Vissa dagar känns ju bättre ibland, och vissa sämre. Idag började ganska dåligt. Det var måndag morgon. Det räcker ju egentligen. Jag ville inte inte inte absolut inte stiga upp från det varma täcket. Med motiveringen "okej, jag klarar detta. Om femton timmar får jag lägga mig!" satte jag väl nivån av pepp på min dag. Men jag dog ju inte. Lektionerna gick ju helt okej, jag orkade ju. Orkade till och med träna efter skolan, trots att det var det jag hade mest ångest av allt inför. Så jag är rätt nöjd, med andra ord. Okej att det kanske inte låter så imponerande att ha klarat av en vanlig vardag, men sådana här dagar får jag fanemig berömma mig själv. Så att jag ska orka en dag till, liksom. Eller nej, så farligt är det inte. Är dock inte så himla peppad på att släpa den tunga gitarren hela vägen till skolan, ha gitarrlektion (ångest), dubbel danslektion och blabla. Har dessutom lovat Lina att vi ska träna efter skolan.. Med tanke på hur mör i kroppen jag är redan efter idag, så kommer jag antagligen bara gnälla på att jag har så oooooont hela passet, ehe.

Men jag ska inte gnälla nu. Måndagen är avklarad, jag lever och kommer att överleva morgondagen också, I'm sure. 

Puss och allt det där!