Ibland är en dröm det finaste man har.

Någon gång, så ska mina små väggar se ut som denna.

Just nu får jag nöja mig med vad jag har:

Min fina anslagstavla. (ignorera ackordpapprena, inte där för estetiska själ - endast för att jag brukar sitta där och spela.)


Bredvid tavlan hänger mina skärp och solisar!


...och över sängen sätter jag upp afficher och bilder som är för stora för den andra anslagstavlan. (och den här anslagstavlan är min "viktiga". Det är där jag sätter upp random papper från skolan och sånt och låtsas att jag är viktig)



Så någon gång kanske jag lyckas fylla en hel vägg. Förhoppningsvis. (Visserligen har jag inga tomma väggar, men man kan ju drömma?)

Nu ska jag sätta mig i soffan och tröstäta jordgubbar (tio kronor/litern på kvantum!) eftersom jag inte befinner mig på hultsfred.

Puss!



Kommentarer
Postat av: Karin

Jag tycker ackordpapprena var kitsnygga. Sådana har jag också kämpat med... Kan tyvärr inte säga att jag inte behver dom längre, det är bara det att jag inte spelar lika mycket. Eller jo, men jag tar mig inte an massa svåra ackord. Mina väggar skulle också behöva lite bilder...

2009-07-10 @ 19:13:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0