Jag tröttnade på psykologin efter att ha legat i sängen och försökt formulera svar som jag inte orkar tänka ut, let alone skriva ner. 

Följde med min mor ut på en promenad istället, vilket var ganska fint det med. Vi gick igenom kyrkogården, som såg sådär himla fin ut ikväll med alla ljus. Nästan så att man blir lite tårögd när man går runt där, lyssnar på detta och ser alla gravar, alla ljus, och tänker på alla fina människor som har förlorat någon, som har varit där och tänt ljus. Himla fint, ändå. Fast lite ledsamt. 

Och så var det sådär kallt så att jag var alldeles röd om kinderna och glasögonen immade igen när jag kom hem igen.