Jag lever!

Jag har ingenting vettigt att skriva, men jag tänkte bara rapportera att jag inte dog på de två och en halv kilometer som jag skulle springa idag. Hade två mål - att klara det på under en kvart, och att jogga hela vägen. Och det gjorde jag. 13 minuter och 6 sekunder of pure agony - men nu är det gjort.

It feels so much better, now that it's done, är jag ju tvungen att skriva nu. Uttjatat, men sant. Så sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0