt. For det ar ju ingen big deal. Alls.
Det ar bara narcissistiska jag som tanker "Fy fan vad cool jag ar, eftersom de fragar just mig sa maste det ju betyda att de tycker att jag ser ut som en erfaren och akta Londonbo som hittar har! Jag ser ut som en stencool Londonbo! Yey!"

Alla bara: eh nej jag tror inte att du ska lasa for mycket in i detta.

Och det ska jag kanske inte. Men jag ar stolt i alla fall. Nu ska jag kolla pa Nearly Famous!

PUSS

Det som hander nu

Och det 'r v'l klart att jag f[r lite tid att blogga!
London 'r lika h'rligt som vanligt. Idag har jag sprungit p[ b'staste Camden Market mest hela dagen, k;pt en hatt (kommer nog aldrig ta av mig den. Alskar den.)
Igar k;pte jag svarta converse ocks[. Att shoppa 'r ju livet.
Annars s[ sitter jag mest och struntar i VM. Sitter i sovrummet och spelar spindelharpan och kollar Gossip Girl med systra mi om kv'llarna.. Vilket inte 'r helt fel.

Imorgon ska vi ga till Primark, billiga, fantastiska Primark, tidigt pa morgonen, och shoppa alldeles f;r l;nge. Sedan har jag t'nkt beundra gitarrer p[ denmark street!

PUSS!


To go away on a summers day, never seemed so clear

Nu är jag nästan färdigpackad. Tror jag. Eller så är jag inte det. Men jag åker snart, i alla fall.

Är så sinnessjukt peppad! Naglarna är målade, mp3n är påfylld (trots att jag får plats med ca 50 låtar), blommiga klänningen på och jag vill åka iväg nu, nu, nu.

Jag kanske uppdaterar från min farbrors dator när jag är i London.. Eller så gör jag inte det. Det lär jag märka. Jag och alla mina trogna läsare, hahaha. Naat.



Fina fina Hastings.

Medan jag glassar mig i England (eller mer troligt, söker skydd från regnet som envisar sig med att falla varje semester) tycker jag att alla borde pumpa fetaste sommarsemesterpepp-låten just nu.
Vampire Weekend – Holiday
A s n i c e!

Ha det nu förjävla härligt de första tre sommarlovsveckorna. För det ska jag ha.

PUSS!

Put down that guitar now darling, you can't really play

Kvällen började ju med en himla massa rastlöshet och packningspanik.

Sen blev det bättre. Lite Glee och lite gitarrspelande, lite promenad med finaste Hanna, och nu häng i soffan med familjen och lite chips. Och så tittar jag på gitarrer som jag vill köpa.

Väldans pepp på den här just nu.. Om det är nån som har lust att ge mig den eller sisådär 2690 kronor skulle jag inte tacka nej.


Typ.. jatack.

...

Resväskan börjar fyllas upp med alldeles för mycket kläder! Var dock tvungen att ta bort en av fyra blommiga klänningar jag tänkte ha med mig (ja, värt!) för att ha plats för all planerad shopping. Men jag tror nog att jag överlever.

Jag räknar med att ha en timme över till att packa imorgon innan vi åker, så jag struntar i listor, resfeber och packning nu. Sätter mig och kollar på Glee med chokladbollar, tänkte jag. Som vanligt, liksom.

...nä, jag hade ingenting vettigt att rapportera nu heller. Obviously.

With a suitcase of dusty dreams

Idag är det torsdag. Lite resfeber, lite pepp, lite uttråkan.
Det regnar och jag har nog ganska mycket att göra egentligen, men sitter ändå bara och glor. Är så uttråkad men orkar för mitt liv inte ta tag i något.

Imorgon så åker vi iväg! Älskade London, jag är så himla peppad.
Saken är bara den att jag får så himla mycket beslutsångest när jag ska packa. Känns som att jag glömmer hälften av vad jag kommer att behöva, och jag lyckas alltid ta för varma kläder när det är varmt och för svala kläder när det är kallt.
Förra sommaren i England förvånade vädret mig med att vara strålande soligt, då badade jag i engelska kanalen för första gången och bodde i min blommiga klänning från Primark.

Nu kommer jag antagligen vilja ha på mig min blommiga shortsdress från Lindex mest varje dag, varesig det är sol eller tolv grader varmt och regn. Så den måste jag ju packa. Sedan skulle jag väl vilja packa ner resten av garderoben också men.. det funkar ju inte riktigt. Skor och jacka vill jag inte ens börja tänka på, får panik.

Men med tanke på att jag vill sova ut och därmed inte kommer ha speciellt mycket tid att packa imorgon, så det är ju rätt smidigt om jag kommer igång nu. Måste bara få tummen ur. Gå en promenad för att piggna till lite. Sen kanske jag tar tag i mitt liv och packar ner mitt liv i tre veckor!


ESMK09

Jag tänkte berätta om en sak som jag tycker om.


Min klass så klart!

Jag har gått i ESMK09 i två terminer. Jag överdriver inte om jag säger att det är det bästa skolåret jag någonsin haft.
När jag började var vi trettiotvå. Nu är vi 26 (och kanske ännu lite färre när skolan börjar igen). När vi började kände jag en person, resten var fullkomliga främlingar.
Nu kan jag påstå att jag inte kommer att glömma mina klasskamrater i första taget.
Att impulsvälja Estet Musik var nog ändå något av det bästa jag någonsin gjort.
Jag skulle kunna sitta och berätta om allt kul vi har gjort. Det kan dock bli lite långt. Så jag håller mig till att säga att inte en lektion blir tråkig med ESMK09. Rasterna är alltid kul, varesig vi sitter och sjunger, pratar eller mest bara skrattar. Gångerna vi bestämmer oss för att fika, äta, göra whatever, bara för att ses utanför skolan också, blir inte för många.
Och en sak som nästan känns ännu finare än att jag tycker om alla så mycket, är att det syns att alla andra tycker i alla fall ungefär likadant. Besvarad kärlek till finaste klassen är inget annat än jättefint.

Min klass är helt jävla underbar.

Say what?

Vem sa att jag var svår att förstå?

Msnkonversation precis nyss. Svaret på en helt normal fråga:

Miranda - sa:
Nja typ eller inte eller jo. Venne.

Kom igen då fegis, gör det!

Håhåjaja! Klockan är tre och jag har hunnit göra mycket mer vettiga saker än jag brukar ha gjort vid denna tiden.

Jag steg ju upp lite tidigare imorse för att åka med bussen till Värnamo!
Var nervös och lite sådär. Eller ganska mycket nervös. Lugnade mig med The Cure på bussen. Tänkte på Markus Krunegård och sa "Kom igen då fegis, GÖRE!"
Anlände till Värnamo och var förvånad när jag inte hade några problem med att hitta till Värnamo Nyheters redaktion.
Stod i regnet och dog lite grand.
Gick in och träffade hon som skulle intervjua mig. Dog lite grand.
Men sen så lugnade jag ner mig! Jag tror inte ens att jag sa något som var jättedumt. Hoppas inte det i alla fall.
Men med tanke på att jag oftast beter mig som ett retarderat stumt/översocialt miffo när jag måste framstå som anständig, så gick det bra. Med mina mått mätt.

Så det kändes faktiskt helt okej!

Nu kan jag bara.. hoppas.

Kvällsdravel

T r ö t t.

Palla sitta vid datorn när man har bättre saker för sig. Till exempel att spela och lyssna på alla ESklasser som är så himla duktiga.

Eller bara hänga med bästa klassen i hela jävla världen? ESMK09 är helt.. underbart! Jag stör mig egentligen på folk som håller på och tjatar om hur bra klass de har men alltså.. Min klass är bäst. På ricko.

Så ja. Jag har haft världens fetaste kväll med finaste människorna idag.

Imorgon ska jag till Värnamo Nyheter och det känns ju mest bara jätteläskigt, faktiskt. Kan gå bra. Antagligen går det ganska så inte bra alls. Oförberedd och nervös och dampig.

Men vadå. Jag kan ju bara göra mitt bästa! Sen får jag ha ångest över alla dumma saker som jag utan tvekan kommer att kläcka ur mig och hoppas på det bästa. Godnatt.

Peppness finns här!

Trots att jag är en gnällig drama queen måste jag erkänna att livet är rätt gött just nu.

Imorgon är det öva och komvux-avslutning som gäller, på tisdag är det skolavslutningar och förhoppningsvis häng med finaste klassen, och på fredag åker jag till London.

Och så fantiserar jag om fina balklänningar efter att vi var uppe och såg alla som gick. Jag har kommit fram till att jag inte vill ha nåt traditionellt (för sen när vill jag det i något sammanhang?) utan gärna en kort, fluffig tyllhistoria.
Inte så konstigt kanske, med tanke på att tyll och andra midjekjolar är rätt överrepresenterade i min garderob.
Men ja. Tänkte bara att alla brydde sig.

Nu ska jag sova!

!

Idag skiner solen igen! Det är jag glad för. Tyvärr har jag som sagt lyckats bränna mig röd som ett stoppljus och bör nog därför hålla mig inomhus. Surt. Men inte helt och hållet fel ändå, jag lyssnar på fetaste sommarplaylisten, äter glass och jag har städat min garderob.

Och om en stund ska jag och finalina kolla på balen!

(Nä, jag hade absolut ingen poäng eller något som helst vettigt att säga med detta inlägg.)

People never learn from their mistaaaaaakes

Det är lördag, soligt och rätt jävla härligt! Har hängt i stugan hela dagen och bara gjort.. ingenting. Ätit kycklingsallad och lyssnat på P3. Och solat. Hela tiden. Underbart.

Nu känner jag dock att jag är lite röd. Eller väldigt röd.
Att jag lyckas, alltså. Det är jag och mitt extremt brittiska pigment som gör att jag lyckas bli alldeles knallröd i solen varenda år.
Man lär sig av sina misstag, brukar man ju säga. Men alltså.. Inte jag. Jag kommer aldrig att inse att jo, jag måste nog smörja in mig lite grand.


Vem vill gå i ettan nu?

Jag fick värsta insikten när jag satt i musiksalen tillsammans med klassen imorse.

För två terminer sedan, en dag i mitten av augusti, satt jag i samma rum, bredvid precis samma människor.
Då satt jag och hade ingen aning om hur skolan skulle bli. Lektioner, lärare, raster, klassen. Kände en person av de trettiotvå som satt där. Var lite peppad, mest nervös. Rädd för Johan som satt bredvid för han såg läskig ut.

Nu har det gått nästan ett år. Jag satt där, med samma människor. Nu känner jag alla. Nu vet jag att jag nog har världens bästa klass. Jag är inte alls tyst och lite osäker. Inte alls rädd för mysigaste Jompa längre ju! bara tycker om hela jätteduktiga klassen så himla mycket.
Jag satt bara där och kände att nä, vi tar inte studenten än. Men fy fan vad vi är bra, ändå.
Jag är så jävla peppad på en fin sommar och två år till med ESMK09.

Och det känns ju bara rätt awesome, kom jag fram till när jag satt och tänkte sådär.

Typ så

Dagen överträffade förväntningar! Oh yes it did.
Struntade i att jag var nervös och satsade på peppen - morgonen bestod av blommig byxdress, smink för första gången på typ forever, och bästa peppmusiken NPSH.

(Ni vet när man har skrivit jättelångt och det bara försvinner? Ja typ. Ingen får läsa om mer än min morgon för jag orkar inte skriva.)

Efter morgonen blev det ju dag och spelning för studenter och det var nervöst men kul och blablachacha.
Jag vill ha zebrarandiga solglasögon från Lindex men köpte inga.
Jag har solat. Vill ha fräknar. Lyssnar på The Smiths och dricker hallonsoda.

Det var typ det. Fast mycket längre. Men det är väl ingen som gråter?

PUSS

Pepp

Nu är håret tvättat och naglarna målade.
Lite anständig måste man ju se ut.
Det är ju inte bara fredag imorgon.. Det är ju studentutsläpp!
Visserligen är jag en liten etta, men någon kom på den brighta iden att vår klass skulle spela på studentlunchen. Och någonstans så tyckte jag att det låter som en superbra ide att jag ska spela bas på As Long As You Love Me och javisst kan jag spela gitarr på Be Mine!

Fast att jag inte alls kan det. Vet inte hur jag resonerade egentligen.
Så nu är det måttligt med prestationsångest blandat med den där känslan i magen som säger att "nu kommer jag att skämma ut mig!"

Men jag skulle ju börja tänka positivt! Förhoppningsvis är studenterna så glada att de inte märker om jag spelar fel.
Och sen har jag ju också turen att gå i en klass med fantastiskt duktiga människor. Så mina misstag kanske inte märks.

Men nu hade jag faktiskt tänkt lyssna lite grand på finaste Tingsek – Easier och sova.



In the sun

Nu skulle jag rätt gärna vilja säga att jag ligger och blir härligt sommarbrun i solen.

Sanningen är dock den att jag ligger i solen och kommer mest antagligen vara lite kräfta imorgon. Fint.

Eeeh.

Eh. När jag sitter här får jag bara psykbryt på en internetuppkoppling som fungerar mycket sporadiskt.
Plus att jag ser gitarren bredvid mig och får lite småpanik för att jag har sagt att jag ska spela till Be Mine till studentlunchen på fredag och eventu skolavslutningarna.. Vilket inte kommer gå bra.

Så jag gör som jag brukar, och förtränger allt. Kollar på Glee med lite rabarberpaj istället.

Och ingenting säger hejdå depp som NPSH – Sophisticated Side Ponytail. Helt fantastiskt!

PUSS

Vad jag bryr mig om nu

Här är saker jag skulle vilja ha just nu

- Smala, bruna sommarben
- Fräknar
- Den perfekta skolavslutningsklänningen, eller tre (gärna den här)
- En vit kjol med röda prickar (drömde att jag hade en sån och har velat ha det sen dess!)
- Att det ska vara sol & blå himmel en stund till, i alla fall
- Gitarrskills
- Basskills
- Att det ska gå bra att spela på studentlunch & sommaravslutningar

Fräknarna och benen (okej smala blir de ju inte.. inte bruna heller, kanske lite röda. Men i alla fall) jobbar jag ju lite på nu när solen faktiskt har varit framme hela dagen.

Resten är det väl sisådär med. Men nu fortsätter jag ligga och sola och lyssna på min nya fina sommar-playlist in the making!


Misstänker att ingen läser, skriver ändå.

Nu är jag måttligt trött i fötterna måste jag säga!

Dagen kunde börjat bättre - slääpa sig upp ur sängen, komma till spanskan, inse att det endast är vi och en till, plus läraren, där. Lämna boken, få betyg, gå därifrån. Tänka "jag kunde haft sovmorgon till halv tio, vad ska jag nu hitta på i en timme?"
Men jag och Hanna kommer på den brighta iden att varför inte städa skåpet nu när vi har en timme över?
Sagt och gjort.
Estet som man är, så ska vi ju inte läsa någon mer samhäll, historia eller spanska, så det blev ganska mycket papper att slänga.. Typ sjukt mycket. Minst ett helt träd tror jag nog.

Sen åkte vi till Villstad! Det var ju friluftsdag och aktiviteterna är inte så våldsamt ambitiösa och påkostade - spela fotboll eller gå från Villstad till Smålandsstenar.
Fotbollshatare som jag är, tog jag ju på mig min friluftskjol (min rutiga kjol som jag numera har valt att kalla friluftskjol, bara så att det skulle kännas motiverat att ha kjol på en friluftsdag) och vandrade! Och med roliga klasskamrater är ju inte det så dumt.
Lite minigolf blev det också, annars var alternativet att bada - vilket jag gärna inte gör, så kallt som det är nu. Jag suger rätt ordentligt på minigolf måste jag erkänna, och förlorade ganska stort. Men vad gör det?

När vi hade entertainat resten av världen med vår skönsång och skrivit upp oss på en lista, bar det av mot konsum. Jag och tio till supermysiga klasskompisar köpte fika för typ 200 spänn och gick hem till Clara! Fikabordet såg minst sagt imponerande ut med sodastreamad saft, chips, popcorn, kladdkaka och ballerinakex. Inte helt fel, säger jag bara!

Sammanfattningsvis? Jag har haft min sista spanskalektion någonsin, jag har ett städat skåp, jag har varit mycket hurtig och gått långt, jag har fikat brutalt mycket och har haft det trevligt med ESMKare.

Inte illa för en tisdag!

RSS 2.0