Eftersom den här veckan kommer att bli ganska så stillsam med tanke på att typ alla är bortresta/jobbar, plus att jag inte orkar göra något annat än att sitta hemma och snora, så har jag redan haft, och kommer ha, ganska mycket tid till att tänka på en massa oväsentligt.

Igår hade jag en diskussion med mina kompisar om bloggare, och bloggar. När jag inte kunde sova på grund av ont i halsen (jag ändrade mig om det där om att inte gnälla.) så funderade jag på varför jag bloggar. Jag kom fram till att det inte direkt var för att bli nästa blondinbela eller något. Det är i och för sig ganska uppenbart, eftersom att jag har bloggat i över ett år utan att någon läser.
Jag bloggar mest bara för att det är ett ganska så roligt tidsfördriv, om jag ska vara ärligt. Jag har inte så mycket vettigt att göra de flesta dagar, och då känns det roligt att sitta och berätta vad jag gör, tycker och tänker till en länk mitt ute i internet som ingen besöker. Sedan tycker jag att det är kul att skriva. Det är kanske inte så många som säger att de tycker att det är roligt att skriva, men vad kan jag säga.
Vissa tycker att det är roligt att springa runt på stora ytor och på ett eller annat sätt jaga en boll, vissa tycker att det är roligt att skriva mer eller mindre meningslösa texter om vad som händer i sitt liv just nu. Jag tillhör då den senare sortens människa.

Eh, ja. Såhär går det när man är rastlös och trött en sommarlovsmåndag.