Åh. Igår. All time low. Ord räcker inte. Bästa jävla konserten jag någonsin varit på! Slår till och med Muse. Helt underbart.

Vi köade i typ en och en halv timme. Det var mycket folk. Men insläppet var civiliserat och jag dog inte. Vi kom in ohc det var litet men det gjorde ingenting. Vi stod hyfsat långt bak men det var rätt kul ändå.. Jag och fina Lisa var minst sagt pepp och stod och sjöng och dansade musiken när vi väntade. Och spanade in en snygg kille med cookie monster-tshirt. För övrigt fanns det förvånansvärt mycket snygga killar där! Jag trodde ju att det vara var tjejer som lyssnade på All Time Low, liksom. Men det fanns liksom mycket att spana på när man hade trist i kön!

Men i alla fall. Efter förbandet så väntade vi lite till och sen kom underbaraste jävla All Time Low upp på scenen.
Hela publiken stod och hoppade och sjöng med och dansade som fan och bara.. åh. Jag var helt genomsvettig efter typ två låtar men det gjorde ingenting. Det fanns liksom bara att stå där och dansa järnet och sjunga med och jag kände bara liksom.. I love my life under hela konserten. Och det är ju så det ska vara.
Jag var med i två moshpit också! Alex typ "I wanna see the biggest fucking moshpit" och jag typ "fuck yeaaaah". Jag var pepp. Blev lite halvt sönderknuffad men det gjorde absolut ingenting.
Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst och skriva osammanhängande om hur underbart det var. Men det skulle inte vara så himla intressant. Så jag bara nöjer mig med att säga att det var helt jävla obeskrivligt underbart.

Sen köpte jag snyggaste tshirten också. Och åh! Jag måste ju blogga om när jag och Lisa fortfarande var pepp efteråt.
Jag: "Kolla! Där står han med tshirten!"
Lisa: "Vi går och säger att den är fin!"
Jag: "Yey! Bra idé!"
(vi går fram och avbryter i hans konversation med hans vänner)
Vi: "Hej! Vilken fin tröja du har!"
Han: "Eh?"
Vi: "Vilken snygg tröja!"
Han: (mumlar nåt på danska)
Vi: (jahaa!) "NICE SHIRT!"
Han: "eh.. thanks." (wtf, weird swedish stolpskott)

Hahahaha, jag älskar att vara random.

Sen stod vi kvar och väntade.. Ganska värt. Nu har jag fått en kram av basisten (som hade en assnygg rosa bas, by the way), allas autografer på min biljett, och så har snyggaste Alex skrivit på min sko.

SÅ JÄVLA VÄRD KVÄLL!

Nu kan jag dö lycklig, typ.