(nej, jag citerar inte Dorothy. Jag citerar White Lies, såklart!)

Nej, there is no place like home. Inte just nu i alla fall. Jag älskar min soffa. Jag är helt slut och orkar inte göra något annat än att sitta och glo på Top Model-repeats. Om jag orkar ska jag gå och spelar gitarr sen. Men antagligen kommer jag inte att orka det på ett tag.

Anledningen till att jag är helt slut är... well, inte så mycket, egentligen, men jag är känslig. Steg upp vid halv nio imorse (!), drack lite jordgubbsmoothie och gick ut på en promenad i en hel timme. Jag kände mig grymt duktig och inte alls som en pensionär (hrm). I alla fall. Jag gick i en timme och sedan gick jag till jobbet - där är jag mest och står hela dagen, och sedan gick jag hem igen. Mina fötter är döda! Jag är inte van vid att gå & stå hela dagarna. Det är sjukt jobbigt när man är så känslig och gnällig som jag är.

Slutgnällt!

Jag har nio dagar kvar på jobbet nu. Nu ska jag bara hoppas att jag inte kommer att dö. 

Annars, så har jag inte så mycket att gnälla om skriva om.

PUSS!