Kände mig tvungen att skriva av mig om det här med skolgympa.
Det är säkert bra som fan för vissa människor, och jag har ingenting emot det. Lucky you, kan jag bara säga.
För nu är det så att idrott och hälsa på lundåkerskolan är en stor anledning till att skolan kan vara jävligt jobbig för mig.
For starters, så är gruppen jag är med i inte riiiiktigt vad jag kunde önska. Typ 5 st ifrån vår klass, resten är I:are. De jag känner i den klassen (och men känner menar jag att jag kan säga hej till dem i korridoren och ha half a chance in hell att få ett svar) har lite "kollasnettpåen" varning. Jag har gått i samma klass som en i 5 år typ, men jag får fan jobba för att få ett hej ur henne. Och sen de andra i den klassen klassen känner jag ens inte särskilt bra, men jag vet att 60% är tävlinsinriktade testosteronproppade idrottskillar. Låter det inte great.
Sen hjälper det inte att jag är den sämsta i alla sortes idrott världen någonsin har skådat. Då är det inte så kul att ens låtsas att jag bryr mig. Speciellt inte när mina vänner är typ sveriges hopp i friidrott/fotboll/innebandy.

Åååh, skämmer ju ut mig varje gång jag stiger innanför väggarna av gislaveds sporthall.
Och då menar jag inte skämmer ut mig på ett bra sätt, när man är med kompisar och går ner för gatan sjungander på lilla snigel det högsta man kan.
We're talking a "shitallakollarochjagmissarmåletnärjaghadeensånbrachans"-utskämning.

Men hey, någon måste ju ta skammen, bara typical me att det ska vara just jag. Får trösta mig med att låtsas tro att alla glömmer bort allt som jag gör och inte alls tycker att jag är en dumbass som förstör för alla andra.
Anyways, nu har jag inte helvetet som kanllas gympa förrens på torsdag.. thank heavens.

Grattis till alla som tycker att det är skitkul men skolidrott där ute, dudes.