Är hemma nu. Det känns ganska bra ändå. Jag menar, jag älskar  London och hade det så himla kult men.. Ja. Hemma är hemma. När man får lägga sig i sin egen säng och ha sitt eget rum och dricka svenskt vatten och lyssna på Spotify genom sina högtalare och träffa sin familj. Och imorgon får jag äntligen äntligen kramas med min finaste pojke. Det har jag saknat ännu mer än vattnet nästan.