Jag förstår precis, Fridah!

Idag hade jag ju nämligen minn favoritämne idrott. Glatt ovetande gick jag ut i regnet och kollade med läraren vad vi skulle göra. Jaha, då kan man välja på "styrketestet," (aldrig i livet, att jag utsätter mig för den träningsvärken en gång till!), "uppjoggning en km och sedan fotboll" (aldrig i livet att jag gör två av de saker som jag ogillar mest av allt här i livet - jogga och bollsport.), eller, wait for it, "jogga 4 kilometer!"

Eh. Jaha. Då var det ju pretty much det enda valet jag skulle jogga, mest eftersom det var det som kom sist, och jag redan hade tagit bort de andra alternativen. Jag försökte gömma mitt äcklade/rädda/förvånade ansiktsuttryck när jag sa 4 kilometer?! Jag lyckades väl sådär. Men ja. Så jag tog på min skor och sprang runt barkbanan. Efter två varv (två kilometer) och lite till, så hade jag håll, ont i huvudet, och så kändes det som att jag skulle dö, eller i alla fall typ kollapsa någonstans i skogen och svimma. Så då stannade jag och gick (otroligt sakta) runt resten av varvet, tills det var typ en tredjedel kvar, och då sprang jag, bara för att jag syntes för alla klasser plus lärare. Samma för sista varvet, och sedan gick jag och sa till läraren att jag sprang tills jag höll på att dö. Hon såg väl lagom imponerad ut och tyckte att man ska springa i sitt eget tempo och inte springa så att det känns som att man ska dö. Jag kände inte att det var tillfälle att förklara att

OH SHIT! Mina kladdmuffins har varit i ugnen i 45 minuter!

Oj, var var jag. ah, jag kände att det inte var tillfälle att förklara att även om jag springer i ett tempo som är långsammare än när jag går, så pallar jag ändå inte mer än två kilometer. Det var liksom inte direkt något högt tempo. Men ja. I alla fall, sedan sa min kompis att jag skulle vänta på henne, men jag sa att vi hade slutat, men hon berättade då för mig att alla nior skulle vara med på kort vid fem i tolv. Party, kände jag när jag insåg att klockan var halv och jag inte hade handuk eller kläder med mig (jag visste ingenting om kortet).
Så jag fick snällt gå hem, ducha på rekordtid, kläder, smink och cykla till skolan for fem i tolv. Paralellklassare undrar vad jag gör när, ni har väl slutat och kortet var vid halv tolv.

Aaaaah! Så jag fick damp, beklagade mig och cyklade hem till tolv. Så där har ni den mest stressade halvtimmen på länge.

Nu ska jag checka the damage på mina muffins, ringa kompisar och inte komcentrera mig på att mina ben inte ännu återfått sin normala funktion efter joggandet imorse.