Best friend

Jag har en väldigt fin vän. Eller, jag har flera. Men den som jag tänker tillägna ett helt inlägg nu, är en viss Hanna Bogren.

Vi har varit igenom en hel del tillsammans. Typ, varenda år sedan fyran någon gång när jag träffade henne första gången. Jag vill aldrig glömma att jag är så himla glad att vi började hänga för jag vet inte vem jag hade varit utan henne. Antagligen en lite sämre version av den jag är idag. Enda sedan mellanstadiet, och så upp till de där halvjävliga åren på högstadiet, och nu på gymnasiet har hon orkat med mig och det är jag så jävla glad för.
Jag har inte alltid förtjänat det men vänskap är ju också att vara en vän även om man inte alltid förtjänar en.

Det suger så mycket att hon inte är på topp just nu. Finns det någon som är en fantastisk vän och även en himla fin människa i allmänhet, så är det hon. Hon är så jävla snäll och fin och om man frågar mig så ska hon alltid må bra.
Så jag ville egentligen bara säga att,
Hanna? Det gör ingenting att du är lite av en bitterfitta med humörsvängningar just nu. Alla måste få vara det ibland. Jag hoppas för din skull att du snart är tillbaka till ditt vanliga jag men tills dess så blir du inte av med mig bara genom att säga att jag är ful i håret. Jag kan stå ut med lite tjurighet.. Det borde jag, med tanke på att mitt vanliga jag är att vara äckligt ärlig och ganska bitter.

Äsch, nu trasslar jag in mig. Men i alla fall. Ville mest bara säga att jag har världens bästa kompis.


(hon är inte bara snygg. Hon är himla fin och snäll och bäst också. Utom när hon är sur. Men det får man vara ibland. Såateeh.. hanna, du får vara så dampig du vill tills allt är bättre igen. PUSS!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0