Nu sitter jag på väg hem från Stockholm.

Jag har haft det sjukt fint. Fast att en del mindre bra saker hände, så gör det liksom ingenting alls. Allt det som var bra vägde upp.
På fredagen gjorde jag pretty much ingenting, åkte buss och kom till Tullinge, där mina fina kusiner bor.
Lördagen började dåligt, eftersom jag inte hittade min plånbok. Satt och hyperventilerade, grät en skvätt, men släppte det sen. Klarade mig utan också. Lånade lite pengar, åkte in till stan med min bror. Mötte upp vår konsertkompis Viktoria (som för övrigt hade fett snygga glasögon!). Åkte till globen, åt lite grand. Vet inte vad det var som tog långt tid, men vi hamnade i kön klockan halv fyra. Var hyfsat långt bak men alla stod sjukt utspritt också. Stod där i kanske två timmar, pratade lite med två Malinar från Arboga. Sedan, när det var typ två timmar kvar tills insläppet, så började alla typ springa (fast ingen släpptes in). Så det var fortfarande lika mycket folk i kön, men nu stod alla sjukt ihoptryckt. Det var lite party, man blev varm när alla stod och trängdes sådär. Men man kunde inte röra sig heller. Lite kul när vakten kom och sa vad man inte fick ha med sig in, när jag skulle slänga mina yoggi (ni vet sånna vanlij med müsli i locket):
Två random killar i kön: "Hallå ni kan ju inte slänga den!!! Det är ju sån asgod ju!!"
Så dom fick våran yoggi. Så givmild kan man vara. Så vi stod och pratade lite med dem.. Och sjöng lite grand också: "Mcdonald had a farmy-farm, eeya eeya ooh!" Det funkar. Sedan frågade han om vi skulle på Rammstein, jag kontrade med "nej. Annars kunde jag ju tagit med yoggi då också. "
Det regnade i kön också och min lugg blev stripig. men det gjorde inte så mycket.

Tillslut blev vi insläppta. Efter världens trängsel i garderobskön hamnade vi till slut på parketten. Inte så galet mycket folk, hamnade på fjärde raden. Jag tror att det var för att ingen ville se the Horrors? Det var ingenting som imponerade på mig direkt.. Jag satt på golvet och sparade peppen för det mesta. I alla fall. 40 minuter efter Horrors dryga spelning, kom Muse.

Jag kan verkligen inte förklara det.. Det var bara så jävla fucking helt sjukt i huvudet svinbra. Vi stod på "rätt" sida så jag kunde se Matt på hyfsat nära håll på alla låtar utom Time is Running Out. Jag var i extas under hela spelningen, det var helt sjukt. Jag var nära på att börja gråta på Supermassive Black Hole bara för att det var så sjukligt fucking awesome.

Ja, vad kan jag säga. Det här låter väl fjolligt men jag är sjukt glad och rätt stolt över mig själv, att jag tog tag i det, sa att jag ville följa med, skaffade biljett, åkte till stockholm, gick på konsert.
Som en övernervös, kroniskt orolig lantistjej på femton år är det faktiskt en ganska big deal.

Så trots negativa saker (uppskrapat knä innan idag, fick blod på leopardtightsen, borttappad plånbok, mobil som dog innan vi körde förbi jönköping), så har det här varit en awesome helg.

Och natten till tisdag åker jag till London. Åh.

Förresten. Om det är någon som faktiskt orkar läsa hela det här inlägget så lovar jag att ge den personen en kram.