Nu är jag alltså tillbaka, planet landade i göteborg mitt på dagen igår. Jag hade gärna stannat hela sommaren. Eller hela livet.
Jomen det var skönt att komma hem, i typ 10 minuter och så. Men när jag insåg att jag inte hade någon att ringa (bortrest, bortrest, bortrest, jobbar, bortrest) och ingenting att göra förutom att tycka synd om mig själv så var det inte så kul längre.
Och sedan blev jag inte gladare av att gå in på bilddagboken och se att alla mina vänner har haft det heeeeelt underbart i halmstad, gothia oh här hemma utan mig. Och nu har tre av mina bästa jettat iväg till Florida.

Nej, jag klagar inte över mina kompisar. De är underbara. Att jag inte var särskilt happy igår beror på två saker:

1. Avundsjuka. Jag vill också åka till florida och halmstad och ha det jätteroligt med mina kompisar.

2. Jag kom hem till Gislaved, från att ha varit i London. Är det komstigt att jag får lite homecoming-blues? Jag vill inte måla upp min resa som bättre än vad den var, men det var lätt höjdpunkten på mitt år. Lätt. På flera år, kanske till och med.

Jag ska berätta om vad jag har gjort, men jag tänkte att jag kanske borde göra det i ett annat inlägg, där jag inte är så depp.

---

Och don't get me wrong nu, i detta inlägget fokuserar jag på allt som suger med mitt liv. Men nu när jag har fått ur mig det så mår jag mycket bättre. Jag måste ju få tycka lite synd om mig själv ibland. ;)

xo