Fan, nu är jag här igen..

...Ångesten smyger sig på.

Usch vad jag borde ta tag i mitt liv.
Istället sitter jag här och tycker synd om mig själv.  I can't help it!
Jag sitter och tänker och undrar och ältar.. Sen händer nåt obetydligt skit och jag börjar fundera lite till och blir ledsen och orkar ingenting.

Sen rycker jag upp mig och tänker ta tag i mitt liv. Sen börjar jag tänka igen och kan bara se mig själv som misslyckad. Det är klart att det finns mycket positivt.. Men det är så jävla lätt att få för sig saker.
Det är så jävla lätt att få för sig när det gäller mig själv är det nevativa det enda som räknas, det enda som jag ser, det enda som alla andra ser när de ser mig.

Jag vill verkligen inte gå in i mig själv och bli sådär irriterande ledsamt, patetiskt självömkande. Och jag är inte ledsen hela tiden alltid. Men ibland känns allt bara lite hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0