Jag gjorde ett paniksistaminuten-beslut vid sådär fem i ett och bestämde mig för att gå till dansen ändå.
Jag kom på det, att man ångrar sällan det man gör, bara det man inte gör.. Eller något i den stilen. I vilket fall så halvsprang jag upp till dansstudion och var lättad när jag såg några people jag kände igen i alla fall. Det var inte särskilt mycket folk där, men det funkar.

Det var i alla fall sjukt kul att dansa house! Det var ganska så jättejobbigt och jag och min kondition & styrka är ju lite som den är, men riktigt roligt i alla fall.

Just nu känner jag att jag är lite halvdöd och att jag definitivt inte kommer orka göra något mer avancerat än att ligga ner och göra i stort sett ingenting inom den närmsta framtiden.

Nu lyssnar jag på en massa bra musik och ja, gör i stort sett ingenting. Det behövs också.