Åh att jag alltid ska vara så onödigt nyfiken. Här sitter jag på rummet helt lugnt och lyssnar på DPT och är inne på datorn med ryggen mot fönstret. Men så fort jag hör någon som går/cyklar förbi på gatan utanför så mste jag direkt vända på mig så jag nästan får whiplash, bara för att se vem det är. Då ska vi ju inte ens gå in på att det är omöjligt att de, på grund av persienner, regn och mörker.

Åååh pucko.

Men på tal om nyfikenhet, så får jag jämt höra här hemma "åh alltså måste du vara så nyfiken jämt?" Men egentligen, är det så sämst att vara nyfiken? Annars får man ju aldrig reda på något. Jag är då stolt över att jag oräkneliga gånger per dag kommer in mitt i ett samtal och kräver att få veta "Vaddå? Vad pratar ni om? Jag vill också höra!" (och då behöver man ju inte kommentera att jag låter som en sjuåring, men i alla fall.)
Okej fair enough, ibland kanske det är lite jobbigt med nyfikenhet. Men tänk om ingen var nyfiken. Vad skule då tidningarna handla om egentligen? Liksom journalister, paparazzis, intervjuare, och massa andra lever ju typ på att vara nyfikna? Haha, kan tänka mig löpsedlarna om ingen var nyfiken: Vädret denna vecka: Eller förresten, vem bryr sig?
Och sedan resten insändare, typ.

//Curious and proooooud, goddammit! :'D