Jag kom på att jag borde vara rätt stolt över mig själv ändå.
Jag menar, även om jag bestämmer mig för att jag hatar att träna mest i världen och aldrig går till gymmet igen, så har jag ändå en gång i mitt liv varit en sån människa som jag alltid har stört mig på något så extremt och aldrig förstått mig på alls. En sån som kommer in i klassrummet (okeeeej, det har hänt en gång. Men ändå.) med halvblött hår och helt pigg och bara "nää jag tränade innan skolan" as you do, liksom.

Ett av mina mål i livet. Check, typ.