Förvirring.

Det är så konstigt, hur en mening, som man läser, kan betyda så mycket. En mening som egentligen inte var menad att man skulle läsa, en mening som inte har något med sitt liv att göra, en mening som egentligen inte gör någon som helst inverkan på sitt liv..
Men ändå gör den det. En mening kan få mig att tveka. Tveka på allt, tveka på ingenting. Undra om jag borde ändra på mig, vara någon annan, vara jag, fast låtsas vara någon annan, vara jag,  fast bättre. Mycket bättre.

Eller en kommentar. En kommentar som någon slänger ur sig, utan att tänka. En kommentar som egentligen inte betyder så mycket, en kommentar som ingen tänker på att man hör, en kommentar som ingen tänker på att man kan bli ledsen av. För det borde man inte. En liten kommentar, bara en åsikt, några ord.
Några ord som kan träffa så rätt. Som kan få mig att tveka. Tveka på om jag är värd att lägga ner tid på. Tveka på om jag borde orka. Tveka, undra om det är bättre att lägga ner. Att skita i allt, att ingenting är värt att satsa på. Att det bara är så, att vissa människor är ämnade att trivas mycket bättre med att vara än andra. Typ, mig.

Jag vet inte. Ibland vet jag ingenting. Ibland övertygar jag mig själv om något annat.. Men ibland känner jag mig bara lite värdelös. Att jag väljer fel i livet hur jag än gör, att små handlingar leder till att mitt liv går nedåt istället för uppåt. Att ingenting spelar någon roll, att det inte hjälper om jag kämpar och försöker och gör mitt bästa och gör lite mera, att allting kommer sluta med att jag sitter som jag gör nu, och känner mig bara.. tom.

Nej, jag vet inte. Borde kanske rycka upp mig. Spela lite gitarr, dricka lite saft, göra något annat.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0