Ni vet den känslan när man tror att man har jättemycket att göra, kollar upp det, inser att ja, jag har mycket att göra, känner fortfarande att man inte hittar ork till något sånt alls någonstans, fortsätter göra ingenting, har lite panik för att man egentligen borde göra nytta, men ändå bara bestämmer sig för att sova och ha ännu mer att göra nästa dag?

Ah men förresten! (Följa strömmen och göra som precis alla andra) det är första advent idag. Om det var nån som hade missat det. Tydligen inte, i och för sig, eftersom att ungefär alla ska uppdatera om detta fenomen.

Ibland kan man vakna av att pappa kommer in och säger att vi ska gå till mormor och äta lunch om en halvtimme, är du vaken? 

Också ganska snyggt. 

Då kan man ju göra det logiska och titta på MTV och dricka oboy i 25 minuter, klä på sig och gå ut i snön och ba hej det är tydligen inte alls morgon längre nä. 

Nu tänkte jag titta på lite Gossip Girl och äta lite kladdmuffins och sedan våga mig ut igen och gå på julskyltning in the big city of Gislaved.

Nu är jag.. lite lagom trött. Efter lite trevligt häng med fina klasskompisar i Gnosjö igår kväll kom jag hem vid den lagom sena tiden halv ett ungefär.. Och sen fick jag liksom kramar så att jag klarar mig när jag kom hem, av finaste pojken. 
Och så kan man ju ligga i sängen och halvsova till halv tolv också om man känner för det. 

Sen kan man ju sitta och titta i spotify, få lite panik över att det finns så mycket fin musik som man inte vet hur man ska hinna lyssna på, titta ut, inse att det enda logiska alternativet är att bege sig ut på en promenad med fina toner i öronen. Råkade bli en timme och 45 minuter. Lite lagom så. 

Kommer absolut hålla mig vaken hela kvällen när jag ska hänga med knäppaste bästa gänget. Absolut.

Man vet att man är lite för inne i dagens Gossip Girl-avsnitt när man glömmer bort bästa varma oboyen brevid sig och måste gå och värma den igen när avsnittet är slut.

Idag hade jag datorkunskap. Jag var klar med en uppgift och valde mellan att läsa om datorernas miljöpåverkan och göra en powerpoint om det, eller att skapa en ny spellista med vinter-tema.

Idag fick jag bästa kommentaren. 

"Jag läste i tidningen om Fritzl igår, då tänkte jag på dig!"

Shit. Glad tjej just nu alltså. 

Gissa vem som ska se You Me At freaking Six i London om 22 dagar?

Visserligen fick vi inte tag på biljetter till The Pretty Reckless. Lite smått jättesurt, kanske. 
Men, ändå. 

You Me At Six – Underdog

En söndag som denna finns det saker som kan göra mig ganska glad. 

Hattfesten igår blev ganska så värd ändå! Jag var lite opepp när jag kom dit mycket tidigare än någon jag kände och det bara snöade och jag frös och ville mest ha en kram.. 
Men sedan trillade lite roliga esteter in och det blev ganska så party av det hela! Jag var glad trots att jag hade mina klackar på mig. Lite ont i fötterna stoppade mig inte från att dansa som ett retard hela kvällen. 

Kvällens höjdpunkter var nog mest när vi spanade in ringar med folk som stod och försökte se snygga ut när de dansade. Det är ju bara det tråkigaste som finns! "Hej här står jag med min ciderburk och vickar lite på rumpan och ser sexig ut för killarna"-ringar fanns det ju några stycken. Då tyckte vi att det var ganska kul att bryta ringen, springa in i mitten, skrika KEBABEEEEEN! och snurra runt. (kan ni inte kebab-dansen får ni skylla er själva)

Inte lika uppskattat av dem, dock. Fick väl några halvt snea blickar. Men kul var det!
Sådana saker är ju väldigt mycket vad man gör det till. Och då kan det bli jävligt kul om man kör Grease-dansen över hela dansgolvet och drar igång tåg som ingen hänger på och sånt. 

Idag har jag tagit mig enda till gymmet i snön, tränat, och ätit en lite lagom mängd med försenad födelsedagstårta. 

Jag ska ta tag i mitt liv nu. Och ta mig till fina pojken. Fint. 

Idag har jag varit i skolan, spelat med coolaste irländska folkmusikbandet på borgen, varit i skolan lite mer.

Och nu är jag hemma. Ska nu bara bli lite pepp på att åka till Hällabäck på estet/nv-festen. Har haft typ världens beslutsångest om jag ska titta på film med kompizar, eller åka till Hällabäck, eller träffa fina pajken. 

Men jag kom fram till att det är ju faktiskt inte varje dag det är hattfest. Så jag ska ta mig en dusch, ta på mig favoritprickiga klänningen, och viktigast - favorithatten! Och åka dit. Kan bli helt sjukt lame, kan dock också bli riktigt kul. Det är ju mycket vad man gör det till så jag ska bara se till att bli lite pepp nu så blir det nog ganska så kult. Får vi hoppas. 

Annars får jag leva med en bortslösad kväll. Jag får ju i alla fall ha på mig min hatt.

När är det okej att gå och lägga sig?

Jag steg upp vid kvart i sex idag. Vilken dålig idé, egentligen. Men jag åt lite gröt (nyttig tjej, ja!) och tog mig upp till simhallen. Simmade i typ en timme, vilket kändes lite smått bra. Ja, jag skriver endast detta för att skryta, såklart. vad annars. 
Det kändes bra efteråt i alla fall. 
Förutom att jag nästan somnade i mikroskopet på naturkunskapen. 

Sista lektionen hade jag och några andra knäppisar mediekommunikation. Trots att typ alla andra i klassen redan slutat var det ju ändå rätt okej att springa runt på skolan och ta udda kort på människor. Klagar inte. 

Efter lite totalfailat ensemblespel (helt borta) har jag också hunnit vara hemma och till och med städat lite grand.

Hm. Egentligen alldeles jättetrött efter idag.

Ja. Ibland har man ju sådana dagar som igår, då allt känns rätt fint. 

Sen, ibland, har man dagar som idag. Då man helst av allt bara vill krypa under täcket och gråta lite utan att ha en riktig anledning.

Ibland kan det behövas en såndär söndag när man ligger kvar i sängen till tolv, går i pyjamas till tre, och byter om till pyjamas igen vid sex för att det var ändå lite mysigare. 

En såndär dag där det känns som det allra vettigaste alternativet när man funderar på vad man ska göra, är att ligga och kramas. Helst hela dagen. 

En såndär dag där man går runt och känner sig lite glad hela tiden.

Jag tycker ju om hela dealen med att klä upp mig lite efter olika teman. Men jag vet inte om jag börjar ta det lite långt.. Idag var det skoluniformstema med kavaj, vit piké och basker och sådär, tyckte jag var kul men vissa trevliga människor kallade mig för en, eh, skolhora var det va? Hahaha, alltså.. vad jag måste stå ut med i min omgivning. 

För att inte tala om igår, när jag hade min fina blommiga tantskjorta på mig och blev kallad rabatt. 

Om jag hade varit en ambitiös människa hade jag kanske dokumenterat dessa utstyrslar. 
Men nu är jag inte det, och sitter här i min stora kofta och mina shrek-strumpor och gör ingenting vettigt istället. 

Rätt bra det med.

Öh. Lång dag. Lite, eller kanske ganska mycket, trött. 

Lång skoldag. Nervös för psykologin. Fin eftermiddag. Fin kväll. Biljetterna till London råkar ju bara vara freaking bokade nu!

Hei! Jag ville mest uppmärksamma detta idag. 
Om det är nån som har missat det så har jag liksom råkat kära ner mig i en knäpp pajk som heter Viktor (inte Fritzl alltså).

Alltså. Jag börjar bli sådär lite läskigt pepp på att ta mig till London den femtonde december med lillasyster, mamma och Linda. För att springa i affärer, äta massa gott, bara vara i den finaste staden och hänga. Och, för att gå spelning med coolaste The Pretty Reckless.

Jag tröttnade på psykologin efter att ha legat i sängen och försökt formulera svar som jag inte orkar tänka ut, let alone skriva ner. 

Följde med min mor ut på en promenad istället, vilket var ganska fint det med. Vi gick igenom kyrkogården, som såg sådär himla fin ut ikväll med alla ljus. Nästan så att man blir lite tårögd när man går runt där, lyssnar på detta och ser alla gravar, alla ljus, och tänker på alla fina människor som har förlorat någon, som har varit där och tänt ljus. Himla fint, ändå. Fast lite ledsamt. 

Och så var det sådär kallt så att jag var alldeles röd om kinderna och glasögonen immade igen när jag kom hem igen.

Okej då. Man är kanske lite lat och slö. Det är ju ändå söndag.

Alltså. Vad är dealen med att Bon freaking Jovi, mitt hatband nummer ett i världen, har fått en egen spotifyreklam? Som i stort sett går ut på att man hör lite av massor av deras fruktansvärt värdelösa låtar? Är det någon som hör "wooooah, we're halv way there... I wanna laaaaaaaaay you dooown on a bed of roses.. It's my liiiiiife..." och bara, Åh, vilket bra band, jag bara måste ta och köpa deras greatest hits?

Alltså, för mänsklighetens bästa hoppas jag ju inte det. Jag hoppas att det är spotify som aktivt väljer de mest hatade banden och gör reklam för dem så att alla ska störa sig och köpa premium. 

Eller så är jag lite överaggressiv. 

För att inte tala om James Blunt! Nu är han tillbaka (och alla bara åh vad vi har saknat honom.. inte.) med en ripoff på sommarens i särklass sämsta jävla låt Hey soul sister fast med kanske en annan text och en mesigare röst!

Ah men det blev kanske inte så mycket av det där pluggandet ändå, som jag tänkte. Men orka sitta en lördagkväll, liksom! (orka sitta med det alls, tänkte jag säga. Men, tänk på betyget! Eller, nåt.)

Jag är hemma, trött, lite kall och vansinnigt opepp på att jag fortfarande har en himla massa psykologi att skriva.

Ajdå. Jag som skulle plugga.

Jaha. Nu har jag i en timmes tid suttit vid facebook och annat trams och tänkt att "nu ska jag börja plugga"

Idag har det varit sådär riktigt höstigt och kallt och regnigt och hemskt hela dagen. En sån dag då jag inte fått mycket gjort, förutom att sitta och frysa och ha panik över min psykologiuppift som liksom inte skriver sig själv.

Blöh. Tänkte att jag skulle vara duktig, ta tag i mitt liv för en gångs skull och i alla fall titta min gigantiska psykologiuppgift.  

Hm. Jag råkade bryta mot mitt köpstopp (ojojoj vad länge jag klarade detta! Hahahahahahahahahahaha. Vad trodde jag?) idag för jag hamnade på lager med bror och mor. Men, jag tänkte att det kanske inte räknades eftersom jag faktiskt bara köpte saker som jag typ, behövde.

Tänka sig att jag var och tränade imorse också.