Ikväll har jag.. eh, ungefär gjort allt utom det jag borde - plugga. Har verkligen.. ångest kanske är ett starkt ord, men fy fan vad jag bävar för naturkunskapsprovet imorgon. Kommer bli så sjukt besviken på mig själv för att jag inte pluggat tillräckligt när jag får tillbaka provet sen.

Jag har faktiskt pluggat koncentrerat (eh, för att vara jag i alla fall) i typ.. fyrtio minuter.
Jag är ganska stolt, alltså!
Sedan tänkte jag belöna mig själv med lite Idol.. Och med tanke på att jag har haft en massa skola plus failat försökt till breakdance idag, så lär jag inte återvända till böckerna ikväll.

Med andra ord så kommer det antagligen inte gå så bra som jag vill på provet på fredag, men, ah. naturkunskap är ändå rätt irrelevant i livet tror jag bestämt. Så det får väl gå som det går.

Sen är det ju ganska mycket mer underhållande att sitta och titta på Idol med min bror som råkar hata Peter Jihde jättemycket. Alltså,

"Det är väl ingen som lyssnar på vad han har att säga, för Jihde är en äcklig pedofil!"

Och sen kan jag roa mig själv också. När pajken med flugan precis skulle beskriva sitt framträdande?
"Nu ska jag sjunga en Radioheadlåt, så håll i hatten!"
Eh, jo. För Radiohead är ju kända för att göra låtar som gör att man måste hålla i hatten. Eller, typ. Inte. Alls.

Men okej. Se klart idol nu. Och så kanske lite plugg innan jag somnar. Eller, antagligen inte. Men ja.

Alltså. Jag borde sova för länge sedan. Är alldeles ganska så jättetrött.

HEJ!

Nä, okej. Skojar bara. Hade inte så mycket kul att berätta idag heller. Tänkte mest säga att jag borde verkligen skriva engelskauppsats just nu.

Juste! Så tänkte jag lägga ut mästerverket som vi åstadkom på mediekommunikationen idag.



Alltså. Så himla charmigt.
Det är sånt som händer när jag, Njomza och Philip ska göra en reklam för Clearasil.

Med det sagt, så tänkte jag försöka skriva nåt halvt vettigt nu eftersom det ska vara inlämnat.. eh, i fredags.

Åh. Igår fick jag tack vare fina Linda tummen ur och såg This is England (lite fail att jag inte gjort det innan, men.. ah.).
Och fin var den ju. Nog ganska tur att jag hade sällskap.. annars hade jag antagligen lipat lite för mycket känner jag, ehe.



(värt att nämna - han i mitten är Cook i Skins!)


Och idag har jag börjat se uppföljaren också.. Himla fint det också.

Det var mest det jag ville säga. Och att fan, nu kommer jag sitta och nörda Skins-klipp istället för att öva basläxa. Fail.

Alltså.. Jag vet fortfarande inte vad i hela världen det var som sa åt mig att det var en bra idé att frivilligt välja att läsa naturkunskap B. För i helvete vad tråkigt det är.
Jag har cirka 24 instuderingsuppgifter kvar att göra (vi ska inte gå in på hur många jag har gjort än så länge, ehe.)

Om jag ska se det från den ljusa sidan så har mamma köpt nässprej åt mig.

Om jag ska se det från den mörka sidan är jag fortfarande förkyld och har fortfarande lika många frågor kvar i naturkunskapen. Plus allt annat som jag har förträngt.

Och istället sitter jag här och bloggar.

Men jag har i alla fall upptäckt en himla fin låt att plugga kemiska föreningar till:

Noah And The Whale – 2 Atoms In A Molecule

Last night, I had a dream, We were inseparably entwined
Like two atoms in a molecule, Inseparably combined

But then I woke from the dream, To realise I was alone
I'm gonna try to write a love song, Just a sad, pathetic moan
And maybe I just need change

But now I look at love like being stabbed in the heart
You torture each other from day to day, And then one day you part
Most of the time it's misery, But there's some joy at the start
And for that, I'd say it's worth it, Just as you play the shortest sharp on me

And if love is just a game, then how come it's no fun?
If love is just a game, how come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone

Nuu är min blogg alldeles stilig och seriös och fin! Eller, okej. Jag är lika jobbig som vanligt. Har dock tack vare Viktor en snygg header i alla fall! Coola grejer.

Idag är i alla fall planerna att
- plugga naturkunskap
- sörja för att jag inte hittar min nässprej
- sitta och dö och hoppas att jag blir frisk snart

Pepp tjej.

Hej jag heter Viktor. Ehm.. ja.
Iallafall har jag fixat Mirans design. Hope you like it! Press F5 if you dont see it
(före - efter)

Kanske dags att sluta drömma nu. Sluta tänka, börja göra.

Börja säga de där sakerna som faktiskt räknas istället för att bara tänka dem, skriva dem på trötta dagboksidor. Sidorna där de bara är tomma ord, löften som aldrig var ämnade att hållas, tankar som jag inte vågar göra till verklighet.

Men kanske är det dags att släppa det. Släppa kontrollbehovet, oron, säkerheten.

Inse att de där tankarna betyder ingenting om de inte hamnar hos rätt person. Texter, tankar och ord som aldrig kommer fram kan vara fina på sitt sätt. Men kanske är det dags att inse att det där som känns så omöjligt kanske inte är det, ändå.

Jag ville ju inte vara hon som inte vågar när det väl gäller. Hon som påstår att ingenting skrämmer henne men som i hemlighet gömmer sig från att göra det som hon egentligen vill.

För jag vill ju. Egentligen. De där tankarna var aldrig ämnade att hamna osagda i en bok som ingen får läsa.

De där tankarna skulle ju hamna hos dig. Det var ju där ifrån de började existera från första början. Vem skulle börja tänka ord som hon inte vågar säga om det inte fanns någon att inte våga säga dem till?

Kanske är det bara dags att inse att det där med att vara blyg, det är rätt överskattat.

Lättare sagt än gjort.

Åh fin dag alltså!
Börjar den tidigt och hurtigt med att gå till gymmet med Hanna. Ambitiöst? Ja.
Sedan vände jag hem eftersom jag inte har haft en enda lektion idag!
Tog på mig myskoftan, bakade lite grand, och plötsligt var klockan nästan ett och då var det dags, trots att jag suger kanske mest i världen på att organisera, för en liten picknick!
Trevliga människor, en himla massa fika, (och några änder) på en filt på dalen en fredageftermiddag. Inte helt fel!

"Eh, Mirran? Dina muffins blir ankmat nu."

Så kan det gå när man råkar glömma bort att man ska ta ut dem ur ugnen vid rätt tillfälle, ehe. Dock ganska underhållande ändå. Ankan blev t-j-o-c-k! Haha.

Och ikväll ska jag hänga med två av mina bästa också. Känns ganska bra!

Alltså. Facebook sviker mig ikväll.

Fjortisen som jag egentligen är sitter här och dör nu. Hur i hela världen ska jag klara mig? Jag är nog lite smått beroende, alltså.

Men jag får väl roa mig med mitt andra beroende här i världen - spotify.

Och med detta sagt går jag och lägger mig. Imorgon, på min HELT LEDIGA DAG (känner behov av att skryta lite där ja) tänkte jag stiga upp och gå och träna. Eh, ja.

PUSS!

Torsdagar är rätt bra ändå. I alla fall den här.

Att ha en och en halv timme ledigt på grund av inställd engelska och tänka "Men åh, nu kan jag ju skriva klart den där uppsatsen och göra en massa instuderingsfrågor till naturkunskapen som jag skulle gjort igår!" och sedan slösa den tiden på att sitta i oasen och göra ingenting är ju inte helt fel.

Att alla tjejer i hela klassen kom kollektivt sent till idrotten är också lite kul. (Att ha friidrott är däremot inte lika kul)

Sitta i oasen igen och fika lite, prata med Örjan och inse att vi är helt hundra procent lediga hela dagen imorgon är också rätt okej.

Att spontant bli fotad av tuffaste Avenue Year sådär innan lektionen trots kamerashyness är ju egentligen rätt kul det med.

Och mediekommunikation är ju inte alls trist om man sitter utanför klassrummet och lyssnar på fet musik med fina klasskompisar största delen av lektionen.

Sen är ju det där med irländsk folkmusik faktiskt himla tufft också.

Sen hade jag väl egentligen ingenting speciellt att säga annars. Fördriver tiden med att spela gitarr och skriva prettotexter som jag ändå inte vågar publicera någonstans.

PUSS!

Planen för kvällen?
Sätta mig och göra en himla massa naturkunskapsläxa.

Verkligheten?
Fastna vid Facebook och titta på Idol.

Det känns duktigt, detta. Härligt. Verkligen.

Mumford and Sons, alltså. Jag har snöat in mig något så fantastiskt på dem för tillfället. Jag brukar ju få någon slags folkmusik-knäpp när det är dags för höst.

Mumford & Sons – White Blank Page

Annars har jag rännt runt och haft friluftsdag idag. Paddlat och orienterat och tramsat och kommit sist och... ja.
Men med rätt inställning kan sånt också vara rätt trevligt.

Fin dag i övrigt.

Men nu är jag så trött att jag känner att jag måste nog sova för en timme sedan om jag ska orka med en lång dag imorgon också.

Jag vill ju inte slösa energi på att vara arg på saker man inte kan göra någonting åt. Därför ska jag inte vara arg över valer och SD. Eller.. jag ska inte vara så arg att jag tar ut det över alla och är jätteirri och bloggar om det tusen gånger.

Därför tänkte jag faktiskt göra ett försök att vara lite positiv idag. Faktiskt.
Jag är nöjd för att:
- jag orkade mig upp idag och tränade på min sovmorgon (!)
- jag är 400 g marabou rikare
- det gick inte så dåligt på gitarren som jag trodde
- imorgon slipper jag alla mördarlektioner utom en och ska istället gå runt på isaberg.

Så om man ser grejer positivt är jag rätt nöjd med dagen.

PUSS!

Här går jag på valdagen och tänker att jag ska vara lite mogen och bildad och seriös och faktiskt titta på valvakan.

Jomen eller hur.

Det är inte så att jag inte bryr mig om landets framtid. Det är bara så att jag är för ung för att rösta och vet inte om jag har skapat mig en uppfattning om allt ännu. Känns ju inte helt värt att sitta och glo hela långa kvällen när jag för det första inte kan påverka, och för det andra inte ens är säker på vad jag tycker.

Såatteeh, då kan det kännas mer lockande att lägga sig i sängen, äta lite chips och ta igen Idolavsnitt som jag missat i veckan.

Moget.

Ambitiösa_tjejen_93 här!

Gissa vem som har räknat matte. OCH plockat kläder!

Jag är ganska stolt. Sedan att jag fortfarande inte begriper särskilt mycket av matten, att jag fortfarande kommer att göra sämst ifrån mig på gitarren och basen imorgon, att det fortfarande ser rätt förjävligt ut på mitt rum, och en massa andra saker som kan gå /redan är lite smått åt helvete är ju inte så viktigt.

Jag fokuserar på det positiva här.

Nu tänkte jag eventuellt försöka formulera några mejl och tigga praktikplatser. Eller lägga mig och se Idol och äta chips.

PUSS!

Jag tänkte att det här skulle bli en sån dag som jag gör nytta. Typ, städar, pluggar, får saker gjort.

Ehehe. Fail på den, va?

Jag håller på att avlida här. Matte B är inte att leka med. Jag ligger så långt efter och jag har räknat minst 20 (och då överdriver jag inte ens så som jag brukar) svinigt jobbiga uppgifter, bara för att inse att jag har ungefär lika många, fast ännu jobbigare, kvar.

Det kommer att ta mig all världens självdisciplin och en jävla massa choklad för att få det här gjort idag.

Nu vet jag ju att alla undrar vad jag har hittat på denna lördag.
Svar? Ungefär ingenting. Jag har sovit ut, vilket kunde behövas eftersom händelser och tankar har kommit lite ivägen och mina vanliga åtta timmar har prioriterats bort lite grand.
Därför var det ganska välkommet att sova stenhårt till elva idag. Och sedan ta långt tid på sig att äta frukost.

Och så har jag klippt lite i en klänning som trillade in i min garderob där i slutet av sommaren.. För fast att regnet faller och temperaturen sjunker så är det faktiskt aldrig fel tillfälle att ta på sig en fin klänning, om man frågar mig.

Nu tänkte jag bege mig ut i regnet och hämta ut Biffy Clyro-biljetterna.

Biffy Clyro – Saturday Superhouse

Idag är det fyra veckor kvar. Jag är så pepp så jag vet inte vad. Det lär bli så himla bäst, minst sagt.

Och senare så ska jag ta mig till Johanna och hänga med lite fina flickor från bästa klassen!

PUSS!

Vadå alliansen? Vadå oppositionen? Vadå blå, röd, grön?

Jag tycker att alla borde rösta på chokladpartiet.

Fredag. Från början var planen en fin tjatkväll med gänget men alla (utom jag) blev upptagna på andra håll.. men det är inte helt fel att vara själv ibland heller.
Har haft en (för att vara jag) hektisk vecka.. Skola till halv fyra vareviga dag (i love mitt schema), plus att jag har gymmat tisdag, dansat onsdag, simmat torsdag, och gymmat idag.. Med tanke på att jag har utövat mer eller mindre ingen fysisk aktivitet på hela sommaren är det sinnessjukt mycket.
Hann knappt vara hemma i onsdags eller torsdags och sov inte lika mycket som jag är van vid, men tyckte ändå att det var en bra ide att släpa sig upp tidigare än normalt och gymma med Hanna innan skolan (som började vid kvart över åtta).
Ambitiöst, minst sagt.

I alla fall. Det här inlägget var faktiskt inte bara till för att skryta. Jag tänkte säga, att efter en sån vecka kan det vara ganska fint att ha mysfredag hela dagen.


..med min nya favorittröja som mamma köpte på second hand. Jag tycker om den lite för mycket, alltså.

Så ja. Mysfredag. Sedan jag kom hem har jag inte gjort något vettigt.
Kvällen har (och kommer att fortsätta att) spenderas i soffan med familjen, stickningen, myströjan och dålig tv.

Precis vad jag behövde.

Och förresten. Finaste låten?
Band of Horses – Evening Kitchen

Got lost in the places I've been
I should go out with my friends
I'd go tonight but I know you'll be there too

"Och så måste jag bara blogga lite innan jag lägger mig."

Jag har sovit typ fem timmar inatt.. steg upp klockan 05:30, gick till simhallen, simmade med fina Linda, och hann basta och klä på mig och sånt i tid till skolan.
Sen har jag också varit på lektioner hela dagen. Hunnit med att bli lite fotad av Avenue Year, kommit på att jag ska spela i det irländska bandet efter skolan, dött, spelat bas, kommit hem, gått ut direkt och ätit hos mormor, och vidare till pop quiz på hotellet, och nu... Nu är jag hemma. Ganska död.
In a weak moment gick jag också med på att stiga upp och gymma innan skolan imorgon också.. jag är inte frisk någonstans.

Men mest död.

Jag ville bara säga att.. eh, jag tänkte skriva att jag lever, men det gör jag ju inte för jag är så trött. Eh, ja.

Det blev en lång onsdag. Opeppness, lektioner, blickar som jag inte vågade möta, trams. Som vanligt, typ.
Fint vissa stunder i alla fall. Och i en oproduktiv (eller produktiv, beroende på hur man ser det) han jag börja på vad som kommer bli en helt asskicking höstlista på Spotify.

Efter skolan var det dans. Kom liksom på hur mycket jag faktiskt saknat det när jag väl var där, himla fint ändå.
Lite stress, hem och duscha, ta ett äpple, och så upp till öppen scen.

När jag kom dit hälsades jag välkommen av att "Du vet att vi ska spela va?"
Jomen självklart är det väl lite för ambitiöst att säga till mig innan eller så. Funkar hur bra som helst att vara medveten om att jag ska spela bas typ en kvart innan jag ska vara på scen.
Ironi är fint men.. nu är det ju så att det var Oscar och Hampus som sa det, vilket betyder Fritzlkinder! Det fantastiska improvisationsdeathmetalbandet som uppkom en tom stund på sommarjobbet. Eller ja. Vi säger improvisation. Vad vi menar är att vi tror inte på att repa och sånt trams.
det är ju så att jag hamnar gärna i sådana här situationer när jag och min käft bara går och säger att jag ska göra saker utan att tro att någon faktiskt ska ta det jag säger på allvar.

Men ja. Två låtar blev det! En remake på fina sommarlåten vi spelade i somras (jag är fortfarande hur grym som helst på att headbanga) och så en som vi hittade på om tio minuter, som Oscar beskrev det så passande.

Lite knäppt. Men lite kul. Spänning i vardagen, kallar jag det. Låter finare än att säga dagens utskämning, liksom.

Sen har jag kommit hem och ätit lasagne. Och läst ut engelskaboken. Nu ska jag bara ta fram kläder och packa väskan.. sen ska jag sova. För jag och min käft har ju gått med på att simma imorgon innan skolan.. Halv sex går jag upp imorgon! Peppen finns här, alltså.

Åh så trött, nu igen. Men nöjd. Jag har ju bara överlevt dödartisdagen och tränat. Stolt tjej.

Inte lika stolt över att jag nu sitter i pyjamas och nördar gamla Never Mind The Buzzcocks-avsnitt och lyssnar på Biffy Clyro istället för att räkna matte och typ.. ja, allmänt mer vettiga saker.

Men man kan ju inte gå och vara ambitiös dagarna i ända. Såå.. nu tänkte jag jobba på min prestationsångest och strunta i att försöka förstå mig på min gitarrläxa eller den där kvadreringsregeln.

Man kan ju inte vara på topp jämt.

Det finns fortfarande saker som jag borde göra, allt är kvar som jag har skjutit upp. Saker som borde göras, saker att oroa sig för, saker att tänka på.

Men jag orkar inte. Jag spelar lite gitarr, sjunger och skiter i hur det låter, äter, gråter lite till det här (utan anledning egentligen. Bara för att jag kan. Den är så himla fin.), sitter ihopkrupen i den blommiga mysklänningen (nu är det väl ingen som ifrågasätter att det finns?) och bara är.
Prestationsångest och oro och trassliga funderingar får helt enkelt vänta.

Så det så.

Igår när fina Lina kom in på mitt rum och såg sig omkring så var typ det första hon sa
"Mirran.. har du funderat på att städa här, eller?".
Eh. Okej. Fair point, kanske man tänker då.

Det som var fail var ju då att jag tyckte att jag hade städat. Jag tycker att jag har det himla fint och i ordning på mitt rum. Faktiskt.

Men det kanske bara är för jag bara jämför med hur det såg ut innan.. Alltså, man kan ju tänka sig om någon går in och säger "oj, du borde städa" när det ÄR städat, då var det inte fagert innan, alltså.

Så det är väl det jag borde göra idag. Städa. Eller kanske ta itu med engelskaläxan. Eller matten. Eller kanske gitarrläxan. Eller kanske träna?

Men.. det är ju rätt mycket trevligare att sitta och spela Ane Brun och göra ingenting vettigt.

Det finns en del saker som jag tycker mycket om. Typ, att
- hänga med två av de finaste
- tjata om viktiga och oviktiga saker hela kvällen
- äta så mycket onyttigt att man nästan spricker
- titta på Idolauditionsdvdn från 2005 och inse att man fortfarande kan den utantill
- prata lite till.

Liksom.. Rätt fin lördagkväll måste jag säga.


För att inte tala om fina vänner!

Ikväll drar jag världens careface varje gång jag hör om fotboll.
Innan idag när vi åt så frågade pappa vem jag trodde skulle vinna mellan.. okej, jag lyssnade inte tillräckligt noga för att komma ihåg vilka som spelade. Det lät i alla fall ungefär:

Pappa: "Vem tror du vinner?"
Jag: "..."
(tystnad)
Jag: "Okej, jag försökte verkligen uppbåda tillräckligt med intresse för den här matchen för att i alla fall välja ett av lagen helt utan motivering. Tyvärr bryr jag mig så lite att jag kan inte ens låtsas ha en åsikt om det faktiskt."
Alla tänker: (eh.. handlar ju bara om att välja ett lag, retard)

Det är fan inte lätt att vara halvbritt och fotbollshater.

Idag loggar jag in på Facebook och undrar vad fan som är grejen med "Calculate your Ideal Weight"-saken som folk håller på och publicerar på sina walls.
Jag har själv inte vågat testa men det går ju ut på att skriva in sin längd och så räknar den ut hur mycket man borde väga.

...ursäkta, men what the fuck? Jag vet inte om det är BMI-metoden eller vad dessa siffror grundar sig i, men är det bara jag som tycker att det känns lite.. oh I don't know, korkat, att låta en dator berätta vad DIN ideal weight är?

Jag blir så arg. Som om inte det var tillräckligt att det finns alldeles för många trasiga människor som gråter över vad vågen visar, som om det inte finns alldeles för många hoppar över maten och räknar kalorier.

Kan någon berätta för mig vad meningen med en sådan uträknare är? Sedan när ska alla som är lika långa väga lika mycket? Sedan när ska någon, minst av allt en dator, ha rätt att säga vad jag borde väga?

Snälla skicka ett vykort, för jag undrar så.

Trötta tjejen här igen! Alltid trött, typ. Eller så kanske jag bara sitter vid datorn när jag är trött? Eh, ja.
I alla fall. Idag tänkte jag att det skulle vara finfredag. Sen råkade jag snooza en gång för mycket och hela morgonen blev lite försenad.. eller ja, jag var lika seg som vanligt, tills jag skulle sminka mig lite och bara "OH FUCK, klockan är åtta! Jag ska måste för fem minuter sedan!" Eller så.
Då kan det bli så att jag tänker "säkra kort - favoritkjolen, favorithatten, prickigt, svart. Can't go wrong." Eller nåt.
I alla fall. Fin dag ändå. Var på ett möte med några treor som ville att jag skulle vara en del av deras projektarbete och ställa upp på att de skulle ta lite kort på min stil och sådär och det känns ju.. alltså jag tycker ju fortfarande inte att jag är så himla speciell eller utstickande, men jag får ju höra det rätt ofta och lägger ju ner rätt mycket energi på mina kläder såatteh, ja. Men himla kul att de ville ha med mig i alla fall!

Sen har jag testat på att vara lite wannabe brutal. Spelat lite gitarr. Det gick minst sagt eh, sådär. Har ju lite svårt att komma över den där himla spärren i huvudet som säger att jag suger, och sedan om jag väl kommer förbi den så inser ju jag att "okej, jag suger nog faktiskt ändå." Men äh, man lever ju en gång liksom. Att jag skämmer ut mig mest hela tiden borde jag väl ha vant mig vid nu.

Sen så.. eh jag hade nog inte så mycket att säga idag. Svamlar i brist på vettigare saker att göra. Borde nog sova. nu.
PUSS!

Om jag hade varit Markus Krunegård hade jag sagt att jag var trött som döden just nu.
Men nu är jag ju inte det, så jag nöjer mig med att säga att jag helt slut.

Har varit i skolan, och hem igen, och spelat bas, och sen spelat bas lite till, och gått hem igen, och gymmat och gått hem igen och nu är jag alldeles ganska så slutkörd faktiskt. (JA, hela meningen med detta inlägg var ju att säga att jag har tränat. Såklart. Jag måste få skryta!)

Haft idrott har jag också hunnit med! Jag insåg att if you can't beat them, join them, när vissa fortfarande tyckte att det var kul att dra skämt om att jag säljer mig.

På idrotten när vi skulle leka en lek:
Läraren: Har vi någon frivillig tjej?
Jag: (räcker upp handen) Jag är alltid villig!

Hahahahahaha jag har sån kick-ass humor.

Onsdag idag. Gjort det vanliga.
Typ, haft inställd lektion, suttit i oasen och gjort ingenting mest hela dagen, försökt antasta en etta, misslyckats, skaffat mig själv ett fantastiskt rykte, gått och sagt jag ÄR inte prostituerad gånger tusen.

Bara det vanliga, liksom. Nu ska jag titta på Idol, sen kanske jag bloggar om hur jag skrämde upp den där stackars ettan totalt idag.

Vem visste att det var så farligt att göra vad andra människor sa att jag skulle göra? (eftersom de är som jag och säger helt störda grejer och är vana vid att ingen lyssnar eller faktiskt gör som de säger. Där har vi skillnaden. Jag gör sånt. Eh.)

Jag måste älska att vara ungdom ibland. Då är det ju helt okej att vanvårda svenska språket när man vill få fram vad man vill säga (alltså egentligen inte speciellt mycket)

Linnea säger: "Men omg det är ju typ... alltså jag vet inte, jättefint!"
Jag säger: "Mjo. Kanske. Eller jag vet inte. Lite. Typ. Eller nåt."

Logiska tjejer.. det går i släkten.

Alltså aj.

Jag tränade i söndags. Så tyckte jag att det var en bra ide att träna idag också (what the fuck is wrong with me, liksom?)
Jag känner redan hur träningsverken bara växer i mig.. Och imorgon är det dans. Jag är så begåvad att jag kommer till första dansen på terminen med dödens träningsvärk. Känns jättefint, verkligen. Bra gjort.

Men nu tänkte jag äta ananas och se Idol. Två aktiviteter som inte kräver speciellt mycket muskler. Fint!

Ska vi heta nåt annat, ska vi passa in nånstans, där man för sköta sitt eget huvud, men slipper sköta sig själv?

Om det inte finns en himmel, varför är jag då snäll?

Man får inget för det när man är som vi, man får inget för det när man vill folk väl, när man har en vilsam själ.

Säkert – Fredrik

Ikväll växlar jag mellan depp och förvirring. Och så lite prestationsångest på det.

Och så den ständiga tillsägelsen i mitt huvud att inte vara så självutlämnande. Att inte lita på folk så himla lätt och att inte våga tro saker för att inte bli besviken.

..och så misslyckas jag med det.

Godnatt.

Söndagen avslutas på ett ganska fint sätt.
Kladdkaka (igen! Ja, jag är tjockis. Men jag har tränat idag så jag får.), fin musik, Gossip Girl och levande ljus. Och vetskapen om att jag har lite sovmorgon imorgon.

Fina grejer när jag inte orkar tänka på en massa annat.

Jag har en väldigt fin vän. Eller, jag har flera. Men den som jag tänker tillägna ett helt inlägg nu, är en viss Hanna Bogren.

Vi har varit igenom en hel del tillsammans. Typ, varenda år sedan fyran någon gång när jag träffade henne första gången. Jag vill aldrig glömma att jag är så himla glad att vi började hänga för jag vet inte vem jag hade varit utan henne. Antagligen en lite sämre version av den jag är idag. Enda sedan mellanstadiet, och så upp till de där halvjävliga åren på högstadiet, och nu på gymnasiet har hon orkat med mig och det är jag så jävla glad för.
Jag har inte alltid förtjänat det men vänskap är ju också att vara en vän även om man inte alltid förtjänar en.

Det suger så mycket att hon inte är på topp just nu. Finns det någon som är en fantastisk vän och även en himla fin människa i allmänhet, så är det hon. Hon är så jävla snäll och fin och om man frågar mig så ska hon alltid må bra.
Så jag ville egentligen bara säga att,
Hanna? Det gör ingenting att du är lite av en bitterfitta med humörsvängningar just nu. Alla måste få vara det ibland. Jag hoppas för din skull att du snart är tillbaka till ditt vanliga jag men tills dess så blir du inte av med mig bara genom att säga att jag är ful i håret. Jag kan stå ut med lite tjurighet.. Det borde jag, med tanke på att mitt vanliga jag är att vara äckligt ärlig och ganska bitter.

Äsch, nu trasslar jag in mig. Men i alla fall. Ville mest bara säga att jag har världens bästa kompis.


(hon är inte bara snygg. Hon är himla fin och snäll och bäst också. Utom när hon är sur. Men det får man vara ibland. Såateeh.. hanna, du får vara så dampig du vill tills allt är bättre igen. PUSS!)

Jag har hamnat i min vanliga söndagsposition - städandes på ett sådant sätt så jag aldrig kommer någonstans. Jag har börjat rensa under min säng.. Liksom, jag vet ju att det bara leder till att jag har massa skräp på hela golvet och jag kommer att lägga mig i ett ännu stökigare rum än det var innan. Som vanligt. Men Jag har fått ett ryck så jag slänger en massa gamla saker som jag hade glömt bort att jag hade.
Liksom, vad ska man göra med en massa glaskulor? Eller ett set med en massa kritor? Eller en miljon tomma vykort med fula blommor på? Och vad i hela världen gör allt detta under min säng?
I alla fall. Jag tänkte bara säga att jag var en sån extrem penn-junkie när jag var yngre. Helt ärligt, det är helt jävla sjukt vad många ickefungerande pennor som har hamnat i skokartonger under mig säng.
Men det är ju ingenting svårt att slänga dem. Sen om ett par timmar när jag hittar oräkneliga anteckningsböcker som jag har skrivit en massa små dåliga historier i när jag var mindre.. de blir svårare att slänga. Men ja.

Nu tillbaka till städningen. Soundtracket?
Håkan Hellström – Förhoppningar Och Regnbàgar
Säkert – Fredrik

PUSS!

Snart ska jag springa iväg till Hanna och så ska vi gå på klarinettkonsert! Alltså, faktiskt. True story. Lina började asgarva när jag påstod detta.. Äh, jag är väl inte den mest finkulturella människan i världen, men jag ska i alla fall det. Blir säkert kul. Faktiskt. Jag kan ju försöka bilda mig lite istället för att bara sitta och titta på gamla Never Mind the Buzzcocks och lyssna på The Libertines, liksom. Försöka kan man ju.

I alla fall så tar jag det hela på så stort allvar att jag har lagt tid och effort på att klä mig passande. Vet inte om jag lyckats, men jag har min fina hatt. Och röda läppar. Och en klänning. Det kan ju egentligen inte gå så himla fel då. Hoppas jag.


(och så syns inte det, men mina strumpbyxor är kritstreckrandiga! Så jävla fancy. Nu ska jag bara se till att inte böja mig ner så att jag flashar någon seriös och finkulturell människa för att klänningen är i kortaste laget.)

I alla fall. Jag ska gå nu. PUSS!

Sitter på mitt golv och väntar på att iPoden ska laddas upp. Laddad med fina Biffy Clyro vill jag gå ut. Andas och tänka, eller kanske mest inte tänka alls.

Ibland undrar jag hur det skulle vara att ha alla svaren. Jag kan längta efter det, att veta, att ha koll, att aldrig göra fel och veta vad jag ska göra för att göra rätt.
Men sen kommer jag på att det skulle göra allt så.. tråkigt. Visst, att aldrig göra fel, att veta svaren på det man funderade på, skulle göra allting lättare. Misstag som jag ångrar skulle inte hända. Jag skulle lyckas med det jag visste att jag kunde lyckas med och jag skulle veta vad jag aldrig kommer att kunna göra och strunta i att längta efter det.

Men jag har kommit på att ibland är frågorna, hoppet och spänningen som uppkommer från att inte veta svaren, finare än att faktiskt veta svaren.
Hoppfullhet och längtan brukar i mitt fall oftast bara leda till besvikelse. Men skulle jag verkligen vilja ge upp det där hoppet och veta från början att jag lika gärna kan strunta i det?

Jag tror att jag måse inse att allting är inte lika enkelt som att räkna ut en matteuppgift, dubbelkolla i facit att man gjort rätt och sedan räcka upp handen och säga svaret, när man vet säkert.
Livet har inget facit. Kanske är enda sättet att våga utan att veta. Jag måste släppa taget och sluta tro att jag måste veta alla svar innan jag kan göra något.


..och jag skattar mig lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.

Som sagt, fotboll i vårat hus ikväll. Systra mi är ute (inte för att hon hade uppskattat mitt sällskap även om hon varit hemma), mamma jobbar.
Jag sitter på mitt rum. Roar mig med lite olika saker. Att äta, att sticka, att ta meningslösa egobilder, till exempel.


Bild ett: Fuck fotboll! Och fuck att jag bara har en strumpa på mig! (inte medvetet, för övrigt. Jag frös om fötterna och just då fanns bara en socka inom räckhåll)
Bild två: "Jag tar ett kort medan jag tar på mig min fina raggsock! Yey vilken idé!"
Bild tre: Nöjd tjej som har två strumpor på sig.

Äsch, jag ville ju egentligen bara säga att jag har insett att den här bloggen är så fantastiskt inriktad på mig själv ändå. Alltså utgår jag från att de få stackars satar som orkar sig in här är intresserade av mig. Eller inte har något bättre för sig. Men eftersom hela den här sidan är så himla egotrippad och helt och hållet kretsar kring mitt liv, kan jag lika gärna lägga ut en massa posiga egobilder. Vem bryr sig, typ. Jag tyckte att det var ett adekvat tidsfördriv at the time.

Eller ja. Mest ville jag på ett subtilt och snyggt (för alla vet ju att det där är mina starka sidor) sätt visa upp min snygg-klänning, snygg-kofta och framför allt snyggsockar.

PUSS!

Fotboll överallt hela kvällen här hemma. Sverige och England och jag bryr mig inte alls vem de möter, faktiskt.
När jag stod i köket och bakade kladdkaka så hörde jag ljudet in från tvn och började fundera.
Är englandsfansen ovanligt huliganaktiga idag? Är det någon speciell jätteviktig match? Hemskt vad de sjunger och klappar och har sig.
Sen kom jag på att det var ju bara avsaknaden av vuvuzelor i publiken som gjorde sig påmind. Efter en hel sommar (som kändes som en hel livstid) med en massa VM-matcher med de där vuvuzelorna malandes i bakgrunden så har jag ju vant mig, ändock ofrivilligt.

Jag tänkte gå in till pappa och Andy och berätta detta. Sen kom jag på att jag antagligen skulle bli lynchad om jag gick in där och sa något som inte var direkt och aktivt kopplat till fotbollen, typ "What a goal!" eller "good defence!".. eller vad i hela världen det är de sitter och gastar där inne.
Så jag sa ingenting. Eftersom jag kände att de inte var intresserade av min reflektion. Och sen bryr jag ju mig inte tillräckligt mycket för att uttala mig om själva matchen.

Så jag bloggar om det istället. Såklart.

Men nu tänkte jag äta kladdkaka och titta lite på Gossip Girl. Rätt okej ändå.

Just det. Idag hade jag ju gemu med elitgruppen. Kändes inte helt okej eftersom jag bara låtsades vara duktig förra året.. Jag räknade ju inte med att bli uppflyttad, direkt. Men det blev jag. Såhär lät det i början av lektionen.

Jag: (Ser mig omkring, lättad.) "Alltså, jag tänkte ju att det här skulle bli skitjobbigt och hemskt och att jag inte skulle våga säga eller fråga nåt för alla skulle tro att jag var dum i huvudet då, men (inser att jag har gått i samma klass som dessa människor i ett år) alla här vet ju redan att jag är trög, så det är lugnt!"
Och så sätter jag mig ner och ser nöjd ut.

Åh, fredag fina fredag.
Jag har avverkat terminens första gitarrlektion, en musikteorilektion med elitgruppen, och även dubbel naturkunskap utan att avlida!
Lite kör har jag också hunnit med och det är ju trevligt. Trots att Hanna inte är i samma kör som jag, vilket innebär att jag inte kommer att lära mig stämmorna (jag suger på att läsa noter - vi hade en fin symbios på kören förra året: hon läste noter, lärde sig stämmorna, hon sjöng så jag hörde, så att jag också lärde mig. Slut med det nu, alltså.) Men jag sjunger ändå. Trots att jag inte kan stämmorna eller kan sjunga.. Ehe.

Det var fotografering också! Det var ju därför jag hade finaste blåa tyllprinsessklänningen på mig. Sminka mig gjorde jag också! Ganska ambitiöst (det hjälpte ju dock inte eftersom jag fortfarande lär se mongolid ut i katalogen sen, men det har ju inte med saken att göra. Jag försökte i alla fall!)

Och det var den dagen. Eller jo, jag har gått och försökt gömma mig för Amanda på rasterna eftersom jag och min käft har råkat gå med på en sak som lär bli ganska pinsam.. eller, dåligt för mitt rykte i alla fall. För jag har ju liksom ingen skam i kroppen. Men inte så kul om alla går runt och kallar mig.. hahaha, nej jag ska inte ens gå in på det. Dum idé i alla fall, jag är ju lite för snabb med att gå med på korkade grejer ibland. Eller ofta.

The Raveonettes – Heart Of Stone

I saw things that I can't have
It makes me mad
To think of you with someone else
You know the reason I can't hurt
I got a heart of stone

Och så kan ju alla ta och lyssna lite på The Raveonettes. Hur bra som helst!

Jag dör nu.

Biffy fucking Clyro kommer till Göteborg den 16 oktober!

Jag är så där så det finns inte.


(okej de ser kanske lite skäggiga och skumma ut men don't let that fool you)

Biffy Clyro – That Golden Rule
Biffy Clyro – Mountains
Biffy Clyro – Saturday Superhouse

Så jävla awesome!

Pepp, pepp, pepp.

Idag slutade jag tidigt.. har alltså massor av tid till att göra onödiga saker. Eller, ja. Egentligen så ska jag träna. Och städa. Och kanske bestämma kläder till skolfotot imorgon (JA, det är klart att det är en vettig sak att göra!).

Fast.. jag orkar inte riktigt. Jag var ganska peppad och pigg imorse. Men sen hade jag naturkunskap B i en timme. Och det vet ju alla att det kan suga livslusten ur även de mest peppade människor.
Kanske inte de som går igång på att lära sig om litosfären, men jag är ju inte så intresserad så det var väl lagom kul. Jag lyckades väl låtsas att jag såg intresserad ut i fem minuter, sen låg jag på bänken och kände hur jag dog. lite. inombords. för. varenda. ointressant. ord.
Där satt jag och skulle lyssna på stenarnas kretslopp.
Alltså jag kände bara att allt är så meningslöst. En sten är en sten är en sten är en sten, tycker jag.

Men nä. En sten har ett avancerat samlingsnamn (där man kan räkna upp en massa avancerade namn som hamnar under den kategorin), och sedan händer det något med dessa stenar, vilket också har ett avancerat naturkunskapligt namn, sedan blir det andra stenar som inte bara heter stenar, sen blir det lava, och sedan blir det stenar igen. Och så släng in lite avancerade termer på det så att man ändå inte begriper vad det handlar om.

Och under hela tiden detta förklarades för klassen kunde jag bara tänka att allt är så meningslöst. En sten är en sten. Och jag struntar i litosfären och magma och erosion.

Eller okej. Jag gör väldigt mycket meningslösa saker, så jag kanske inte borde säga nåt.
Det är rätt meningslöst att sitta och klippa i tidningar och sätta upp bilder på väggen.
Det är rätt meningslöst att slösa timmar på att titta på Top Model.
Det är väldigt meningslöst att sitta som jag gör och dokumentera varenda tråkig detalj i livet.
Men jag får i alla fall något utav det. Jag blir glad när jag tittar på mina pimpade väggar. Jag tycker om att titta på blåsta program. Jag tycker om att skriva, även om det bara är bittra vardagsfunderingar.

Att sitta och lyssna på någon berätta om stenar och plattor ger mig ingenting. Jag tycker inte att det är ett fint tidsfördriv för stunden. Jag lär mig ingenting som jag kommer att ha användning för någon gång i mitt liv (förutom möjligtvis på ett naturkunskapsprov, men äh). Det är bara rätt igenom meningslöst med naturkunskap.
Ja, jag inser att det finns väldigt mycket här i livet som man måste göra fast att det inte är kul. Jag fattar, ag vet. Men åh. Jag måste ju få släppa spärrarna och gnälla (hahahaha jag skojar bara, gick ni på den lätta, jag gnäller hela tiden verbalt också. Det är inte bara här).

Nu ska jag fundera på varför i hela världen jag valde naturkunskap B. Sen ska jag göra en jagärjättearg-playlist. Sen kanske jag blir harmonisk igen. Eller nä.. jag är ju alltid bitter, hahaha.

Åh, nu känner jag mig duktig. Är ikapp med matten och har i alla fall tittat på glosorna. Så då tänkte jag såklart att "nu förtjänar jag att ge mina fans vad de vill ha - en uppdatering på vad jag har gjort idag! Alla mina fans bara yey!"

Såattehja. Idag hade jag min livs första ensemblelektion. Läskigt. Men kul. Eller ja, den enda anmärkingen som någon någonsin har på mitt bas-spelande är att jag ska spela säkrare och dra upp volymen så att någon hör vad jag spelar.. Grejen är ju att då kan ju folk höra när jag failar.. och det gör jag. Åh tänk om man kunde köpa självförtroende. Ehe. Men det var kul att spela ändå, jag dog inte och allt sånt. Sen lektioner blablabla, världens längsta kö i matsalen som jag fick stå i alldeles själv bara för att jag hade en himla baslektion.. hungrighet plus opeppness för att jag failade på basen plus sjukt lång kö var ju en fin kobination. Eller inte.
Sen fler lektioner, blablabla. Men efter skolan började trevligheterna!

Klassen blev tillfrågade att spela några låtar utanför samlingssalen idag vid sex för att det skulle vara någon sorts politisk.. jag vet inte, någonting.
Jag tänkte why not och jag har ingenting vettigare för mig så vi stannade kvar och övade lite på Be Mine. Jag var med på lite basspel och kände mig dålig och att jag förstörde och att kan inte nån annan göra detta för jag suger och ni gör det mycket bättre men ah. Sluta gnäll, typ. Så jag spelade ändå.
Fick rysningar (på ricko!) när Solange och Njomza sjöng, de är så sinnessjukt duktiga.
Men vi spelade och jag tittade på när de andra spelade och hade allmänt rätt trevligt.
Efter det så åt vi pizza. Jag var hungrig som in i helvete eftersom.. alltså, från lunch till typ sju är hur mycket som helst att gå utan mat för ett matvrak som mig.

Hur som helst. Jag utgår inte från att någon skulle orka läsa det där. Men det är out of my system nu. Jag är ju nittiotalist, narcissist och internetberoende och måste blogga om allt.

Och nu, sova.

Åh, jag hade nästan glömt själva rutinen av att komma hem, inse att "fan, jag har jättemycket att göra, om jag ska hinna allt måste jag börja NU och vara jättekoncentrerad" och sedan facebooka och kolla bloggar i en timme.
Tjejen med självdisciplin här, alltså!

Men alltså.. det är såhär. Jag har mycket att göra. Typ basläxa att spela, matteuppgifter att räkna, engelskglosor att lära mig och sånt.
Typ, väldigt peppat. Eller inte.
Men med eller utan pepp måste jag komma igång, typ nu. Måste bara blogga lite så jag får det out of my system, typ.

Nu är det ekvationer som gäller, promise!