Alltså, mina vänner.

Jag har kommit till värsta insikten, år 2009, en vanlig torsdag.

Saker blir så himla mycket roligare om man har en bra inställning.

Liksom, egentligen tycker jag att orientering är ganska vidrigt.. Har världens sämsta lokalsinne, hatar skog, hatar att springa. Inte som gjort för mig direkt kanske.
Så idag hade jag kunnat komma till skolan och tänkt att fy i helvete vad det är hemskt med orientering, jag tror att jag kommer att dö.
Och då hade jag väl gått runt och känt mig lite smått döende hela vägen runt den regniga skogen.

Men istället, så vaknade jag på rätt sida, packade ner långärmat och långbenat, tänkte, okej, orientering. Akta dig för nu jävlar kommer jag.
jag var taggad och tänkte att, okej, det värsta som kan hända är att jag blir lite kall, lite blöt eller att jag går lite vilse. Och det gör faktiskt ingenting om hundra år.

Så jag drog ner till scoutstugan, stod och sjöng med de andra i klassen som den sanna estet jag är (haha, fick vi några blickar av teknisterna och samhällarna?), och gav mig ut i skogen.

Det är faktiskt inte helt fel att orientera om man går med roliga vänner och har en vän som faktiskt är grym på kartläsning. Då kan det till och med vara ganska trevligt.

Faktiskt.

Så, anteckna detta. Miranda Simmons tycker att det kan vara ganska trevligt med orientering.

Nu kom dagen ingen trodde fanns.

PUSS!