Vem är inte ful i 60 watts ljus?

Idag hade vi bad i skolan. Jag tycker ju som sagt att det är ganska så jättehemskt eftersom jag inte tycker om att visa upp min kropp i bikini.

Det är inte så att jag är missnöjd med mitt utseende. Det är inte så att jag sitter och har ångest och hatar mig själv och tycker att jag är äcklig och asful.

Det är bara det att jag tycker att jag ser bättre ut med kläder på.

Visst, det finns dagar då det känns som ingenting passar och jag känner mig uppsvullen och ful. Men i det stora hela är jag hyfsat okej med hur jag ser ut.

Mest eftersom man kan välja kläder som framhäver det man vill och döljer det man inte vill visa, man kan sminka bort/fram det mesta, man kan fixa håret.

Det är bara det, att när man är i en simhall, så fungerar inte det. Man står i en fucking minimal bikini som inte döljer mer än det som är absolut nödvändigt. Allt syns. Blekhet, fett. Allt smink har runnit bort, håret ligger blött och i starka lysrörsljus som av någon anledning finns i simhallar, syns allt.

Då krävs det, i alla fall i mitt fall, en jävligt rejäl dos självförtroende att se sig själv och tänka "fan, vad jag är snygg idag."

Som sagt, det har inte att göra med att jag vantrivs med mitt utseende hela tiden. Bara det, att jag inte trivs i att visa mig i bikini.

Men man måste ju också tänka såhär. Utseende är inte allt. Jag vet att jag inte är världens vackraste människa men jag klarar mig ändå.
I situationer som skolbad, kan man tänka på två sätt. Antingen, komma på ursäkter och sitta, påklädd i ett hörn och kolla på.
Eller, så släpper man handuken, gör bomben in i den kalla bassängen, skiter fullständigt i hur man ser ut och har det ganska så trevligt.

Idag valde jag alternativ nummer två. Det kan definitivt rekommenderas.

Och nu ska jag sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0