2011
Shit. 2012 nu alltså. Och jag bara, fattar ingenting. Tänkte säga som man brukar att vad har det här året tagit vägen? Men förra nyår känns ändå som himla länge sedan. Så himla mycket har hänt under det här året egentligen att jag blir lite yr av att tänka på det. Och ännu mera så när jag tänker på vad som kommer att ha hänt om ett helt år till, jag har ingen aning om var jag befinner mig då.
Men, 2011 alltså. Vet inte om jag orkar göra någon ambitiös årsresumé men, here goes.
På vissa sätt har det här året varit det lyckligaste i mitt liv. Men på andra sätt det jävligaste. Allt har varit så himla upp och ner.
Det är lite ironiskt egentligen, att i många år har jag suttit här på mitt rum och varit uttråkad och rastlös och har längtat till spänning. Frågat mig varför ingenting händer, önskat att någonting skulle hända. Inte ens krav på något bra, men bara något. Så att man känner.
Känna har jag ju definitivt gjort i år. Bra känslor men även en hel del jobbiga. I efterhand är det ju klart att jag egentligen inte önskade och längtade till att gråta och må skit. Men jag tror att man måste må lite dåligt ibland, gå igenom en del jobbiga saker, för att kunna uppskatta det som är bra, för att verkligen må bra ibland.
You need some bruises to know you're alive var det nån som sa. Och det är alla känslor, de dåliga också, som gör oss till människor, sa min pappa en gång i höstas när jag satt och grät. Och det är nog ganska sant.
Men, 2011 alltså. Vet inte om jag orkar göra någon ambitiös årsresumé men, here goes.
På vissa sätt har det här året varit det lyckligaste i mitt liv. Men på andra sätt det jävligaste. Allt har varit så himla upp och ner.
Det är lite ironiskt egentligen, att i många år har jag suttit här på mitt rum och varit uttråkad och rastlös och har längtat till spänning. Frågat mig varför ingenting händer, önskat att någonting skulle hända. Inte ens krav på något bra, men bara något. Så att man känner.
Känna har jag ju definitivt gjort i år. Bra känslor men även en hel del jobbiga. I efterhand är det ju klart att jag egentligen inte önskade och längtade till att gråta och må skit. Men jag tror att man måste må lite dåligt ibland, gå igenom en del jobbiga saker, för att kunna uppskatta det som är bra, för att verkligen må bra ibland.
You need some bruises to know you're alive var det nån som sa. Och det är alla känslor, de dåliga också, som gör oss till människor, sa min pappa en gång i höstas när jag satt och grät. Och det är nog ganska sant.
En del grejer har varit rätt jobbiga i år. Jag började året i tron om att min familj var helt normal och lycklig. I april så rasade det, jag har under året försökt att vänja mig vid föräldrar som inte pratar med varandra, en pappa som bor i England, en mamma som jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig runt längre.
Jag började året kär och lycklig i ett förhållande, i September tog det slut. Det var väl "mitt fel" men det var inte enkelt för det. Det gjorde ont, och det var något annat jag fick försöka vänja mig vid.
Jag började året kär och lycklig i ett förhållande, i September tog det slut. Det var väl "mitt fel" men det var inte enkelt för det. Det gjorde ont, och det var något annat jag fick försöka vänja mig vid.
Jag har också tagit på mig mer och mer, sagt ja till saker vilket kan leda till bra och roliga grejer, men det har också lett till att jag har varit stressad som aldrig förr i år. Ångest över allt och ingenting, stressen att prestera överallt hela tiden, besvikelsen när jag misslyckas.
Men det har inte bara varit jävligt, detta 2011. Det har varit så himla fint på många sätt också. Jag har verkligen växt som människa och varit med om mycket fint. Jag är glad för de månader som jag och Viktor delade innan det tog slut, det var verkligen fint. Jag är glad för alla fina stunder med mina oslagbara vänner. Alltså hatar egentligen folk som bara "mina vänner är bääääääst blabla" men alltså, ärligt talat. Vet inte riktigt vad jag hade gjort utan dem. Så himla fruktansvärt BRA, är de. Har hunnit med många sena kvällar, raster i skolan, och så vidare. Fattar grejen.
Jag vet egentligen inte var jag ville komma med detta. Året har varit både bra och dåligt. Är glad att jag har fått uppleva det. Det har varit ett fint år, trots allt. Och jag kan bara hoppas på att 2012 blir lika bra. Snälla.
Men det har inte bara varit jävligt, detta 2011. Det har varit så himla fint på många sätt också. Jag har verkligen växt som människa och varit med om mycket fint. Jag är glad för de månader som jag och Viktor delade innan det tog slut, det var verkligen fint. Jag är glad för alla fina stunder med mina oslagbara vänner. Alltså hatar egentligen folk som bara "mina vänner är bääääääst blabla" men alltså, ärligt talat. Vet inte riktigt vad jag hade gjort utan dem. Så himla fruktansvärt BRA, är de. Har hunnit med många sena kvällar, raster i skolan, och så vidare. Fattar grejen.
Jag vet egentligen inte var jag ville komma med detta. Året har varit både bra och dåligt. Är glad att jag har fått uppleva det. Det har varit ett fint år, trots allt. Och jag kan bara hoppas på att 2012 blir lika bra. Snälla.
Kommentarer
Trackback
