Om jag hade varit en sån där Niotillfem/Elsabillgren-gulligullig blogg som bara skriver om fina saker och hur härligt och fint och gulligt och bra allting är (don't get me wrong, kan vara kul att läsa) hade jag nog skrivit nåt sånt här nu:

"Måndagkvällar kan bli rätt fina ändå, när man har lite svartvinbärsté lugnar det onda i halsen, i en muminkopp, när man lyssnar på  f i n  musik, har underbara vänner. Då känns inte ens oregelbundna spanska verb som ett problem."

Gärna med en obligatorisk "hej jag är jävligt arty och har en systemkamera men retucherar mina bilder så de ser ut som gamla polaroids jag är så jävla retro!"-bild som föreställer det supermysiga téet i en kitchig muminkopp och lite snyggt nedklottrade vackra ord på spanska och en perfekt stämd fin gitarr sådär i utkanten av bilden bara för att. Och så kanske en liten pluttigull-bild på fina fräknar och rosetter och luggar som ligger perfekt.

Men nu är ju jag jävligt negativ och lalldeles för cynisk för sånt. Så jag säger såhär.
Jag fattar ingenting och är rätt jävla körd på slutprovet i spanska imorgon. Jag har förjävla ont i halsen, téet hjälpte inte och var dessutom inte alls så gott som det luktade. Jag har inte ens övat på gitarrläxan och har tenta nästa vecka som kommer gå minst sagt sådär.
Bild slipper ni, you lucky bastards, för jag har en grå tshirt i storlek XL, härligt utsliten och oformlig. Uppsatt hår och inget smink, rödflammig och trött och ångest i magen som inte syns men finns ändå.

Godnatt.