Om jag inte hade varit så borta inatt i min feberyra hade jag nog tänkt "oh jag veeet att den här natten komme ratt döööda mig, ohoho, yeeah!"
Men som sagt visste jag knappt vem jag var och var alltså inte riktigt kapabel till att citera Håkan.
Jag sov i två timmar. Mellan två och fem låg jag och vred mig och vad jättevarm och jättekall och usch. Sen somnade jag och sov till elva. Det var i alla fall rätt skönt.

Nu känns det som att febern är mestadels borta. Och det är ju bra. Och bra för alla som hittar till min blogg, då slipper ni kanske allt detta gnäll.

Eller, förresten. Scratch that. Gnäller gör jag givetvis ändå. Om allting. Gärna ofta. Så gnället är det ingen i min närhet som slipper.
Men gnället om att vara sjuk kanske avtar.

Nu går jag över till att gnälla om något annat. Jag har världens jobbigaste vecka framför mig. Nu ska jag försöka räkna matte.

(On the bright side, så har mamma köpt god saft till mig. Men eftersom jag är jag, så får detta positiva faktum bara en parantes.)