Vartän jag tittar, ser jag två saker. För det första, ser jag vintern. Hela tiden närvarande, snön ligger som ett tjockt lager över allt, kylan.
För det andra, ser jag folk som längtar till sommaren. Folk som klagar, är trötta på kylan, vill ha vår och sommar och ja. Sånt.

Och eftersom jag är lite som jag är, är min första reflex att vara annorlunda, att vara positiv till det alla är negativa till och tvärt om. Oftast är det för att jag faktiskt brukar tycka så, men också för att bara vara motsats och anti.
Så nu när jag hör detta ältande fram och tillbaka om sommar, vår, grönt gräs, vita tygskor och det ena och det andra, vill jag egentligen hemskt gärna se allt positivt med vintern istället.

Och jag försöker. Jag tänker på hur mysigt det faktiskt är att komma hem och vara kall, för att krypa upp i soffan med en filt och varm choklad. Hur härligt det kan vara att vara ute och andas, gå snabbt och rensa alla intrasslade tankar i minusgrader. På hur kul det är med vinterskor och fina, varma jackor. På hur bra det är att inte behöva sätta upp luggen på väg till skolan på grund av duggregn och luftfuktighet. Att kunna lyssna på fina, vemodiga låtar om vintern, att få vara lite frusen och känna att man tinar.

Men trots allt detta, så känns det inte jättekul att vara knappt halvvägs igenom februari. Det känns tungt att hela tiden gå runt och frysa, att behöva ta sig igenom alla meterhöga snödrivor på väg till skolan.
Jag tror att jag tycker om vintern egentligen. Men när jag är på depp-humör, gör jag det inte. Då skyller jag på att det är vinter. Det är mörkt, det är kallt.

En dag som denna, känner jag bara att jag får ta och vara som alla andra.

För det känns bara så vansinnigt lockande att kunna gå ut ur dörren, i en kjol och en tshirt, barfota, utan att frysa. Att kunna ha fönstren öppna. Att känna solen värma. Att kunna sitta utomhus och plugga, istället för instängd i ett stökigt rum. Att det är ljust tills sent på kvällarna. Att känna att man är befriad från måsten, att man har så många lediga dagar utsträckta framför sig.
Åh.

..för det där med att jag kan vara rädd för lediga dagar och missade möjligheter tar vi någon annan gång.

Nu vill jag bara glömma bort att jag har spanskaprov, skridskor på idrotten, äckligt lång naturkunskap och en himla massa andra lektioner imorgon, och drömma fina drömmar om sommaren.